Grammofån

Jag kom på en grej som gjorde mig lite sugnare på att flytta till Sverige. Man får ju leta efter anledningar, känns det som ibland. Och här har vi en.

Jag kan sno skivspelaren och alla singlarna. Den gamla grammofonskojaren snackar vi alltså om, den där man spelar sjuor och tolvor. Installera den i mitt nya hem (som jag först måste skaffa) och möblera runt den med mitt gedigna bibliotek av grammofonskivor av rang.

Vi snackar ju här om en skivsamling av Guds nåde. Nämn du en hitsingel från 80-talet och jag kan slå dig i backen på att jag har den. Vi köpte till och med de dåliga, bara de låg etta skulle man ha dem, löd regeln. Om så många gillar skiten att den blir etta måste den ju vara bra, resonerade vi (detta var på den tiden då folk köpte skivor, det behöver man som bekant inte längre då man numera kan piratsno musik eller livestreama låtarna på Spotify).

Jag och min bror kuskade runt Europa åren runt 1990 med familjen, och medan de andra ville se kyrkor, ruiner, utställningar, landmärken och dylik skit, hade jag och Carl via stadsbibliotekets internationella telefonkataloger (detta var före internet, då fick man till sådana jobbiga metoder att skaffa information) luskat fram stadens alla secondhand-skivaffärer där vi gjorde brakfynd till vrakpriser. De bästa fynden vill jag minnas gjordes i Holland. Och så var det ju skivmässan på Olympen, en av årets höjdpunkter i Lund och i våra tonårsliv.

Vi spelade så mycket plattor på den där grammofonspelaren att vi till och med hade vår egen playlist. Varje gång man spelade en låt var man tvungen att sätta streck i en bok. I slutet av varje vecka sammanställde vi vår egen topplista, mest populära bitarna i vårt hem denna vecka. Gissa om man spelade de låtar man ville skulle bli etta extra många gånger, gissa om So Hard vann den veckan vi spelade den 218 ggr, gissa om man var biased. Och gissa om det blev bråk varje gång storasyster ville lyssna på en skiva och vägrade göra något så töntigt som att sätta streck i vår jävla bok.

Men resultatet av denna vurm är nu alltså att 1000-tals singlar ligger hemma i barndomshemmet och skräpar, bara väntar på att husse ska komma hem. Och inte bara det, vi har Madicken, Bamse, Tjorven och Mumstajm på vinyl också. Bara att sätta tänderna i. Och så Lasse och hans kompisar, den fantastiska pingstkyrkeproduktionen. Sug på den.

Allt det där ska jag få njuta av när jag blir Sven.