Solen lyste, hamburgare på tallriken, pint i glasen och alla som var något att räkna med var där. Alla dockor, eliten från Dublin Castle och de snyggaste av snygga. Som vanligt när man har partaj och bjuder in alla man känner hinner man egentligen inte prata med någon. Och mitt fotografiska projekt "ta en bild med Lovisa och var och en av alla som var där" kom av sig någonstans redan efter ett tiotal fotografier. Patetiskt av fotografen, ovan ser du iallafall ett axplock av vad som försiggick.
Världen är så stor så stor, nuförtiden, alla man älskar kan tydligen inte bo i samma stad. Annat var det i det gamla bondesamhället, där gifte man sig med grannpojken och tog över föräldrarnas gård. Man visste ingenting om världen, alla talade samma språk och på varje social sammankomst (söndagsskoj i kyrkan) figurerade samma gamla stofiler. Och vet man inte bättre kanske detta är nog för att kallas liv. Men har man sett världen, och inte bara Malmöe, då finns det nog ingenstans någonsin som man kan känna sig helt och hållet bekväm med att kalla hemma.
1 comment:
Snyggt! Är det Axels mössa? Ha en fin semester och kom snart till Svea. Puss
Post a Comment