Flatshare from hell

Du kan ju ropa chip om du var en av dom som var med på något av följande sjukt oattraktiva flatmates-scenarior, mig veterligen är de alla tagna från verkligheten och jag ropar chip på alla som involverade mig, johodutack.

Self-contained studio flat £180/week - en gubbe höll visning av denna drömlya, och man kunde sitta på sängkanten och steka sin bacon och sina ägg. Lukta skitgott i hela lägenheten och disken ställde man på spisplattorna, var annars? CHIP! Jag såg den, men ingen jag känner valde att flytta in.

Double bedroom to let, close to all amenties of Camden town £140/week - det rörde sig om ett rum fullt med gamla heltäckningsmattor och målarpytsar och bråte överallt (men det ska vi rensa upp). För att komma dit var man tvungen att gå igenom en sjukt flott indisk restaurang, sajonara everybody, upp på övervåningen, toalett delades med restauranggäster under öppettiderna och det fanns även en duschkabin där inne på cubicle-toaletten (hej, förlåt att jag kommer i min handduk restauranggäst med curryrännskita, jag bor här och ska bara duscha lite). CHIP, jag var där och sa nej tack och vad fan. Än idag kan man skåda denna av hälsovårdsmyndigheterna igenbommade restaurantsylta på Kentish Town Road och undra vad i helvete mannen tänkte som försökte hyra ut vidrigheterna på våningsplanet ovanför.

Selfcontained studio apartment, close to Archway tube £160/month - Mannen som öppnade ytterdörren var barfota och luktade kattkiss. I hans lilla fula councilflat hade han ett extrarum i vilket han pressat in en kokplatta och ett litet kylskåp- det kallas studio, här kan man tjäna sig en hacka, tänkte gubbjäveln och jagade katten att kissa ner madrass och matta - välkommen att flytta in om du är idiot. CHIP - jag kom, jag såg, jag stegrade ut för att aldrig returnera. Fy fan.

Shared flat close to zone 1, Central London, Lambeth Road, Elephant & Castle - cirka 3-4 sovrum, dela med likasinnade ungdomar, trevlig lya med närhet till centrum. OBS hake: Duschen är belägen i ett av sovrummen. Alltså - i ett av sovrummen står en duschkabin där alla ska tvaga sig. knackelibang på dörren - "flåt jag måste duscha, jag ska jobba", "fy fan förlåt mig men jag ligger, är full och måste ligga lite till, vad gör du i mitt sovrum" , "jo men här är duschen, släpp in mig, jag måste komma till!", "ajaj, kapten, välkommen, jag drar upp täcket då". Haha, det var inte jag, det var Sven va?

Heltäckningsmatta på toaletten - ja men varför inte, skönt för nakna kissefötter om morgonen ju. Närhet till tunnelbanan - supersmidigt när man ska resa till jobbet ja, men extra skönt när tunnelbaneråttorna kravlar sig ut genom väggarna och besöker lägenhetsköket där de kan knapra pasta och brödskalk - det bjuder vi på. Centralt belägen med gångavstånd till Oxford/Piccadilly Circus - här har du det ultimata flatsharet på Edgware Road - dela rum med 3 andra svennar för ynka 60 pund per skalle och vecka. Toalettpapper stjäl du på puben i storrulle, det är ingen som har råd med sådan extravaganser här inte. Squat squat squat - här kostar det gratis, men du får leva med att vi har knarkpartaj och spritefterfest Måndag- Söndag, wo-ho-ho, man lever bara en gång, man lär så länge man har en lever, rave is da shit, headbang, strippåle och bergsprängaren tutar på köksbänken jämte gammal disk och spya, välkommen till oss.

Älskar't.

Engelsk vs Svensk humor

Jag gillar INTE klassisk brittisk humor. Den är ofta sexistiskt pinsam och med billiga skämt och ordlekar, tokroliga situationer som inte alls är särskilt lustiga. Program som "4 pints of lager and a packet of crisps" är ett lysande exempel på riktigt kass engelsk humor. Fy fan. Black Adder och Fawlty Towers och Monthy Pyton ska man gilla, men jag tycker det är trååååkigt (förlåt). Rolig engelsk humor är ju däremot The Office, Extras och Little Britain. Och så Peep Show. Det är skoj. Det kan man kolla på här om man är sugis: Peep Show.

Svensk humor kan också vara fruktansvärt tråkig och pinsam. Svensson, Svensson är ett sådant exempel. Vardagshumor med klyschiga familjesituationer - inte alls kul. Eller än värre buskis med Stefan och Krister - fy fan vad jag hatar Stefan och Krister. Sepe-skadade astrista bajskorvar, är vad dom är. Sedan SKA man gilla Hipp Hipp, men det gör inte jag, jag tycker det är pinsamt att titta på Hipp Hipp, usch. Roligt på svenska är ju så klart Killinggänget, Nile City, lite Lorry, taximocka och en välkammad utter. Och så Mia och Klara. Bra humor det. Och det visas på SVT Play, asbra: Mia och Klara.

Rolig!

Min dotter

Lovisa är Lunds universitets biblioteks gemensamma katalog
Lovisa är faktiskt jag!
Lovisa är så arg, så arg, så arg... 
Lovisa är världens bästa
Lovisa är en tvåspråkig stad med finska som majoritetsspråk (58%) och svenska som minoritetsspråk (39%)

Och så jag...

Storebror ser dig - det börjar bli tjatigt.

Vi lever i ett modernt samhälle där majoriteten av alla transaktioner och kontakter sker elektroniskt. Vi handlar med ICA-kort, IKEA Family-kort och kreditkort, och vi sköter vår kommunikation med andra människor främst via en internetuppkopplad dator. All denna information lagras och kan tas fram vid behov. Supersmidigt jättebra, eller hur.

Men det tycker inte Sven Svensson så klart. Nejdå, han tycker det är skrämmande att staten har sådan koll på honom, att de kan se minsta lilla e-mail han skickat till sin mamma, varje inköp han gjort med sitt bankkort. Han känner att han förlorar en bit av sin integritet. Och integritet är ju så viktigt, det är ju det enda vi har. Eller?

Nu kan alltså otäcka Big Brother få ut information om vilken sprit vi köpt och hur mycket, det är ju fasansfullt. Använd inte ditt kort på systemet, varnar Sven! Dom kartlägger vad vi dricker, det har dom väl inte med att göra, vad fan. Eller?

Okej, sakta i backarna säger jag. Vad får dig att tro att någon jävel skulle bry sig om vad du har handlat på Konsum eller vilket tåg du har tagit eller vad du skrev till Bengt Bedrup, om du har rent mjöl i påsen? Det är ju ungefär samma dumma princip som religiösa människor har - att de tror att Gud (som ju inte ens finns) skulle bry sig om enskilda individer och lyssna på dem. 

Nej, lägg av med det där storhetsvansinnet, säger jag. Ingen storebror i världen, inte ens min vid namn Carl, skulle vara intresserade av att plöja igenom Svens transaktioner och korrespondens bara för att. Om Sven däremot är misstänkt för brott är det väl jävligt bra att man har möjlighet att spåra hans kriminella verksamhet (samt kolla hans spritkonsumtion av bara farten).

Den som inte har något att dölja har heller inget av intresse för polis och statsmakt.

Detta tramsande om förlorad integritet och storebror-ser-dig-mentalitet gör mig vansinnigt trött. Ingen bryr sig om tråk-Sven. 

Och samtidigt är det ok att av fri vilja fläka ut sig och sina pattar i ett tv-program som heter just Big Brother, där kameror följer fullständigt värdelösa gärna plastikopererade människors vardag i ett fängelsehus.

Jag fattar nada - vilken dubbelmoral.

Skriver Vad Jag Tänker Till Alla Som Läser

De senaste dagarna har vi på allvar kommit igång med Twitter* i vår familj - kanske inte Lovi ännu, men vi andra. Det är alltså ännu ett internetbaserat socialt nätverk, som om vi inte hade nog redan (nej, det hade vi inte). Jag tänker att det är bäst att vara med från början så att man redan är där utifall det skulle slå igenom ända ut i de småländska stugorna. På Twitter mikrobloggar man, alltså skriver en rad eller två om vad helst man vill, kanske vad man sysslar med just nu, något man sett eller hört i media, något ballt citat eller en länk - faktiskt exakt samma som man skulle skriva i sin Facebook-status. Och det är just det man gör, man twittrar sin status som sedan automatiskt uppdaterar Facebook-statusen också. Perfekt. Meningslöst kan tyckas, men det här är för framstjärten serru. Man kan även twittra via ett enkelt sms - praktiskt när man är ute och snurrar på stan.

Igår twittrade vi som fan, som om vi hade betalt per twittring och satsade på rekordsnabb rikedom. Framemot kvällskvisten sitter min man vid datorn och jobbar med sin Twitter, uppdaterar sin status, kollar vad hans Twitter-kompis Arnold Schwartzenegger pysslar med, den typen av aktivitet. Själv har jag, som den hemmafru jag ju är, förflyttat mig till köksregionerna där jag diskar, skrubbar spisen och rensar ur ett skåp. Jag städar helt enkelt, och det är ju ganska unikt att jag gör det.

Mannen utbrister: Titta, nu uppdaterade Arnold, och Demi Moore säger bla bla bla.

Jag: Mmm...men kan du se vad jag gör?

Mannen: Nej, låt mig se...

Och istället för att titta upp och kolla in frugan med skrubbsvampen i näven browsar han till min Twitterprofil. Så mycket enklare så ju.

Godafton.

* Twitter = Typing What I'm Thinking To Everyone Reading

Ulla är...

Roligt sa Reblo, och det var det fanimej. Så här gör man den s.k. Facebook-utmaningen.

Utmaningen:
Googla ditt namn plus “är”. Kopiera de fem första träffarna.

Så här blir det på svenska:

• Ulla är begravd
  
• Ulla är alltid på språng
  
• Ulla är orolig för sin dementa mamma
  
• Ulla är en kortform av Ulrika
  
• Ulla är ett golfspelande får som har många annorlunda och speciella djurvänner
  

Men snäppet bättre på engelska:

• Ulla is introduced as a "toy" that Max found in the local library
  
• Ulla is available in your size
  
• Ulla is a frequent contributor to the professional literature and to conferences
  
• Ulla is the co-director of Ediblefutures, a public health nutrition consultancy
  
• Ulla is a member of International President's Elite, a prestigous honor bestowed upon the top 4 % of all Coldwell Banker Associates 
  

Se där, nu har jag kött på benen till min nya CV, bara sådär. Prova du med.

Pet Shop Boys - Love Etc.

PSB:s nya - älskar't!

En alldeles egen post

Titta, tant Lina aka Crazy Frank har vart på besök och plåtat snygga lilla: klicka, titta, njut!

Som min kära vän Anna säger; hon har en o-mun, som dom små barnen i Astrid Lindgrens böcker, typ Tommika och Annika eller Bullerby-barnen. Ooooooooh!

Sedan får jag be om djursex för att jag inte har städat, att jag har pyjamas på mig och att jag är tjock. Men skit i mig nu! Jag hade åtminstone snygga Rebblo-knallrosa naglar och kakan jag bakat var fan mums.

Ny profilbild?

Sov du lilla videunge. Efter en timme av konstant äääääääääääääääääh pussade jag och sa godnatt. Om du någonsin har pussat den där kinden på bilden så vet du vad mjuk är. Världens mjukaste. Och om du någonsin hört en mamma snacka om sin bäbis lena kind, så vet du vad ostystning är.

Londonsvennar

Fy fan för Londonsvenskar.com, detta forum för Lasse och hans kompisar vars största idol torde vara Kaj på Svenska Kyrkan på Harcourt Street. Och så den där genomtöntiga svenska puben på samma gata, som egentligen är engelsk, men som med tanke på närheten till de svenska ungdomarna på Kyrkan har profilerat sig som en svenskpub. En femma tar de i inträde när det vankas Melodifestival eller Ishockey. En femma! Och i femman ingår då en flaska Kopparbergs. För en femma! 

En gång var jag där på en stand-up comedy-kväll. I samband med detta evanemang blev jag portad av ägarens dotter för att jag "fladdrat med ögonfransarna" mot hennes svenske pojkvän som jobbade i baren. Ha. Allt jag gjort var ju att bjuda in till efterfest på Svenska Kyrkan med nattvardsvin (Jesu blod) efter att Kaj gått och knytit sig i sin snarkofag. Jag har iallafall inte varit där sedan dess. Vi såg ju däremot fotbollsmatch på den andra kyrkan, det var Sjömanskyrkan det, och det var VM 2002 och klockan var sju på morgonen, alla var trötta och kinkiga, matchen gick nog inte så bra heller. Plötsligt försvinner bilden från storskärmen, varpå någon naturligtvis, trots att vi är i kyrkan, utbrister HELVETE. Tror du inte det sitter en kristet from kärring på en stol och vänder sitt bullrunda ansikte mot den som svurit: Vet du hur varmt det är där?

Johodutack, där har du den kristna mentaliteten och humorn i ett nötskal. Fy fan.

Och där är Londonsvenne på sitt forum och undrar var man kan köpa lakrits och hur man rattar in svensk tv, han håller den blågula fanan högt, tipsar om var man kan köpa riktig jäst till bullarna. Hur man skickar 30kgs övervikt hem till Sverige. Jag tänkte mer 300kg, det var vad jag letade efter, eller ca 200sqFt, men självklart hade jag kommit till fel forum. Londonsvenskar stannar ju bara i cirka 6 månader på sin tjejlump, jag hade glömt det. Och Leicester Square-clubbande Starbucks-barristor shoppar för många skor och fikar på Scandinavian Kitchen. Det var nog fel forum för mig. Men jag hittade det här inlägget, det var behållningen och det var fan roligt:

Hej 
Det är så att jag ska börja plugga i här i oktober och jag har fått en uppgift att göra tills skolstarten. Uppgiften går ut på att vi ska göra researcha en viss målgrupp. Min målgrupp är, ock nu direkt översätter jag, "framgångsrika unga svarta män som vill att du ska veta om det. Älskar Evisu/guld/grime och motorcyklar". 
Ska ta reda på så mycket jag kan om dem, men jag vet inte riktigt vart eller hur jag ska börja. Är det nån som har några tips? Vart kan de tänkas bo? Vad gillar de? Vad jobbar de med? Vad har de för bakgrund? Vart går de ut? Vad gör de på fritiden? Vad heter de? Vad äter de? Vad dricker de? Vad som helst, allt kan vara till nytta!

Ja, vad gööör negrerna på fritiden? Och vad äter dom? Bananer va. Var bor dom? I en bur på zoo va. Vad heter dom? Ja vad fan heter dom.

Det var nog den sjukaste skoluppgiften jag sett, och inte liiite rasistisk i undertonen.

Signaturen Duke of Camden svarar: Läge att leta inom musikindustrin eller inom sporten kanske?

Ja, där finns dom va, negrerna! Sök på R'nB va. Eller RAP. Hip Hop. Hihi.

Varje dag får jag lära mig nåt nytt, av ett barn. Som Dan Tillberg sa i schlagern A-B-C-D anno 1986.

G'natt från Lejonkungen

Dom som fått för sig att föräldrar till bäbisar stiger upp med tuppen har fått något om bakfoten. Tvärtom sitter småbarnsmamman gärna uppe och ugglar med en nikotinfri snus och en kopp Lady Grey som värsta coola nattsuddaren (original-nattsuddarna Svante Grundberg och Björn Wallde drack väl dock whiskey och sög på cigaretter ända in till filtret, men man tager vad man haver, som Cajsa Varg sa). På morgonen däremot hålls en så låg profil som möjligt, helst i sängkammaren, eller framför Jeremy Kyle i TV:n om nöden (Lillan) kräver. Ring mig helst inte före AM går över till PM. Vi som inte jobbar kontorstider trivs bäst på natten när alla andra dårar sover.

Lejonkungspyjamasen bärs förresten nu av användare nummer 4 i ordningen. Ja fy fan vad snygg den är (både outiftten och bäbisen).

Och i bildens högra nederhörn skymtar hör och häpna min sexiga patte.

Gissa vem

Ja alltså, det här är min vän Olivia. Tro't eller ej, en av Norra Londons hetaste snyggingar har blivit förvandlad nästan till oigenkänlighet med mobiltelefonens warpfunktion. 

Men ser du vem hon ser ut som? Tänk bort kalufsen dock, ty denna kvinna är numera skallig. Man ska inte häda de döda, men kvinnan i fråga är faktiskt inte död (ännu) och har under den senaste tiden uppmärksammats oerhört mycket i pressen och lovordats och prisats nästan i samma utsträckning som Princess Diana (jämförelsen har faktiskt gjorts, hör och häpna). 

En gång har jag personligen träffat kvinnan, när hon blev plåtad i en av Ed's Dinrar, det var någon gång förra våren. Jag tyckte hon verkade löjlig, stöddig utan något att vara stöddig över liksom. Just precis idag har kvinnan gått till prästen och gift sig med sin pojkvän. Anledningen verkar vara att man ville samla in pengar till hennes söners framstjärt genom ett lukrativt magasin-avtal (700,000 pundare) - alltså inte tjärlek som äktenskap väl brukar baseras på. Det sägs att inom ett par veckor eller månader kommer hon att vara död, vilket naturligtvis är oerhört tragiskt (ungefär lika tragiskt som när Lillemor Svensson från Blomstermåla avlider av sin cancer).

Vem är hon? Hon som fått de engelska kvinnorna att tjurrusa till sina GP:s för smear tests - som man säger, allt ont för alltid något gott med sig (och sepe-Guds vägar är outgrundliga).

Nug Pot

Live på TV-apparaten just nu: Top Gun anno 1986. Det var ju min favoritfilm, den och Dirty Dancing, på den tiden då jag var i de tidiga mest patetiska tonåren. 

Det fantastiska soundtracket med hits som Danger Zone, Playing with the boys och smäktande Take my breath away. Den klassiska blå scenen, som vi kallade den. Tom Cruise och Kelly McGillis - dom älskar därinne. Fräcka flygscener och hård klassrumsmiljö, där Cruise är den snygga tuffast-i-klassen-eleven som får ligga med lärarinnan. Och så dör Goose, vilket så klart är för jävligt och alla vi flickor grät när detta hände och när Tompa stod vid vasken i sina vita y-frontskallingar och droppade tårar i handfatet. Styrkan när han i slutet flyger till minne av Goose, sin bästa vän. Bögerotiken de fortfarande snackar om fanns mellan Maverick och Iceman (Val Kilmer), fanns den eller är den påhittad/efterkonstruerad?

En klassisk scen:

De är på puben. Maverick, Goose och deras flickvänner Meg Ryan och Kelly McG. Goose spänner av lite vid ett piano, som man gör, Maverick trallar med: Great balls of fire!

Och Meg ropar från soffan:

Goose, you big stud! Take me to bed or lose me forever!

Det verkar vara någon slags jargong dom har sinsemellan, kanske ett internt skämt. Varför skulle hon annars säga något så dråpligt, något så töntigt? Sa man så på 80-talet när man vill ligga med sin man? Knappast va.

Därför är det extra sjukt när Kelly i nästa scen mumlar mellan hångelkyssar till Tompa, när dom sitter på bönpallen till hans fräsiga motorhoj alldeles vid vattnet i en ostig solnedgång:

Maverick, you big stud! Take me to bed or lose me forever!

Som om hon hade tyckt att Meg Ryans replik till sin kille minsann var fräck fräckare fräckast och tålde att upprepas. Ja tjena, vad supertöntigt, men det tänkte ju inte jag på när jag var 14.

Nu gjorde jag det dock och kände att kvalitetsrullen Top Gun kanske inte var så stabil som mitt minne velat påskina. 

Dagens rätt: kjol

Ett litterärt gäng

Hon kan förstås redan läsa. Hemma heter boken hon fått av sin kompis Rion. Den handlar om det som vi gillar mest - hemma. Hemma är där hjärtat är.

Här läser hon i grupp med sin farsa. Jag tror det är Stieg Larsson. En intressant roman, tycker Lovisa. Har dom likadana öron, förresten?

Lovi igår fast idag

Dagens Lovi är söt och snäll och tittar just nu på en Lily Allen-special på tv. 

Gårdagens Lovi var däremot inte lika skojig - bland annat tvingade hon hem mig från puben redan efter 1.5 pints för att hon var så jobbig att hennes farsa ville ta livet av sig.

Livet är inte alltid en dans på rosor.

Sanningen om Gud, den lille jäveln

av Hans Lindström (klicka på bilden för en större variant)

Moan about men

Jag tittar mycket på daytime television. För mycket, skulle säkert någon hävda. Men det finns inte mycket annat man kan göra när man har en krumbuktande hungrig unge i knäet. Människan sover ju så länge på nätterna (8-10 timmar) att hon knappt sover alls om dagarna. Vaknar man tidigt tittar man först på GMTV, sedan underbara Jeremy Kyle med alla gravida alkis-chavs som knarkar, ljuger, bedrar och har 4 barn med 3 olika fädrar vid 17 år sålder, sedan This Morning och slutligen Loose Women. Någonstans här brukar jag tröttna och stänga av. Här sitter en kvartett medelålders kvinnor och uppträder som typiska medelålders kvinnor liksom levande parodier på sig själva. Det var väl just dessa låglandskossor som tipsade om websidan Moan about men.

Ladies, have you ever wished there was a place where you could let of steam about your partner? Well now a new website has been set up to give you a chance to have a good old moan...

Johodutack, klyschorna haglar. Så här är det. För alla. Här en liten summering av vad kvinnor gnäller om.

Män fäller inte ner toalettsitsen (detta är för jävligt). Inga män vill binda sig (alla kvinnor däremot går och väntar på att mannen ska fria hela vägen från första daten). Män ser inte när kvinnor ansträngt sig och gjort sig fina med kläder och smink (och alla kvinnor spenderar timmar i badrummet innan de går på fest, till skillnad från män som alltid är klara på 5 minuter ). Undantaget är när män bajsar - alla män vilskiter, alla män är långbajsare. Män fiser, det gör aldrig kvinnor. Och kliar sig i skrevet, hela tiden. Man måste be män att hjälpa till med hushållsarbete och barnomsorg. De slänger sina skitiga strumpor överallt. Och männen går ut och super medan vi kvinnor sitter hemma med barnen. Alltid glömmer de bort bröllopsdagen och inte får man någon uppvaktning på Valentine's day i den storskalighet man skulle kunna förvänt sig. Och så är de besatta av sport, jämt ska det vara fotboll, rugby, cricket. Eller dataspel. De är som småpojkar, vill aldrig växa upp - byter sin mamma mot en fru som på sikt också blir hans mamma.

Är det bara jag som har en normal man, är det bara jag som är normal? Jag skiter i toalettsitsens fällningsläge. Jag är bunden, det var inte svårt att bli bunden (det krävdes bara kärlek). Min man ser när jag är snygg (till vardags är jag dock normalt ful), det är när jag har mina s.k. "snygg-machines" i ögonen, aka kontaktlinser. Min man tar längre tid i badrummet än vad jag gör. Alla läser på toaletten. Bara jag fiser. Ingen lider av särskilt anmärkningsvärd skrevklåda. Ingen gör mer än nödvändigt av hushållsarbete, jag lagar mat och diskar ibland (det mår jag inte dåligt av, jag har ju inget jobb), ingen städar. Alla tycker det känns viktigt att ta hand om Lilla, mata henne, byta hennes blöjor och underhålla henne. Alla slänger skitiga strumpor, men ja särskilt han (1 gnällpoäng för det). JAG går ut och super 1-2 gånger i veckan, han jobbar 3 kvällar i veckan utan att supa, cirka en gång i månaden går vi ut i grupp och super. Vi har inte haft någon bröllopsdag att fira ännu, Valentindagen är blaha blaha, det tycker alla intelligenta. Sport skiter vi rätt duktigt i, till och med fotboll känns ganska ointressant nuförtiden. Och ja, ibland känner jag att jag är en WoW-widow, dvs jag har en man som helst vill spela World of warcraft varje dag, men det är väldigt lätt att vara söt och fin fru och få honom att sluta (men 1 gnällpoäng till då).

Men summa summarum verkar jag ha det jävligt bra, för jag har inte gift mig med en cp-skadad chavgubbe med ölmage, fotbollshuligantendenser och noll koll. Så lätt var det.

Det är nästan så jag hellre skulle logga in på motsvarigheten moanaboutwomen.co.uk istället för att ge en känga till dessa kvinnor, men där finner jag så klart att männen är precis lika klyschiga och uppfyllda av fördomsfullt sexistiskt stereotypiskt gnäll om sina kärringar.

Pet Shop Boys tackar för priset

Det här inslaget är från Brit Awards 1988. jag och min bror spelade in detta på VCR och har väl sett det cirka 160 ggr - särskilt den delen då de tackar för priset. "Thanks for this award, hihi", fnissar Chris på sin Blackpool-charm-dialekt och jag är såld, smälter som margarinet i stekpannan och tänker att en dag ska jag flytta till London och träffa Pet Shop boys. Helst bli kompis med så klart, aldrig be om autograf, aldrig beundra och hamna i underläge. Och det var ju just vad som hände, jag flyttade till London och mötte Neil på Trash - och självklart var jag skittuff.

Outstanding contribution to music

Som en stolt mamma såg jag igår hur mina djuraffärspojkar mottag Brit-award för Outstanding contribution to music - äntligen. Efter ca 25 år i branchen och utan att för den sakens skull bli horor (som Neil så klokt säger i videon ovan) - de gör vad de är bäst på dvs popmusik, de viker inte ut sig varken kroppsligen eller själsligen. Det är ingen som ens vet säkert huruvida Chris är bög eller ej (förutom kanske dom som legat med honom) och vi bryr oss inte heller.

Kul och jävligt typisk detalj förresten att Chris står där bredvid med mikrofonen mot munnen som om han skulle till och säga något, men att han sedan bestämmer sig för att han inte vågar.

23e Mars släpps nya albumet YES och jag är redan sugnast i kommunen.

Dagens Lovi

I omröstningen om vad som är tristast av två trista vann Dagens Outfit över Dagens Middag. Det är alltså nu vetenskapligt bevisat att det är snäppet tristare att se vad folk har på sig och vart dom har köpt plaggen än vad det är att se vad dom äter och hur de gått tillväga när de tillredde delikatessen.

Själv kör jag istället Dagens Lovi (iallafall idag), och som ni ser och som Farbror Melker brukar säga, så är ju bilden bevis nog på att hon är den snyggaste bäbisen i världshistorien.

Chatta

Jag har förstått att de flesta kvalitetsmänniskor sitter på sin MSN Messenger i Appear Offline-mode, jag gör det även själv, i väntan på att någon intressant människa ska dyka upp (och jag ska slippa snacka med gamla kollegor i Sydafrika, den gamle räven eller motsvarande ostystare från det förflutna som man inte är intresserad av).

Men när alla låtsas vara offline ser man ju aldrig varandra och får därför ingen anledning att logga in som online.

Har vi ett Catch22 här, månne, i en modern I-landsproblemdräkt? 

Jag går online nu så får vi se vad som händer. Det är ju möjligt att jag är en sådan där tönt som ingen vill snacka med.

Älskar't

Åh, jag gillar like-funktionen på Facebook, att man genom ett snabbt klick kan berätta för någon att man håller med, att det är bra, bättre, bäst - utan att man för den sakens skull måste skicka långa e-mail eller ens vägginlägg. Man kan gilla ett foto, en status, eller ett inlägg på egen eller andras sida. Så kan man tex skriva Ulla äter banan, och jag gillar't. Skitbra.

Men vad heter det på svenska facebook, är det någon som har det (är inte det töntigt)? Finns det en älskar't-knapp man kan trycka på så är det ju jävligt coolt, är det så?

1a April came early this year?

Minns ni April-skämtet anno 1962 då tv-innehavare uppmanades trä en nylonstrumpa över tv-apparaten för att få färg-tv? Det må låta idiotiskt, men det var tydligen många som provade.

Tror du på det här? Det går ut på att din dator förvandlas till ett solarium - genom din lcd-skärm strålar uv-ljus som ger dig en hälsosam bränna. Det låter ju ungefär lika skämtsamt som nylonstrumpan, och hur fan skulle datorskärmen kunna utstråla uv-ljus, det fattar inte jag. Man kan prova en trial på deras hemsida Computertan.com, klart fanskapet skulle testa och då förvandlades datorskärmen till solarierör och där skulle man alltså sitta och glo in i det som ett bevis på löjlighet.

Det måste ju vara på låtsas, men eftersom jag hittade länken via en någorlunda pålitlig källa, itv.com, blir jag förvirrad och perplex.

Hor-vågen och cp-gympan

Vad jag hade sett fram emot att väga mig på Olles våg idag. Gymsessioner varje dag hela veckan Måndag till Fredag, duktig fetknopp i crosstrainern, plastcykeln och låtsasroddbåten, två maskiner och en skumgummiboll på det och så ett par tummy sessions som grädde på potatismoset. Så jävla snygg och duktig man känner sig nu va. Nu jävlar ska vi se resultat.

Men. Vågen visar exakt samma resultat som innan jag startade mitt nya liv som gymfreak. Exakt samma fula övervikt, bara lite extra fett, bara lite mindre muskler. Där sitter fettot och får skämmas.

Hur kunde detta hända?

Tänker på chokladkladdkakan jag bakade i fredags, den med blockchoklad. Eller den på bara kakao i Onsdags. Lite chirre ska man ju ha på Fredagkvällen. Med dip. Lördag firade vi med pizza och en feting Ben & Jerrys - det var ju Valentino. Och så lite vino på det, en och en halv flaska kan man lätt hälla i sig över en helg, sug och svälj. Söndag, why not go to Eds Diner och mumsa det som mumsas bör; hamburgare, lökringar, pommes och milkshake, johodutack. Och så hemma på kvällen fruktsallad men med massa nötter och så fanns det ju kvar av den där roliga sprutgrädden från i Fredags, den tar vi sa poliskonstapeln.

När man tar det med i beräkningen kanske det är mer av en bedrift att inte ha gått UPP i vikt. 

Men jag VAR ju så duktig på gymmet, visst fan fick jag belöna mig själv med mums-mums? 

Du din hora, denna vecka blir det gym varje dag och vatten och hårdbröd till middag. Utan smör. Skärpning.

Aldrig mer

En hård och prövande dag. Och allt jag försökte göra var att roa mig själv, tydligen på min bäbis bekostnad. 

För inte fan tycker spädisar det är ball att väckas när dom sover för att tryckas in i en för liten overall. Att ligga i en trång vagnjävel och åka cp-buss till London Bridge. Vara på restaurang och sitta obekvämt och äta kall låtsasmjölk ur flaska, uppleva en massa oväsen och fula nya ansikten. Skrikande trotsiga barn och dom vuxna kan bara prata i halva meningar vilket gör varje försök till samtal fullständigt meningslöst. Sedan in i den trångla overallen igen, snålblåst genom det tunna vagntyget - då ska dom jävlarna prompt titta på båtar så det blåser än kallare in i vagnen, inte fan är det ball att spatsera på en blåsig bro och betrakta Londons vyer; Themsen, London Eye, Tate, där skymtar St Pauls långt borta - dra åt helvete.

Barn som gallskriker är något av det vidrigaste som finns. Jag står verkligen inte ut med barnskrik. Tänk dig då att det är ditt eget barn och att hon skriker sig blå i ansiktet tills hon tappar andan - det, mina vänner, är ungefär som om någon skulle slita ut ens hjärta med ett snabbt harakiri-snitt, stampa på det i glassplitter, spraya syra på det för att sedan stoppa tillbaka det i bröstet.

När jag tar upp henne ur vagnen blir det lite bättre - så där går jag och kör en tom vagn med en bäbis på höften, tramsandes över bron till den trygga norra sidan och bussen som ska ta mig hem till tryggheten igen. jag slapp iallafall betala bussavgiften, alltid något.

Fy fan, tänker jag, lämnar barnet hemma med farsan och går till gymmet för att vara ifred och avreagera mig.

Väl hemma igen med förnyade krafter tycker jag det är en god ide att kila över till Bus-Olle som bor ca 20 minuter promenadväg bort. Hon med den magiska vågen. Sätter Lilla i babybjörnen - och hon vrålar hela vägen i den trånga overallen tryckt mot mitt brinnande bröst. Väl där försöker jag äta med en knorrande bäbis i knäet, försöker jag dricka en kopp te med ena handen medan den andra matar bäbis. Obekvämt, jobbigt och svårt att koncentrera sig på något annat, exempelvis samtal eller tv-program.

Efter några timmar följer en helvetespromenad hem. Hjärtskärande gallskrik från a till ö, någon gubbe på vägen frågar dumt "what's happening?" - ja vad fan tror du, jag misshandlar mitt barn, man gör alltid så, eller vadå. Jag har så ont i rygghoran att jag vill vika mig dubbelt och gråta in i gräsmattan. Jag försöker sjunga, jag försöker vagga - ingenting hjälper, allt är för jävligt och jag vill inte vara med. Trappuppgången ekar av skrik hela vägen upp till våning 4, sedan gråter vi högt ikapp i någon timme, innan det slutligen är ok att sörpla i sig lite gammal mjölk och äntligen somna i den lilla sängen.

Nu har jag lovat Lilla att vi aldrig, aldrig mer ska gå ut. 

3 månader idag

Och hon blir bara snyggare och snyggare för varje dag, du kan ju gissa om jag är nöjd!

Vi kollade på bilder på en babymodell-agency-sida idag, jag och min man, och vi kunde helt krasst och objektivt konstatera ännu en gång att vårt barn är snyggare än alla andra. Vilken förbaskad tur!

Dagens

Nu röstar vi om saken. Är det verkligen intressant att läsa vad folk har på sig och vad dom har ätit? Det är ju väldigt vanligt att folk tematiserar runt detta, så det bör ju rimligen vara populärt. But why?  

Exempel på dessa två fenomen nedan.

Jeans från Dorothy Perkins (gravidmodell - ja, jag är fortfarande så tjock), med spänne från Camden Market eller om det var HM, spolformad stuss/midja byggd av chips, vit blus från HM. Pampers-blöjor från Boots, blöjbytesmadrass med överdrag från IKEA.

Kycklingryta med svamp, spenat, creme fraiche och Nandos hot peri-peri-sås, gourmetris med lök och kidneybönor, grön sallad. Jävligt gott - satt som en kniv i ryggen på länsman.

Det är iallafall inte Jeremy Kyles fel

Vad tror du denna bild föreställer? Två syskon och ett nytt småsyskon? Kanske lite på sladd, men inte så farligt, storebror är väl cirka 8 och storasyster ungefär 13.

Nehejdu, detta är veckans chock-nyhet i The Sun - detta är två stolta föräldrar och deras nyfödda bäbis. Och även i Sverige uppmärksammar man denna fascinerande kärlekshistoriett.

Vad som är anmärkningsvärt är:

Killen ser ut som 8 och har uppenbarligen inte nått målbrottet - hur fan kunde han fullborda ett samlag, få utlösning och allt det där?

Hur gick samlaget till och hade dom bara ett enda? Det måste ju ha varit totalt asexuellt och över på 3 sekunder utan att någon av de inblandade fattade vad som hände. Var dom kanske till och med fulla?

Om han nu prompt skulle ligga, varför i helvete med en så sjukt ful brud? Kunde han inte ha hittat en jämnårig gullig flicka ustället för denna anskrämliga engelska chav-brud med fiskögon och mun som en ful gammal 1700-talsdrottning typ Kristina?

Visste han ens att det kunde bli barn? Om han ens hade fått lära sig om blommor & bin, trodde han att han själv var kapabel till något sådant?

Har han inte kollat på Jeremy Kyle? Vet han inte att man ska "put something on the end of it" om man är knullande tonåring i council flat? Nu var han dock inte tonåring när han gjorde fulbruden gravid, han var bara 12, men ändå. Lär dom sig inget vettigt i engelska skolor då?

Tjejen då - hon är nu 15 år gammal och har uppenbarlige våldfört sig på ett barn (hon kan inte trott honom när han sa att han var 12) och på så vis skapat ännu ett barn.

This is England.

I wanna be baby Jesus

Nu har tant Madonna också skaffat sig en brasilianare (artikel i kvalitetspublikationen the Sun), hon har väl insett att det är det bästa man kan ha. Men inte bara det, han heter Jesus. Som den där tönten från Bibeln, ni vet, han som skojade om att gå på vatten som han sedan gjorde vin av och som fick den lame att ta sin säng och gå, den pajasen. Madonnan och Jesus, vilken härlig kombo, vilken humor. 

In bed with Madonna - hångla där du bor!

Här möttes dom - i ett sexigt photoshoot där kärringen står och dreglar efter den nakne ynglingen. Läckert.

Värt att nämna är väl också det faktum att denne Jesus är 22 år (hans mamma är 4 år yngre än Madonna), en modell med välrakad torso och kåt blick. Självklart är det bra för hans karriär att ligga med självaste Madonna, vem hade inte gjort det som fick chansen?

3 favvos i repris - så jag slipper upprepa mig

2008

2007

2006

Där har du mig i ett nötskal. Blunda och njut.

Godnatt - nu sover vi

Lilla läser Hemma

Jag diggar Darwin

Med anledning av 200-årsjubileumet för Darwins födelsedag just idag, bjuder jag på hela texten till legenden Povel Ramels eminenta bit Digga Darwin. Det visade sig att mina barn visst är apor....(sorry, Luns).

Digga Darwin, digga Darwin
Digga Darwin, digga Darwin…
Denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
Åhh, denne man (Digga Darwin, digga Darwin)

Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Vi diggar Kalle Darwin å hans utvecklingsteori
Hej, digga digga dej, digga digga dej, digga digga Darwin

Han gjorde en hissnande upptäckt (Digga Darwin, digga Darwin)
Han fann att vi allihop är släkt (Digga Darwin, digga Darwin)
Av apa är du kommen, apa skall du alltid förbli
Hej, digga digga dej, digga digga dej, digga digga Darwin

Han satt där på sin kammare, drog sin polisong
Och tänkte Adam Eva, oh there must be something wrong
Den sagan är ju vacker men ologisk och trång
Jag föredrar att tro på ett naturligt hållettigång
En kedja ifrån livets gryning ända till idag
Från första toffeldjuret fram till far och mor åsså jag
Ja jäklar i kaminen en bestickande idé
Vi är soldater i samma armé
Apa eller mänska må vara hipp som happ
Jag tror jag tar och skriver ner det dära på en lapp

Sa denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
Åhh, denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Av apa är du kommen, apa skall du alltid förbli
Hej, digga digga dej, digga digga dej, digga digga Darwin

Amöban fick en fena (Mmm)
Blev en liten fisk (Aha!)
Fisken fick små ben, kröp upp på land, på egen risk (Nää!)
Den grubblade "So far so good", men vad ska jag bli nu (Yeah!)
Ödla eller fågel, kanske mammut eller gnu (Halleluja!)
När den så passerat, (Mmm)
Naturens stora såll (Ojj!)
Så blev den till en väldans massa djur på alla de håll (Nähää!)
En del stod still i växten (Mmm)
Andra satt i träd (Wow!)
Dinglande bland grenarna, fick längre armar och ben (Oj!)
En föll ner på marken (Mmm)
Reste sig till slut (Nää!)
Fick brillor och mustascher, se där har vi onkel Knut!

(Digga Darwin, digga Darwin)
Åhh, denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Av apa är du kommen, apa skall du alltid förbli
Hej, digga digga dej, digga digga dej, digga digga Darwin

Två små organismer, en gång i havet fanns
Han ville bliva hennes och hon ville bliva hans
En tredje som kom simmande, svag som blamanché
Blev skuffad helt åt sidan och fick, liksom inte vara mé
Och detta, mina vänner, det kallas selektion
Arvsanlagen nybildas igenom mutation
Den som har största chansen, att klara sig i kön
Är den som optimalt är anpassad, till den egna miljön
Hans möjlighet att öka sin frekvens inom beståndet i nästa generation är stor
Så ät din gröt, sköt om din kropp, och hedra far och mor!(Digga Darwin, digga Darwin)

Åhh, denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Denne man, som sammanhanget fann (Digga Darwin, digga Darwin)
Vi diggar Kalle Darwin å hans utvecklingsteori
Hej, digga digga dej, digga digga dej, digga digga Darwin

Åååhh, sån hissnande upptäckt (Digga Darwin, digga Darwin)
Han fann att vi allihop är släkt (Digga Darwin, digga Darwin)
Av apa är du kommen, apa skall du alltid förbli
Hej, digga digga dej, digga digga dej, digga digga Darwin

Denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
Åhh, denne man (Digga Darwin, digga Darwin)
En sån man (Digga Darwin, d-i-g-g-a D-a-r-w-i-n)

Jag är en mobbare

När jag gick på mellanstadiet hade jag och en polare en KLISTERSTEN. Detta var alltså en rund stelnad bit klister som vi hade tillverkat av just klister. Denna sten bytte ständigt ägare - för att erövra denna dyrgrip från varandra var vi tvungna att utföra ett uppdrag som den andre bestämde. Den som har sett eller läst Gunnel Lindes Den Vita Stenen känner igen temat härifrån. Uppdragen kunde vara mer eller mindre våghalsiga, ibland lätt som en plätt, ibland mer av en utmaning. Ett uppdrag jag minns (det var min ide) var att man skulle stoppa maskar i en klasskompis skor (det var på den tiden man tog av sig skorna och ställde dom utanför klassrumsdörren), och inte vem som helsts utan en stackars kristen mobbad tönts skor. Rent praktiskt ett relativt enkelt uppdrag - skorna laddades med ett par maskar som min klisterstenskollega plockade ute i rabatten. 

Problemet var att detta hemliga uppdrag sedermera avslöjades för vår klassföreståndare (jag antar att vi skröt om våra bravader till någon som sedan skvallrade). Varpå vi två mottog ett brev på Fredagens brevstund som var undertecknat av samtliga klasskamrater OCH klassföreståndaren. Andemeningen i detta brev var att vi skulle sluta mobba den stackars tjejen. Sedan fick vi ha enskilt möte med klassföreståndaren och den mobbade, vilket så klart kändes för jävligt. Vi fick försvara oss bäst vi ville, det var ju klisterstenens fel, det kunde ju vart vem som helst som fått maskar i skorna (fast det kunde det ju inte) bla bla bla. Alla andra är ju också dumma mot henne. Varför ska just vi få skit (kanske för att vi var nästan lika töntiga själva, sånär som på Pingstkyrkan för den var vi allafall inte med i) bla bla bla. Mycket genant var det hela och det slutade med att klassföreståndaren fick oss att lova att vara snälla och så tvingade hon oss att skaka hand med det stackars mobbingoffret (jag min onde jävel minns att jag tyckte det var äckligt för hon hade ju handsvett). Så var den konflikten löst.

Men. Det slutar inte där. Min tid som mobbare av denna människa som jag nu inte vill nämna namnet på av lätt insedda skäl, är tydligen inte över. Google Analytics berättar nämligen för mig vilken sökord folk googlat för att komma till denna sida. Och se på fan var det inte någon som googlat HENNES fullständiga namn inom citattecken och kommit till ett inlägg där jag skrivit "jag var den sämsta av mödrar, den osexigaste av fruar och den tråkigaste människan sedan N N". Se här. Så sjukt dålig stil. Det var säkert hon själv som googlat ju, och så ser hon att jag fortfarande är en lowlife sepeskada som rackar ner på andra (för att jag själv mår dåligt, skulle dom säga, fast det gör jag inte).

Jag kan försöka mildra smällen lite med det faktum att min mamma berättade för mig att hon stött på denna tjej för några år sedan, och det berättas att hon var snygg, trevlig och med en lyckad karriär. Så då vinner hon kanske iallafall i längden.

Definitely maybe

Idag på Darwin's födelsedag (200 år skulle han ha blivit idag, men det är ju ingenting mot dom gamla stofilerna i Gamla testamentet som väl blev typ 600), uppmärksammar jag Kyrkans motattack mot den annonskampanj på bussar som ateister uppbackade av Dr Richard Dawkins genomförde häromsistens.

Ateism-budskapet var som man säger lite tongue-in-cheek och manade till eftertanke hos de som tror för säkerhets skull och för alla som har fötts in i religion och inte ifrågasätter. Ta det lugnt, förmodligen finns inte Gud, så håll i hatten och lev ditt liv som du behagar.

There probably is no God

Men då tar det hus i helvete hos Kyrkan. Som en förnärmad muselman som blir grinig för att någon skojtecknat Muhammed den gamla horbocken, hoppar Jesus, prästerskapet och Påven nästan i taket av ilska och indignation. Hur kan någon säga så om vår älskade Herre, hur kan man ifrågasätta det självklara? Nej, här krävs kraftord av en kraftkarl. Gud finns definitivt, säger dom. Hur fan dom vet det, är det ingen som förklarar. Så vitt jag vet finns det inga som helst bevis för varken Gud, tomten eller tandtrollen.

There definitely is a God

Och där har du den så typiska skillnanden. 

Ateisten är smått blygsam och ödmjuk i sitt anförande. Vi vet väl självklart att inte fan finns det någon Gud, det är ju fullständigt skrattretande att någon med en intelligenskvot högre än en 3-åring skulle inbilla sig något så dumt. Men även de som tror på Gud (eller Satan) kan få ett visst mått av respekt, de är ju ändå människor (väl). 

Den Kristna varianten å andra sidan skanderar att det minsann FINNS en Gud (för det har mamma sagt, så det så), utan att för den skull ta på sig något av bevisbördan. Så äckligt självgod och stöddig han är, den gamle Jesus.

Allt blir mycket roligare om man är tjock

Du behöver:

• 100 g smör 
  
• 2 ägg 
  
• 2.5 dl socker 
  
• 1 msk vaniljsocker 
  
• 4 msk kakao 
  
• 2 dl mjöl
  

samt en form, en ugn, gärna en skvätt grädde eller glass.

Vad blire?

Spontanitet efterlyses

Jag är preplex över det faktum att människor (kvinnor) med småbarn måste ha så sjukt lång framförhållning när de ska hitta på saker. Och nu menar jag inte gå på krogen eller liknande aktivitet som kräver barnvakt, för det kan man förstå att det kan vara en smula knivigt (fast vad håller deras män på, kan man undra). 

Jag tänker nu framförallt på en grupp kvinnor som var med i min antenatal-klass och som födde barn i ungefär samma veva som jag. Det kan vara skoj att möta upp ibland och snacka goja och jämföra hur det är och vem som har snyggast bebis (jag), resonerade vi. En kvinna har tagit på sig rollen som organisatör (inte jag) och hon sms:ar alla i gruppen, cirka 6 pers, när hon tycker det är dags för möte. Så ger hon ett antal möjliga datum långt bort i framstjärten, minst ca 2 veckor bort, och alla får säga när dom kan. Men va? Är det bara jag som är ledig från jobb här? Är det bara jag som kan vilken jävla dag som helst och gärna imorgon, varför flera veckor framåt? Jag fattar inte detta, vi går väl alla hemma och drar?

Eventuellt har de tusen och en aktiviteterer som måste göras varje dag, det är babysim hit och babypilates dit, gå och väga på vårdcentral minst 1g per vecka, sagoläsning för nyfödda, massage för babyn - alla dessa pellejönsaktiviteter som de ändå är för små för att uppskatta. Är det så?

Själv tycker jag mest att jag sitter här och väntar på att något ska hända. jag kan gå ut en sväng på promenad, men mycket mer än så händer inte i min vardag. Och det är jag visserligen rätt nöjd med. Skönt att lägga hatten på hyllan en sväng.

Men fika, det kan jag göra imorgon, eller redan i eftermiddag, jag behöver inte planera en sådan banal aktivitet flera veckor i förväg.

Mumsa guran

Så här kan det se ut när man för filten till den lilla munnen (fast inte lika liten som Emmas förstås), och smakar på den.

Leka med dockor

När jag var liten ägde jag inte en endaste Barbie-docka. Tragiskt egentligen, för jag vet att jag tyckte det var kul att leka med dom. Typ hemma hos Ida Rask och Sofia Dilton gjorde man det. Jag vill dock minnas att jag tyckte det var skamligt att gilla Barbie, att det var för dumma människor att vilja leka med en fånig docka med för smala ben. Töntigt, tjejigt. Jag hade ju legotåg och eventuellt lyskompisar. Det måste ha varit min mamma som tutade i mig detta, hon med sina kloka tankar och feministiska ideal, hon vars åsikter jag stjäl rakt av som vore det mina egna. En så kallad "blunddocka" hade jag dock, men den dissikerade jag, klippte ut ögonen på den för att se vad som fanns innanför (ingenting).

Ungefär så här såg den dockan ut, Skrållan hette den

Nuförtiden kan ju dockleken skötas helt elektroniskt, i en Tamagotchi-maskin som man kan fästa i sin nyckelknippa och bära med sig vartän man går. När den piper måste man fylla ett behov (äta, bajsa, sova, bada) annars dör den. Precis som i verkligheten alltså.

Tamagotchi, fickspel

Men nu har jag en riktig docka att leka med. Man kan byta kläder på den, sätta på den något riktigt fint. Man kan bada den i en liten blå plastbalja, plask plask. Den kan jollra, den kan skrika (den har nog en sån där liten skiva i magen som Skrållan hade). Man kan byta blöja på den. Och så måste den rapa och fisa, annars får den ont i magen och så börjar skrikskivan. När den behöver hjälp att fylla ett av grundbehoven, piper den. Som en tamagotchi.

Fast det är klart, den här dockan är på riktigt, den är ingen lek, inget spel, den är ett framtidsprojekt, en pensionsinvestering, ett löfte om livets efterrätt. Ju äldre den blir desto mindre påminner den om Skrållan och Tamagotchi, desto mer påminner den om mig själv och desto mer fulländad blir den. Älskar't.

Den riktiga dockan - den är bäst.

Färdigheter och snygghet

Lilla kan greppa saker och föra dem till sin mun. Tex Pingu, Mimmi och Giraff-snutten är mumsiga. Men det betyder kanske även att man kan bjuda på kulinariska mästerverk från köket snart, DET är jag sugen på. Det blir väl mest banan och morot men ändå.

Som sagt, små små bäbisar är inte så jävla roliga. Inte är dom snygga heller (nyfödda, ihoptryckta, rödmosiga). Nej ju äldre dom blir desto roligare och snyggare, 3 månader är tex ganska snyggt och kul, där befinner vi oss nu. Men sedan peakar man nog någonstans vid 6 år, varefter det blir en svag nedåtkurva tills 12-årsåldern då man dippar nästan ner i botten genom de förfärliga tonåren, men så dyker man upp som ung, snygg och sugen någonstans vid 17-18 varefter man är snyggast och ballast i kommunen förhoppningsvis iallafall till 35. Sedan vet jag inte vad resten av framstjärten bär i sitt sköte. Men så tror jag.

Det var då själva fan

Nu har vi vart på pubquiz igen, samma som för två veckor sedan, och tror du inte att de fem korna från Svedala hamnade sist igen? Jo, för fan. 

Trots att Olle kläppte den matematiska koden, Emma visste att staten i fråga var Ohio, Mawia hade imponernade kunskap om Jimi Hendrix och Sofie kunde namnet på nån biorulle - inte fan hjälpte det, sist kom vi och skammen fick vi bära. Själv kunde jag inte ett skit som inte samtliga andra losers och gubbjävlar i lokalen också kunde, så jag kunde lika gärna gått hem och kammat mig direkt.

Men om man däremot inte anser att allt handlar om att vinna eller försvinna, så var det hela en angenäm afton med fina dockor och goda halvpints med Leffe i glasen.

Det är bara så påtagligt genant vilken dålig självbild jag har. Här har jag gått och trott att jag är både intelligent och allmänbildad. Dra den om rödluvan. Dessutom, vilket är än värre, har jag inbillat mig att jag är snygg. Typ en liten söt flicka, har jag trott att jag var. Men det visade sig, såg jag i gymspegeln idag när jag stod kutryggad i en trappmaskin, att jag var blekfet, rödmosig i ansiktet och helt enkelt riktigt oattraktiv. Det trodde man inte.

Nu går jag och lägger mig.

Miau sa Katten, mwat mwat sa Pingu

Min lilla katt

Säg till mig om jag börjar bli ostig, men fy fan vad söt min lilla katt är när den jamar sådär! Aaaaaaauuuu.

Gammal är äldst

Nu bjuder snubbarna i U2 på ännu ett skivsläpp i dagarna. Den kanske är bra, nya skivan, det har jag ännu ingen åsikt om. Men vad jag reagerar på är hur jävla gamla dom ser ut att vara. Och faktiskt är. Närmare 50 skulle jag tippa. Och då slår det mig att Camdengubbarna förmodligen resonerar som så, att kan dom, så kan jag. De har visserligen hållt på och stretat i cirka 20 år utan att komma någon vart med sina halvtaskiga talanger, men titta på bilderna nedan så ser du ju att det är fan ingen större skillnad på Matt i Mössan och The Edge från U2, eller för den delen Rick Gill och Bono. Gamla trötta gubbar som borde pensionera sig från rockscenen allihopa.

vem är vem, Bono och Rickstacy, rockfarfar som rockfarfar

eller se här, the Edge och Matt med Mössan, lika som bär

Vilket band får ligga mest - Rick Gill Allstars eller U2?

Öl (?) byggde denna kropp

Vad jag kan minnas har jag inte varit på gym sedan Gerdahallen i Lund. Men så har jag heller inte vägt över 70 kilogram förut heller. 

Osexigheten personifierad och med spolformad kropp (höftmått detsamma som magmått), fick jag inse att måtten verkligen var rågade och traskade ner till gympahallen. Ironiskt nog ligger mitt nya gym på MacDonald Road, och på denna gata ligger även en McDonalds-restaurant (ja, det är säkert), så att man ska känna ostburgaroset och bli sugen på både dit- och hemvägen. Har man bränt 500 kalorier kan man väl få unna sig en påse pommes på vägen hem, eller? Men jag håller mig än så länge, jag har ju bara vart där en gång.

Så idag har jag alltså sprungit på löpband, trampat i trappmaskin, cyklat på en platshoj, joggat lite till och slutligen rott i en roddmaskinsbåt. Normalt sett är jag ju av den åsikten att ska man springa gör man det bäst i naturen, trappor går man i ute i trapphuset, cyklar gör man till skolan och ror gör man väl fan på sjön. Men som sagt, jag har aldrig tidigare lidit av övervikt. Olivias fantastiska vågmaskin har ju nu gett mig svart på vitt att jag har ett ohälsasamt BMI. Och istället för att hänga läpp och tröstkränga hallongrottor, dillchips och sega råttor har jag alltså joinat ett gym. 

Lite som att prostituera sig, jag vet, men vad fan gör man.

Tyst, jag ser på TV - Alla talar svenska

Jag försöker bekanta mig lite med svensk television, nu när jag snart ska bli svensk igen. Så jag kan deltaga i fikapaussnacket. Eller snackar man BARA om inredning kanske? Vad vet jag, men lite TV har ingen dött av. 

Jag har alltså nu kollat runt lite på SVTs hemsida som har ett ganska omfattande utbud. Varför jag inte tänkt på det tidigare kan man undra. Men, men. Det är ju inte precis att dom visar Hollyoaks och Jeremy Kyle i vilket fall.

De nya humorprinsessorna heter Mia & Klara, och dom är ganska skojiga (fast dom gör mig ledsen att det inte var JAG själv som fick arslet ur och gjorde TV-komedi, jag är ju minst lika rolig), särskilt en uberskånsk kärring på vårdhemmet skrattade jag högt och igenkännande åt. 

Carola har firat 25 bast som artist, och hennes pannhy är lenare än någonsin. Det var för övrigt något jag tänkte på hos alla de tv-personligheter jag inte sett på minst 8 år. Botox. Cissi Elwin såg yngre ut än hon gjorde år 2000. Pernilla W var fan (skratt)rynkigare än hon är idag redan 1986. 

Bara Jan-Öjwind Swahn hade åldrats med värdighet, och bär fortfarande de där bisarra dubbelglasögonen som jag alltid har undrat över. Och varför sa man "Jan-Öjwind Swahn äter banan", vad var det för kul med det, mer än att det ju rimmar?

Ah, nu tittar jag på Plus med Sverker Olofsson. Han är norrlänning, har brunrutig skjorta och omoderna glasögon. Han är sig precis lik, ful som stryk och säkert slänger han ett dåligt erbjudande i sin soptunna som slukläm i programmet - fy fan vad tryggt. 

Dagens och alla andra dagars sanning

Kloka ord levererades idag från min vän Crazy Frank.

Gnällspik - Har du inte fått majs idag?

Så här låter det långt innan det blir vansinnesskrik med illrött fejs och tappa andan, på den här nivån är det ju bara sött, som vacker musik i mina höron.

Snickelisnack-dumsnack

Här sitter "det lilla underverket" (så ska man visst beskriva en nyfödd) i sin bilstol, tillsammans med den röda kaninen Mimmi.

Ursäkta att jag är tekniskt efterbliven och inte har lyckats varken vända filmen, eller för den delen bjuda på en kvalitetsrulle. Men vad jag vill förmedla är snarare ljudet, lyssna på den pratande 12-veckors-skojaren. Hade en vuxen människa låtit sådär hade det varit dårhus och sepe-diagnos, men en liten bäbis va, det är väl mest bara gulligt, eller hur? 

Nytt, fräscht och stilrent

Jag jobbar med ny design. Och nej, jag övervägde aldrig att sätta en gullig bild på mig och min bäbis i headern. Jag har gränser för mitt ostystande, därför en bild på Ulla & Guran istället, det är ju dom som bestämmer. Upphovsrätten för denna bild ägs av Fotograf K Kornhall, jag tror han bjuder på den. Bilden togs någonstans i den skånska myllan någon gång på 90-talet. En inramad kopia av denna konst finns för övrigt att betrakta i hallen till mitt föräldrahem. Sjukt snygg och still going strong.

Jag citerar mig själv

I morse när jag låg smått sömnlös och bakis-torr i strupen kom jag på mitt nya motto, och en slogan som kanske kan ersätta de snygga Camdencitaten ovan om jag känner att jag inte kan stå för dem längre i och med min nya livsstil. Så här lyder det:

Den som har tråkigt, är för tråkig för att roa sig själv

Och med det vill jag säga att den som klagar att han har tråkigt inte är tillräckligt skojig och påhittig, om man bara kan tänka kluriga och roliga saker i sin hjärna har man aldrig tråkigt. Jag har aldrig tråkigt! He who is bored is too boring to entertain himself, som John Doe skulle ha sagt.

Jämte min gamla klassiker, Allt blir mycket roligare om man är snygg, blir det bra som motto i livet om jag någonsin skulle bli intervjuad och frågad en sådan sak.

En ny maskin

Idag har jag mött en ny maskin. Jag tror väl inte att den på något sätt är varken ny eller revolutionerande, men för mig var den väldigt spännande. Vi snackar om Olivias nya våg, och inte vilken våg som helst utan en med imponerande high-tech-funktioner.

Denna eminenta våg visar inte bara en exakt korrekt vikt och BMI, den sänder även elektroniska vågor genom kroppen när man står barfota på den och mäter på så vis fetthalt, vattenmängd och muskelmassa. Fråga mig inte hur den bär sig åt, men det gör den.

Man kunde tänka sig att jag, i egenskap av smått överviktig tant, skulle tycka det var jobbigt att ställa mig på en våg och få svart på vitt att jag är en fetknopp, men nej det kunde jag bjuda på. Alla mina värden var för höga utom möjligen den för muskelmassan som istället var pinsamt låg. Men nu har jag ju något att jobba efter, en mumsig morot i form av en silvrig badrumsvåg bara 15 minuters rask promenad från hemmet. 1.9kg hade jag för övrigt gått ner sedan jag sist vägde mig på Torsons våg för exakt 4 veckor sedan - bara en sån sak.

Jag blev så inspirerad att jag bestämde mig för att gå till det nya fräcka gymmet lägligt placerat runt hörnet från McDonalds på MacDonald Road i Archway och checka läget. 

Akta er för snart är jag ännu snyggare än snyggast.

Inte bara mamma utan Camden-skojare också

Man har hört att folk som blir morsor ger upp sina egna liv, sina gamla vanor, sina hobbies. De slutar sminka sig, klipper sig i de där korta och praktiska varianterna och umgås bara med andra människor med småglin, ammar i grupp, utbyter historietter om blöjbyten, uppsamlingskoppar för bröstmjölk eller vilken salva som är lämpligast för barnets känsliga hud. Kläder ska inte längre vara snygga - utan sköna. Allt för bebin - sänk volymen på teven, gå alltid och lägg dig före midnatt så du kommer upp på morgonen och kan gå och ta en morgonpromenad med barnvagnen. Lite frisk luft är bra. Ät hälsosamt så att bröstmjölken blir som godast. Akta dig för allt det som är livets goda - fet mat, socker, sprit, cigariller och knarch.

Men här sitter jag om Lördagsmorgonen, härligt småbakis och med min lilla docka sovande bredvid i soffan. Vi har druckit bröstmjölk (from ulla), mjölkersättning (form-ulla) och o'boy. Jag säger hej lilla, lilla säger aaaaaaauuuuuu. Vi har det mysigt under varsin filt.

Och jag är övertygad om att det gör mig till både en bättre människa och en bättre mamma att gå ut och lattja med docklandslaget, såsom jag alltid älskat att göra. Det sociala publivet, den höga volymen, de glada skratten, de mumsiga pintsen - allt det har jag saknat under mitt spritcelibat sedan Mars-08. Det är inte lika kul att gå ut om man inte får vara full, den som hävdar det ljuger för sig själv. Allt blir mycket roligare, dels om man är snygg, men också om man är glad i hatten.

Det är hälsosamt för min och lillas relation att vi är ifrån varandra ibland. Jag hör om morsor som ett halvår efter att bäbisen fötts fortfarande inte vågat lämna den ens för några timmar, folk som inte ens smakat en mun vin, som lagt fyllan på hyllan för det känns liksom inte aktuellt när man kan gosa bäbis istället. Visst, var du en party-pooper från början så är det kanske inte läge att börja svänga bägare när du har en plutt att bröstföda och ta hand om, men om du som jag var en festprisse och pintälskare ser jag det som djupt tragiskt om du ger upp detta för den lillas skull. 

Det är när jag gått runt i pyjamas en hel dag och inte gjort annat än mata, byta, klappa hela dagen som jag blir gnällig och säger elaka saker till lilla. Aldrig är jag så vänlig och tålmodig mot mitt barn som när jag varit ifrån henne några timmar eller när jag har ett par glas innanför västen. 

4 pints av den godaste av drycker hällde jag i mig igår. Jag fick till och med prova lite cigarill. Fattar inte dom som slutat röka och säger att när dom provar igen är det asäckligt. Inte alls - oerhört trevligt och kändes som igår (vilket det ju också var), säger jag. Alla dockor var glada och snygga - kanske framför allt Doktor Rebeling som nu är tillbaka i matchen efter en lika lång bortavaro från partyscenen som en graviditets-dito. Älskar't.

Och när jag åkte hem vid midnatt var jag lite lurig, men inte värre än att jag kunde stå, gå och prata. Dagarna med cp-fylla, lock-ins på puben, efterfest hos Huey & Yvonne och bakfyllekräksjuka må vara över, men därmed inte sagt att festen är slut eller att jag håller i hatten. Med viss måtta har jag fortfarande min partyhatt på svaj, och det gör mig glad och vad som gör mig glad gör per automatik lilla glad.

Kapten Klänning

Det här är första gången Lilla har på sig klänning. En sådan där gullig historiett från Brasilien. Syrenlila är okej.  Hon passar ju dock bäst i klara bjärta färger, gärna blått som matchar ögat, men aldrig rosa som hudtonen. Hon kanske är en sk pojkflicka? En som klipper sig i kort praktisk frisyr, leker med bilar och sparkar boll. Sedan kan hon bli lesbisk. Det gör inte så mycket. Vad som helst. Bara hon inte blir religiös.

Jag frågade min man häromdagen: Vad väljer du - att hon ska bli sprutnarkoman eller muselman? Pest eller kolera? Utan att tveka valde han heroin framför burka. 

Lovisa - mannekäng för againstgod.com - och ett fan av Darwin (för det har mamma sagt)

Jag vet att det är fel att tuta på folk livsåskådningar innan de har förmågan att tänka själva, men lika väl som folk döper sina glin i kyrkan eller omskär dem som bäbisar i Guds namn kan väl min få promota ateismen på sin blus? 

Juha och Marita

1988 var jag 12 bast och oerhört intresserad av brottsmål och mord. Mina hjältar var Harry Friberg och Roland Hassell. Och i verklighetens Sverige jagades Juha Valjakkala och Marita Routalammi genom sommarsverige efter ett trippelmord i Åmsele. Jag följde jakten med spänning och entusiasm. Det var lite som Bonny & Clyde på film, och jag minns att jag hejade på Juha och Marita, att jag tyckte dom var såväl tuffa som snygga. Att de mördat en familj medelst avsågat hagelgevär och strypgrepp kändes mest abstrakt. Till slut fångades de av polis i danska Odense, vilket var lite av en besvikelse för oss som följde den spännande jakten i pressen.

I dagarna har Juha släppts fri från det finska fängelset (trots att han dömts till "livstid" som ju aldrig innebär ett helt liv). Han är nu 43 bast, fet, ful och misslyckad som människa. Grattis.

Och vad hände med Marita? Självklart blev hon kristen, hur annars tar man sig igenom en så fasansfull upplelvelse och rättfärdigar att man varit med och utfört ett trippelmord. Jag citerar:

Jag tror på Gud och han och Jesus har hjälpt mig att orka mig igenom de här åren.

Och det var i sig hennes straff. Fy fan vad sjuk mänskligheten är. Och Jesus är hennes straff.

Spänning på Starbuck's

Aaau, sa scarfen, det var en intressant skylt de spikat upp på Starbuck's i Hampsteads dörr till privatrummet. 

ÖPPNA INTE EFTER SKYMNINGEN

Vad finns det där inne? Och varför kan man inte öppna när dagsljuset drar sig tillbaka för dagen? Finns det spöken där inne som bara är aktiva när det är mörkt? Eller fladdermöss?

Kan det vara så att de har ett kassaskåp därinne bräddfyllt med stålars? Och det vet ju alla att allt är mycket farligare efter mörkrets inbrott, i mörkret smyger tjyvgubbarna in och snattar, eller vad?

Snillen kan spekulera om detta hur länge som helst. Jag kände mig inspirerad och snodde med mig en fin kaffemugg hem i blöjpåsen.

Mitt Lilla Computer Game

 Jag brukade spela the Sims väldigt mycket för några år sedan, kunde sitta hela dagen i min pyjamas och ratta playstation-controllern och mata, tvätta, söva mina simmar. Och nu gör jag det igen, fast på riktigt. Man kan nämligen se en bäbis lite som ett strategiskt datorspel av typen the Sims. En sim har ett antal grundläggande behov som måste tillfredsställas. Dessa är:

hunger

trötthet

nödighet

smutsighet

stimulans

När ett behov är akut lyser en stapel bredvid blinkande rött. Tillfredsställs behovet går stapeln via gult till grönt. Skönt. Det är ganska lätt alltså att se vad man bör göra för att Simmen ska bli nöjd och grön.

Tänk dig då att i verklighetens Sims-spel, det som kommer ut genom framstjärten, finns det inga staplar som visar vilket behov som måste fyllas. Sims-ansiktet kan lysa ilsket rött och låta otäckt och gällt, men man får gissa sig till vilket behov som gör sig gällande. Kiss- och bajsmaskinen måste tömmas? Munnen ska mättas? Sängen kallar? Sorgkanterna måste bort? Eller det är helt enkelt jävligt tråkigt alltihopa och en sång ska sjungas, dockan vill stå inte ligga, en skallra ska fladdra framför näsan?

Det blir mer som en gissningslek, allt får man prova, ibland lär man sig med glans vad som krävs, men ofta står man maktlös och clueless och undrar vad det är som är fel och önskar att det fanns staplar i rött, gult och grönt som visade vad man borde göra för att betecknas som duktig.

Man lär sig så länge man har en lever.

Lamslagna, handfallna och maktlösa står vi inför Kung Bore

För två år sedan var det samma visa, jag sa det redan då i eminenta Snön faller och vi med den. Och inte ett skit lärde sig de engelska makthavarna och ploginköparna av denna erfarenhet. Inte en endaste plog investerade man i. Och trots att Pohlman sa att nu jävlar ska det snöa, stod dom där som ett bevis på cp-skada totalt handlingsförlamade och lät snön falla ånyo i ett 10-20centimetertjockt täcke i Måndags. Transportsystemet kollapsade fullständigt och alla fick en ursäkt att ta sig en sk duvet day, en dag under snötäcket. Att dom aldrig lär sig, suckar Sven Skandinavier.

Och alla svennar skrattar och säger att ni skulle vart med på 18e Januari-blåsten ca anno 1983, när mamma Eva blåste omkull i snöstormen på sin födelsedag, ni skulle se de igloos och snögubbar vi byggde i trädgården varje vinter hemma i Skåneland. Det här är ingenting och har smält bort på ca 36 timmar. Kom igen när ni har snöstorm, kom igen när ni har en riktig finbullvinter-bullfittevinter.

Pilotlight

Igår afton ringde vi in proffsbarnvakterna, trotsade det sk snökaoset och begav oss till Dublin Castle för Pilotlight-jigg. Alla var där. Hela Dublin-Familjen, som de kallar sig, gänget som jobbar och hänger på Dublin Castle sedan många år. De flesta är antingen ihop med varandra eller har åtminstone hånglat med varandra vid tillfälle. Av bandet som spelade jobbar hälften till vardags i baren. Av kvällens gäster hade alla vid något tillfälle jobbat för etablissemanget alternativt legat med någon av de anställda (jag är tex en liggare). En liten exklusiv skara människor, som har det gemensamt att de hänger på Slottet - det är en salig blandning britter, italienare, tjecker, slovaker, svennar, danskar, kiwi-killar, braslianare och en argentinska. Alla har det gemensamt att de visst inte spottar i glaset och att de är allmänt sugna på att svänga bägare i grupp. De kommer ingen vart, men är heller inte på väg någonstans. Så lever man några år, vissa fastnar, förmodligen framför allt de brittiska gruppdeltagarna som inte har någonstans att ta vägen, men de allra flesta kommer att överge gruppen och åka "hem" (bort). Så går det till, man gör alltid så. Själv har jag redan ena foten utanför Slottet (i en bajsig blöja) och vet inte om jag är vemodigt sorgsen eller lättad och glad över mitt nya livsprojekt. Det får framstjärten utvisa.