Indisk afton med inslag av Trinidad

Det är mycket indiskt nu.

Igår var jag och Svenny i en tobaksaffär för att köpa tobak. Jag röker inte, jag super inte och jag svär inte (fan, jag glömde pipan på systembolaget). Vi snicksnackar lite på vårt hemspråk. Jag säger äh sno på nu då gubbjävel, hittar lite lakrits att köpa, betalar till den indiska gubbjäveln i kassan. Varpå han säger på bruten svenska: Good jåål tjejöör, ha en bra dag! Jag rodnar. Jag mumlar. Jag lämnar boutiqen. När ska jag lära mig att alla talar svenska? Det var Patrik Sjöberg-lookaliken i Grekland - Sluta titta på min fitta. Det var nätkalsongen på tuben - Ha en trevlig kväll, tjejer. Och det var indiern i tobaksaffären - Good jåål. News flash. Alla talar svenska.

Sedan går jag och min kvinna till Spice of Life. Vi får till och med sitta efter en stund, trots att alla vill dricka julpints. Vi gör listan, vi fabulerar och skojar. The more the merrier. Det kommer fram ett par indier till vårt bord - dom är sugna och inbillar sig att det är vi också. Vi låtsas. Den ena indiern, som är lite tjock och har ett kristet utseende, är extra sugen. Han vill ha mitt telefonnummer. Jag är duktig och ger honom fel nummer och säger att jag ser fram emot att gå ut och äta middag med honom i Januari 2007. Duktig idiot. Den andre indiern bär turban och anklagar Svenny för att vara rasist när hon undrar varför det finns så många indiska GPs. Dom har även en snygg kompis som inte vill sitta vid vårt bord, han vill vara nere i källaren på Jazzklubb. Jag vill ta hem honom och ligga. Nummer 10. Han visar inget intresse.

Sedan lär indierna mig att säga "Du har vackra ögon" på Punjabi. Så att jag kan smörja "min" indier hemma i Camden. Men när jag nu på morgonen textar honom dessa ostigheter Theira eaka boot sorioa hei får jag bara ett ensamt frågetecken till svar. Jävla indiska lögnhalsar. Jag är inte rasist, men.

Nu tycker jag att det är en god ide att resa hem. Men man kan inte gå hem utan att passera Dublin Castle. Och passerar man Dublin Castle måste man gå in där och trolla. Så gjorde jag. Något ruttet band spelade David Bowie-covers. Fuzz skötte ljudet, och jag fick sköta ljuset. Vad duktig jag var. Med ölen i sinnet blippade jag gult ljus, grönt ljus, strobelights, allt ljus är på mig. Jätteskoj. Jag tror att vi är kompisar igen, jag och lilla söta bästa Fuzzen, jag tror att vi grejar detta, jag tror att vi älskar varandra, fast inte på det giftasvuxna viset, men det är vackert ändå.

Nu ska jag gå hem. Men i salongen sitter mammadockan. Då vill man kramas. Man gör alltid så. Men sen går man hem. Come on over, I'm naked.