Thursday, April 30, 2009

Nu ska lilla sova


Omgärdad av alla sina leksaker, vilken fröjd. Själv ska jag kläppa en papaya till middag.

Vett och etikett

Jag blir så förbannad. Visst är det märkligt - man köper assnygga leksaker och böcker i de gladaste av kulörter, mjukaste materialen och med de ballaste ljudeffekterna. Söt tigerskallra, brasiliansk bok om färger och med roliga pärlor på, fina filten med giraffansikte - allt det där har hon att pilla med. Men inte fan läser hon boken, skakar på skallran eller pular med pärlorna - nehejdutack, det är etiketten som är mest spännande att pilla med. Allt som har tvättlappsetikett är roligt. Den lilla vita lappen som berättar att du kan tvätta 40 grader och Made in Taiwan, den är roligast.

Universidade de São Paulo

När vi idag besökte Ludde Korvs universitet blev han så exalterad att han slutade lyssna. I gamla slitna korridorer traskade vi runt med en glasspinne i näven  och Lilla i BabyBjörnen. Kollade in lärarrummen, läste på namnskyltarna: "oh, Ana Maria, henne hade jag", "Luiz Felippe vilken gammal stofil, han hade ena foten i graven redan på min tid". Och eftersom det var 14 år sedan Ludde tog sin examen, var det kanske anmärkningsvärt att samma människor fortfarande lärde ut på institutionen, men mer intressant att skolan under denna tid inte fått sitt renoveringsbehov tillgodosett. I övrigt hade de endel snygga palmer, och en geologisk utställning med gamla stenar och fosiller som vi med "stort" intresse besökte.

Universitetsområdet med cirka 60,000 studenter är för övrigt en egen stad i storstaden São Paulo, de har egen borgmästare och egen poliskår. Det kostar inget att studera, men intagningsproven är hårda. Om man kan bevisa att man är riktigt jävla fattig kan man få gratis boende på området för att kunna studera, det tyckte jag var snällt. Då finns det kanske en chans för favela-människorna iallafall.

Fast det skulle nog vara svårt för dom att komma in eftersom att de förmodligen aldrig sett en bok och för att de utbildat sig på gatan istället för i skolan. Men principen är vacker, visst är den.

Problemet med folk som växer upp i favelas ter sig för mig vara ungefär samma för de som växer upp i burkor. Man ser lidandet och vill hjälpa dem ur detta tragiska leverne. Men en som inte vill bli hjälpt går ju inte att hjälpa, vill du hjälpa hjälp dig själv. En alkis eller knarkis som inte vill ta sig ur sitt missbruk kommer aldrig att lägga av oberoende av vilket stöd han får. Samma med bantning och rökning - det är lätt att sluta proppa i sig karameller, kakor och cigg - men ingen annan kan sluta åt dig.

Man kan bygga nya hus och säga att här ska ni bo, men favelan är ju hemma och inte fan vill man bo någon annanstans som någon annan bestämt. Man kan starta hjälpprojekt, man kan försöka utbilda den i burka - men om de själva tycker att det är minsann deras val och mänskliga rätt att sitta ute i favelan i sin burka, då kan man inte göra mycket för att hindra dem.

Det finns nog ett fåtal som tar sig ur favelan eller för den delen idiotreligionen islam, men de är få - och tyvärr tror jag de flesta är för dumma och outbildade för att förstå, för trötta för att orka och för cyniska för att tro att samhället utanför där du och jag bor är något att ha det heller.

Men skulle det någonstans finnas en fattig sate med huvudet på skaft har han alltså chansen till gratis universitetsutbildning, det finns säkert någon enstaka solskenshistoria som berättar mer om detta.

Cerveja por favor

Nu har vi druckit öl med Onkel Nando. Bohemia hette den och slank ner fint. Ölen serverades iskall och med en vinkylare till flaskan, så går det till i ett svettigt land (idag 28 grader celsius, tackar som frågar).

Idag var min frukterian-dag, så jag har bara ätit frukt. Ingen match när frukterna är så exotiska, jag är fortfarande proppmätt efter allt jag satt i mig. Till frukost vattenmelon och caqui (min nya favvo-frukt), till lunch päron, papaya och guava, lite kokosnötsvatten på det och så runda av helt snyggt med middagen Fruktsallad (som parentes vill jag berätta att min kompis Olivia som gillar frukt hatar fruktsallad, det tycker jag är konstigt). I den fanns alla frukterna från dagens marknad och så lyxtoppingen youghurt och honung. Bordsdryck: avocadosmoothie gjord av avocado, mjölk och lime. Det sjukaste med denna dryck var att den smakade sperma, ja verkligen, och den var dessutom ganska god.

Boa noite.

Wednesday, April 29, 2009

Sötaste



Man har rätt att vara larvig med en sådan här snygg bäbis, och hör sedan. Ikväll ska jag dricka öl, jag lovar.

Fruktfrosseri


Vi var på en lokal fruktmarknad idag. Där fanns alla lokala specialitater som du inte ens hört talas om. Så drack vi sockerrörsjuice. Sockerrören direkt nedtryckta i en maskin och ut kom juicen i en tillbringare. Alla frukter minst dubbelt så stora som vi är vana vid. Alla frukthandlarna högljudda och sugna på att ge rabatt, precis som det ska vara. Jag gick lös som en tokig, fick så att säga stånd i stånden. 

När vi kom hem byggde vi fruktberg, detta spektakel ser du ovan.

Sedan delade jag och Lilla på en papaya. As you do.


Stora som meloner


Kolla in denna brasilianska abacate. Ungefär lika stor som 5 av de varianter av avocado vi säljer i Europa. Något att sätta tänderna i för den sugne.

Lilla är utklädd till flicka

Tuesday, April 28, 2009

Ela se senta e brinca em sua cadeira


Hon sitter och leker i sin stol.

Och fy fan vilket ess jag är på portugisiskan. Håll i hatten. Segure no Chapéu.

Dagens portugisiska: Uma feliz boneca


En glad docka. A crazy surf dude som det står på t-blusen.

Arab-brasilianskt tema minus burkinho

Det finns inga muslimer i Brasilien. Dom var visst inte välkomna med sina burkor, halal och fan och hans moster. Araberna som finns är istället kristna (pest eller kolera) och idag åt vi på en fusion-restaurang som serverade arabisk mat med brasiliansk touch. Falafel sa jag, det var ett ord jag redan kunde. Och färskpressad ananasjuice med mynta. Ge mig!

Sedan köpte vi böcker, bland annat en badbok till Lilla som hon kunde avnjuta i badet. Och vilket bad sedan, bästa badet, plask plask. Hade det inte varit moraliskt fel med nakenbilder på barn hade jag laddat upp de ursnygga badbilderna här. Pelado heter förresten naken på portugisiska, eller pelada om du är naken flicka. Meninha pelada. Bara en sån sak.

Och så har lilla fått två par gymnastikskor. Som hon går i. Ja, jag sa det, hon går. Visserligen bara om man håller henne i händerna, men går det gör hon.

Jag har även tänkt på att brasilianska kvinnor har väldigt håriga underarmar. Överallt annars vaxar dom ju sig brasilianskt, men varför inte på armarna då? Jag har dessutom inte sett några snygga människor. Var är dom? Drottning Silvia är (var) väl snygg? Och Gisele Bündchen. Men det kanske är för att de har tyskt påbrå (men sedan när är tyskar kända för att vara snygga?). Jaja, dom kanske blir snyggare utanför Vila Hamburguesa där jag bor.

Om det var någon dåre som trodde jag skulle bli smal av att bo här, kan den åka upp och sätta sig. Här äts det ostbullar. Här fikas det. Det är bara ölen jag har kvar att kläppa.

Men jag tänkte ta mig en fruktdag på Onsdag när det vankas marknad. Då blir jag frukterian för en dag.

Dessutom är det fortfarande någon slags sommar och jag är röd i nyllet. Solen är tropisk och huden är svensk. Jag är mao inte som snyggast.

Och Lilla har fått tänder! Det märkte vi på planet hit, två små sockerbitar i underkäken, sötaste, gulligaste, men oj vad hon dreglar. Som ett cp utan skada. Imorgon ska hon äta avocado. Sitta i sin nya stol och mumsa. 

Och jag ska äta pão de queijo, det gör jag varje dag.

Tvätta pengar

Upp med händerna, detta är ett (smörgås)rån. Idag skulle vi till att växla pengar. Och det funkar inte som på Forex, där man räcker fram sedlar i en lucka och får annan valuta i utbyte, kan jag avslöja.

Nehejdutack. Växling kräver TRE olika identitetshandlingar. Min man hade bara med sig ID och skatteregistreringskort. Det gick bort. Hans farsa innehade de tre önskade dokumenten, men ett av dom hade utgånget datum, varpå han också blev ratad. Till slut trädde lillebrodern in med alla ess i rockärmen och fick ta över. Alla dokumenten fotostatkopierades, varpå man fick träda in i ett kameraövervakat rum där själva växlingstransaktionen gick av stapeln. Gestapo.

Lilla var med och dreglade lite på den uniformerade växlingskonsultens skrivbord som straff.

Monday, April 27, 2009

Negerslavar, taggtråd och vaktelägg

Här är jag, i ett främmande land omgringad av främmande människor med främmande språk. Allt jag känner är min bäbis och min man, och det jag hade i min resväska. Allt annat är nytt, allt annat är spännande eller läskigt, beroende på hur man ser det. 

Dom spände en säng till Lilla på väggen på flygplanet, flott arrangemang, hon sov som en kung,grät inte en endaste skvätt, stolsgrannen kallade henne ängel och snyggast i stan, och det fanns till och med ordentligt med plats till våra tv- och spelmaskiner. Min vana trogen somnade jag dock en halvtimme in i Oscarsstorkaparen Slumdog Millionaire. Kan försöka igen på hemvägen, men jag försökte 3 gånger med Lost in Translation på Australien-planet och lyckades aldrig se den till slut, så vi vet vad statistiken säger. 

Fram kom vi iallafall, och alla var där på flygplatsen och plockade upp oss. Först väntade vi dock på bagagem i 156 år. När de bytte bagageband jublade alla som vore de italienare.
Vi dricker bara vatten ur flaskor och på tv:n figurerar en gubbe som är mellan 90 och döden men som opererat om sig till 40-åring, han slänger sedlar över ett publikhav som sedan vargslåss - det är brasiliansk underhållning. 

Alla hus är omgärdade av staket, taggtråd och vakt. Utom de som kallas favelas och har varken tak eller fyra väggar. Där bor de gamla slavarna. Det är från dessa människor jag tror man måste skydda sig med sin vakt, taggtråd och grind. Väl inne i lägenhetskomplexet låser man inte ens ytterdörren. Bara att kliva in för alla grannar. Och det bor ju 100-tals människor i varje hyreshus, så vem tjuven var kan bli svårt att reda ut. Men man snor alltså inte av grannar, så enkelt är det. Alla tjuvar stängs ute med taggtråd. Lebensraum.

Och Lovisa fick en negerslavdocka av sin farmor. En brun plastdocka i chockrosa mundering, den ser inte alls snäll ut. Men den kanske är duktig.

När man kommer till shoppingcentret, som för övrigt är det enda stället att handla på eftersom man måste komma undan från favela-människorna så de inte snor ens topshop-påse, hoppar det fram en tomte i slips och parkar bilen åt dig. Och man måste köra bil för att få komma in.

Men dom har mcDonalds, Burger King och Subway, oerhört tryggt. Men jag var tuff och åt typisk brasiliansk mat som du får fråga min man vad den hette, god var den iallafall, bönor, kött och jox, och så dom små små äggen, quail eggs, vaktelägg tror jag det är på svennebananska. Fy fan vad coola, tryck in en sån direkt i gapet och mumsa.

Och alla talar bara portugisiska, så snart är jag flytande. Tudo bem. Legal.

Saturday, April 25, 2009

Hejdå Linda London

2 timmar kvar i landet. Ludde Korv är så exalterad att han häller salt istället för socker i sitt te. Lilla Korv fladdrar med armarna, leker med sin Malaysiska giraff. What're we gonna dooo? I think you really need a doctor. Säger den. Väskan är fullpackad och stängd med strängt våld. Taxin kostar 36 pundare till Heathrow och är utrustad med barnstol. Vi ska flyga riktigt lågt och sakta för säkerhets skull. Vi ses på andra sidan världen.

Hej Ryan, vad var det jag sa

Jag sa ju det. Lyssna på den kloke insiktsfulle när han talar. Ryan Air vill nu kopiera the beautiful country of USA med att införa Fat Tax för tjocka resenärer. Man menar att de till och med gör tjockisarna en tjänst - äntligen ett incitament att banta! Du får resa billigare med Ryan!

Efter en omröstning på den gode Ryans hemsida kom man till slutsatsen att folk i allmänhet vill ha tjockisskatt. Måhända för att de andra alternativen var ännu dummare:

29% - Excess fees for very overweight passengers,
25% - €1 for toilet paper – with O’Leary’s face on it,
24% - €3 to smoke in a converted toilet cubicle,
14% - Annual subscription to access Ryanair.com,
8% - €2 “corkage” fee for passengers who bring their own food onboard.

Som sagt - pest eller kolera. Ursäkta mig, flygvärdinnan, jag behöver bajsonera, kan jag få lite O'Leary-papyrus. Jag är lite lös och kan behöva en meter extra. Torka röven med chefens ansikte är ju kul - höhö. Och skulle röklukten stanna inne på röktoaletten? Knappast, vi vet ju till och med hur det är med fisar för de som sitter nära dörren. Betala för att sätta i sig en egen hemmagladpackad macka? Ja, om du bjuder på ett bett. Och att prenumerera på en hemsida för resebokningar, det var något nytt, låter som en god idé bara om man vill tappa kunder.

Nej, i detta läge vinner tjockisskatten. Det är ju inte synd om dom, dom kan ju banta. Sitta där och välla över sätet, vad är det för fasoner? 

Och hur bestämmer man om någon är för fet för ett fuck?
Rösta på din favoritmetod på Ryans hemsida:

Charge per kg over 130kg/20 stone (male) and 100kg/15 stone (female);
Charge per inch for every waist inch over 45 inch (male) and 40 inch (female);
Charge for every point in excess of 40 points on the Body Mass Index (+30 points is obese)
Charge for a second seat if passengers’ waist touches both armrests simultaneously.

Oh, du milde vad kul det blir när dom ska mäta alla potentiellt överviktiga vid incheckningen. Ryan-värdinnan i kornblått kommer och attackerar dig med sitt måttband. Jag funderar på om det finns så många fetton att det ens är lönt att väcka ett sådant ramaskri. Diskrimenera fetknoppar! Snart blir det väl negerskatt, bäbisskatt, fisskatt och avgift för att andas också.

Imorgon flyger jag dock Al Italia. Sug på den karamellen.

BFF - Varning för ostbricka

I hate goodbyes. Jag vill alltid låtsas att vi ses ju snart igen, hej så länge liksom. Och visst är det klart att vi ses igen, men nu blir det en ny vardag och inte på samma sätt och man måste istället släppa in andra människor i sin vardag. Skaffa nya bästisar. Men det vill ju inte jag.

Idag var jag på stan med min bästis - var tvungen att sätta på mig solglasögonen på bussen hem så inte folk skulle se den rödgråtande kärringen.

I afton var jag på lokal med mina andra bästisar - vankade upp för backen med tårar rullande ner för kinderna i mörkret.

Det är sorgligt att leva, det är sorgligt att älska. Men det är vackert också, för det är ju det finaste jag har, nästintill mina familjedockor Stora och Lilla, alla mina London-flickdockor med vilka jag haft det skojigaste jag någonsin haft.

Tack för allt, tack för mig. Jag kommer snart och kläpper er igen. Håll i hattarna!

Thursday, April 23, 2009

Lågt och sakta

Nu börjar det darra lite i resfebertarmen. Om två dygm flyger vi i luften. Men som min morfar brukade säga när han var orolig när hans dotter skulle ut och flyga:

Säg till piloten att köra lågt och sakta.

Johodutack.

Samma man brukade även komplimera god mat med att beskriva den som lättspydd. 

Älskar't.

Min docka


Tuesday, April 21, 2009

Avskedsparty på the Flask, Highgate

Solen lyste, hamburgare på tallriken, pint i glasen och alla som var något att räkna med var där. Alla dockor, eliten från Dublin Castle och de snyggaste av snygga. Som vanligt när man har partaj och bjuder in alla man känner hinner man egentligen inte prata med någon. Och mitt fotografiska projekt "ta en bild med Lovisa och var och en av alla som var där" kom av sig någonstans redan efter ett tiotal fotografier. Patetiskt av fotografen, ovan ser du iallafall ett axplock av vad som försiggick.

Världen är så stor så stor, nuförtiden, alla man älskar kan tydligen inte bo i samma stad. Annat var det i det gamla bondesamhället, där gifte man sig med grannpojken och tog över föräldrarnas gård. Man visste ingenting om världen, alla talade samma språk och på varje social sammankomst (söndagsskoj i kyrkan)  figurerade samma gamla stofiler. Och vet man inte bättre kanske detta är nog för att kallas liv. Men har man sett världen, och inte bara Malmöe, då finns det nog ingenstans någonsin som man kan känna sig helt och hållet bekväm med att kalla hemma.

Flytta till Svedala


Eftersom nöden inte har någon lag och Brasilienväskan inte rymmer allt, var det bara två av djuren som fick stanna kvar när flyttlasset gick. Pingu och Guran. De andra fick snällt krypa ner i en väska (jag gjorde andningshål så klart)och ligga där och trycka ett par veckor innan ankomst till Lund. Hoppas ni får en någorlunda angenäm resa, Gato Negro, Jack, Mimmi, Räven, SafariSam mfl, så ses vi i Juli.

Nu är lägenheten tom sånär som på det som ska slängas, ges bort eller tas med till Brasilien på Lördag. Men jag har tv, dator, man och bäbis - vilket jag har förstått är allt man behöver för en dräglig tillvaro.

Saturday, April 18, 2009

Man måste inte vara snygg, men det hjälper

Som om jag inte sagt det nog gånger, här får jag även uppbackning från Pet Shop Boys, i texten till Love Etc där de sjunger:
(Don’t have to be) Beautiful but it helps

Så sant som det var sagt. Allt går synnerligen lättare om man satsar på att vara så snygg som möjligt. Folk som klipper sig kort och praktiskt och slutar sminka sig har ju på något sätt gett upp. Och om det är vad som kännetecknar att bli vuxen tänker jag aldrig bli det.
Dessutom är det ett jävligt coolt grepp att ha kommentatorspår på sitt album, som en DVD-film där producenterna snicksnackar sig igenom filmen och hur tänkte du här. Det har PSB på sin senaste platta Yes, och jag kan ha fel, men jag vet ingen annan som har anammat detta moderna stilgrepp. Twittrar gör dom också, som fan. Och Chris Lowe är besatt av sin iPhone och alla coola apps.

Inte behöver man vara vuxen och ful vid 49 ens.

Det är då som det stora vemodet rullar in

Det var här jag kläppte honom, just precis i Paradisets bar och just precis den bäste man någonsin kunde kläppa. Och det förstod jag nog inte först - när jag bara såg den där fantastiskt söte brasilianaren bakom baren, han som serverade mig alla dom där mumsiga pintsen. Att han skulle gå och bli min make och som om det inte vore nog Lovisas farsa. Men sedan, när jag äntligen kläppte honom, då jävlar, då var allt självklart och vackert och fick gå hur snabbt som helst och hur långt som helst ända in i evigheten. 

Han serverade mig en pint fostervatten redan 2005. The rest is history, som man säger, och en vacker sådan. I afton serverar han sin sista pint på Dublin-slottet, det är slutet på en era. Slutet gott allting gott, men visst är är det med vemod och viss sorg jag konstaterar att nästa Dublin-pint inte kommer serveras av den snyggaste och bästa.

För nu kör vi vidare mot nya äventyr, jag och Lilla och Stora.

Friday, April 17, 2009

Några rader ur min favoritbok

Och medan vi satt där tysta och slickade glass och kikade på inristningarna på bordet - alla hjärtan och alla Kuk och Fitta och Bengt-Göran den 22/7 1958 - tänkte jag hela ramsan.

Cancer-Treblinka-Kärlek-Knulla-Döden.

Jag förstod att allt detta fanns i världen. Fanns, fanns, fanns; och i fortsättningen - hela den där sommaren - dök ramsan upp i mitt huvud då och då, just de där fem orden, som ett meningslöst rabbel. nej, kanske inte meningslöst; mera som ett slags skydd mot någonting jag begrep men inte ville begripa, tror jag.

Någonting skamligt nästan, som hela världen - inte bara jag - skämdes för. Plåsterspråket.

Cancer-Treblinka-Kärlek-Knulla-Döden.

Jag behövde dom, dessa ord. Ibland undrade jag om det var ett tecken på att jag höll på att bli tokig.

Flyga flygplan med övervikt

Ryan Air rear som vanligt ut sina flygplansstolar. 1 pence kostar det att flyga till Sverige, skynda att fynda! 

Tror du ja, men med alla automatiska skatter och avgifter landar 1p-resan på ca 50 pund. Sedan adderas en tia i avgift om du betalar med kort, och det gör du ju, för det är enda möjligheten. Ska du sedan checka in en väska betalar du 30 pund extra. Ja du hörde rätt: 30 pund rakt in i glädjehålet. Glömmer du att checka in online kostar det 20 pund extra på flygplatsen, även om du inte har något bagage. Sedan var det ju även snack om att man skulle tvingas betala en skojare för att nyttja flygplanstoaletten under resan, men det kan (bör) ha varit ett aprilskämt. En fabriksgjord minibaguette med burkskinka och svettig ost går på hutlösa 5 pund. Ska du ha varmvatten smaksatt med kaffekask kan du få det för ungefär hälften.

Ja, du var väl inte så dum att du trodde det var gratis att flyga? Nej, det kostar att vara på top of the world. De måste naturligtvis täcka kostnaderna för att flyga ett plåtskrälle över havet.

Varje väska du checkar in får väga högst 15 kg. Varje kilo däröver debiteras med 15 pund per kilogram. Detta oavsett hur många kilo passageraren väger. Och detta är något jag alltid har vänt mig mot. Varför får tjocka människor i 100kilosklassen plocka med sig lika tung väska som han som väger 50? Och nej, det är inte synd om tjockisar.

Men nu har iallafall United Airlines i de överviktigaste fetknopparnas högborg USA fattat att man kan tjäna sig en extra hacka på fetton. Är man så tjock att inte bältet går om en och bilringar och fetma väller över sätet till nästa - ja, då får man minsann betala för två!

Se där ja, det straffar sig att trycka i sig bullar, kakor och mcDonalds. Och nästa steg kan alltså bli att tjocksmockar inte får ta med sig lika mycket bagage som tunnisarna. Eller inget bagage alls om man är riktigt kraftigt byggd! Varje passagerare får hoppa upp på skamvågen i incheckningsdisken, svart på vitt får man veta om man är så fet att det kostar kulor. Och jag spår att det kommer vara självaste Ryan Air, mästare på smygavgifter, kommer att vara de som inför fettoskatten å det snaraste, så fort dom bara kommit på det. 

Du läste det här först, glöm aldrig det.


Blivande modell

Medan vi andra packade låg Lilla i sängen och posade lite snyggt och avslappnat. Är det Josefsson, Ellos eller HM Rowells man ska kontakta för att bli bäbismodell nuförtiden?

Thursday, April 16, 2009

Stolt exfru

Kolla vad fint kära gamla Åsa-dockan har ordnat det för sig.

Och bättre expert på skönhet kan jag inte tänka mig, för den här dockan, mina vänner, är bland dom skönaste jag känner. Hon vet hur man gör!

5 månader

Här är hon i nya snygga blusen från allra käraste Mormor Hammarlund. 5 månader på nacken just idag. Vissa säger att man blir snyggare med åren, och det verkar stämma. Här är det käpprakt uppåt hela tiden. Det verkar helt enkelt inte finnas någon hejd på snyggheten. Ingen lag som säger att man inte får bli hur snygg som helst. Tur det, isåfall hade ju den här tjejen suttit rysligt risigt till.
Med nallar på

Fint som snus

Hallelujah allah akbar. Nu hissar vi Olivias våg i flaggstången - äntligen har kärringen tappat lite vikt. 13kg har lossnat sedan 5 månader tillbaka när jag var fetast i stan (då var jag visserligen rysk dubbeldocka men skit i det nu, låt oss glädjas).

Och det var inte tack vare gymmandet, det slutade jag med för en månad sedan när jag insåg att det var slöseri med dyrbar tid. Man blir ju inte snyggare eller gladare av det, så varför lida.

Nej du, det var tack vare snuset. Jag introducerade nämligen detta bantningspiller för ett par veckor sedan när jag slutade bjuda på mina bröd. Och se på fan, det funkar. Bättre än alla GI, Atkins, simsessioner och trappmaskiner. 

Som Anja sa så klokt för många år sedan: Att äta är en ursäkt för att få snusa.

Johodutack, hellre snus än efterätt.

Wednesday, April 15, 2009

Finn ett fel


Ser du det? Något som inte borde vara där på denna bild. En miss.

Jag kan tipsa om att det är absolut INTE något fel på bebisen, tvärtom ser du ju själv att den har alla rätt. Puuuuurrfect. Nej, det är något i babygymets båge, något som inte är en giraff, en apa eller en elefant.

Slarv! 

Men vem kör?



Ja, vem kör bussen? Vem är det som är tokig? Sara Snygg eller Lilla Snygg?

Modän

Om du har korkgluggarna riktigt öppna kan du se att jag nu har köpt mig en domän, så modern är jag på ålderns höst.

www.ullaguran.com

Hur cool är jag på en skalad banan?

Harrow Harrow

Ett skämt kan jag bjuda på.
Varför bor det så många kineser i Harrow?
För att när dom kommer av i Heathrow och går till taxistationen säger dom "Harrow taxidriver".

Kul på samma sätt som att kalla klockslaget 2.30 för Chinese dentist. Tooth hurty. Ajaj.


Idag har vi alltså varit i Harrow. Det är väl inte precis Londons framstjärt, men vi hängde ett par timmar i ett sådant därnt mattorg där det finns bord i mitten och massa restauranger runt omkring så alla får välja vilket etablissemang av subway, millie's, burger king etc man vill sponsra och mumsa från.

Och nu får alla kussar hålla sig till Juli. Nu blir det inte mer för den 25-öringen, som man säger i Danmark.

Promenix

Vält en ko

Inte en lugn stund när man leker med sina kussar, precis som det ska vara. När jag var liten brukade mina kusiner reta oss för att vi gillade töntiga Bamse och dom gillade tuffa Kitty. Kitty och den 13e pärlan gav dom mig en gång när jag fyllde år för att försöka vinna mig över till de tuffas sida, men jag föll ej till föga. Tyckte nog ändå att Bamse var tuffast. Och det har vi ju förstått nu i efterhand att han faktiskt är och alltid har varit.

Här välter kussarna mitt barn.


OBS! Ingen på bilden skadades under denna lek

Monday, April 13, 2009

Lilla sötaste



Nej, det är ingen dopklänning, det är en annan blus, en snygg sådan. Jag sysslar inte med dop och jag sysslar inte med namngivningsceromoni. Hon heter Lovisa och det har varken Jesus, Allah eller Hagalen med att göra.
Nu sticker vi till puben och äter stek. 

Sunday, April 12, 2009

Stora röda knullgrottan

Igår fick vi den äntligen, cp-fylla-09. Lilla lämnades i Ruislip i öm vård av sin moster och sina tre snygga sugna kusiner. Vi for medelst tunnelbana till Marias och Sara P:s förfest. Tryckte i oss ett par burköl, ett gäng dillsnapsar och lite korvar och ägghalvor bara för att. Förfest med burköl är ju egentligen en Sven-företeelse som vi i Lindon sällan sysslar med, puben är ju bäst, men ibland och med påskbord funkar det ju.

Sedan var det promenadavstånd till Big Red, även kallad stora röda knullgrottan. Dörrvakten inledde med cp-skada och sa till min man:

Bara så du vet får du egentligen inte komma in här med shorts. Men det är ok för denna gång, men bara så du vet. Nästa gång är jag inte så här snäll.

Jaha. Nähä. Men varför ens nämna det då, gubbjävel? För att skapa sur stämning? Har dörrvakterna gått och blivit som dom hobbypoliser som står i dörrarna i Sverige? Inga combats, ut med busen. Du är för slirig, ta ett varv runt kvarteret och prova igen. Trams.

Och sedan när råder det dresscode på Big Red? Det är ju för helvete ett tillhåll för punkare och hårdrockare, man får väl se ut som man vill då, eller? Ratunsson var ju där till exempel. Punk as fuck. Och stora biffiga svartmetallare vid biljardbordet.

Jaja, in kom vi iallafall och pints fick vi. En kille i vårt gäng körde ett busigt trick och satte sig vid ett stort bord där två fula engelska brudar satt, i syfte att skrämma bort dom så att vi fick bordet. Det funkade, och där satt vi i ett urtjusigt bås.

Stället fylldes snart av de snyggaste av dockor. In i dimman, och ut på andra sidan vaknade jag i morse utan min bäbis men med min snygge make. Helgjutet.

Nu ska jag strax ta mig samman och göra om den långa resan till Ruislip där min dotter väntar på mig och min trygga famn. Snyggt ska det vara!

Saturday, April 11, 2009

Tyst - jag ser på tv

Lilla och Lill-Guran

Hur löser man problematiken runt det att man inte vill dela sin älskling Guran med sin dotter? Inte för att jag är snål med kärlek, men det är faktiskt min giraff och ingen ska komma och slemma på den. 

Jo, man fixar henne en alldeles egen Lill-Guran som är precis lika fin och alldeles mjuk och snygg som en giraff ska vara.

Den tar vi sa Pållen!

Friday, April 10, 2009

Gudruns 70-talsbuske

På SVT ikväll visades programmet Grillad med Gudrun Schyman som gäst. Det märkte jag i min besöksstatistik. Vilket Google-uppsving, vadan detta? Vi kan tacka Gudrun för det. 

Ska man grilla Gudrun riktigt rejält och det med smör på, ska man naturligtvis ta upp det där härligt naturliga hon så frikostigt bjöd på för cirka 30 år sedan. Vi snackar alltså om Gudruns ökända förlossningsfilm, den med den yviga sjuttiotalsbusken i centrum. Den som jag skrev om i samband med att jag fick se Englands motsvarighet på profylaxkursen i höstas, den där en kärring i pool gjorde porrfilmsljud, och som inte det vore nog satt hennes 5-åriga dotter med i poolen och lekte med mammans utkrystade bajskorvar.

Gudruns film beskrivs i kvällens program med lovord från komikern Anna Granath: " Som en däckad King Kong som vaknar till liv och börjar spy ut sina offer". Förlossningar är underbara, eller hur. Särskilt med orakad muff som bonus.

Fortfarande tror jag tyvärr inte att någon har hittat detta cineastiska mästerverk på det internet vi trodde var gränslöst. Detta är naturligtvis en brist. Den stolle eller den profylaxkursledare som har filmen i sin ägo borde ta sitt förnuft till fånga och lägga ut filmen på You Tube, gör det nu, än finns det tid, än finns det råd.

Hejdå Vårtkärring

Jag kan vara den enda i England, ja den enda i världen, som VILL bli made redundant. Men det vill jag alltså, och nu har jag lismat och trixat så att detta kan ske. Helst i Juli. Gärna med bonus. 5 år i Vårtkärringssaxen kanske äntligen kommer att betala sig. Håll i hatten!

Wednesday, April 08, 2009

Storkusinerna

(klicka för större variant)

Här ser du, allra käraste Lovi, tre små människor som gillar dig jävligt mycket. Oj vad dom vill krama dig, hålla dig, pussa dig - oj vad dom njuter. Och här har du också i ett litet käckt nötskal anledningen till att det är en oerhört god idé att bo i Lund. Tre presumtiva barnvakter. En tar 50 spänn i timmen, en 10 och en jobbar gratis. Och dessutom är dom oerhört snygga och bra förebilder. Om dom skulle vara stöddiga för att du är så liten, har jag nöjet att hänvisa till den här boken. Mera kakor till daj!

Vart tog dom vägen?

5 missade samtal, världens stress alltså, och någon var beredd att kalla in ett polisuppbåd som nästa steg.

Var är tanten? Sist vi såg henne var hon inne i regnskogen, med sömngångarna och aporna. 

Nu är hon puts väck, ingenstans alls.

Uuuuulla? 

Liiiiiiilla?

De återfanns slutligen på giraffläktaren, fluktandes på de långa gängliga snyggingarna. Var annars, vad trodde du?

Tänk först, tala sen?


På väg till zoo i eftermiddags. Min man utbrister:

-Bara dom inte håller på och erbjuder mig en massa gratismat, det är så jobbigt när dom gör det.

Eh, va? Gratis gott, nej?

Men sedan kom han på att han inte jobbar där längre och man kan ta emot hur jävla mycket gratis man vill utan att behöva bli skraj för eventuella reprimander.

Det var inte alls jobbigt att få gratis, kan jag tala om. Jag spenderade inte en pence på hela dagen, förutom bussresan men skit i det, och hade en både mumsig och snygg dag, thank you very much.

Tuesday, April 07, 2009

Än finns det hopp, kanske även för Mr Gill?

Idag var vi på Crowndale Health Centre för att ge den stackars lilla dottern en BCG-spruta (vaccination mot tuberkolos) inför Brasilien-resan. Medan vi sitter i väntrummet träder en gammal Camdenprofil in med nyfödd bäbis i barnvagn. Detta var både förvånande och glädjande att se. Förvånande för att jag inte trodde att gamla hundar ville sitta, glädjande för att det var fint att se att en gammal stofil runt 40 som tragglat med rockband utan framtidsutsikter och druckit för många pints i Camden faktiskt kunde få till det så pass.

Kan någon gissa vem det var?

För övrigt tycker jag att skyltning på arabiska eller urdu inte hör hemma i ett brittiskt väntrum. Nästan alla över 10 bar hijab och vi trodde för ett ögonblick att vi förflyttats till Pakistan. Men det är klart, This is England.

Melrose Place - The place to be? Ja, men knappast 2009

Självklart kollade jag på Beverly Hills under tidigt 90-tal, vilken tonåring gjorde det inte. En gång, jag antar det var en säsongsfestival, hade de inrett Mejeriet (för våra tyska läsare kan jag berätta att det var THE place to be när jag var tonåring, ungdomsfylla-94 osv) i Lund i värsta Peach Pit-stil och hade Beverly Hills på storbild. Där stod jag och sippade på min milkshake och kände historiens vingslag. 

När så Melrose Place kom några år senare, en mer mogen och sexig såpavariant av Mr Spelling, blev jag lika frälst som amen i kyrkfan. Älska Alison och Billy och deras trassliga kärlekshistoriett. Hatälska Michael Mancini och hans jävulska påfund och notoriska otrohet. Och Amanda sen, vilken underbart vidrig människa.

För ett tag sedan tyckte Spellingkoncernen att det vore gott att suga på 90210-karamellen en snutt till, så man skapade en nytappning av Beverly Hills-serien. E4 klockan 9 på Måndagar, välkommen till soffan. Jag tittar på den, visst gör jag, Brenda och Kelly är ju fortfarande med och är numera snyggare än vad de var på den tiden de bar storblommigt. Men jag vet inte om det är min ålder som tar ut sin rätt och gör att jag inte längre blir sådär trollbunden av karaktärer på tv, eller om det faktiskt är så att var sak har sin tid och denna "nya" Beverly Hills 90210 bara är en blek kopia och en trist repetition av gamla intriger. Och det faktum att Kelly, och inte Brenda, till slut fick Dylan (de har en son tillsammans, men Dylan är så klart fortfarande ute på de sju haven och surfar, läs: han vägrar växa upp, han är som en Camdencassa) är ju helt åt helvete. Det var ju Brenda och Dylan som var Paret med stort P, för fan!

Och nu läser jag att man även ska damma av Melrose Place. Byggnaden står kvar, men eftersom Heather Locklear inte ville komma tillbaka har man istället installerat Sydney Andrews (Janes syster) i rollen som Landlord, bara en sån sak känns ju lite b. Hon dog ju för fan i serien, blev påkörd av en bil på sin bröllopsdag (vilket ju även Max i Hollyoaks blev, snyft). Dock verkar man ha fått självaste Michael Mancini sugen på att vara med och leka, så om han har några av sina gamla takter kvar, kan det kanske funka. Klart som fan jag vill se, även om jag förutspår att jag kommer bli besviken. Billy och Alison är ju inte med. Och Kimberly och bög-Matt tycker det är ballare att leka Desperate Housewives. Intressant också att karaktären Kyle McBride som ju låg med alla: Amanda, Jane, Sydney mfl, spelades av en kille som nu är rektor i 90210-programmet. Spelling gillar att återanvända sina gamla polare, minsann. Och är man snygg får man ligga.

På detta tema funkade Sex and the city-filmen ganska bra dock, det måste jag erkänna, jag kom ju för fan ut från bion med blommiga kinder och glansiga ögon. Men om man gör den där Friends-filmen äntligen, som det har ryktats om i åratal, blir det då inte parodi på sig själv och pannkaka av alltihopa? Jag befarar det.

För egentligen är det väl tragiskt att man måste ställa fram gammal skåpmat att bjuda på. Finns det inga nya idéer kvar? Måste allt återanvändas, har vi verkligen sett allt?

Klåfingrig

Den lilla handen sträcks ut mot allt som kommer i hennes väg. Det kan vara tantmammans frukostskål med mjölk och flingor. Va ä dä, säger hon på östgötska och greppar tag i skålen. Stark är hon också, men starkast än så länge är jag. Håll fram en giraff framför henne och hon sluter dom små fingrarna runt den, smakar på den. Eller när man tar kort på henne, då vill hon ta kameran, det var en rolig mojäng. Får jag den?


Monday, April 06, 2009

You say pint, I say var ska den stå?


Och det vet vi ju att den ska stå i Paradisets bar, och att det är den här snygga som ska hålla i pintglaset.

Miaaaaaau.

Grammofån

Jag kom på en grej som gjorde mig lite sugnare på att flytta till Sverige. Man får ju leta efter anledningar, känns det som ibland. Och här har vi en.

Jag kan sno skivspelaren och alla singlarna. Den gamla grammofonskojaren snackar vi alltså om, den där man spelar sjuor och tolvor. Installera den i mitt nya hem (som jag först måste skaffa) och möblera runt den med mitt gedigna bibliotek av grammofonskivor av rang.

Vi snackar ju här om en skivsamling av Guds nåde. Nämn du en hitsingel från 80-talet och jag kan slå dig i backen på att jag har den. Vi köpte till och med de dåliga, bara de låg etta skulle man ha dem, löd regeln. Om så många gillar skiten att den blir etta måste den ju vara bra, resonerade vi (detta var på den tiden då folk köpte skivor, det behöver man som bekant inte längre då man numera kan piratsno musik eller livestreama låtarna på Spotify).

Jag och min bror kuskade runt Europa åren runt 1990 med familjen, och medan de andra ville se kyrkor, ruiner, utställningar, landmärken och dylik skit, hade jag och Carl via stadsbibliotekets internationella telefonkataloger (detta var före internet, då fick man till sådana jobbiga metoder att skaffa information) luskat fram stadens alla secondhand-skivaffärer där vi gjorde brakfynd till vrakpriser. De bästa fynden vill jag minnas gjordes i Holland. Och så var det ju skivmässan på Olympen, en av årets höjdpunkter i Lund och i våra tonårsliv.

Vi spelade så mycket plattor på den där grammofonspelaren att vi till och med hade vår egen playlist. Varje gång man spelade en låt var man tvungen att sätta streck i en bok. I slutet av varje vecka sammanställde vi vår egen topplista, mest populära bitarna i vårt hem denna vecka. Gissa om man spelade de låtar man ville skulle bli etta extra många gånger, gissa om So Hard vann den veckan vi spelade den 218 ggr, gissa om man var biased. Och gissa om det blev bråk varje gång storasyster ville lyssna på en skiva och vägrade göra något så töntigt som att sätta streck i vår jävla bok.

Men resultatet av denna vurm är nu alltså att 1000-tals singlar ligger hemma i barndomshemmet och skräpar, bara väntar på att husse ska komma hem. Och inte bara det, vi har Madicken, Bamse, Tjorven och Mumstajm på vinyl också. Bara att sätta tänderna i. Och så Lasse och hans kompisar, den fantastiska pingstkyrkeproduktionen. Sug på den.

Allt det där ska jag få njuta av när jag blir Sven.

Och så fin och så bra och så söt och så rar - vilken tur att hon blev som hon skulle

Jag sjunger för Lilla idag.

Sunday, April 05, 2009

Tyst lantis, du tröttar mig

Idag var ungefär den tröttaste dagen sedan den där dagen på högstadiet när vi försökte (och lyckades) vara vakna en hel natt i Lottas källare (on a school night!), varpå min klassföreståndarepå lektionen dagen därpå erbjöd mig tändstickor att hålla upp ögonlocken med. Mycket genant för mig som töntig person.

Men i morse blev man alltså väckt klockan sex, efter tre timmars sömn och fem pints. Då var man allt annat än sugen. Och efter en timmes matande, bytande, lekande var jag alldeles förstörd och bad till Jesus pappa om att få sova. Tror fan jag fick. Ska du satsa på en karriär inom tortyrkammaryrket råder jag dig att tvångs-hålla-vaken en som är trött och småbakis, det gör susen, man skulle kunna pressa ur mig vilka hemligheter som helst i det läget, bara jag finge sova. Men det fick jag alltså inte.

Istället fick jag fram emot lunchtid bege mig till fröknarna Son för grillpartaj i deras eminenta trädgård med palmblad. Dock hade grillgallret möglat, kylan bet, solen lyste med sin frånvaro och jag satt sönder en stol med min fetma, men skit i det nu, det är petitesser. Vad som däremot var anmärkningsvärt plågsamt var att lilla snygga bäbisen var i sitt gnälligaste esse och satsade på gallskrik och tröstlöshet. Kör det racet för en trött kärring till morsa och hon överväger självmordsmetoder.

Det hjälpte lite, men bara lite, när jag sjöng vackra sånger. Ur min reportoar:

Lilla, lilla, lilla
lilla, lilla, lilla
lilla, lilla, lilla
lilla, lilla-la
(melodi: Här kommer Pippi Långstrump)

Ding dong
ding dong
ding ding ding
dong dong dong
(melodi: hemsnickrad av Sofie och Farbror Melker)

Knackelibang på dörren
Vem är det som är tokig?
Snickelisnack dumsnack
Vem är det som är tokig?
(melodi: min egen)

Så fort den snygge bartendern kommer hem är det jag som marscherar direkt i bingen. Bara så du vet.

Saturday, April 04, 2009

Oskuldsfullt blå


Det verkar som dockan den lilla fick de blåaste av ögon. Jag som hade tänkt att de skulle bli brasilianskt bruna djupa vackra. Som drottning Silvias. Men hon tog mina och jag är inte missnöjd, missförstå mig rätt, jag tycker det är assnyggt att se ut som jag. Bara lite förvånande när man ju minns biologilektionerna. 

Blå+Blå=Blå, 
Brun+Brun=Brun, 
men Blå+Brun=Brun
Brun vinner?

Ludde bjöd med andra ord på en gen från sin farfars genpol. Intressant.

Och vill man inte bara trycka fingret mot den där lilla söta näsan? Jag gör det nu. Tuuuuuut.

Kostar det så smakar det

Det blev den dyraste horan någonsin. Demi Moore fick visserligen en miljon dollars när hon låg med Robert Redford i Indecent Proposal, men det var ju på film. Och till och med min mamma skulle säga yes box till Robban. Utan klirr i kassan.

När däremot Russell Brand fick ligga med Fawlty Towers-Manuels dotter och hade mage att få nämnarsjukan i ett radioinslag med Jonathan Ross kostade samlaget honom i runda tal 1,8 miljoner kronor. Eller det var förstås inte Russell själv som betalde för sexet, det fick BBC snällt göra. Dom ringde ju för fan upp farfar och berättade att barnbarnet hade haft samlag, usch så fult. Och hon var ju inte ens gift med karln.

Public Service köper sex liksom, det är snyggt det. Och inrikesministern köpte porr för skattepengarna, det är väl ungefär av samma kaliber.

Jag tror dock ganska säkert att för hon som låg med Russell Brand, känd för att vara jävligt sexig om än oerhört irriterande, var publiciteten bara av godo. Hon är ju för helvete burleskdansare och lever på att framställa sig själv som sexig och sugen. Och Russell får ju fortsättningsvis också ligga så mycket han vill, alla vill ligga med hingsten. Det var bara BBC som hamnade på fisens mosse, och eventuellt tv-licensbetalarna i längden.

Du följer väl förövarna på Twitter, det gör jag. Jonathan och Russell

Jobba med människor

Jag försöker översätta min CV till svenska, för framstjärten liksom. Och det är fan inte lätt.

Jag är ju en kreativ tänkare med en kan-göra attityd som vill arbeta i en hektisk och kreativ kontorsmiljö med varierande arbetsuppgifter. Jag är erfaren, välorganiserad och har ett öga för detaljer. Därtill är jag en god kommunikatör med ett stort sinne för humor. Jag njuter av att arbeta både ensam och i grupp. Jag lär mig snabbt, älskar utmaningar och att utveckla nya färdigheter. Jag fungerar bra under press och är van att använda mitt eget initiativ. Jag kännetecknas av god analytisk förmåga, en rättfram approach och ett gott hjärta. Jag är dessutom en påhittig ordkonstnär.

Men allt är ju bara klyschor, trams och ordbajseri. Hur gör man egentligen?

Friday, April 03, 2009

Highgate High Life


Puben. Curry Club och Pint.
Parken. Glass och snus.
Allt i solsken.
Man kan säga att jag älskar't.

Öppna förskolan

Idag har vi varit på Englands motsvarighet till Öppna Förskolan. En gång var jag på Öppna Förskolan i Malmö med mina kompisar Alex och Axel, det var när Axel var småtte och iklädd EnjoyMilk-blusen. Ungdomstanterna som höll i det var så klämkäcka att ostmassan sprutade ur deras munnar i form av fåniga trudelutter. Men det är väl sånt som barn gillar. Den engelska varianten var också putslustigt äppelkäck i Ika-i-rutan-stil. En kvinna i sliten t-blus och blåjeans tog i från tårna och för kung och fosterland. Row row row your boat, gently down the streeeeeeam. Och så dansade alla bäbisarna till ABBA.

Hon blåste bubblor, fladdrade med kastanjetter, slängde ett tält över alla barnen och delade ut monster. Sedan sa hon fy fan vad skönt det ska bli att det inte blir något nu på två veckor, fy fan vad skönt med påsklov. Det tyckte jag var konstigt att hon erkände att hon tyckte så. Då kändes det hela genast lite falskt.

Men Lovi skrattade gott under hela aktiviteten, tyckte det var asball med denna kvinna och bubblorna och de andra bäbisarna. Behöver jag ens nämna att hon var snyggast på stället. Det tyckte fröken också - hon sa det flera gånger, oj vilken sjukt snygg bäbis. Och så glad och uttrycksfull. Man tackar och tar emot.

Sedan slängde den snygga bäbisen sig lite lojt i en ärtpuff.


Thursday, April 02, 2009

i Touch med verkligheten

Min mamma envisades för några år sedan att Hjördis skulle minsann ha en mobiltelefon i julklapp. För våra tyska läsare kan jag berätta att Hjördis är min Mormors äldre syster, hon är 87 år gammal och i ganska god form. Men inte fan fick hon grepp om den där lilla mojängen. Löjligt små knappar som man inte kunde se vad de stod på. Vadå texta? Och hur fan svarar man i den, hur lyfter man luren? Det bara ringer och ringer. Och gärna i fickan, för vad fan är knapplås. Och som i alla telefoner måste man PRATA JÄVLIGT HÖGT SÅ ATT ÄVEN DE INOM EN RADIE AV 200 METER SOM INTE HÅLLER TELEFONEN MOT SITT ÖRA KAN HÖRA. 

Nu ligger sagda mobilaja och skräpar någonstans. Den funkar ju inte (Läs: Hon fattade inte hur och varför batteriet skulle laddas).

Ungefär samma historiett upprepar sig igår här i London igår i samband med G20-mötet. Barack ska träffa Drottningen och har med sig en iPod till henne i present. På den lilla mackapären har han laddat in fotografier från hennes resa till USA anno 2007. Sedär ja. Har han inte laddat in någon muzak till kärringen? Är inte det huvudsyftet med en iPod? Jo, det har har han visst också gjort - ett 40-tal Broadway-hits till tanten. Lättspytt.

Tror du hon kommer använda den? Kan du tänka dig denna 80-plussare i laxrosa damkostym och pensionärsfrisyr trycka in ett par vita lurar i sina halvdöva öron och digga loss till ett par heta vax från Broadway? Diamonds are a girl's best friend, There's no business like show business, Cabaret, ra-ta-da-ta-da.

Tror du hon fattar hur man ens bläddrar i musikbiblioteket, att man duttar med fingret direkt på skärmen, tror du hon kan skapa en spellista, tror du hon laddar ner spel, kör lite Tetris, flygplanshangarspelet, bowlar en sväng.

Nej den där jävla lilla mackapären, den lilla dyrgripen som alla vill ha me inclusive, kommer att ligga och skräpa i nåt hörn i Buckingham Palace. Inte fan kommer tanten att bemästra den, hon fattar ju inte vad det är ens, hon är Englands motsvarighet till Moster Hjördis. Ge henne en korsordstidning och ett korsordslexikon, så är hon nöjd. Spela henne en glad bit på grammofonen, ge henne Ring så spelar vi med Hasse Tellemar på Radion. 

Man ska inte lära gamla hundar att sitta.

Wednesday, April 01, 2009

Lovisa och hennes London-kompisar

Här är hon i mitten bland alla blandbäbisarna. Det är lite så vi jobbar här, det är ju därför vi älskar Lindon och hennes mångfald. En halvindisk-kvartsnorsk-kvartsengelsk, en halvtrinidad-halvengelsk-varför-inte-lite-irländsk-också, en halvmarockan-halvnordengelsk, en halvfransk-halvnegerengelsk. Och så Lilla som ju är halvsvenne-halvbrasse med portugisiska och italienska anor.

Sedan är det förstås kul för mig att se att just mitt barn är både snyggast och gladast. Och duktigast på att sitta fint.

Du skämtar med mig Aprilo

Alltid lika kul att försöka spotta årets Aprilskämt i tidningarna. Här har vi några intressanta varianter från dagens skörd.

Dagens Nyheter berättar om ett VIP-kort på kollektivtrafiken som garanterar sittplats, kanske en kaffe serverad av en tågvärd i slips, en speciell vagn för de som har råd. Som en gräddfil in i tåget via en speciell dörr som öppnas längst bak för de som har hostat upp ett par hundralappar extra, johodutack.

I forskarnas högborg och tants hemby Lund har man enligt Sydsvenskan utveckat en bil som drivs av vindkraftverk monterat bak på bilen. Bilen är utvecklad i samarbete med Volvo och kallas Vowwe. Den funkar dock bäst i motvind. Ok, kör i vind.

Den andra Skånska publikationen Skånska Dagbladet hävdar att nu höjs kommunalskatten med cirka 1% för att täcka kostnaderna för folks nedladdningar. Region Skåne har tecknat avtal med STIM och betalar en avgift för rättigheter till alla skåningar. Pensionärerna rasar - de har ju inga datorer ens, hur fan ska de kunna ladda ner. 
Men om man nu faktiskt inte laddar ner musik olagligt?
- Hahaha, det argumentet har jag hört, men det är lika ihåligt som när licensskolkarna påstår att de inte har någon teve. Alla laddar ner i dag, och de som påstår något annat ljuger, säger Rentbit.
Maj, maj måne, jag kan lura dig ända till Skåne.

Göteborg har som vanligt storhetsvansinne. I GP avslöjar man idag att ett pariserhjul a la London Eye, direktimporterat från Australien, ska resas i Göta Älv, vid den sk Göteborgsoperan. Snyggt ska det vara.

Och dalmasarna de dårarna ska importera vargar från Norge, detta för att motverka inaveln som florerar i den svenska vargstammen. Vargarna ska enligt Dalademokraten flygas in till Dalarna, hoppas de får en trevlig resa.

Kvällsposten hävdar att det danska slottet gödslar med döda kycklingkadaver vilket smittar Prins Joachims stora stolthet - hans gourmetpotatisodling. Så nästa nyhet kan tänkas bli att det är glas i den danska potatisen? Kycklingglas.

På TV4s Nyhetssajt berättar man om en hårfärgningshätteliknande device som man sätter på huvudet som en hatt och som kan läsa tankar. Denna tankeläsande robot kan så användas till att köra bil styrd av tanken. Det enda problemet är om man är disträ eller tankspridd, kanske drabbad av Altzeimers, då kan det bli farligt. Även förståndshandikappade och psykopater bör nog undvika mössan.

Och så Sundsvalls Tidning som hänvisar till engelska rön och framsteg inom DNA-analysen. Nu kan man sätta dit hundägare som inte har vett att plocka upp bajset efter sin kelgris. Genom att DNA-analysera bajset (vem ska få detta fräscha uppdrag?) kan man jämföra med hundregistret och ställa hundägaren till svars. Vad straffet blir är oklart, kanske kan man kasta bajs på hundägarens villa. Öga för öga ju. Tand för tand ja.

Jesus blaska Dagen lanserar en variant av tidningen som kan läsas på insidan av bilens vindruta - men bara när man kör i en hastighet under 7 kph, annars blire farligt. Ett hologram projiceras på rutan så att föraren kan njuta av kristna värderingar och kristen etik när han exempelvis står i bilkö.

Och enligt VLT, Vestmanlands Läns Tidning, har EU lagstiftat mot April-skämt så att det från och med nästa år kommer att vara förbjudet att lura de som är så dumma att man kan trolla med dem. 

Din dumma sill.

Och här i England avslöjar the Guardian att de minsann följer med in i  framstjärten. Efter 188 år slopar man papperstidningen och övergår helt till att twittra nyheter (det räcker ju så gott med 140 tecken). Och tidningens editor heter CP Scott, så lämpligt.

Nu börjar det (roliga?)

Nu rullar vi in i April månad, alla aprilskämt åsido, björnjävlar i trädgården, nylonstrumpa trädd över tvn, allt dumt man kan gå på. Nu sparkar vi igång det ack så tragiska ack så spännande projekt flytta till främmande land. Och det främmande landet med dom främmande konstiga människorna är mitt modersland Sverige. I mer än 8 herrans år har jag bott i Lindon, det som skulle bli en sabbatstermin, en välbehövlig paus från studierna, blev en hel livstid, iallafall en hel ungdom fas 2 (den efter 25 alltså). 

Det är med andra ord inte helt lätt att ta sitt pick och pack och dra. Logistiskt är det en sjuhelvetes massa saker som ska packas, kastas, säljas eller bortskänkas. Och så en brasilianare och ett litet barn - dom ska med. Emotionellt är det naturligtvis sjukt jobbigt med stressen och pressen samt att inte veta addressen - och värst av allt alla avsked till människor jag vant mig vid att ha i min vardag.

Så samtidigt som man måste fixa, trixa, ordna, beställa, säga upp, registrera, avregistrera, skriva cv, packa pappas kappsäck, bära, skura och slänga vill man ta sig tid att träffa alla dockor så mycket som möjligt innan tiden är ute. Och mitt i alltihopa sitter den där sjukt snygga bästa bäbisen och fattar ingenting och vill leka och ha uppmärksamhet.

Och så glömmer jag bort att jag faktiskt ska ha världens längsta semester på andra sidan Jorden i ett exotiskt land först och främst. Sedan kan jag tänka på dagis, jobb, lägenhet och vuxenliv, men det vore tillrådigt att först koncentrera sig på det roliga, prova det tant Ulla.