Vad bisarr man är. Bara för att det är "vuxna" i närheten vill man verka duktig och reko. Vill verka Svensk helt enkelt, vill visa att man minsann inte blivit dekadent av att bo i England.
Vi har en familj från Halmstad på besök. Dom frågar vad vi gör. Man låtsas att man har ett intressant och viktigt jobb som man trivs med. För varför skulle man jobba på ett skitkontor med skitnödiga kärringar, det vill man väl inte erkänna. Att man är för slö och full för att orka bry sig och ta tag i CVn och livet och framstjärten. Dom frågar vad vi har gjort ikväll, jag säger att "jag har varit och fikat med några kompisar". Visst, sant, jag har inte rökt eller supit i afton, jag har bara druckit cola på puben, men inte fan har jag suttit på ett fik, det finns inga fik värda namnet i London och iallafall inte några som håller kvällsöppet. Men det säger jag. Jag har fiiiikat.
Och Emma säger att hon har "tränat". Visst, detta är också sant, hon har varit i simhallen och dragit ett par vändor i poolen, men det är bara så supersvenskt att säga att man har varit och tränat, vi säger aldrig så här, isåfall säger man att man varit och simmat eller eventuellt varit på gymmet. Det är ordet i sig, "tränat", som är så Bror Duktig-svenskt och normalt att använda och ägna sig åt.
Sedan säger jag att mina främsta intressen är killar och smink bara för att väga emot.
No comments:
Post a Comment