Jag har börjat sjunga igen. Jag märkte inte att jag hade slutat förrän jag började igen. Visst har det förekommit att jag dragit en liten trudelutt på kul, i synnerhet när jag varit berusad och omgiven av vänner, men det där spontana sjungandet i min ensamhet har på sistone uteblivit. Men nu är jag på g igen: Först var rösten lite skrovlig, trött och ovan, men nu har jag kommit igång, nu skönsjunger jag.
Jag trallar i duschen, jag nynnar med mp3-spelaren på vägen till jobbet, jag skrålar med stereon hemma på mitt rum.
Betyder det att jag är lycklig nu? Jag hoppas det.
No comments:
Post a Comment