Osexigheten personifierad och med spolformad kropp (höftmått detsamma som magmått), fick jag inse att måtten verkligen var rågade och traskade ner till gympahallen. Ironiskt nog ligger mitt nya gym på MacDonald Road, och på denna gata ligger även en McDonalds-restaurant (ja, det är säkert), så att man ska känna ostburgaroset och bli sugen på både dit- och hemvägen. Har man bränt 500 kalorier kan man väl få unna sig en påse pommes på vägen hem, eller? Men jag håller mig än så länge, jag har ju bara vart där en gång.
Så idag har jag alltså sprungit på löpband, trampat i trappmaskin, cyklat på en platshoj, joggat lite till och slutligen rott i en roddmaskinsbåt. Normalt sett är jag ju av den åsikten att ska man springa gör man det bäst i naturen, trappor går man i ute i trapphuset, cyklar gör man till skolan och ror gör man väl fan på sjön. Men som sagt, jag har aldrig tidigare lidit av övervikt. Olivias fantastiska vågmaskin har ju nu gett mig svart på vitt att jag har ett ohälsasamt BMI. Och istället för att hänga läpp och tröstkränga hallongrottor, dillchips och sega råttor har jag alltså joinat ett gym.
Lite som att prostituera sig, jag vet, men vad fan gör man.
No comments:
Post a Comment