BFF - Varning för ostbricka

I hate goodbyes. Jag vill alltid låtsas att vi ses ju snart igen, hej så länge liksom. Och visst är det klart att vi ses igen, men nu blir det en ny vardag och inte på samma sätt och man måste istället släppa in andra människor i sin vardag. Skaffa nya bästisar. Men det vill ju inte jag.

Idag var jag på stan med min bästis - var tvungen att sätta på mig solglasögonen på bussen hem så inte folk skulle se den rödgråtande kärringen.

I afton var jag på lokal med mina andra bästisar - vankade upp för backen med tårar rullande ner för kinderna i mörkret.

Det är sorgligt att leva, det är sorgligt att älska. Men det är vackert också, för det är ju det finaste jag har, nästintill mina familjedockor Stora och Lilla, alla mina London-flickdockor med vilka jag haft det skojigaste jag någonsin haft.

Tack för allt, tack för mig. Jag kommer snart och kläpper er igen. Håll i hattarna!