Indiannamn är en rolig företeeelse. Enligt definitionen (min) är ett indiannamn ett öknamn på en person som själv vanligtvis inte känner till att han kallas för detta i folkmun. En person döps efter en speciell händelse, ett yrke, djur, föremål, personlighetsdrag eller något i deras utseende, gärna ett lyte. Lyteskomik är ju extra skojigt. Det kan också fungera som ett löjeväckande rim på det egentliga namnet.
Jag vet inte om jag har något indiannamn, men det hör ju till saken att jag om jag hade ett inte skulle känna till vilket det var.
Camden-Ulla eller rentav
Mixer-Ulla är tänkbara och relativt schyssta alternativ.
Ulla-Knulla (den kåta),
Ulla-Fulla (den ständigt berusade) eller
Ulla-Bulla (den feta) är andra mindre trevliga varianter som inte är särskilt långsökta och isåfall skulle gå under rim-kategorin.
Tjocke-Miau,
Tourettes-Ulla och
Alkoholist-tanten är andra mindre smickrande namn som jag hoppas ingen använder. Kalla mig helst
Ullaguran med hänvisning till min giraff-fäbless, tack!
Här följer ett smakprov på indinanamn som brainstormades from under en tidig sommarkväll på en sjaskig uteservering i Malmö.
Helena med knäet (alias
Michael Bolton) och
Urinanden är ett indiannamnsradarpar från gymnasietiden. Dom brukade hångla. Helena med knäets hångeloskuld togs av Urinanden, så hon kan mycket väl ha trott att andedräkter vanligtvis smakade av urin.
Tim med tummen har bara en tumme. Andra personer vid namn Tim kallas förslagsvis Tim med tummarna.
Cykelmannen heter fortfararande så trots att han slängt järnhästen i diket till förmån för apostlahästarna.
Pallen heter så för att han satt sönder en pall på en middag på Royal College Street, Camden.
Snake-Maria var besatt av att spela Snake på sin mobiltelfon under Archway-2001-eran. Nu sitter hon säkert någon annanstans i världen och försöker slå sitt världsrekord i Snake. Var vill vi inte veta.
Horan var väl i och för sig aldrig prostituerad, men hade alltid lätt att skaffa brudar för natten. En gång på Trash snappade jag tillfälligtvis upp en konversation han förde med en kollega i knull-letar-businessen och han hävdade att kvart-i-två-ragget minsann aldrig varit en konst för honom. Blinka förföriskt med de långa ögonfransarna och brösta sig i den tajta indie-tshirten, det är allt som krävdes för att horan skulle få smaka fitta. Nu har han visserligen gått ner sig i någon form av träsk, inte ens Amy Winehouse vill ha honom. Men namnet hänger kvar som ett envist indinanamnsplåster.
MileEnd-horan är en specifik hora som tog med sig en tjej hem till MileEnd trots att han inte bodde där. När MileEnd-horan är full blir han löjligt sentimental och sluddrigt allmänkåt.
Best of luck-mannen travar runt på Sainsbury’s varuhus i Camden med en tom kundvagn och basunerar ut sin standardfras till var och en han möter i varugångarna. "The best of luck", säger han med ett innerligt leende från öra till öra.
Tapetseraren har haft denna yrkestitel som sitt namn sedan han för ca 5 år sedan tog med sig
Stripp-Louise hem till sin ungkarlslya i Camden. Huruvida han någonsin varit en dylik hantverkare i sitt yrkesutövande förtäljer inte historien. Man vet bara att han är en ost utklädd i stormönstrade blusar som super sig full på Dublin Castle.
Vidare, med respekt och önskan till total anonymitet, utan förklaring till öknamnet, finns:
Porrmasken, Vårt-Markus, Mellan-Fredrik, Spanar’n, Tomtemor, Fluffet, CP-dvärgen med bajskorv up his röv, Långbajsen, Spån-Jesus, Trä-Hitler, Stjärta Böld, Filttanten, Världens fulaste kille, Storknull & Lillknull, Bögen i backen, Julia Pungkulia, Peter Pung, Boompa-Boompa, Tjocka Farbrorn och Tanten med musklerna på undersidan av överarmen.
Om du var tvungen att välja fem personer bland ovanstående att bjuda in på fest i helgen, vilka skulle du välja?
