Något för den icke-synskadade att njuta av medan mamma söker jobb

Äta gelé med träsked

I Sverige äter alla barn majskrokar. Det är alltså en form av snacks, baserad på puffat majs. Inget salt, inga tillsatser, krasar dödsskönt i munnen.

Här är en svensk bäbis som äter majskrok utklädd till majskrok i majskroksgul pyjamas. Det du.

Svenny Svensson

Nu har jag blivit sådär typiskt svensk och lagom tråkig. Jag röker inte, jag super inte och jag svär inte. (Fan, jag glömde pipan på systembolaget). Det enda är att jag inte går på gymmet, där har jag nämligen inget att hämta tack vare all motion jag får av mina rikliga och långväga promenixer, och jag snackar inte inredningsdetaljer och detta i sin tur beror på att jag inte har något att inreda. Av samma anledning snackar jag heller inte om trädgårdsskötsel. Å andra sidan tog jag mig faktiskt en tur med säckatören häromdagen - jag klippte ner vinbärsbuskar och nyponditon. Men det snackade jag om över häcken med grannen så det räckte och blev över till en väst. Och så tömde jag ett förråd och körde fyra lass till soptippen (som numera heter återvinningscentralen).

Och nu när förrådet om cirka 8kvm och inga fönster är tömt, kanske det är dags för mig och min zigenarfamilj att flytta in. Bättre än så blir det nämligen inte för tillfället.

Min jobbcoach, som för övrigt tyckte att jag borde söka jobb som just jobbcoach, förtäljde att han bodde i två år hemma hos sin ömma moder efter sin utlandsvistelse, tills han äntligen hittade bostad i Malmö. Malmö! Jag har sett världen, jag vill inte se Malmö.

Nu sätter jag mitt hopp till Annette på Sparbanken Finns Fastighetsskojarbyrå att hon ska bevilja mig ett banklån trots att jag inkomstmässigt sitter på fisens mosse. Herregud, jag får väl sätta mitt brasilianska land som säkerhet, min farsas aktieportfölj, gammelmoster Hjördis juveler, mitt liv, vad som helst, det löser sig, kom igen nu, Annette.

Fisens mosse

Ett av min rika vokabulärs snyggaste uttryck torde vara det om att man sitter på fisens mosse. Det är så starkt för att det så bra beskriver hur trist situation man kan befinna sig i - alla fattar precis, sitter man där är man ingen vinnare, har man inte riktigt flyt.

Just nu sitter jag t.ex. iallafall med ena skinkhalvan i en någorlunda fisig mosse. På pappret ser det rätt illa ut att vid 33-års ålder vara arbetslös och bo hemma hos sina föräldrar. Men misströstar gör jag ej, det löser sig sa kärringen som sket i vasken, eller om det var i Valhallabadet hon sket, därom tvistar de lärda.

På Tisdag ska jag för det första träffa min nya jobbcoach, en ostystare som nästan utlovar jobb till erfarna, kärnfriska människor som tant. Han är säkert 25, nyutexaminerad pellejöns i tvångsslips och tråkig frisyr, kanske illasittande byxor och fylld av klysckor, men ändå. Arbetslöshet vadårå, det drabbar ingen duktig.

Sedan var det iochförsig den om bostadslösheten. I Lund kläpps alla hyreslyor av studenter, eller de som inte vill hyra ut till studenter hittar någon tjusig kille med jobb på TetraPak eller Alfa Laval. De som är utan fast inkomst och har unge, om än snygg och snäll, göre sig icke besvär att svara på bostadsannonser, de får ändå inga svar, det kan jag som provat intyga. Även om man har pengar på banken och erbjuder sig att betala förskottshyror, nehejdutack. Och LKF, Lunds Kommunala Fastigheter som äger det mesta som hyrs ut i stan, är ett regelverk som inte släpper igenom den som råkat schabbla bort sin köplats, icke! Där sitter man alltså på den berömda fisens tills dess att man har en FAST INKOMST - då vill alla genast sälja bostadsrätter till en, då får man banklån och hela faderuttanrull, men tills dess är det alltså pruttmossen som gäller.

Kanske om man vill bo i kranskommun eller Malmö skulle det kunna gå, men det vill man ju inte när man är snobb och AKADEMIKER, då vill man bo i Idéernas Stad, eller hur.

Därför håller vi i hattarna och mumsar Mammas mat, ingen fara på taket, idag fick vi moussaka, och så håller vi tummen att Andreas Ostcoach äger förmågan att kirra kneg, för själv är jag alldeles för upptagen med att sitta och fisa på mossen, verkar det som.

Cadê?

Så här gör hon när man säger: Cadê?

Och det gör vi ju ofta, för vi snackar jag portugisiska. Iallafall lite och iallafall ibland. Och i synnerhet på skånska.

Det betyder "var är...?" och att dömma av Lovis svarsgest vet hon inte var fan det är, men det gör ju inget och är ju heller inte vitsen.

Vitsen med detta är alltså att hon är gullig, men det fattade du säkert själv.

Står och växer

Nu återstår det bara att gå några steg, annars kan hon allt. Ja, precis allt.

Själv kan jag ingenting, åtminstone om man får tro de rekryterare vars jobb jag sökt och som inte hört av sig. Jaja, skit i det nu, jag har ändå inte sökt så många, alla verkar ju så sjukt tråkiga, även de som inte är hos Radiotjänst i Kiruna, och än så länge har jag tid att vara lite kräsen, än så länge slipper jag torka gammelbrumma.

Ingen apa

Mar de bolinhas na Suécia

På Socialkontoret idag

-Hej, jag behöver en blankett för att ansöka om social förtur till bostad. (jag)

-Ööööh, ja det vet jag inte vad det är. Vad är det? (förvirrad socialfallskärring på socialen)

-En blankett som jag blev ombedd att hämta upp här idag. Men du kanske har andra tips på hur man ska gå tillväga för att få en bostad i Lund? (jag)

-Gäller det för i natt? (socialfallskärring på socialen)

Eeeeeh. Ser jag ut som jag behöver plats på härbärge, eller vad är detta? Ser jag ut som en lodis, ett nerknarkat luder, en gammal pundare klädd i trasor och lump, ett s.k. socialfall?

Och bakom mig i kön var en i burka och en i rosa tuppkam, det är dom som är dom riktiga socialfallen, det ser väl jag, inte jag. Jag är ju snobb direktutkvalificerad från Snobbskolan, pengar är inga problem och inte fan ser jag så desperat ut att jag ger sken av att jag vill ligga i sovsal med fyllegubbar och knarkers, gör jag det?

Gäller det för i natt, liksom. Jag i min fina blus och snygga bäbis i dyra BabyBjörnen på magen, vilken förnedring, vilken idioti, vilken parodi på det som kallas mitt liv.

Arbeitslos

Idag är såsom alla andra dagjävlar första dagen på resten av mitt liv. Idag är officiellt den sista dagen jag är anställd i England. Sedärja, och de sista kulorna rullar in på kontot nästa fredag, sedan kan jag lägga min engelska hatt på hyllan. För jag är ganska säker på att dithän kommer jag aldrig mer, nu blir det inte mer för det fempence-myntet. Nu sadlar jag om hingsten och sätter på den svensk folkdräkt och idag har jag sökt jobb i Danmark, för det är visst där framstjärten ligger.

Lundarundan

I Camden har vi Camdenrundan. Den är känd sedan tidigt 2000-tal och har tagit sig lite olika uttryck under årens lopp. I början när vi var rudisar och inte visste bättre brukade vi till exempel börja på Hogshead för att sedan stå och spänna oss under Mixerns ilskna strålkastarljus. Allteftersom fick vi mer vett innanför pannan och lärde oss att Elefanten och Dublin Castle is the shit.

I Lund har vi istället Lundarundan. Det är den man tar besökare från Utrikistan på. Först tog jag min man på den, igår tog vi sedermera Olivia och idag Sofie och Jon. Man börjar på Ariman, cafeet som väl är det närmaste Camden man kommer i Lund. Personalen har farliga tatueringar, äter macka bakom baren och spelar hög musik. Toaletterna är skabbiga och mackorna mumsiga. Älskar't.

Olle och Lovisa på Ariman

Sedan vidare till Kulturen i vars trädgård man kan besöka gamla svenska boningar och pilla med allt och, som det står på anvisningarna "leka att man läser Bibeln". Ja, vem skulle läsa Bibeln på allvar, ta det som en lek för fan. För som min bror sa när han var cirka 3 år och min mamma berättade varför vi firar jul: "Det är väl bara RIKTIGT små barn som tror på det där".

Sedan avlut på antingen Ebbas eller Gräddhyllan. Istället för pints får man kaffe i glas. Man gör alltid så. Istället för de stora bäbisarna Rick Gill, Tapetseraren och Cykelmannen, får man sällskap av Lill-Snygg. Det är lite så vi ligger i Lund.

Sofie, Jon och Lovisa på Gräddhyllan

När man får så celebert besök blir man väldigt glad. Men också lite ledsen för att världen är så stor och dum och alla vill bo i olika länder och det gamla bondesamhället de vill illustrera i Kulturens trädgård inte längre finns på riktigt.

Tänk om det fanns en by som var sjukt kul att bo i och som erbjöd välbetalda jobb till alla man gillade, där hatten aldrig lades på hyllan och där lattjolajbanslådan alltid var öppen. Jag tror den kallas himlen, men jag har aldrig varit där.

Mums lilla babba

Ser du som dom slåss om vinet. Hur vintörstig Turid är med tungan utstickandes ur munnen. Hur hon har gripit tag i Lovisas arm som håller krampaktigt i vinförpackningen jag ska ha, den e min, bort med tassarna. Så oerhört suget.

En dag kanske de kommer att sitta och ljuga över ett glas vin, dessa två. Men än så länge tycker jag de får nöja sig med det brännvin vi doppar nappen i innan läggdags.

Jobba med eufemismer

Jag söker som bekant jobb. Nu finns det just inte så många att söka som passar en så pass storslagen person som jag, och dessutom har ju Sverige semester i inte bara Juli utan även Augusti. Fast alla på företaget KAN ju inte ha semester samtidigt, men det verkar alltså som att man i svenska semestertider kan ligga på latsidan även om man inte personligen har semester just då. Sommar, sommar, jag tror att jag somnar, somnar, en liten sväng.

Nyss hittade jag ett jobb som lät så trevligt på titeln, fast det var i Stockholm, så jag hade väl inte tänkt söka det ändå, men det lät ju så fint. "Trivselansvarig på kontor" var titeln på tjänsten. Vad är det tänkte jag, någon som är pajas och skämtar, någon som ordnar partaj, galna upptåg, kickoffer och öppnar lattjolajbanslådan med sprit på Fredageftermiddagarna? Jag kan, jag är kuligast i kommunen.

Men så visar det sig, när man läser annonstexten att det rör sig om ett jävla städjobb.

De uppgifter som kommer att ingå är lokalvård, iordningsställande av konferensrum, och arbeta med trivsel på kontoret enligt givna riktlinjer.

Någon måtta får det väl ändå vara med eufemismerna. Lokalvårare är skönskrivande nog för en som ska torka bajsstolar och dammsuga med krökt rygg, kan jag tycka. Hygientekniker och sanitetsansvarig, kan eventuellt funka om man känner att städkärring inte duger som epitet. Men trivselansvarig, nehejdutack, då tänker jag på en som kan mer än moppa golv, här krävs det humor, festfixeri och iallafall nån jävla blomma.

Hur ska jag kunna söka jobb när hora heter något så trevligt som glädjeflicka och städare heter trivselansvarig - jag blir ju bara förvirrad.

Tjejleksaker och killeksaker -ratt ska va ratt

Vissa ungar har en ratt monterad framför sig i sittvagnen, så att de kan brum-brumma fram som en liten bil. Men till Lovisa, som ju är tjej, tänkte vi att vi kunde montera en ministrykbräda med ett litet plaststrykjärn fastspänt i ett snöre.

När hon leker tycker hon det är allra skojigast att t.ex. pilla med sygrejer, mata och byta blöja på dockor samt som här på bilden laga mat. En kvinnas plats är ju som vi vet i köket - lika bra att hon får lära sig det från början, har vi tänkt.

Det är ju så okvinnligt med flickor som leker med bilar, tåg och minibussar - rent utav osexigt. Herregud, skulle vi köpa bultbräda, tågset eller ens en fotboll fanns det ju stor risk att hon skulle bli om inte transsexuell så iallafall lesbian.

Låt män vara män, låt dom göra det dom är bäst på - klippa gräsmattan, rensa avloppen, programmera videon. Så kan vi kvinnor koncentrera oss på det vi kan - städa, laga mat och byta blöjor.

Och om inte fruntimrena har rätt att veta sin plats är det inte mer än att vi får börja med burkor på svenska flickor också.

Nu du

Så har jag fått ett e-mail av min snart före detta bajsfitte-chef som bekräftar att jag ska bli uppsagd pga arbetsbrist - det roliga var anledningen han gav: att de har bytt ut den gamla databasen mot ett nytt datorsystem. Alltså, mecket med den databasen var 2% av mitt arbete, men det vet kanske inte han. Noll koll pingisboll. Men spela roll, han kan ha vilka snygga eller osnygga ursäkter han vill, nu får jag snart mitt hett efterlängtade avgångsvederlag.

Tax i mocka, välkammad utter, fan vad jag jobbar snyggt.

Godmorgon Sverige

Det är nog väldigt svenskt att stiga upp tidigt på morgonen, har jag förstått. Missförstå mig rätt; har man ett arbete att gå till är det självklart att man är uppe med tuppen och kör buss till kontoret. Men om man inte måste - varför vill man stiga ur varma bädden i gryningstimmen, när ju vargtimmen är så mycket skönare att vistas i?

Idag hade jag t.ex. en träff med dom andra svenska mammorna, vilket var oerhört trevligt, det är inte det. Men mötet var ställt till klockan 11 på förmiddagen, vilket ju är en tidpunkt då jag vanligtvis trulsar runt i pyjamasbyxa. Idag fick jag alltså ställa klockan på ringning - med syfte att vara i Malmö klockan 11 AM. Sedan att jag var 1.5 timmar sen för att mitt barn var svårväckt är en annan historiett.

Alla andra tyckte emellertid att detta var en rimlig tidpunkt att träffas, för alla andra, trots att de är föräldralediga, vaknar senast klockan 8 på morgonen. Att deras barn vaknar tidigt kan ju vara en ursäkt, men det är ju också för att de lägger sig tidigt. Min lägger sig sällan före midnatt, så då börjar mitt kuliga, och så får jag sova till minst klockan 10. Snyggt.

I Sverige är det dock fult att sova länge, och gud hjälpe den som är bakfull på en vardag. Folk kan ringa en på förmiddagen, det är helt normalt, och om man låter sömndrucken ska man skämmas när de förvånat, nästan äcklat, utbrister "sov du?!".

Nattugglor är tydligen inte heta, duktigast är om man är uppe och trollar med morgonståndet. En dag kanske jag också blir svensk på riktigt, men jag är fan tveksam. Morgonstund har väl inte särskilt mycket guld i mund, om du frågar mig.

Har du hört den förut?

Oh, du tröttsamma människa med ditt vikttjat, din fetma och dina för små kläder. Vägra köpa annat än högst storlek 38 för du ska ju bli smal igen. Påpeka gärna som första grej när du träffar människor du inte sett på länge hur fet du är, så att du kan förekomma dem. Som om de skulle säga just det att "det var själva fan vad tjock du är, vad har du satt i dig, en hel gris?". Kanske dags att sluta skylla på graviditet, det var nästan 9 månader sedan den gubben gick. Är detta den nya kroppen, månne? Är det så här du ska se ut, ska hela garderoben bytas ut mot storlek XXL?

Alltid finns det en ursäkt till hands. Bara lite tid kvar i London ju, måste svulla och pinta, i Brasilien kan jag bli frukterian. Men jävlar vilken god brasiliansk mat, vi fortsätter tjockresan tills vi kommer till torra, tråkiga Sverige där alla ju bantar och går på gym. Men först en vecka på Öland med de andra sugna, chokladpudding och chips, det är ju så gott. Och mammas bak luktar så gott. Man måste ju ha grädde i maten. Och McFeast finns bara i Sverige, måste passa på.

Så kan man hålla på, men inte om man vill mota chipsbältet i grind.

Nu räcker det. Nu kan jag sitta här hungrig och längta efter ost. Men jag får ingen. Nu ska simringen av fett bort, och detta med hjälp av coachen med stort c, Carl H. Han är hård men orättvis, nu är det slut på sötebrödsdagarna, nu blir det inte mer karameller för den 25-öringen, för om det fortsätter såhär kommer jag att fastna som tjockis, bli lika känd för min fetma som för det faktum att mina tvättrådslappar tydligen alltid hänger ut. Och så kan vi inte ha det.