Men det tycker inte Sven Svensson så klart. Nejdå, han tycker det är skrämmande att staten har sådan koll på honom, att de kan se minsta lilla e-mail han skickat till sin mamma, varje inköp han gjort med sitt bankkort. Han känner att han förlorar en bit av sin integritet. Och integritet är ju så viktigt, det är ju det enda vi har. Eller?
Nu kan alltså otäcka Big Brother få ut information om vilken sprit vi köpt och hur mycket, det är ju fasansfullt. Använd inte ditt kort på systemet, varnar Sven! Dom kartlägger vad vi dricker, det har dom väl inte med att göra, vad fan. Eller?
Okej, sakta i backarna säger jag. Vad får dig att tro att någon jävel skulle bry sig om vad du har handlat på Konsum eller vilket tåg du har tagit eller vad du skrev till Bengt Bedrup, om du har rent mjöl i påsen? Det är ju ungefär samma dumma princip som religiösa människor har - att de tror att Gud (som ju inte ens finns) skulle bry sig om enskilda individer och lyssna på dem.
Nej, lägg av med det där storhetsvansinnet, säger jag. Ingen storebror i världen, inte ens min vid namn Carl, skulle vara intresserade av att plöja igenom Svens transaktioner och korrespondens bara för att. Om Sven däremot är misstänkt för brott är det väl jävligt bra att man har möjlighet att spåra hans kriminella verksamhet (samt kolla hans spritkonsumtion av bara farten).
Den som inte har något att dölja har heller inget av intresse för polis och statsmakt.
Detta tramsande om förlorad integritet och storebror-ser-dig-mentalitet gör mig vansinnigt trött. Ingen bryr sig om tråk-Sven.
Och samtidigt är det ok att av fri vilja fläka ut sig och sina pattar i ett tv-program som heter just Big Brother, där kameror följer fullständigt värdelösa gärna plastikopererade människors vardag i ett fängelsehus.
Jag fattar nada - vilken dubbelmoral.
No comments:
Post a Comment