Monday, April 27, 2009

Negerslavar, taggtråd och vaktelägg

Här är jag, i ett främmande land omgringad av främmande människor med främmande språk. Allt jag känner är min bäbis och min man, och det jag hade i min resväska. Allt annat är nytt, allt annat är spännande eller läskigt, beroende på hur man ser det. 

Dom spände en säng till Lilla på väggen på flygplanet, flott arrangemang, hon sov som en kung,grät inte en endaste skvätt, stolsgrannen kallade henne ängel och snyggast i stan, och det fanns till och med ordentligt med plats till våra tv- och spelmaskiner. Min vana trogen somnade jag dock en halvtimme in i Oscarsstorkaparen Slumdog Millionaire. Kan försöka igen på hemvägen, men jag försökte 3 gånger med Lost in Translation på Australien-planet och lyckades aldrig se den till slut, så vi vet vad statistiken säger. 

Fram kom vi iallafall, och alla var där på flygplatsen och plockade upp oss. Först väntade vi dock på bagagem i 156 år. När de bytte bagageband jublade alla som vore de italienare.
Vi dricker bara vatten ur flaskor och på tv:n figurerar en gubbe som är mellan 90 och döden men som opererat om sig till 40-åring, han slänger sedlar över ett publikhav som sedan vargslåss - det är brasiliansk underhållning. 

Alla hus är omgärdade av staket, taggtråd och vakt. Utom de som kallas favelas och har varken tak eller fyra väggar. Där bor de gamla slavarna. Det är från dessa människor jag tror man måste skydda sig med sin vakt, taggtråd och grind. Väl inne i lägenhetskomplexet låser man inte ens ytterdörren. Bara att kliva in för alla grannar. Och det bor ju 100-tals människor i varje hyreshus, så vem tjuven var kan bli svårt att reda ut. Men man snor alltså inte av grannar, så enkelt är det. Alla tjuvar stängs ute med taggtråd. Lebensraum.

Och Lovisa fick en negerslavdocka av sin farmor. En brun plastdocka i chockrosa mundering, den ser inte alls snäll ut. Men den kanske är duktig.

När man kommer till shoppingcentret, som för övrigt är det enda stället att handla på eftersom man måste komma undan från favela-människorna så de inte snor ens topshop-påse, hoppar det fram en tomte i slips och parkar bilen åt dig. Och man måste köra bil för att få komma in.

Men dom har mcDonalds, Burger King och Subway, oerhört tryggt. Men jag var tuff och åt typisk brasiliansk mat som du får fråga min man vad den hette, god var den iallafall, bönor, kött och jox, och så dom små små äggen, quail eggs, vaktelägg tror jag det är på svennebananska. Fy fan vad coola, tryck in en sån direkt i gapet och mumsa.

Och alla talar bara portugisiska, så snart är jag flytande. Tudo bem. Legal.

3 comments:

Anonymous said...

Hoppas det gar bra for er darborta, hall oss uppdaterade! Ar familjen snall? Vad har ni for aktiviteter planerade? Nu far du gissa vem jag ar....

J said...

åh du får titta noga på favelasarna, punkdockornas hemma juh! kyss

Ulla said...

Vem är du, vem är jag, levande charader...en exilsvenne som inte använder hela alfabetet. Jag gissar en snygg Londondocka!

Favelas är faaarliga, men jag ska göra mitt bästa att komma lite närmare det farliga...