2006

Året då jag ofrivlligt blev ungdom på nytt trots att jag kände mig redo att stadga mig. Nästan.

Här är hela listan.

Årets pub - Dublin Castle
2006 var året då Dublin Casstle gick om Mixern. Det handlade nog mycket om att Scott plötsligt dök upp på Dublin och att han är världshistoriens gladaste, tålmodigaste och bäste bartender. Och så handlardet nog en del om Fuzz och hans disko i bakre salongen. Och om hur mycket lättare det är att få ragg där.

Årets låt - The Kooks Oh La
Inte bara en bra bit; den handlar också om mig och det var High Five som sjöng den redan i Juni. Ulla - she was such a good girl to me. Jag kan inte riktigt skriva under på att jag varit en fin flicka - men det tyckte nog vissa iallafall. Ett 10-tal.

Årets textmeddelande
Come on over. I'm naked.
Jag var inte ens naken, jag hade damsällskap och han kom inte över.

Årets fest
Utan konkurrens min 30-årsskiva då hela ungdomsarsenalen dök upp från Sverige och dockorna hade ordnat fantastiska festen, bl.a. med ett oerhört underhållande diabildspel som fick mig att kissa på mig. Sedan fnissade jag och Adam åt min bruna tröja i natten, och det kan ha varit sista gången vi hade riktigt jävla roligt tillsammans. Bonus.

Årets drink
Kronenbourg - alltid Kronenbourg. Kronenbourg byggde denna kropp.

Årets uttryck
Din mamma still going strong. Inte i brumman stämmer alltid. Och Får jag bajsa på din fis är en rolig fråga.

Årets nederlag
Att bli dumpad av världens bästa var fan inte ball. Att gå bet om en bonus på 10,000 pund var heller ingen höjdare.

Årets TV-program
Få TV-sändningar kan få mig att stanna inne på helgkvällar. Därför går priset till Big Brother och X-factor, samt ett tröstpris till bästa såpan Hollyoaks.

Nu orkar jag inte mer.

Grått nytt hår, alla barn.

SMS-skadan

När jag blir berusad tycker jag att det är en god ide att berätta sexiga sanningar via SMS. Någon som vill vara schysst mot mig kunde omhänderta min telefon nästa gång jag kommer över 1.2 promille, det vore till god hjälp i mitt liv, så kunde jag vakna på morgonen med hedern i behåll.

Inte föreslå giftemål eller dylikt med gammalt ex
Inte skrvia till indier att det finns sugenhet på att ligga naken i hans säng
Inte säga till han den lilla som är kär i mig men som jag inte vill ha att jag älskar honom

Icke.

Var får hon allt ifrån?


I övrigt kan jag berätta att väskan anlände efter strax under tre dygn, alltså ingen bonuspeng för mig, men däremot en vacker puss och kram-stund med lilla söta Guran.

BAjs

BA - British Airbajs - har lyckats med konststycket att slarva bort min väska. Det har aldrig hänt mig förr, men eftersom jag glömde ta i trä hände det nu lagom till jul. Detta får ett flertal katastrofartade följder:

• Jag har inga julklappar att ge (köpa nya? ja, jag får väl erkänna att jag varit slö och inte köpt tillräckligt många ändå)
• Ingen födelsedagspresent till min syster (hon fick en påse apelsiner och ett par brittiska dagstidningar istället. Grattis)
• Ingen Gura att kramas med om nätterna (jag får låna mammas häst)
• Inget smink! (mammas får duga)
• Ingen tandborste (urinande)
• Inga kläder (gamla fula kläder från 90-talet)
• Inga glasögon (ett par linser i handväskan, vilket innebär att jag kommer att bli blind om några dagar, man har inte 9.5 dioptri för intet)

Snacka om god jul. På plussidan kan sägas att jag får ett apanage om 35 pundare om dagen att handla för i dagarna tre. Kvitton skickas till BA som reimbursar. Generöst. Har väskan inte anlänt efter tre dygn får jag en tjusig bonus på 500 pund. Samt att jag i blotta förfäran råkade tjyvåka på Öresundståget och kom undan med det.

Men mest av allt vill jag ha min giraff och mina vackra ögon.

Indisk afton med inslag av Trinidad

Det är mycket indiskt nu.

Igår var jag och Svenny i en tobaksaffär för att köpa tobak. Jag röker inte, jag super inte och jag svär inte (fan, jag glömde pipan på systembolaget). Vi snicksnackar lite på vårt hemspråk. Jag säger äh sno på nu då gubbjävel, hittar lite lakrits att köpa, betalar till den indiska gubbjäveln i kassan. Varpå han säger på bruten svenska: Good jåål tjejöör, ha en bra dag! Jag rodnar. Jag mumlar. Jag lämnar boutiqen. När ska jag lära mig att alla talar svenska? Det var Patrik Sjöberg-lookaliken i Grekland - Sluta titta på min fitta. Det var nätkalsongen på tuben - Ha en trevlig kväll, tjejer. Och det var indiern i tobaksaffären - Good jåål. News flash. Alla talar svenska.

Sedan går jag och min kvinna till Spice of Life. Vi får till och med sitta efter en stund, trots att alla vill dricka julpints. Vi gör listan, vi fabulerar och skojar. The more the merrier. Det kommer fram ett par indier till vårt bord - dom är sugna och inbillar sig att det är vi också. Vi låtsas. Den ena indiern, som är lite tjock och har ett kristet utseende, är extra sugen. Han vill ha mitt telefonnummer. Jag är duktig och ger honom fel nummer och säger att jag ser fram emot att gå ut och äta middag med honom i Januari 2007. Duktig idiot. Den andre indiern bär turban och anklagar Svenny för att vara rasist när hon undrar varför det finns så många indiska GPs. Dom har även en snygg kompis som inte vill sitta vid vårt bord, han vill vara nere i källaren på Jazzklubb. Jag vill ta hem honom och ligga. Nummer 10. Han visar inget intresse.

Sedan lär indierna mig att säga "Du har vackra ögon" på Punjabi. Så att jag kan smörja "min" indier hemma i Camden. Men när jag nu på morgonen textar honom dessa ostigheter Theira eaka boot sorioa hei får jag bara ett ensamt frågetecken till svar. Jävla indiska lögnhalsar. Jag är inte rasist, men.

Nu tycker jag att det är en god ide att resa hem. Men man kan inte gå hem utan att passera Dublin Castle. Och passerar man Dublin Castle måste man gå in där och trolla. Så gjorde jag. Något ruttet band spelade David Bowie-covers. Fuzz skötte ljudet, och jag fick sköta ljuset. Vad duktig jag var. Med ölen i sinnet blippade jag gult ljus, grönt ljus, strobelights, allt ljus är på mig. Jätteskoj. Jag tror att vi är kompisar igen, jag och lilla söta bästa Fuzzen, jag tror att vi grejar detta, jag tror att vi älskar varandra, fast inte på det giftasvuxna viset, men det är vackert ändå.

Nu ska jag gå hem. Men i salongen sitter mammadockan. Då vill man kramas. Man gör alltid så. Men sen går man hem. Come on over, I'm naked.

Sova sked

Om man har sovit tillsammans 6-7 ggr och aldrig någonsin vidrört varandras privata delar är det något som är skumt. Om man dessutom betänker det faktum att mannen i fråga öser ur sig sugenheter via textmeddelanden, är det extra förbryllande. Oh, jag gillar verkligen dig, Ullaguran. Puss puss. Ulla - she was such a good girl. Men när hon sover över får hon indisk cricket-pyjamas, och eventuellt en puss. Inget mer. Inget hångel. Och då rakt inte något snusk.

Jag berättade detta för en manlig bekant igår, och han blev djupt chockerad. Vilken bisarr människa - är han bög? Nej, han är ju sugen, säger han. Har han något fel på snoppen? Jag vet inte, jag har inte provat den. Fast han har ju varit bögtidningsrunkare, så den borde ju vara snygg iallafall. Är han religiös? Han är indisk, men inte hindu eller buddhist så vitt jag vet. Är han väldigt blyg? Ja, det verkar ju inte bättre. Men har han inte ens försökt? Nej, ingenting. Men varför har inte du försökt? Jag tror han ska smälla mig på fingrarna. Gud så galet!

Då sa han till mig på skarpen att nästa gång ska jag gripa tag i hans snopp. Bara sådär. Bara för att kolla reaktionen. Om han avspisar då, har du ju iallafall fått bekräftat hans cp-skada.

Johodutack. Men jag vet inte ens om jag är sugen. Ni får mycket gärna prova, sa negern.

Fredag hela veckan lång

Jag är redan i holiday mode. Har switchat off på alla cylindrar, redo för take off. Varje dag känns som Fredag, slapphänt på kontoret, svensk julmusik i spelaren - Jul jul strålande jul sa Janne Malmskit. Juldrink varje kväll, portvinstå på Marquis Road igår afton - somnade med jeansen på. Nu vill jag flyga hem till mammas Jansson.

Gå till cp-rutan, utan att passera gå.

Jag hade en vän som var rolig, snäll och pålitlig. Det enda problemet han hade var att han var typ kär i mig. Så när tant blivit dumpad och tant blivit full, då vill tant plåstra om såren och den sårade stoltheten medelst hångel med den gode vännen. Detta urartade till att tant vid flertalet cp-fylle-tillfällen skojade till det med den lille mannen som lyckligt tackade och tog emot. Det hände så pass ofta och mycket att han började tro och hoppas på riktigt att nu jävlar vill nog tanten bli ihopas med mig, varför skulle hon annars med sådan passion hångla upp mig mot DJ-båset varje vecka, varför får jag följa med och sova i hennes säng om hon inte tycker jag är sexig, varför vill hon gå till fotbollspuben, äta lunch, resa till Manchester med mig om hon inte älskar mig som jag älskar henne? Okej för att hon säger att hon inte vill, men hennes beteende påvisar något annat. Har jag bara tålamod så får jag nog min Marion till slut.

Men så stövlar tanten in i DJ-båset en Lördagskväll i December. Sluddrig och sugen kysser hon grodan som hoppas på att få bli prins. Tanten stapplar så hem efter avslutat förvärv, mannen hoppas ännu en gång att nu jävlar i min låda blir det vi. Han är så pass glad i hatten att han kilar på efterfest, där han träffar på den australiensiska donnan som tillbringat dagen i tantens sällskap och hon berättar för den förälskade mannen att tanten minsann hånglat med en indier hela eftermiddagen. Häftigt va. Inte lika häftigt tyckte han som fick vara nummer två för dagen och som fick sitt hjärta trampat på av en player-tant som bara vill leka med folks känslor.

Arg och besviken och förnedrad bestämmer han sig nu för att säga upp sin bekantskap med tanten. Han totalignorerar hennes samtal, han vägrar prata med henne när hon kommer och hälsar på honom på jobbet, han cyklar förbi henne på gatan utan att säga det minstaste goddag.

Och jag får bittert inse att jag inte längre har någon att gå på Chelsea-matcher med. Vilken hora.

Telefonterror

I min telefon hittade jag ett nummer till "Max Martin". Vem fan är Max Martin? Den här snubben som skrev hits till Britney Spears och Backstreet Boys på 90-talet? Varför skulle jag plötsligt ha hans nummer? Nej, inte då. Jag har visst bytt nummer med den läspande småfeta gubben Maxxzzz på Dublin Castle. Denne pajas med flint och tradig röst har lyckats få mig att tycka att det var en rimlig ide att vi någonsin skulle känna behov av att ringa varandra och snackilura, kanske bli sugna på att ta en kopp java i grupp, stämma möte för drink. No way Jose, säger jag.

Varför gör man så? Varför lämnar man ut sitt nummer till någon man aldrig vill prata med mer än högst fem minuter på puben bara för att man är så jävla artig? Och varför tjatar dom? Om man säger att nej vad ska du med mitt nummer till, vänligt men bestämt, kan inte dessa töntar då fatta vinken och sluta insistera?

En annan fjant jag bytt nummer med är Kattens kompis Rob, en ytterst torr människa som går själv på puben och som har fått för sig att jag alltid vill diskutera vårt enda gemensamma intresse, fotboll, varje gång vi råkar stöta på varandra. Vad skulle han med mitt nummer till? Jag vill inte möta upp för pint, inte ens om det vankas fotboll. Det säger ju sig självt. Han är både töntig och hejar på Tottenham.

Eller vad sägs om min frus kompis Magic, som tjatade till sig hennes nummer och som nu har för vana att ringa klockan två på vardagsnätter? Han lockade med programvara, hon föll för lockbetet, men programmen funkade fan inte ens och nu sitter hon där med brevlådeskägg.

Akta bara så att jag inte ger ut numret till den där äckliga lilla råttan Paul som brukade vara kund hos mig på Internet Exchange för 5 år sedan, men som nu till allas förfäran börjat dyka upp på Dublin Castle. Tristare äckel är besvärligt att finna.

Det är dags att sluta vara snäll. Det är inte förbjudet att säga nej när nån cp-skada ber om ens nummer. Det är nästintill en skymf att dom ens frågar, för hur kan dessa division-6-spelare någonsin tro att vi skulle vilja slösa tid på dom, vi som tillhör eliten? Vi borde helt enkelt sluta vara artiga all together. Sluta prata med losers. No more svenskälskande cp-Tony, no more läspande gubbe, no more Rastaman.

Jag är inte snäll, inte ens med ett par glas innanför västen.

Bög som du / Freak like me

Det är Fredag och Camden står vidöppet i väntan på min ankomst. Varannan damernas. Inget knark. Ingen snabbis på toaletten. Inga telefontrakasserier. Ingen cp-skada.

Jag håller låg profil nu. Håll i hatten. Håll i dig!

Jag vinner

22 missade samtal och 6 meddelanden. Ligga på låset i en timme.

Who's the retard now?

Jag ger upp

Om du bjuder hem någon på middag, brukar du då inte se till att vara hemma då? Om du säger att jag kommer om en halvtimme, brukar du inte göra det då eller iallafall inom en timme? Om någon ringer, även om det rör sig om 10 ggr och vederbörande är cp-full, brukar inte du svara då?

Om du svarar jo på ovanstående frågeställningar heter du INTE cp-indiern.

X-mas lunch.

Gubben som sköter vår databas var med på lunchen igår. Så kommer Barry's son in, en s.k. wanker. He's such a knob, säger Yvonne. Och IT-gubben säger: He does look like an asshole. Kan man få bättre betyg?

En kandidat till cp-fylla-06?

Detta var planen igår:
Christmas lunch med jobbet. Dricka lite vin, äta gott, snicksnacka lite, ta en drink efterpå för att någorlunda salongsberusad resa hem till indisk middag vid 7-draget.

Detta var vad som hände:
Jag halsade fördrinkar. Och vin. Och champagne. Sedan gick jag på ölen på the Cave. Tjatade till mig gratis Corona på någons företagskort på Walk-about. Efter detta försökte vi ta taxi till Camden. Men trafiken var så tjock att vi fastnade mer söderut än vi startat vid Charing X. Tog tunnelbanan och stormade in på Mixern där mamma satt i godan ro i ett möte. Köttade upp på Dublin-slottet och blaggade in i konsertlokalen. Tappade bort våra jackor. Hittade våra jackor och en bonusjacka. Stolpade hem till indiern och väckte hans grannkärring. Ringde inidern 20 ggr och lämnade cp-skadade meddelanden. Fick samtal från Dublin Castle-personal som undrade varför i helvete jag hade snott en jacka. Ertappad på bar gärning. Kilade tillbaka till DC. Mötte jackägaren helt slumpartat på gatan och gav tillbaka stöldgodset. Tog en halvpint för mig själv i baren. Alkoholistkärring. Pussades med Luigi i baren. Plutade med munnen. Pussades igen. Rullade hem. Sov räv. 40 minuter sen till jobbet.

Godmorgon, godmorgon.

Sing when you are winning!

Jag har börjat sjunga igen. Jag märkte inte att jag hade slutat förrän jag började igen. Visst har det förekommit att jag dragit en liten trudelutt på kul, i synnerhet när jag varit berusad och omgiven av vänner, men det där spontana sjungandet i min ensamhet har på sistone uteblivit. Men nu är jag på g igen: Först var rösten lite skrovlig, trött och ovan, men nu har jag kommit igång, nu skönsjunger jag.

Jag trallar i duschen, jag nynnar med mp3-spelaren på vägen till jobbet, jag skrålar med stereon hemma på mitt rum.

Betyder det att jag är lycklig nu? Jag hoppas det.

Vi är galna duvor

Lite skakigt i benen var det när räven och kastrullen steg ur sängen på Lördagsmorgonen. Men det hindrade oss inte från att traska raka vägen ner till Rick Gill’s videoshoot på Purple Turtle utan att passera matkiosken och börja häva pints på fastande mage. Den som kommer ihåg hur det slutade kan gärna berätta, för jag minns inte.

Ett axplock av händelser: Någon sitter i en trappa och hånglar med en indier. Någon äter likt en lodis upp resterna från de andras tallrikar på puben, någon orkade inte/glömde att beställa själv. Någon bygger en säng av en barstol och en soffa och halvligger däri. Någon drar till Mixern. Någon lämnar Mixern för att stappla till Dublin Castle. Någon sitter på golvet i ljudteknikerns bås. Någon hånglar med ljudteknikern. Någon går hem och lägger sig med alla kläderna på. Någon blir väckt klockan fem på morgonen. Någon har 7 missade samtal i telefonen bredvid sig. Någon har missat taxin till flygplatsen och därmed planet. Någon sover vidare. Någon misslyckas med att dammsuga till belåtenhet.

Någon måtta får det vara.

People who fear me never go near me, I am the tiger

Yes I know I dont possess you
So go away, God bless you
You are still my love and my life
Still my one and only

På fredagar lyssnar vi på Abba. Abba Gold, Ullas Abba 1 och Ullas Abba 2. I nämnd ordning. Hver gang.

Have a good time, all of the time

Nej, det blev inget hångel. men det gör nada, för nu har jag bokat om Rävens biljett och hon stannar ända till på Söndag. Så jävla bra gjort, om jag får säga det själv.

Vi ska vara med i Ricks fräcka musikvideo imorgon bitti. Det kändes liksom viktigt.

Och jag ska visst på date ikväll, det var väl ovanligt.

It's a good thing tears never show in the pouring rain

Sa jag att jag mår bra nu, att jag känner mig fräsch och redo? I take it all back. Adam har träffat en tjej. En australiensisk slampa som han känner från när han jobbade på Upper Street (läs: När vi fortfarande var ihopas). Dom dejtar ju bara. Inte flickvän. Nejdå. Vi har bara dejtat i 1.5 månader (läs: Sedan dagen jag dumpade dig). Inte flickvän. Inte då.

Vad smidigt att träffa en australiensisk donna när man ska flytta till Australien.

Vad smidigt att få det ur sig under en lunch.

Vad skönt det är att knulla.

Ikväll ska jag straffhångla upp mig själv med ett Camden-skabb.

Living for the weekend

Det tar sin tid för en gammal tant att komma i form efter en helnattsefterfest. Fredag kväll: Mer pints än vad en liten människa borde klara följt av två efterfester, först hos en Barbiedocka och när denne slocknade vid 8-draget på morgonen fortsätter man självklart i nästa (knarkar)kvart.

Om man sedan går in för totalkastrull från Söndag eftermiddag till sena natten och betänker det faktum att man har ett arbete att sköta, är det lätt att inse att det tar på krafterna att ligga på topp och att det inte är helt lätt att komma i fas. Sedan kunde man ju låtit bli att resa hem till en sugen man och hålla honom vaken med sexiga snarkningar till klockan 5 på måndagsmorgonen. Hade man haft ett förnuft att ta till fånga hade man skippat det. Att man sedan drabbades av en svårartad förkylning var bara otur.

För första gången sedan Lördags eftermiddag, när jag vaknade fullt påklädd i Edas säng bredvid Skägget, känner jag mig någorlunda alert. Snoret har sinat, jag har fått sova tid-ish flera kvällar i rad, tänkt på pocenten, lagt fyllan på hyllan.

Jag är redo igen. Take me out.

Hot Dog for Angry Dog

Idag vill jag rekommendera Ed's korv med chilli con carne, stekt lök och guacamole. Den går inte av för hackor, den killar dödsskönt i kistan, den är mums lilla babba, stål och kingig.

Nu ska jag gå på kino med 3 tanter och 1 räv.

Ulla - she was such a good girl to me

Jag fick en Friend Request på My Space idag, och det var inte vem som helst som ville bli polare med mig. Nej det var supersexiga Ulla från Alabama. Och hennes sexigaste egenskap är den att hon bara vill vara My Space-vän med folk som heter Ulla. Det tycker hon är fräckt. Själv tycker jag att det är mycket genant för mig som gammal person att dela namn med en sådan ostig figur.

Ulla älskar bara Ulla


Jävla dåre!

Henrik Larsson kan gå på vatten!

Nu har Henke joinat klubben för cp-skador. Klubben jag tycker typ sämst om i hela Premier League. Det var väl onödigt, nu när vi hade så trevligt.

Fast det är lite spännande också. Jag ska låna in honom i mitt Fantasy Football-lag, tror jag bestämt. Ta bort lillskiten Theo Walcott, för han har givit mig summa noll poäng denna säsong.

35 bast och illa snygg på plan. Henke Larsson CAN walk on water!

I miss you, but I dont want you (oh yes I do)

Idag har jag varit gäst i min gamla lägenhet i Belsize Park. Jag fick hjälpa till att laga mat, men jag mindes knappt var skärbrädan, kastrullen, durkslaget stod. Jag lagade fetaste finaste svampsåsen till Owens baconinbakta kycklingfileer med vitlöksost. Vi åt, vi drack vin, vi snackade. Ville man röka fick man kliva med skon ut genom fönstret till balkongen. Så modernt är det. Engelsk lyx. Sedan blev vi lite berusade och Owen sa grejer som var vackra men jobbiga. Saker som jag kanske har insett men annars borde ha insett. Att Adam och jag passade sjukt bra tillsammans och att det var sjukt ledsamt att det blev så här. Its so sad, its so sad. Hur det kan bli sådär, och hur man fullständigt förlorade kontakten trots att man sa att man iallafall var bästa vänner och så skulle någonsin aldrig ske. Its so sad.

Sedan drack vi löjligt duktigt ur Oves Baileys-flaska, fylla på, fylla på fylletant. Sedan blev jag sugen på att ringa ett Camden-skabb, men så kom jag på att jag är ju så mycket bätte än dom, och så sket jag i hela skiten, och nu ligger jag här som en vinnare med Pingu, Guran, Safari-Sam och önskar att jag aldrig blev född.

Men hej. Här är jag och imorgon blir det kalas. Dockor på besök. Dom bästa. Välkommen helg, Ive missed you.

Knark är bajs

Igår strax innan läggdags tvingade min fru med mig till Mixern. Hon var lite skraj att gå själv, för hon hade satt upp ett möte med Langaren. Jag är inte svårövertalad när det kommer till pubbesök, så vi traskade dit och fick pints. Sedan kom Langaren. Han verkade hög trots att han sa att han inte tagit sina sedvanliga lunch-pills denna dag. En blankögd flicka i blonda dreads började desperat dra i honom så fort han kom in. Kom så går vi ut i gränden, jag vill ha, jag vill ha. Han sa att han hatade henne. Ett antal andra personer kom också fram till Langaren - hemliga handshakes, jag är böjd att tro att det utbyttes små paket och sedlar, det är jag.

Sedan langade han till oss. Och han sa till mig att om jag delade det med någon skulle han döda mig. Han tog strypgrepp på mig för att visa hur han skulle gå till väga.

Jag förstod och lovade att bara ladda upp programmet och filerna på min egen dator.

Att vi sedan stannade till stängning och blev lite smålurviga på pints, är en annan historiett. Vi slapp iallafall knarka.

Nej, jag är faktiskt inte bög som du

Efterfest hos Eda. En slappers-brud talar indignerat om politik - holocaust, rasism och sexism. Vilda protester från de berusade festdeltagarna. Nu ska vi inte prata om så allvarliga saker när vi är fulla. I'm not having this conversation. Jag gör ett bejublat inpass:

Let's talk about Pingu instead.

Så tar man ner folk på jorden.

Sunday, Bloody Sunday

Nattbussen från Manchester hinner in till Camden Town station alldeles precis 5 minuter innan Dublin Castle-stängning. Självklart vill då två svettiga bussresenärer tjurrusa upp till slottet för en liten nattpint. Och oj vad det var många glansiga fyllon på plats. Vi stationerar oss snabbt med en pint, får leka med musikfarbröderna. Hela punkarsenalen är där, cp-Max är otrevlig men de andra vill kramas. Osmani vet inte att det var jag som skickade retarderade meddelandet "snygga snygga Osmani" kvällen innan och det tänker jag heller inte bekänna.

Man hinner med två pints på en timme, sedan får man en till efter stängning, man gör alltid så. Henry säger att vi får, Scott tycker också att det är ok. Vi får sällskap av två engelska brudar som är just sådär engelskt slapper-porriga att de bekräftar mitt ogillande av engelska tjejer. Den ena är värre än den andra; snackar porr, avsugning och trekant med stolthet, drar gång på gång fram en rosa bröstvårta med hår runt omkring. Hon hade INTE klarat femkronorstricket, med största sannolikhet ej heller penntricket. Den fulaste av dom, hon med den stora blöjstjärten och pattarna halvt hängande utanför blusen, småhånglar lite med Eda, som nyss har spytt i trappan. Lockar (läs: skrämmer) med snabbis på toaletten. Rick Gill skryter om sina framtida skivförsäljningsframgångar och den ypperliga kvaliteten på hans nya EP. Darkness-Ed avslöjar vem den nya bandmedlemmen som ska ta över efter Justin är, samt skryter även han om kvalitetsbitar och framtida framgångar. Jag ser ett mönster. Jag är nyktrast på stället.

Men uppenbarligen inte tillräckligt nykter för att ta mitt förnuft till fånga och kila hem för skönhetssömn inför arbetsdagen. Nej, det ska bli efterfest och jag ska med. En grupp Camden-profiler tågar hem till Darkness-residenset. Det är jag och Fuzz, Eda och hans flatmate Taj, en lesbisk brasilianska som jobbar på Dublin Castle, Mr Gill, Constituition-Jason och de två engelska slappers-brudarna med bröstvårtorna. Vi köper Stella Artois på burk och cigariller. Väl hemma vill alla utom jag knarka, särskilt porrbrudarna. Jag håller lågprofil, smuttar lite öl, lyssnar på hårdrock.

Vid femdraget känner jag att det är dags att slänga in handduken. Då får jag låna både säng och pyjamas av flatmaten, som självklart verkar sugen. Han nattar mig med puss på mun, säger att han ska komma och joina mig i bädden.

När jag vaknar (ensam!) strax innan åtta är jag omåttligt motiverad inför den stundande arbetsdagen. I min snygga sportpyjamas stapplar jag ner i vardagsrummet där festen fortfarande är igång. Folk är cp-fulla och överdrivet kärvänliga, alla vill pussas och kramas. Jag vill bara sova, men istället går jag till arbetet och njuter nu av utmanande arbetsuppgifter. Vilken miss.

Manchester United vs Chelsea FC - Man of the match = jag

4.5 timmars bussresa upp till Manchester. 90 minuters fotbollsmatch. 60,000 United-muppets och en tiondel så många blåklädda hjältar. Vi sjunger högst och står upp hela matchen. När vi gör mål, we go mental. Joe Cole har låtit håret växa ut en smula, han är snygg trots att han går på strippklubb. Fish and chips är flottigt men går ner. Sedan 4.5 timmars bussresa ner till London. Sover lite i Fuzz jacka. Och så drar det i Dublin-tarmen och jag är förlorad igen.

Tourettes-Jesus i Svenska Kyrkan

Idag har vi varit i Sverige. Jag försökte lägga band på min Tourettes, men lyckades illa. Det är ju så kul att svära i kyrkan, lite förbjudet, göra Jesus förbannad. Det första jag gör är att utbrista: "Titta där är den där äckliga Kai", framför en bild av Kyrkans personal. Kai är en cp-skadad gubbe som håller i Svenska Kyrkan i Londons kör, han är skitful och sådär kristet töntig som bara kristna människor kan vara. Han har en kristet len röst med uppländsk dialekt och vill bara sjunga om Jesus. Jesus är hans överkompis, det är därför han är så glad.

Vi köper Sibylla-korv med senap och ketchup av några kärringar i randiga förkläden. I kyrkan har dom en julbasar. Här kan man köpa överpriserad svensk mat och snask, julpynt, Liljeholmens (för dom engelska stearinljusen duger ju inte), glögg och annat trams som man som Londonsvensk kan sakna. Djungelvrål, jordgubbskräm och jordnötsringar plockar jag på mig. Alla är kristet käcka svenskar, många bär folkdräkt. Vad är detta för människor? Varför är dom så löjligt trevliga och töntiga? Jo, för att dom är kristna och älskar Sverige. "Nu gick den sista Prästosten!", skriker en kärring till en annan.

Vi går till cafeet som de provisoriskt har installerat i självaste kyrkan. Gud är kärlek, står det att läsa vid altaret. Jaså minsann, och Jesus skrumplever. Vi ställer oss in the queue for the kaffe. Glider in på en räkmacka för 4 pund, ackompanjerat av Swedish kaffe. Kaffetanten tycker att vi ska gå och sätta oss så kommer hon efter med kaffet, "så slipper vi stå och jonglera", menar hon äppelkäckt. "Där hade vi tur" tycker en kristen kärring som reser sig från ett bord vi kan ta över. Ja, där hade vi en jävla tur. Tourettesen bubblar i mig; jag vill svära, prata om att ligga, pullsa och knarka. Ett äckligt barn sörplar alldeles för högt på sin saft och jag vill säga högt att han är äcklig. Jesus närvaro känns stark, jag river i med ett par bitar från "Lasse och hans kompisar"-skivan. "Vet du varför jag är så glad idag, jo för Jesus han är min bästa vän". Jag var bara med i Pingstkyrkan för pysslet och landhockeyn, när de andra barnen bad om goda provresultat, vinst i fotbollsmatch och annat trivialt, satt jag och apade mig och skrattade åt deras idioti.

Vi fnissar åt en Starbucks-svensk annons på anslagstavlan. Tvårummare på Edgware Road, dela med 5 andra, endast 361 pundare i månaden. Vilket erbjudande va. 3 svenska brudar i varje rum, och alla gör tjejlumpen (6-12 månader i London mellan gymnasiet och universitetet, då man bor i svenskkollektiv på Edgware Road och jobbar på Starbucks).

Efter fikat hittar jag en guldgruva. Ett bokstånd med gamla härliga klassiker. Jag plockar på mig Pojken med Guldbyxorna, Den Vita Stenen, en bok som heter Ullabella precis som jag.

Sedan får jag syn på Kai i egen hög person, och då vet jag att det är dags att gå.

Den dagen, den sorgen

Det står att läsa i NME att New Order funderar starkt på att kasta in handduken för gott. Och who can blame them? Både Bernard Sumner, som ser allt lönnfetare ut för varje gång jag ser honom och som dansar mer och mer som en pappa/farfar, och Peter Hook passerar 50-strecket i år. Man blir inte yngre med åren, och knark, brudar och bärs har nog mist sin stjärnglans efter så många år i branchen. Om man sedan noterar det faktum att nästan alla fans är gamla 80-talsrävar som bara hurrar för de gamla bitarna, allra helst Joy Division, samt att det förmodligen inte tillkommit några nya fans sedan 1989 (med undantag för ett fåtal som föll dit på Crystal), är det kanske inte något att höja på brynen för att de vill dra sig tillbaka. De kan ju leva på Royalties tills det är dags att ta på sig träfracken, moeny is no issue.

Ta bara undertecknad. Mina favoritlåtar är True Faith (1987), Bizarre Love Triangle (1986), Blue Monday (1988) och möjligtvis Regret (1993). Jag äger inte senaste skivan, och de låtar jag hört känner jag inte särskilt starkt för. Hade de släppt "Waiting for the sirens call" som sin första platta nu hade jag inte varit ett fan. Det är bara för att de har låtar som ovanstående i sitt bagage som de kan klassas som legender. Men dessa klassiska örhängen kan väl få fortsätta snurra på skivtallriken även om Bernard o Co går i pension?

Så jag är inte ledsen.

Jag är glad för alla fantastiska bitar jag fått, jag förväntar mig inget mer. Ingen kan ändå någonsin slå True Faith, så varför ens försöka?



Hur fräsigt är det egentligen att vara Farfar Grå-Räv med Guran på ölmagen?


Näste man till rakning att hänga upp kavajen blir nog Neil Tennant. Han är bara ett år yngre än min mamma (Sa du nåt om min mamma???) och det känns inte som om han och Chris Lowe har så mycket nytt att erbjuda popvärlden. Det är det gamla, fantastiska de lever på, men om de försöker göra detta i all evighet tror jag de slutar som patetiska. Ingen vill höra det nya, alla vill bara ha Suburbia, It's a sin och eventuellt Go West om man är bög (Nej, jag är faktiskt inte bög som du!, sa Pingu).

Tätt följda av farbröderna i Depeche Mode. Man ska sluta med flaggan i topp, lämna festen när det är som roligast.

Get the London look

Det minst värsta med att åldras är att alla andra ju också gör det. Kate Moss är ju t.ex. två år äldre än jag, men apsnygg och tuff. Och kan hon ha shorts och strumpbyxor så kan jag. Kan hon ha långt hårsvall så kan jag. Kan hon snorta kokain, så kan jag väl åtminstone få dricka pints. När hon lägger ner ungdomsstilen blir det mer tveksamt om jag kan fortsätta med min. Eller? Så funkar det väl?

Vi bor båda i Primrose Hill –kvarteren och vi har båda Rimmel mascara på fransen. Likheterna slutar väl inte där?

♪♪♪♪♪

Se där ja, nu har tant inte varit full på en vecka, salongsberusad ja, men inte full. Känns klart i hjärnkontoret, suget i öltarmen, too much blood in my alcohol system, höhö.

Det har varit tidiga kvällar med TV och bullbak. Två feta satser kanylballar laddade vi upp på det vita bakbordet igår, vodka-flaskan fick tjäna som kavel och jag hade till och med varit i Svenska affären och köpt pärlsocker, så seriösa var vi. Det är lätt att imponera på engelska kontorsmänniskor med hembakat, tänk på det om du har behov av att fjäska vid tillfälle.

I afton blir det dock rock and roll. Backyard Babies har kommit hela vägen från Götelabarj, det var la roligt. Inte för att jag ska gå på deras konsert, men väl afterpartyt med DJ Brumma. Först river vi loss ett par riff på Spice of Life; de mest rutinerade börjar redan klockan sex. Till middag serveras en kanylballe och fem pints.

Inte bara nördar i Amerikanska collegefilmer bär glasögon

Om jag någonsin får ett gossebarn kommer han att se ut som den lilla glasögonormen i Jerry Maguire. Minus sex dioptri redan vid födseln och sjukt söt. Lyllos mig.

Vem vill bli den lycklige fadern? Du behöver minst minus två i glaset för att vi ska kunna lyckas med detta projekt.

Kejsarinnans nya klädesplagg

För kort? Det finns ingenting som heter FÖR kort kjol. Glöm aldrig det!

Vem vill du vara?

Jag vill vara Rachel, absolut inte Monica och helst inte Phoebe. Gulligt charmant killmagnet som dessutom är jävligt rolig hellre än städfreak med anal dåligförlorare-tendens eller bohemisk yrhöna med dålig självinsikt.

Jag vill vara Carrie, verkligen inte Miranda, inte gärna Charlotte och Samanthas stil ligger inte för mig. Verbal, romantisk, trendig och läcker hellre än styv rödhätta, mjukisoskuld eller porrälskande kuksugerska.

Jag vill ha den blårutiga skjortan Rachel hade på sig i gårdagens T4-avsnitt. Jag fick låna Emmas rödrutiga dito för dagen. Näst bäst.

Jag vill stöta på gamla ragg och boyfriends som inser att jag är vackrast och ballast i kommunen. Jag springer in i lastgamla hånglet Omar på stan. Inte alls bäst.

Jag vill gå med huvudet högt, näsan i vädret, klackarna klapprande mot trottoaren, svingandes min handväska och vara queen of the world. Smal, snygg, careless single 30-something, som skriver ner intressanta iakttagelser av min omgivning som alla vill ta del av.

Jag kräver inget, men jag vill ha allt.

Livets Vatten

Gissa tre gånger - tyckte vi det var ballt när vi hittade en pub i Glasgow vid namn Uisge Beatha? Gissa ja, gissa nej, gissa kanske. Som bakgrund kan jag berätta att jag och Lisa mfl var med i ett ytterst exklusivt whiskey-sällskap back in the days när vi var små flickor som låg i Lund och var aktiva i Kalmar Nations studentikosa värld. Denna hemliga klubb bara för invigda hette just Uisgue Beatha. Med andra ord tyckte vi det var så dödsfräckt att gå till den pub som var namne med vår ungdoms glatt uppsluppna sällskap.

Självklart uttalde jag namnet på min favvo-whiskey fel när jag skulle beställa, så som jag alltid gjort. La Froit! Laphroaigh. Vad fan. Värmde gott i Glasgow-kylan gjorde den iallafall! Mums.


Whiskey, vår heliga sup, ta den, blunda och njut, rinner ner för strupen, sticker till som ett spjut - Whiskey är vår heliga sup!

Skål för helvete! Skål och välkomna!

Gud så gott - kan jag få receptet???

Det mumsigaste Skottland hade att bjuda fanns att åtnjuta på den flådiga övervåningen till puben "The Horse Shoe". Här erbjöds kulinariska mästerverk i bästa skolmåltidsbespisningsanda och servitriserna var härligt frodiga och mysigt gråbleka i hyn. De andra råtrendiga restauranggästerna bidrog också till den gemytliga stämningen - bland annat en jättevacker superblonderad tjej i 40-årsåldern som klätt upp sig i sprakande bling-bling denna fantastiska day out till ära och vars 4 ungar hade jättegulligt slem och matrester runt munnarna.

När vi fick se menyn blev vi eld och ljusa lågor. För 3.45 pundare fick man en hel 3-rättersmeny!

Menyn och min mumsiga dessert!

Vi valde och vrakade mellan alla de frestande alternativen och bestämde oss till slut för en exotisk apelsinjuice till förrätt (vilken fantastiskt unik förrättside!). Den serverades utan fördröjning i ett 20cl-glas. Denna åtnjöt vi medan vi inväntade sjävaste huvudattraktionen, alias varmrätten. Vi var alla sugna på Roast Beef & Gravy - en sagolik anrättning som serverades med till perfektion sladdriga pommes frites alternativt mosiga nygamla potatisar med härligt frasigt skal. Detta ackompanjerat av vackert kräkgröna alldeles lagom överkokta vaxärtor. Behöver jag nämna att det kom som en väldigt glad överaskning att nötköttet smakade gris med en hint av mystoffla?

Min varmrätt - det fullkomligt vattnas i munnen på mig när jag ser den ånyo!

Vi var oerhört belåtna efter detta, men eftersom man alltid har plats för efterrätt var vi sturska nog att beställa in detta grädde på moset. Jag var bra sugen på att äta ännu en fruktjuice (sådan uppfinningsrikedom har jag sällan skådat - samma alternativ som förrätt och efterrätt - ja varför inte?), men jag var alltför nyfiken på vilka av mina övriga smaklökar som kunde retas och eggas av dessa läskande menyalternativ. Jag bestämde mig därför för att tillåta mig att åtnjuta en fräsch fruktsallad där de ytterst finurligt lämnat kvar skalet på bananen, melonen och apelsinen -så himla innovativt! Vem hade kunnat tänka på det? Ramsey, Oliver - här har ni minsann mycket att lära. För att inte tala om Jennys dessert. Hon valde rispuddingen, och inte nog med det, hon fick frukt till! Hon trodde inte det var sant när servitrisen frågade om hon ville ha frukt till puddingen - lycksaligt svarade hon ja och gröten serverades nu med EN HEL ananasring direkt från konservburk!

Hon njuter - hon får nog orgasm så hon njuter!

Hur dom kunde fixa allt detta underbara för bara 3.45 skottska riksdaler är en fantastisk prestation som borde berikas med ett oändligt antal stjärnor i Michelin-guideboken.

Glasgow Rangers

Självklart vill man beblanda sig med lokalbefolkningen när man är på semester. Därför ville vi snacka med två Skottar på puben i Skottland. Vi fattade ungefär hälften vad de sa och log och höll med mest. Om jag förstod det hela rätt spelade den ena i Celtics b-lag (under 25s sa han sig spela i, vad fan det nu är - under 21s brukar det ju vara), och det blev "min" kille. Han bjöd på två feta fem-i-stängning-drinkar och vi tyckte det var gött och planerade att följa med dem till nästa ställe. Men så gick Lisa på tjotta och jag var tvungen att artighetekonversera hennes snubbe. Och nu uppfattade jag plötsligt all skit som hävdes ur kakhålet. Det hela gick snabbt utför, då han visade sig vara en vämjelig människa som hatade London. Varför, ville jag veta, och svaret kom utan skam: Jo, för att jag är en cp-skadad idiot-bajskorv som hatar svarta och det finns alldeles för många "såna" där. Dra åt helvete, tyckte jag. Fuck you then, kontrade han. Sa du nåt om min mamma, replikerade jag. Min mamma är kanske mörkhyad. Fuck you then, dundrade han hotfullt. Och eftersom han hade slut på argument verkade han vilja ta till knytnäven så som alla smarta vill, så då blev han utforslad av vakterna medan jag och Lisa fick hänga kvar med personalen.

Ulla 1 - Rasistjävel 0

Dream a little dream of me

Jag vet att många tycker det är trist att få drömreferat, men jag är inte här för att roa någon annan än mig själv och jag är ytterst road av denna dröm:

Jag och Emma har precis flyttat in i en lägenhet. Efter ett par dagar framkommer det att i vår säng, som vi delar och sover skavfötters i, ligger det sex långvårdspensionärer. Dom ligger på mitten och är därför svåra att upptäcka, dom är liksom insydda i ett lönnfack i täcket. Jag tycker det hela är så vidrigt att jag inte vågar titta (men jag fortsätter sova i sängen). Lever de ens? Dom har ju inte fått mat och dom har inte blivit bytta på. Jag ligger långt ute på kanten, livrädd att bli sparkad av en vårdtagare, vågar inte titta och inte heller har jag vett att sova någon annanstans. Sedan sitter vi i vår sunkiga soffa. Vi har en plastbytta med ruccola-sallad på bordet, det prasslar från den. Jag lyfter upp den och ser att det springer omkring en råtta i byttan. Emma öppnar dörren för att släppa ut den, och säger fnissigt: "Tänk va, först var det en kasse spindlar, sedan de 6 pensionärerna, sedan råttan…och där borta står en räv!"

Och jag bara mår dåligt. Drömmer man konstigt när man sover i ett iskallt rum i Glasgow, iklädd jeans, mössa och halsduk? Det verkar så. Nästa natt drömde jag att Adam var ihop med en skitful asiatisk brud som snackade med svår brytning. De skulle "ut och resa", sedan flytta till Australien tillsammans. Hon var klädd i underkläder och åmade sig. Hennes kropp var ok, vill jag minnas att jag tänkte, men hon hade groteskt monsterfult ansikte. Sedan förvandlades Adam till ett gammalt ex från Lund och så hånglade vi och jag blev förvirrad och mådde dåligt.

Var det någon som stoppade knark i min Stella?

Sa du nåt om min mamma?

Alla som har humor gillar Din Mamma-skämt. Gör man inte det, har man ingen humor. Då heter man förmodligen Stefan eller Krister och skrattar åt buskis och slap my thigh.

Nu skrattar vi, allihopa:
Din mamma

Din mamma är så gammal att hon brukade vara barnvakt åt Jesus. Din mamma luktar som din pappa. Din mammas glasögon är så tjocka att hon kan se in i framtiden. Din mamma är så dum att hon tror att Fleetwood Mac är en ny burgare på McDonalds. Din mamma!

Svenskinvasion på Dublin Castle

Igår spelade bandet The Oholics på Dublin Castle. Och eftersom dom kommer från the beautiful country of Sweden hade en hög svennar masat sig till slottet. Man såg det på långt håll: killar med sportiga kalufser och indieskjortor, snygga tjejer med trendiga frisyrer, färgglada pumps och leggings, uppklädda till tänderna, massa smink, mycket snyggt - och alla i den ärevördiga åldern runt 20-strecket. Och bandet då – keyboardisten såg ut som Tafra och hade till och med lånat hans flanellskjorta. Basisten var den lille tjocke glasögonormen Fredrik från "Tillsammans", fast 10 år visare. Och så var det en tok i tantfrisyr som klampade runt barfota på scenen och spelade alternativa instrument, han var också hämtad från "Tillsammans"-rollistan; han var Klas, böget som fick ligga med heterot Lasse efter intensiv övertalning. Dom trendiga svenska flickorna dansade svängigt och lite nonchigt framme vid scenen, en hade lesbisk fast självklart trendig frisyr. Två pojkar som såg ut som 14 hoppade upp och ner och skrek svenska slagord mellan låtarna. Mellansnacket kördes på knagglig svengelska, trots att alla i rummet utom ljudteknikern var landsmän. Och så var det en svenne-brud som hette Emelie som hade däckat på toaletten. Klockan 8.30! Fruktansvärt orutinerat.

Men heja Sverige, friskt humör.

Gratulerar.

Idag säger vi grattis på 32-årsdagen till Carl Hammarlund, som "varvar spartanskt ungkarlsliv med lyx och flärd i Las Vegas" och återknyter bekantskapen med denna intressanta artikel i ämnet Carl:

http://sydsvenskan.se/lund/article100356.ece

Har den äran!

Glasgow - Scotland with style

Imorgon reser jag till Skottland. Semester. Det behövs. Jag har hört att man ska gå på "The horse shoe" (säger Adrian). Eller "The Solid Rock Cafe" (om du frågar Alan).

Skottska är ett vackert språk som jag inte förstår så bra. Men jag kan väl lära mig. "Eejit" betyder idiot. Användbart i allra högsta grad. "Pished" betyder full. Det kommer jag nog att bli. Pure dead brilliant!

Annars har dom ungefär samma saker som här hemma: BarFly, WestEnd, Charing Cross Station, TopShop, Crow Bar och Stella Artois. Så jag ska nog smälta in fint.

Alla Skottar jag känner är smått alkoholiserade och har namn som börjar på A. A som i apa.

Jag hejar på Celtic, inte Rangers!

Håhåjaja

Det är läckert att vara siste man att lämna Dublin Castle på Onsdagnatten, att vara med och lock up efter lock in. Käka mackor med personalen. Det får jag.

Idag försov jag mig kraftfullt, och hade inte ens vett att ljuga ihop en bra ursäkt. Bara att jag var trött och hade somnat om. Duger inte!

Nu har jag som värstaste lodisen tillbringat en halvtimme halvsovandes på toalettgolvet, för jag är så sjukt sliten.

Gissa om jag är sugen på Manager's Meeting i eftermiddag, gissa om jag tänker rusa ut och spy.

Personal Jesus - 6 months down the line

Ibland blir man ledsen när man ser hur rätt man hade. Inte ofta. Men i det här fallet. Jag skrev ett brev till Adam i slutet av Maj som jag aldrig skickade. Detta var strax efter att vi (han?) gjort slut och jag var naiv nog att tro att vi åtminstone kunde vara vänner. För inte kunde mitt liv fortgå utan att han fanns i det på något sätt? Ulla och Adam liksom - vilket radarpar. Hej lilla babs.

Men jo, där är vi nu. Senast vi hade trevligt var någon gång i Augusti, då var vi lite berusade och skojade om hångel och spenderade hela kvällen i varandras gemytliga sällskap. Trevligt, tänkte jag, nu är vi polare (som pussas på munnen). Men sedan dess har vi bara setts sporadiskt och haft otrevligt - väldigt korta möten där han ställt artiga frågor om typ min mamma och jag blivit gnällig och sedan har vi skiljts åt (med sedvanlig munpuss).

Sista gången vi sågs hade jag sovit 3 timmar efter en helnattsefterfest med allt vad det innebär; jag var dimmig i blicken, hade whiskey-röst och urin-ande. Vi kollade på en fotbollsmatch, sen kom Fuzz dit och var högljudd. Alla förslag jag lade fram om framtida umgänge ratades. Han var irriterad över att han var tvungen att jobba senare på eftermiddagen. Han skrattade inte när jag var rolig. Han frågade om den och den och den, men ingenting om mig och berättade heller inget av vikt om sitt eget liv. Sedan följde jag honom till bussen och tvångspussades och tvångshöll i handen innan han försvann på sin fula buss mot norr.

Detta var den 28e Oktober.

Hejdå Adam.

CP-ruta:
Read it and weep.
I know this is really hard to talk about, I find it very hard myself; expressing feelings (what are they?), being honest (with both yourself and me), talking about what happened and why. But I think we need to talk about this now rather than later if we ever going to have a relationship, be it just as friends. I’ve got all these questions and thoughts that I dwell on with my friends, but I think it would be much better if I could dwell on it with you. And I think we both need it, even if you seem to think we shouldn’t. To pretend everything is alright, to talk about all and nothing rather than what happened to us, it’s not going to work, we will never be able to be proper friends if we don’t talk all this through first, or at least I couldn’t do it. Now is the time to get answers to all questions, to know where we stand, where we go from here. I feel if we wait to long to do this (and I believe it has to be done) at least I would end up bitter and angry. And I think it is impossible to switch over to be just friends just like that, we kind of proved that when we saw each other last week. What’s with the kissing on the mouth business? You don’t do that with friends. But we did it. Why? Cause we’re not ready to stop, at least I’m not, I’m not in "friends"-mode yet, and probably not you either. So let’s stop pretending we can be just friends. Let’s stop asking each other if you had any hångla. Let’s face it, if any of us did after just 1-2 weeks after breaking up a 4-year relationship, that would be saying it all meant nothing, showing the other part no respect what so ever. And I don’t think any one of us is sugen anyway. Maybe one day far away we can tell each other about hånglas and laugh about it, but definitely not now, we’re not at that stage and I think it would take a lot of talking and dwelling on things if we want our friendship to work. We need to give each other time, we both have to be better at talking about what happened and how we feel about it, we can’t just leave it and hope for the problems to solve themselves. They never will unless we talk about it, that is kind of the problem, and the reason we "had to" break up. So talk, talk, talk. Then maybe leave each other in peace for a while. I know it’s hard, but I just don’t want us to not be in each others lives and that is what would happen if we don’t at least try and make things straight and clear.

Nej, det blev aldrig någon utredning. Det var ingen som vågade.

Joe Un-Cool

Vad önskar sig Joe Cole i födelsedagspresent? Hur tänker grabbarna grus i det blåa laget att man bäst firar unge Joes 25-årsdag? Ska jag bli besviken?

20 tusen pund spenderas i Stringfellows VIP-sektion, det är gött. Nu ska vi ha riktigt roligt, gubbar. Nu jävlar blir det fitta för pengarna.

Sedlar hit, sedlar dit, inte en WAG så långt ögat kan nå, Frank Lampards gravida flickvän får fan stanna hemma, inga jävla Girls Aloud äga tillträde för dom visar inte bröna, födelsedagsgrisens brutta kan sitta hemma och ona for all I care; nu är det Guys Night Out för hela portmonän, whiskey hit, whiskey dit, lyft på kjolen glamour-modell så jag får nosa på din mutta, höhö-ar Joe.

Så roar sig engelska lads, man gör alltid så, har så alltid gjort och kommer alltid så göra. Ingen ifrågasätter, ingen undrar vad fan det är för kultur över det här. Höhö.


Joe in agony. Too much blood in your alcohol system, mate?
Eller har jag sparkat dig på pungen?
You better be ready for Saturday´s game, you beddör.
"Baby, hur stavar man till beddör?"

14 November 2006 - 1 year on

14 November 2005. Den vanliga jobbstyrkan kommer till arbetsplatsen pñ utsatt tid 9 AM. Direktörerna kommer in lite som dom vill, as per usual. Först ur eliten att anlända till kontoret är Vårtkärringen, hon uppträder inte konstigare än hon brukar, snicksnackar lite dumheter som ingen vill höra, den vanliga outhärdliga sörjan. Ingen av oss i pöbeln märker att vi faktiskt har en kvinna i djup sorg här i rummet. Inte förrän de andra två direktörerna släntrar in och underrättar oss om att företagets ledare och Vårtans vän sedan 20 år har avlidit. Nu snyftar Vårtan borta vid sitt skrivbord, teatraliskt och plötsligt. Som om hon inte visste innan. Men det har det senare framkommit att det gjorde hon visst. Det var hon som berättade för de andra direktörerna, det var henne familjen ringde. Men nu var det bestämt att även ett nära dödsfall måste behandlas professionellt, it’s business as usual hette det. Och så blev det. Vi jobbade på som vanligt, inget avbrott, inget snack, bara hockey. Barry var borta och hans håriga torso och absurda humor som lyste upp detta karga kontorsklimat med honom.

Och det var i ungefär den vevan allt började gå utför på riktigt. Vårtan fick för mycket makt, den steg henne fullständigt åt huvudet och den ena galenskapen avlöste den andra. Och vi som ser henne in action varje dag inser hur sjukt och ondsint hennes hjärna arbetar, medan Barrys familj verkar tro att det är hon som sköter om företaget efter Barrys bortgång, att allting brister eller bär beroende på hennes insats, att hon är oumbärlig.

Att hon sedan i egenskap av Finansdirekör redovisar en förlust i årsbokslutet, är inget man kan beskylla henne för. Eller?

Att alla vantrivs på jobbet kan väl näppeligen ha något med hennes vidrighet att skaffa? Eller?

Det är synd om människorna

Men mest synd om mig. Nu har jag nyst 10 ggr på raken så till den milda grad att jag blev yr i mössan. Det är väl inte rätt att jag ska drabbas av ännu en explosionsartad förkylning bara ett par dagar efter att jag kurerats från den förra? What have I done to deserve this, undrar Pet Shop Boys å mina vägnar. Har jag gått med rumpan bar, har jag inte ätit tillräckligt många apelsiner, har jag utsatt min kropp för dåligheter och gift, har jag kysst för många grodor, har jag sagt något om din mamma, har jag begått brott mot 10 Guds bud, har jag drabbats av cancer, aids, pest eller kolera?

Nu sover vi. Ulla och Guran. Funderar på att skita i att vakna imorgon.

Hollyoaks in the sexy city

Further to Svennys inlägg om Hollyoaks (http://svennyjenny.blogspot.com/2006/11/tv-in-city.html), så håller jag med föregående talare att programmet är fyllt av cp-karaktärer med för lite och för fula kläder. Men jag tittar.

Och min utvecklingstörning är så pass stor att jag även kollar på porrversionen ”Hollyokas in the city”. För alla som vägrar erkänna att de självklart också följer serien, kan jag förtälja att det rör sig om en lågbudgetvariant av Hollyoaks där hela underhållningsvärdet tycks ligga i det faktum att alla vill och får ligga. Två karaktärer från vanliga Hollyoaks blev för sexiga (den ena opererade in sillisar för att bevisa detta) och fick en egen serie som visas på en senare sändningstid då det är ok att knulla runt. Så nu jobbar gulliga skolflickan Lisa som callgirl och glamourmodell, hon tar knark, blir cp-full varje kväll och ligger med halva stan, efter att Ben, hennes rara pojkvän från original-Hollyoaks, har dumpat henne till förmån för en annan prostituerad. Ben springer ärenden för en hallick, alla ligger med en som heter Tank Boy eller något liknande tacky, en skitful kille med idiotisk dialekt och osexig spänd tvättbräda på den slätvaxade torson. Helt omotiverat klär karaktärerna av sig kläderna, de går på swing-parties, poppar piller och lever att härligt liv och är så där härligt frigjorda, kåta och snygga. Signaturmelodin är bland de sämsta som någonsin komponerats.

Men så exotiskt är mitt liv på Måndagsaftnar att jag tittar på denna smörja också. Det är så sjukt dåligt att det blir underhållande. Vad tänkte manusförfattaren? "Sex säljer", tänkte han och sket i det blå skåpet. Fy fan vad risigt att jag köpte den lätte.

Pingu - Vuxenversionen

Det här är nog det roligaste jag sett sedan jag föddes. Man kan inte annat än sitta och skratta ihjäl sig här i kontorsstolen. Jag dör!

Huligan

Om man är ett riktigt fotbolls-fan måste man hata alla lag utom det egna. Jag försökte febrilt och utan resultat fråga de Chelsea-fans jag var på match med igår vilket lag de tyckte näst bäst om efter Chelsea. Men det var som pest eller kolera-leken för dem. Fuzz tex, han ville hellre dö eller ligga analt med den konstiga skäggiga farbrorn som berättar tråkiga Irländska skämt utanför Mixern, än heja på Tottenham.

"Men om Chelsea inte fanns, vem skulle du heja på då?", försökte jag. Nej, då skulle de inte vara intresserade av fotboll alls. Eller så var frågan lika omöjlig som om jag frågat "Om inte jag hade suttit här bredvid dig nu, vem skulle sitta här istället?". Din mamma.

Tydligen måste man sitta och skrika "You’re shit and you know you are" och "Who are ya" omvartannat och agressivt till motståndarläktaren när man är på match. Alla andra matchresultat är bara viktiga för hur de påverkar Chelseas plats i tabellen. Man får inte gilla Eidur längre eller bli glad när han gör mål, för han har övergett Chelsea och spelar nu för en annan klubbjävel. Och tydligen gillar jag bara fotbollsspelare för att de är snygga. Joe Cole, Frank Lampard, Carlo Cudicini och Paulo Ferreira. Hunkar. Så därför är jag inget "riktigt" fan.

Jag är ett flickfan och här är mina topplistor.

1. Chelsea
2. Arsenal
3. Barcelona
4. Celtic

1. Eidur Gudjohnsen
2. Joe Cole
3. Henrik Larsson
4. Gary Linecker

Snyggve.

GULLA

Nej, nu vill jag gå hem och gulla med min fru.

Vill min fru gulla med mig?

Joe Cole - always believe in Joe Cole - you've got the power to score, you're indestructable - always believe in...Joe Cole!

Idag får jag resa till Stamford Bridge igen. Aston Vanilla - Hej hopp Olof Mellberg, jisses vad du ska få stryk, din gamla skojare. Mycket anmärkningsvärt att det verkar bli fler Chelsea-matcher denna säsong när jag inte är ihop med en Chelsea-pojkvän och jag inte har medlemskort längre. Det bevisar bara att han var dålig, osugen på mitt umgänge och alls icke kär i mig. Eller?

Han som numera säger sig vara kär i mig men som jag bara leker med har köpt en biljett i present till mig. Och så ska vi gå med hans långt mycket läckrare bror och föremålet för dennes kärlek. Men det är ingen dubbeldate, det är inte ens en date. Nehejdutack, sa räven. Det är bara ett gäng åldringsungdomar som alla vill hålla den blåa fanan högt och varav en vill gifta sig med Joe Cole. Inte Joe Jole. Rock and roll.

Duktig image

Vad bisarr man är. Bara för att det är "vuxna" i närheten vill man verka duktig och reko. Vill verka Svensk helt enkelt, vill visa att man minsann inte blivit dekadent av att bo i England.

Vi har en familj från Halmstad på besök. Dom frågar vad vi gör. Man låtsas att man har ett intressant och viktigt jobb som man trivs med. För varför skulle man jobba på ett skitkontor med skitnödiga kärringar, det vill man väl inte erkänna. Att man är för slö och full för att orka bry sig och ta tag i CVn och livet och framstjärten. Dom frågar vad vi har gjort ikväll, jag säger att "jag har varit och fikat med några kompisar". Visst, sant, jag har inte rökt eller supit i afton, jag har bara druckit cola på puben, men inte fan har jag suttit på ett fik, det finns inga fik värda namnet i London och iallafall inte några som håller kvällsöppet. Men det säger jag. Jag har fiiiikat.

Och Emma säger att hon har "tränat". Visst, detta är också sant, hon har varit i simhallen och dragit ett par vändor i poolen, men det är bara så supersvenskt att säga att man har varit och tränat, vi säger aldrig så här, isåfall säger man att man varit och simmat eller eventuellt varit på gymmet. Det är ordet i sig, "tränat", som är så Bror Duktig-svenskt och normalt att använda och ägna sig åt.

Sedan säger jag att mina främsta intressen är killar och smink bara för att väga emot.

Fick du ligga?

Gud vad jag tjatar om att få ligga, man kunde nästan tro att jag var kåt. Nästan. Eller att jag är fixerad vid sex och samlevnad för att jag aldrig får något i det sexiga glädjehålet.

Det visar denna episod från i Fredags prov på:

Jag är kastrull på puben och går fram till en Kanadensisk bekants pojkvän (som är Svenne och som jag inte pratat alls mycket med tidigare) och säger (med största sannolikhet sluddrigt):

Får du ligga mycket?

Han ser måttligt chockad ut och replikerar att det får han väl, varför i helvete undrar jag det, vad har jag med det att göra, vilken cp-skadad fråga. Jag börjar yra om att det får minsann inte jag, sedan är det slut på den konversationen. Hade det inte varit för att djungeltrumman hade slamrat nästan lika hårt som MileEnd-horans dito, hade jag nog inte lagt så stor vikt vid denna konversation, men när jag ett par dagar senare får återberättat för mig av Nina, via Kanadensiskan, att jag är bra konstig som vill ha detaljer om deras sexliv, får jag inse att humorn i utrycket få ligga inte uppskattas eller inses av alla.

Tror jag kanske borde hålla lägre profil i min tourettes-artade humor i framstjärten.

Vill bara berätta att det i mina kretsar är god humor att snacka om/fråga om huruvida man fick ligga, bara för att det förväntas att fina flickor ska hålla på sig och eventuellt släppa till cirka en månad in i en fast relation och det därför är oväntat skoj att anta att fina flickans högsta dröm och värt en high-five om man lyckades lura ragget i säng, som den värsta av casanovor.

Känner du stanken från Enskilda Banken?

Denna överdrivna hygienfixering. Gud, vad äcklig man är om man inte duschar varje dag. Som efter gympan på högstadiet när man hade stått och fånglott vid sidan av planen när de andra barnen spelade fotboll. Lik förbannat var det en självklarhet att man skulle in och trängas i massduschen med de andra pubertetspajasarna efteråt, det var inte fråga om att duscha för att man var svettig, det var en principsak.

"Guuuuud vad äcklig du är, ska du inte duscha, ska viii behöva sitta och må dåligt på matten sen bara för att du är så jävla snuskig och luktar pyton, man måste ju duscha eter gympan, det fattar ju alla, bla bla bla".

Och likadant är det fortfarande. Man måste duscha varje dag, tvätta håret minst varannan, det räcker inte med en snabb raggardusch på morgonkvisten eller att tvätta av en eventuellt ostig fot när man kommer hem om aftonen. Nej varje dag ska man helkroppstvagas, annars är man en snuskpelle.

Och köksmattorna måste tvättas två gånger i veckan, oavsett om dom är smutsiga eller ej.
"Vadå, maskintvättar inte du dina köksmattor 8 ggr per månad, fy fan vad ofräscht".

För att inte snacka om hur ofta man måste byta lakan. Typ efter varje natt man har legat och grisat, svettats, pullat och gnidit sig och sin äckliga kropp. I synnerhet vi vidriga människor som inte duschar varje dag.

Så länge man inte stinker turk, har läbbiga mensfläckar på lakanen eller flottiga köttfläckar på köksmattan - kan man få bestämma själv och kanske snarare få beröm för att man är duktig på att spara in på våra uttömliga naturresurser?

Snygg

Så här snygg känner jag mig idag. Som ett lurvigt, blått monster. Som en vinnare.

my-name-is-ulla-and-im-alcoholic

Godmorgon godmorgon. Det var la roligt att vara berusad på jobbet. Det var la roligt att Tapetseraren typ är fulast på hela Dublin Castle. Och oj vad Jim var bitter över att Boy Kill Boy hade slagit igenom och när jag berättade att dom spelat gamla Future of Junior-låtar på spelningen i Torsdags hade han inte nog med fula ord för MileEnd-horan. Vilken hora va! Och tagit hans tjej hade han också. Men vilken tjej sen då, en hora den med, en cp-skadad norrländsk fitta på hjul, minsann. Det fick man höra. Och rastamannen var sugen och extra kamratlig. Vad mager hon är, Amy Winehouse, och vilka sanslöst fula tatueringar. Men snälla, släng ut mig från puben så jag kan gå hem och knyta mig. Vem var det som följde oss hem igår? En främmande man som var sugen på Emma. Tji och korg fick han. Och jag hade visst somnat ifrån Punk-ligget i Fredags, det visste jag inte ens. Lika bra att ta ett Trinidad-ligg av bara farten och somna ifrån det med. Nu sover vi gott. Mixern är stängd och Dublin likaså.

Hålla helg

Nu har jag hållt helg igen. Och det med besked. Klart man vill kolla fotboll hela Söndagseftermiddagen, klart man vill ackompanjera detta med pints. Synd att Chelsea förlorade, synd att John Terry blev utvisad, synd att Joe Jole inte ens fick spela, synd att mitt Fantasy Football-lag fick noll poäng. Tur att jag blev fyllo, tur att jag fick ligga, tur att jag vaknade av alarmet i morse och kom till jobbet nästan i tid.

X-tra factor

Du sjöng falskt. Du lät som en prostituerad barsångare. Du måste ha rest tidsmaskin från 70-talet för fy fan vad ute det där lät. Den där sången var för stor för dig. Du lät som en nerknarkad Whitney Houston. Det där var ett karaoke-framträdande. Det gör ont i öronen att lyssna på dig. Du ser stel ut. Det där var riktigt pinsamt.

Fan vad mycket skojigare det var när det var auditions och alla var just sådär sjukt dåliga och med noll självinsikt. När dom indignerat säger till Simon Cowell "Men gör det bättre själv då". Det är underhållning det.

Saturday Night Feber

En helt galet tokcrazy kväll här framför tvn i Primrose Hill. Resterna av gårdagens efterfest för två i rödvinsglaset, Estrellas dillchips i skålen, Ashley sjunger The Winner Takes It All i Abba-tematiserade X-factor, svart pläd över benen. Är jag en tant på riktigt eller ska jag orka gå på fest hos rockstjärnan i Razorlight och leka att jag är ungdom igen?

Leona är den som har mest x-faktor.

överflödig.

Nu har jag spionerat igen. Och så här ligger det till, svart på vitt, planen är tydligen denna:

När Chelsea-haket klappar igen porten för gott om en sådär 4-8 månader, kommer det bara att finnas 3 patetiska syltor kvar och då ska man minska kontorsarbetsstyrkan till fyra personer. Sex minus två blir alltid fyra, och med Vårtan vid det här laget redan nedpackad och bortforslad måste man således göra sig av med en skojare till. Men eftersom Managern i ovanstående gourmetrestaurang har varit med i gemet i cirka 10 bast och har lärt sig att slicka Vårtan medhårs, måste han vara med i ekvationen även efter att hans restaurang stänger igen. Därför blir lösningen att man säger upp en 70-årig account-tant, samt givetvis undertecknad, för att ge plats åt den man som är gyllene med restauranggäster men ett dumt fån när det kommer till pappersarbete. Fyra personer. Matematiskt snille. Bra jobbat. Jag hoppas på ett snyggt redundancy-paket och nytt maffigt glidarjobb. Det är bra att komma förberedd.

Omedvetet och extra sexigt flirtande

Jag är en mästare när det kommer till att ragga upp barn runt 20-strecket. Häromdagen befann jag mig lite glassigt på Bar Vinyl, ett stenkast från Mixern. Där sitter jag i godan ro på en plastbarstol och sippar sexigt på min Sol-öl. En gammal finne i mungipan gör sig påmind och jag krafsar av skorpan varpå det naturligtvis börjar blöda. Samtidigt som jag slickar bort blodet i mungipan sådär supersensuellt får jag syn på en kille vid andra sidan baren som vid första anblick tycks likna min kompis Bajs-John. Därför tittar jag extra länge. Och han tittar tillbaka. Men det är inte min kompis Bajs-John som kommer fram till mig och hoppfullt säger:

"Hej, tittade du precis på mig och slickade dig suget om munnen?".

Och tant bara fnissar och säger "Nehejdu" och har på tungan att avslöja det osexiga i att jag slickar bort blod från min finne. "That would be my lucky day", säger killen besviket och lommar iväg med svansen mellan benen.

Fan, jag kunde ju ha sagt "Ja, det gjorde jag minsann!", så hade jag kanske fått ligga.

IKEA

Ikväll reser vi till Londons mecka för svensken. Det är inte möblemanget som lockar, ej heller husgeråden, och lika lite de högljudda barnfamiljerna som har som huvudsakliga syfte att stå i vägen.

Nej, det är köttbullarna med potatis och lingon i restaurangen, det är knäckebrödet, den inlagda gurkan och snasket i boutiquen, det är den obligatoriska femkronorskorven i förbutiken.

Därför hänger jag med. Skärbräda och stekpanna kan jag fan köpa på Sainsbury's.

Några tips till IKEAs s.k. Swedish Shop bara: Snasket. Skojar ni med mig? Vad hände med saltlakrits? Har ni inte fattat att det är vad utlandssvensken suktar sugnast efter? Vi vill ha Djungelvrål, Turkisk Peber och Salta Katten. Lakritssnören och salta fiskar i alla ära, men det är inte salt nog, inte kul nog att bjuda de engelska kontorsmänniskorna på, inte chockerande nog. Sedan tror jag att många med mig hade tyckt det var ball med plockgodis - Malaco, Karamellkungen, Cloetta, Fazer, you name it, jag plockar pungen full. Tack för att du lyssnade, Ingvar K.

I'm Fuzzy!

Titta, gulligaste dockan i rosa sjalen! Vi var kompisar när jag var liten. Han har en sådan glad mun. Och så är han snäll och berättar torra skämt. Han är som jag!



Så här gör man en Fuzzy Bear:
1 del kahlua
1 del coca-cola
1 del mjölk

Fast han heter egentligen Fozzy, men det fattar ju inte jag som vuxet barn. Mums!

Veckans Vårtkärring

Denna veckas lågvattenmärke för Vårtkärringen torde vara när hon refererar till framlidne Barrys avkomma som "my third son". Barry vänder sin håriga torso i graven, och hans fru har aldrig varit mer förolämpad. Så oerhört smaklöst att ens antyda att någon skulle vara besläktad med denna monstermänniska. Blir vi avundsjuka för att hon har en "nära" (läs falskt hjärtlig) relation till den unge Adam? Nej, vi genomskådar den lätte. Han bryr sig inte ett skit, it's all about the money. De enda som inte fattar är som vanligt hon och hennes vårta.

Fotnot: Kvinnan på bilden har ingenting med artikeln att göra. Hon är bara snygg.

Pest eller kolera

Här bjuder jag på ännu en rolig lek ur min lattjolajbanslåda. Den går till som följer och är mycket enkel:

Samla ett glatt gäng med människor du känner väl och med vilka du har många gemensamma bekanta (t.ex. ett övervintrat tantpack från Camdenscenen). Fyll alla med alkoholhaltigt dryckjom. Nu börjar skrattfesten.

"Om du var tvungen att välja (du får inte dö!), vem skulle du helst ligga med av…och ...[fyll i valfritt par som det är omöjligt att välja mellan]? T.ex.:

Tapetseraren eller Rastagubben? (äckligt stöddig ful 40+ gubbe i brokiga blusar vs Rastafariman i stor hatt som röker braj men som iaf har "gulliga ögon" (citat Nina)

Dublin-Henry eller Mixer-Alan? (småmullig farbror som är sjukt snäll vs högljudd och full skotte som saknar tänder)

Slampan eller Ben and the Pimps-Ben? (snygg men slampig och bimboaktig australiensare vs sliten alkoholiserad rock'n roll-kille)

Tjock-Keith eller Svensk-Tony? (fetto som är jobbig och älskar Sverige vs mager tönt med fiskögon som älskar Sverige)

Aids-giraffen eller Aids-musen? (sönderknullad och lång vs oknullad och minimal)

Rick Gill eller Rick Chapman? (övervintrad och överförfriskad rockgubbe vs dennes gitarrist -samma stil men numera utan vårta)

Fuzz eller Omar? (liten DJ vs stor DJ)

Januari eller Pat? (frun i störiga Heavy Metal-paret vs mannen i störiga Heavy Metal-paret)

Sofies pojkvän eller Olivias pojkvän? (snygg lång som älskar Sofie vs snygg lång som älskar Olivia)

Emmas bror eller min bror? (nu har det gått för långt)

Din mamma eller din pappa? (nu har det definitivt gått för långt)

Han där eller han där? (peka på valfria personer i lokalen)


Roligt! För stora barn och små vuxna.

Beautiful housewives

Så här snygga var jag och mina fruar förra helgen när
den fru som kan titulera sig make-up artist sminkade upp oss alla i brygga.

Röda mulen

Idag har jag suttit i soffan hela dagen. Istället för en näsa har jag en kran. Kranen är opålitlig och droppar lite sådär hipp som happ. Då får man vatten på bröstet. Om man inte hinner fram med pappret och fångar droppen. Kranen är lysande vackert röd, det var ett flertal människor som skämtsamt kallade mig Rudolf igår afton. Jag skrattade varje gång.

Massa intressanta tv-program kan man se. Det finns inget som slår daytime-television vad gäller kvalitet och underhållningsvärde. En tjock gubbe fick träffa sina söner för första gågen på 20 år. Dom var bittra för att farsan övergivit dom i blöjåldern. Jag vet inte om dom blev sams till slut, för jag zappade över till en annan intressant show där en annan tjock gubbe fick träffa den man som i hemlighet brukar ligga med hans fula fru med hästansikte och gula tänder. Sedan fick jag erbjudande att köpa en urmysig morgonrock för 19.99, den var mycket speciell. Nu är det en dvärg som sitter i en bar och kollar på ett hånglande par. Nu bråkar dom.

Man borde vara sjuk oftare, det här är ju riktigt lattjo.

True Faith - Wembley Arena i afton dans

Dagen till ära är jag iklädd min True Faith-blus med detta legendariska tryck från singeln anno 1987.

I feel so extraordinary!

Jag ber så hemskt mycket om djursex!

Detta är väl ändå en smula bisarrt. Skulle en häst vilja ligga med en ko? Skulle den det? Eller räven, ligger den vanligtvis med grävlingen? Funkar det så i verkligheten, eller är det bara på låtsas dom tänder på varandra?


Jag blev så förvånad nu när jag upptäckte att Klasse faktiskt är en häst. Jag har alltid trott att både Klasse och Klarabella var dumma kor. Men nej, den ena är en häst. Muuuuu. Gnägg?! Och dom är förlovade! Hur funkar det? Jag kan acceptera att en björn, kanin och sköldpadda är bästisar – men dom får fan inte vara ihopas, inte ligga! Eller som Nalle Puh och hans brokiga djurgäng, dom är ju bara vänner, inga relationer, ingen köttslig kärlek. Och lika underligt är det att Mickelina Räv är kär i Ola Grävling. Vadå, fanns det ingen snygg räv att bli betuttad i? Var det den där uppblåsta besserwisser-ankan Annika Anka som tutade i dig att det var god ide att få ihop det med en grävling?

Här står Mickelina Räv och ser alldeles uppgiven ut. Ola Grävling springer iväg, vettskrämd. Inte vill han vara ihop med en rödräv. Dumma Annika Anka!

Jag såg aldrig något sådant i "Hur gör djur"med Agneta Bolme i Söndagsöppet. För dom gör aldrig så!

Jag vill ha Pingu-hårtorken!

Oh, om man ändå iddes blåsa hårsvallet på morgonen, då skulle man haft en dylik produkt som den du kan se till vänster. Mwat mwat, säger Pingu, och blåser sin varma andedräkt på min skult!

Söndagsrundan - Where art though?

Det var över en månad sedan jag var ute på en Söndag, men lik förbannat har jag varje Måndagsmorgon lidigt av extrem trötthet och därtill en gnagande ångest och olust. Så vad är vitsen med att sitta och uggla vid dumburken när man kunde varit ute och lattjat, svängt bägare och skrattat? Ska man må dåligt kan man väl göra det med stil, med roliga anekdoter i bagaget och rentav en tatuerad rumpa bredvid sig i sängen när man vaknar? Dåligt mår man ju ändå, alla mår dåligt. Ligga och kallsvettas i sängen, halvslumrande drömma dumma drömmar om ex-sex och annat knas - då mår man fan bättre av drömlös fyllesömn.

Så här skojigt brukade vi ha...och alla fick ligga!

För cirka ett år sedan, när finaste dockorna, Skägget och Katten, fortfarande var här och blåste i partytrumpeterna, brukade Söndagen vara den bästa och största av utgångsdagarna. Man tog en söndagsstek på Ice Wharf i all stillhet, kämpade i sig den första pinten. Sedan fortsatte man till Elefanten och skumpade i stolen till bästa Elefant-musiken, man kom i stämning, man blev sugen och fnissig. Man begav sig till Mixern och avslutade i stil på Dublin-slottet, varefter man nöjt kunde rulla hem till bädden. Så gör man det mesta och bästa av sin helg. För om man skiter i att gå ut på Söndagen blir helgen en dag kortare och Blue Monday trycker på redan på söndagseftermiddagen. Så skärpning - inte skippa Söndagsrundan mer nu!

Min nya maskin

Jag har införskaffat en ny maskin som gör att jag slipper lämna hemmet.
Nu kan jag browsa, zappa, channel-surfa hela dagen och kvällen lång. Alltid finns det något att titta på. Och finns det ingenting kan man slöglo på Bid TV där en flinande fjant auktionerar ut skitprodukter som ingen vill ha men som många lantisar tycks luras att tro att dom vill ha. Det är intressant underhållning det. Bredvid skitprodukten tickar en räknare och berättar hur många skitprodukter det finns kvar på lagret. Ja oj vad stressande, då måste man passa på. Och inte nog med det, priset ändras också, tickar sakteliga ner mot noll. Vad besviken man måste bli om man betalade 49.99 för den där fula pläden som nu är nere på 4.93.

Gud vad barnslig du är!

Förlåt mig så hemskt mycket, men det här tycker jag är sjukt kul. Gissa vad mannen heter?

Jo, han heter så mycket som Fitta-bajsa.

http://www.ethioview.com/photo/people/pages/Fitta-Bayissa_jpg.htm

Hihihihihihihi.

Här är en annan kompis till mig. Hans namn är Onani Magwanga. Trevlig prick.

www.geocities.com/kenyascrabble/Photos.html

Hihihihihihihi.

Jag får sluta nu innan jag kissar på mig av fniss.

Trams!

Bloggar jag inte vill se

1. Dagens bajs – författaren fotograferar och publicerar bilder av sin egen avföring och ger kommentarer om konsistens, färg, lukt och, i värsta fall, smak.
   
2. Syvlias sylvassa – Vårtkärringen ger sin syn på tillvaron, hon förkastar, fördömmer och förmyndar, besserwissrar och beordrar med hela handen (Bonus: man slipper höra hennes röst, för gud förbjude att hon laddar in ljudklipp).
   
3. En kombination av 1 och 2 ovan.

Glad i hatten

Denna vecka har varit guld och gröna skogar. Det började med att jag och Emma konstaterade att vi är fan lyckligt lottade som har en sådan vacker och fröjdefull morgonpromenad till jobbet. Regents Park i höstfärger går inte av för hackor. Jag har insett att förlusten av ett läbbigt kontrollfreak till chef i utbyte av en rättvis, ärlig och socialt anpassningsbar man är till min fördel. Och med vårtkärringens koffert halvpackad, kan man bara se ljust på framstjärten. Att jag sedan idag fått en löneökning, om än självklart inte så grandios som jag är värd, samt att jag ska få In Design-träning, gör att mina karriärbana ser mer positiv ut. Veckans kulturupplevelser har ytterligare stärkt min livsglädje. Little Britain-showen var superb, Didier och flaggorna i gårdagens Chelseastormatch det bästa i mannaminne. Och jag har fortfarande New order att se fram emot nästa Fredag. Det finaste i kråksången - allt är gratis, allt är mitt!

Att klaga är en av mina huvudsakliga hobbies, men just nu vill jag inte klaga på någonting!

Mamma-dockan sitter på bussen, vi ska på Dånken, det spelar ingen roll att jag är småtjock, gammal, singel, barnlös, ligglös, fabulös. Jag mår bra nu.

Eidur - du är min nu!

Jag har nog aldrig varit såhär sexuellt upphetsad i hela mitt liv. Jag har fått en gratisbiljett till matchen imorgon och jag SKA få ligga med Eidur! Jag sitter i rad K, Matthew Harding-stand, håll utkik, jag kommer att vara i mitt esse!

Min son Owen har räddat mitt liv, min vecka och min dag.

I want you back, Eidur

För den som inte är insatt i livets väsentligheter, kan jag avslöja att Eidur Gudjohnsen, den mest legendariska islänningen sedan Björk, imorgon spelar för sitt nya lag, Barcelona FC, mot sitt gamla lag, Chelsea FC. Jag hejar på Chelsea. Och jag hejar på Eidur. Jag kommer att vara iklädd min Eidur-tröja, den som är blå och bär numret tjugotvå. Det är Eidurs Chelsea-blus. Nu har Eidur tagit över Henke Larssons tröjnummer sju och spelar i Spaniens starkaste elva. Som brukligt är min önskan att Eidur gör hat-trick men Chelsea vinner med 4-3. Kör den i Spel & Dobbel-oddset.

Oops...Vårtkärringen did it again.

Det här med att hota med sin titel när man ska genomföra ett klagosamtal, funkar det verkligen? På vem? Vem blir rädd när den som ringer basunerar ut att hon är finansdirektör? Vem skräms av att en fitta på hjul darrar på rösten av uppbragdhet? Vem respekterar en människa mer bara för att hon kan skryta med en hög befattning?

Vem kan säga nej till nyvarma frallor?

Kulturdejting med Svenny

Look into my eyes, look into my eyes, don't look around the eyes...you're under! Ikväll ska vi på Little Britain-showen. No but, yeah but, no but...Det ska vi minsann. Till middag får vi gammelfarmors Bitty, sedan rullstolsrally till Hammersmith Apollo, I am a lady, så tar vi ett par pints i den lilla Walesiska byn med the only gay in the village i den sunkiga bögpuben. Marjorie blir förbannad för att vi har ölmagar och snackar med skandinavisk brytning. Sedan spyr vi i kaskader på folk som står i vägen för vår lycka.

Skrattfest och sol i sinnet.

Har jag tur delar sedan jag och David Walliams en taxi hem till Primrose Hill, har han sedan tur får han ligga. Lika bra att dela notan när man bor i samma kvarter.

Tack Svenny, nästa vecka tar jag dig på New Order! Wembley har aldrig varit större.

No more, Missus Nice Girl

Nej, jag vill inte dricka kaffe med en övervintrad rastagubbe i flerfärgad hatt och med farligt knark i brallfickan. Inte kaffe, inte öl, inte knark. En snabb skål på Mixern, det räcker och blir över till en väst.

Nej tack, jag vill heller inte bli ihop med en 43-årig ljudtekniker som fortfarande babblar om sitt halvtaskiga rockband med tveksamma framgångar i slutet av 80-talet och som skryter om hur han i sin glans dagar kunde räkna till över hundra ligg (1993 var det) och som inte har bytt lakan sedan Juni och som inte minns att han somnade på min toalett härom morgonen. 43! Skärpning.

Nehejdutack, inte heller vill jag äta middag med en snubbe med platt ansikte på 38 bast, som visserligen är snäll, men vad är snäll? Snäll är tråkig.

Jag säger nej till allihopa, jag väntar så gärna. För om man väntar på något gott, så är ju det bara jättehärligt. Ni duger inte. Bort. Om jag spelar i Elitserien så spelar ni i Division tre (norra), jag plockar poäng i Premier League, ni hankar er fram i Superettans bottenskikt.

Jag är inte snäll. Jag är tuff och rolig.

Trippeln

Här är inledningsverserna på trippeln av de tre bästa diskoteksbitarna i diskoteksbitarnas historia, och med hjälp av översättningsmaskinen göres de en gång för alla odödliga:

När JAG blick rygg ovanför min liv , den er alltid med en sinne om skam. Jag har alltid blitt den en till klandra. För allting JAG lång till gör , ingen materia när eller var eller vem , Har en sak till fälles , alltför.

JAG känna så särskild Något fik en hålla på jag JAG få den här kännanden Jag er i rörelse EN plötslig sinne om frihet Jag bryr mig icke orsak Im inte där Och Jag bryr mig icke om Im här i morgon Gång på gång Jag har tog alltför mycket Om sakerna så pass kostnad du alltför mycket.

Orden lik våldsamhet Bryta tystnaden Komma brakande i In i min litten värld Pinlig till jag Genomborra rätt genom jag Skränande du förstå Äsch min litten flicka.

Gissa trippeln!

A beautiful home-coming

Tjocksmock-Keith hade rätt till slut. Skvallerbyttabingbång sa han förra veckan att nu ska minsann Scott komma tillbaka, men han ska ta över Dublin Castle, inte jobba Mixern. Dra den om rövluvan, sa jag. Men igår var han där. Jag ville krama honom, sa glad jag blev. Men Scott var professionell och duktig, plockade alla glas, var artig mot alla, hällde upp pints fast jag redan var för full. Mixer-Scott har blivit Dublin-Scott och jag gillar det. Välkommen hem.

The new and improved vending machine

Du säger binda, tampong, kondom. Jag säger det är totalute. Vad som gäller numera i vending-maskinen är sexleksaken. Analkulor, flörkulor, ätbar string och hela härligheten. Kostar, men smakar. Att sedan Maria stoppade i en femma för pubisringen som aldrig kom ut är en annan femma (pun intended). Vad som är mer intressant att veta är:
1. Vad skulle hon med den till?
2. Vad används en pubisring till? (svar: man lägger den på trillingnötens plats i aladdinasken)

Mycket genant för mig som gammal person

Vet du vad pinsamt. Jag försökte ragga upp en snubbe igår, du vet den här roliga fotbollshuliganen som skriker högst på matcherna. Vi som var som ett radarpar på Sverige-England-Mixerderbyt i somras. Vi som alltid samlas framför Mixer-TV:n när det vankas Fuzzboll. Jag tyckte nog att det var lite flörtigt, han sa jag var snygg, han skrattade åt mina skämt, allt det där. Men när jag la in stöten körde han nej-tack-jag-har-flickvän. Genant, tänkte jag och gick till Dublin och försökte ragga upp en annan, den vanliga. Jag till och med lockade med sex och samlevnad, men han sa blankt nej, inte sugen sa han. Visst, han följde tant hem, lade mig i sängen, hånglade lite, men när jag vaknade var han borta.

Har jag fullständigt tappat konceptet? Har jag mist min charm helt och hållet? Vill ingen ligga längre?

I love you, you love me

Eidur är lite bekymrad för att han ska bita i det svenska stålet i afton. Han tror på Sverige, han gillar oss.

Jag gillar Eidur. Hattrick för Eidur, 5-3 till Sweden, är mitt favorittips.

Valnöten

Vid det här laget känner väl alla till hur vedervärdig vårtkärringen är.

Men igår slog hon alla rekord i vidrighet med hästlängder och så här gick det till, fru Gill:
Strax innan stängning går kärringjäveln på dass, kort därefter ska jag slå min sista drill innan jag joggar hem. Precis som jag ska sätta mig till rätta på porslinsgudens tron, gör jag den fasansfulla upptäckten. I hörnet alldeles vid dörren ligger en valnötsstor bajsklutt. Jag gråter nästan när jag halvstående klämmer ut kisset som redan börjat strila. Jag klöker av vomeringslust när jag kilar tillbaka till kontoret för att hämta Yvonne så jag kan visa henne det oerhörda.

Hela vägen till tunnelbanestationen diskuterar vi hetsigt hur ini helvete detta har gått till. Bajsklutten ligger inte ens i närheten av toalettstolen, den har flygit all världens väg, som om hon rest sig upp och vänt sitt tjocka arsle varur en bajskula trillat utan att hon märkt av det. Vi fattar inte hur detta kan ske utan att man märker det, hur någon kan ha ett så stort rövhål att bajskorvarna bara dunsar ut lite hursomhelst. We can, som man säger här, not get our heads around this.

Min hypotes är att hon är halvsidesförlamad efter en oupptäckt stroke, detta styrks även av det faktum att hon brukar ha matrester på ena kinden utan att märka det. En dag gick hon hela eftermiddagen med grötsmörja bredvid munnen utan ta någon notis om det, och sedan hittade vi henne vid busshållpaltsen efter jobbet, fortfarande inkletad i geggan. Det kändes lite som vi vann då.

Men nu är det fan nog, nu är dags för långvården.

På Boots, Regent Street, igår

Jag väljer som vanligt kassan där den söta pratsamma pojken som jag spanat in jobbar.

"Vänta ett ögonblick så ska jag bara ta hand om den här stulna produkten", säger han och pular med en ask dyr ansiktskräm. Han fortsätter: "Jag vet inte varför folk måste sno sånt här".
"Jo", förklarar jag, "man snor alltid små dyra saker, såsom mascara".
"Nej men jag fattar om man snattar mat och dryck för att man inte har råd att köpa, det har jag all förståelse för, det hade jag gjort själv, men sånt här onödigt", säger han och håller upp ansiktsburksförpackningen.
"Du, jag snattade alltid små dyra saker under mina snattarår, man gör alltid så, den glider lätt upp i jackärmen till skillnad från en korv", förklarar jag.
"Ja", säger han eftertänksamt, "jag brukade ju också snatta när jag var liten, så du har rätt, man gör alltid så. Tack för att du påminde mig!"

Att vi båda erkände att vi brukade snatta var i det läget riktigt olämpligt och därmed jätteskojigt. Därefter snattade jag (inte) en prickig-korv-macka, vilket han naturligtvis inte lade märke till eftersom han i det läget var fullständigt bedårad av min charm och humor.

översättningsmaskinen

Min vän mummy docka grunda den här verkligen munter översättning maskin var du insatsen en England fras och få den rygg i något slag av sinka Svensk. Den var den här stöttan från en band alarmerat pistol till stegarna så pass viljat till göra intryck på henne med hans Svensk fraserna , tänkbar han skulle få henne trosor bort och hon skulle breda ut henne ben , emedan han var så blod charmig. Auktoriserat inte den verk? Nej , tydlig hon gick för Domkraft Sparv i stället. Du alltid gör.

Mine friend murmur doll found this really merry translation machine each yous bet a England phrase and poll the ridge in somewhat knock of retard Swede. It was this guy from a tie called gun to roses that wanted to impress hers with his Swede phrases , conceivable he should poll hers pants away and she should spread hers leg , because he each so blood charming. Did the work? Nos , evident she was going for Jack Sparrow instead. Yous always do.

Min vän sorl docka grunda den här verkligen munter översättning maskin var du vad en England fras och få den rygg i något slag av sinka Svensk. Den var den här stöttan från en band alarmerat pistol till stegarna så pass viljat till göra intryck på henne med hans Svensk fraserna , tänkbar han skulle få henne trosor bort och hon skulle breda ut henne ben , emedan han var så blod charmig. Auktoriserat inte den verk? Nej , tydlig hon var gående för Domkraft Sparv i stället. Du alltid gör.

http://www.tranexp.com:2000/Translate/result.shtml

Originalet: My friend mummy doll found this really hilarious translation machine where you input an English phrase and get it back in some kind of retarded Swedish. It was this guy from a band called guns to roses that wanted to impress her with his Swedish phrases, imagining he would get her pants off and she would spread her legs, because he was so bloody charming. Did it work? No, obviously she went for Jack Sparrow instead. You always do.

Fram och tillbaka och tillbaka och fram igen - så roligt man kan ha!

Hångla med allt som rör sig

Ännu en fjortisgrej. Jag sitter och lullar på Dublin Castle. Jag kollar min telefjant och ser att meddelande inkommit från Mr Chase. "Hånglar du med Fuzz på Dublin, eller?" står det. Varpå jag snabbt replikerar: "Nej, jag vill mycket hellre hångla med dig, ditt cp". När jag sedan tittar upp står fanskapet bredvid mig med sin flickvän, han märker hur det vibrerar i fickan och han läser mitt sexiga meddelande tillsammans med bruden. Sedan tittar dom båda oförstående på mig. Hon pratar inte mycket med mig den kvällen, trots mina idoga försök att avdramatisera det hela som ett skämt. Godafton.

Nätkalsongen

Redan på Greklandssemestern 1997 borde jag har lärt mig läxan att man inte pratar om folk på svenska även om man befinner sig utomlands. Jag borde självklart aldrig yttrat orden "Sluta titta på min fitta", i synnerhet inte till en man som var det närmaste man kan komma Göteborgaren Patrik Sjöbergs tvilling. Men glappkäften tourettade loss, och jag fick nästan stryk på kuppen. Något mindre harmlöst var det på tunnelbanan till Old Street i Lördags. Vi fick syn på en nätboxerkalsong som vi idogt och högljutt kommenterade. "Tänk om man skulle hitta den kalsongen på sitt sovrumsgolv en morgon och så var det en massa fartränder i dem, fy vad äckligt", raljerade vi fnissigt. "Nej men han har ju tjej, du behöver inte oroa dig", sa vi och pekade på den blonde yngligen med nätkalsongen uthängande ovanför byxlinningen och hans ännu blondare tjej. "Hihi, nätkalsong, nätkalsong", fnittrade fjortisarna i 30-årsåldern. Han tittade lite konstigt på oss, det må erkännas, men det var ändå en smärre chock när han på väg ut ur kupen glatt ropade: "Ha en trevlig kväll, tjejer!". "Hej på dig!", sa jag.

Nätkalsongen 1 – Fjortistanterna 0

Kiss me Kate

När jag sminkar upp mig i brygga har jag som mål att se ut som den bedårande kvinnan till vänster. Jag har t.o.m. i det desperata hoppet att se mer ut som tjusigheten personifierad köpt en liknande svart-och-vit-randig blus. Så ska jag slinga håret halmgult. Sjukt mycket kajal, rikligt med foundation och kraftfulla tag med rougeborsten. That's me.

Tuva är en duva

Du vet i den scenen där Fares Fares står utanför dörren till Tuvas flickrum i föräldrarns röda villa och han bönar att hon ska följa med på bröllop, ja dom kan till och med gifta sig om det ska vara så, och så kommer hon ut, lite sådär charmigt rödgråten som det är så osexigt vara om man heter något annat än Tuva Novotny och är typ Sveriges snyggaste tjej, och så säger hon:

"Hej"

Det är allt hon säger, nästan lite blygt och biter sig förstulet i läppen, och jag smälter som en fjortis under Den Harrow-postern för att hon är så oemotståndlig i detta ögonblick när hon säger det sötaste hej-et som någonsin yttrats sedan ordets uppkomst.

åååh.