Söndagsrundan - Where art though?

Det var över en månad sedan jag var ute på en Söndag, men lik förbannat har jag varje Måndagsmorgon lidigt av extrem trötthet och därtill en gnagande ångest och olust. Så vad är vitsen med att sitta och uggla vid dumburken när man kunde varit ute och lattjat, svängt bägare och skrattat? Ska man må dåligt kan man väl göra det med stil, med roliga anekdoter i bagaget och rentav en tatuerad rumpa bredvid sig i sängen när man vaknar? Dåligt mår man ju ändå, alla mår dåligt. Ligga och kallsvettas i sängen, halvslumrande drömma dumma drömmar om ex-sex och annat knas - då mår man fan bättre av drömlös fyllesömn.

Så här skojigt brukade vi ha...och alla fick ligga!

För cirka ett år sedan, när finaste dockorna, Skägget och Katten, fortfarande var här och blåste i partytrumpeterna, brukade Söndagen vara den bästa och största av utgångsdagarna. Man tog en söndagsstek på Ice Wharf i all stillhet, kämpade i sig den första pinten. Sedan fortsatte man till Elefanten och skumpade i stolen till bästa Elefant-musiken, man kom i stämning, man blev sugen och fnissig. Man begav sig till Mixern och avslutade i stil på Dublin-slottet, varefter man nöjt kunde rulla hem till bädden. Så gör man det mesta och bästa av sin helg. För om man skiter i att gå ut på Söndagen blir helgen en dag kortare och Blue Monday trycker på redan på söndagseftermiddagen. Så skärpning - inte skippa Söndagsrundan mer nu!