Ateism-budskapet var som man säger lite tongue-in-cheek och manade till eftertanke hos de som tror för säkerhets skull och för alla som har fötts in i religion och inte ifrågasätter. Ta det lugnt, förmodligen finns inte Gud, så håll i hatten och lev ditt liv som du behagar.
There probably is no God
Men då tar det hus i helvete hos Kyrkan. Som en förnärmad muselman som blir grinig för att någon skojtecknat Muhammed den gamla horbocken, hoppar Jesus, prästerskapet och Påven nästan i taket av ilska och indignation. Hur kan någon säga så om vår älskade Herre, hur kan man ifrågasätta det självklara? Nej, här krävs kraftord av en kraftkarl. Gud finns definitivt, säger dom. Hur fan dom vet det, är det ingen som förklarar. Så vitt jag vet finns det inga som helst bevis för varken Gud, tomten eller tandtrollen.
There definitely is a God
Och där har du den så typiska skillnanden.
Ateisten är smått blygsam och ödmjuk i sitt anförande. Vi vet väl självklart att inte fan finns det någon Gud, det är ju fullständigt skrattretande att någon med en intelligenskvot högre än en 3-åring skulle inbilla sig något så dumt. Men även de som tror på Gud (eller Satan) kan få ett visst mått av respekt, de är ju ändå människor (väl).
Den Kristna varianten å andra sidan skanderar att det minsann FINNS en Gud (för det har mamma sagt, så det så), utan att för den skull ta på sig något av bevisbördan. Så äckligt självgod och stöddig han är, den gamle Jesus.
No comments:
Post a Comment