My first Xmas

I en blus som säger just detta. Min första jul. Rolig verkar den ha varit. Hon fick ett gym att arbeta i. Baby Gym. Det hänger djur från en båge som man kan vifta med eller sparka på. Den producerar ljud och blinkande ljus. En kvalitetsprodukt.

I övrigt har jag gått upp de 10 kilogram jag förlöste för 6 veckor sedan, detta i en kombination av stillasittande och too much input. Quality Street 1.4kg choklad och kola. Svensk fet julmat varvad med engelsk dito. Jag behöver nog ett gym jag med, ett tantgym.

Mums God Jul

Jag ska tillbringa min jul utomlands för första gången i mitt liv. Utan mamma. Det är ju jag som är mamman nu. Jag ha rullat köttbullar och svängt ihop en Jansson. Laddat med lax, skinka och Frankfurters (i brist på Prinskorvar). Sillen skiter jag i. Jag har fyllt bordet med choklad, nötter och klementiner. Jag har sparat en flaska julmust inhandlad på Ikea för ca 2 månader sedan för detta speciella tillfälle. Äntligen fick jag köpa mig en 1kgs burk Quality Street-choklad.  Jag har köpt Kalle Anka och hans vänner på DVD. Karl-Bertil har jag i bokform. Och nu får jag äntligen Ris a la Malta, det lagar aldrig mamma Hammarlund, för gröt är äckligt säger hon. Det är ingen gröt säger jag, det är mums och massa grädde. Jag har köpt två julklappar, en till Lilla och en till Stora. Det räcker så. 

Jag handlade upp mina 50 julklappspund på Marks and Spencer med råge. Brassade på med ingredienser till en engelsk christmas dinner också. Turkey, stuffing, potatis, brysselkåt, parsnips, cranberry sauce, gravy och yorkshire puddings - har jag glömt nåt?

Och jag har glögg att bli fryntlig med. Det blir mig en välsignad jul.

Lilla glada Lovi-dockan

Kan ej underteckna/Not able to sign

Idag har jag varit på svenska Ambassaden och hämtat det lilla passet. Vad man noterar först är förstås att tjejen på bilden ser ut som en grinig och tjock gubbe. Flintskallig och med dubbelhaka, en fisförnäm snörpning på munnen. En bild som stackaren nu måste dras med i 5 långa år.

Men skit i det nu. Nu kommer det bästa. På passet kan man även notera födelseorten, place of birth såsom angivet i det engelska birth-certifikatet. Du kanske trodde där skulle stå "London, Storbritannien". Det hade ju varit rimligt, kan man tycka. Men nej. Lovisa är tuffare än så. Hon är den första riktiga Camden-dockan.

Födelseort: Camden, Storbritannien.

Så ska en slipsten dras.

Jag har gått och blivit en ost

Gorgonzola, Camembert eller herrgård. Kanske en vällagrad cheddar eller nyriven mozzarellaost till pizzan. Ett tjockt lager Philadelphia på mackan, vitlöksost på kexet, oststavar i salladen. Som en stor rund julost rullar jag fram, ystar frenetiskt i smörkärnaren.

Ja, jag inser att jag gått och blivit en ost.

Ibland funderar jag på att byta facebook-profilbild till en på mig själv och mitt barn. Bara en sån sak. En sån där bild där jag ler nöjt och moderligt, trycker bäbisen mot min barm. Men jag håller i hatten. Än så länge.

Jag tror att alla är intresserade av att höra om mitt barn, och jag berättar gärna ointressanta och intima  detaljer. Vad som fanns i blöjan, kanske något exotiskt om mina egna pattar, vad vi har gjort idag, dvs ingenting.

Jag pratar med löjlig bäbisröst. Yes, that is true, guilty as charged. Bla bla bla, lilla dockan, fjutt fjutt, trams, pussa mammans puss, oh oh ko-ko-ko, lilla katt, miau, hihi. Stoppa mig.

Och nej, jag längtar inte till Elefanten, Mixern och Dublin. Jag trivs bättre här där jag kan sitta i min nedsuttna soffjävel och lukta på lilla bäbisen.

Jag sa ju det, jag är en gammal ost.

En månad i pyjamasblus

Remember, remember, the 15th of November. Vidrigt och underbart. Fasansfullt och vackert. Helvete och jävlar i min box. Nu har vi tillryggalagt en hel månad sedan detta magiska datum. 

I soffan har det liksom blivit en grop för att det alltid sitter en brumma i den. Kvaliteten var väl inte av högsta klass till att börja med. Och jag orkar inte längre rätta till filtarna och överkastet som döljer soffans anskrämliga typiskt engelska mönster, det är bara när jag får finbesök jag mäktar med ett dylikt mankemang. Här sitter jag tills jag växer fast i det fula fula tyget.

Ibland med tillfälliga avbrott för snabba utflykter till köket för att sterilisera och mecka med flaskor (finsmakaren vågar ju vägra pattsug). Kanske ett kvickt toalettbesök, en snabb dusch, vilken lyx.

När jag inte matar, pumpar jag. Och när lilla äntligen sover passar jag på att mata mig själv, kanske plocka upp nån gammal bajsblöja, skriva ett mail, surfa lite porno (not).

Ibland lyckas jag lämna huset. Idag strävade jag ner på Tesco med lilla i bäbisbjörnen, det var skoj tills jag skulle trampa upp för backen med matkasse och en sovande bäbis som halkade ner och försvann i sin stora jacka. Imorgon kanske vi ska på Darwin-utställning. 

Just nu längtar jag tills vi flyttar tll Sverige så jag kan fika med min mamma. Bara sådär utan vidare. Det vill jag.

Men det bästa är att lilla är så sjukt snygg att titta på att man blir alldeles varm och glad när man gör det. Prova själv. Jag tror det är vad vi i vardagligt tal kallar kärlek.

Kolla även in Lovisas farfars hemsida (varning för visst mått av ost)

Glasögonorm

Jag spänner mig så mycket numera. Så ocool är jag att jag måste rusa upp och kolla att barnet andas om jag inte hör några ljud från vagnen/sängen. Alla andra morsor jag nämner detta för säger att detta beteende är ytterst normalt, alla gör så, man gör alltid så. Jag skulle snarare klassificera det som onormalt och smått sepe, även om så är fallet att alla nykläckta spänner sig på detta vis. Än har hon ju inte slutat andas och skulle hon göra det är det ju inte mycket jag kan göra när jag kommer galopperande - jag kan ju inte ens första hjälpen. Så slappna av, sluta spänna dig så, är mitt råd till mig själv.

Bland annat hade jag kunnat spara 155 pund om jag vore mindre spänd. I morse låg jag och slumrade sött i soffan när jag plötsligt vaknade med det sedvanliga andas-hon-rycket, reser mig hastigt upp ur soffan och famlar efter glojärnen på bordet. Råkar dock välta ner dem på golvet, splash sa det och en stor spricka rakt över ena glaset blev resultatet. Nu är jag sepe på riktigt med sprucket glas.

Men inte var jag dummare än att jag begav mig till farbror optiker för att åtgärda problemet. Optikern var tjock och snäll, så vi kom fram till att jag behövde en helt ny båge och plastglas snarare än glasglas med tanke på en framstjärt som småbarnsförälder till en klåfingrig som säkert vill slita brillorna ur den dumma mammans ansikte.

Här spände jag mig lite till och köpte en alldeles likadan modell som min mans glasögon, bara att de var lila-svarta stället för röd-svarta. Nu fattas bara matchande skiddräkter va, sedan kan vi kalla oss sepe-par på riktigt.

Hammarlundova

Jag stötte på ett märkligt fenomen idag när jag bläddrade i en tjeckisk skvallerblaska av typen OK, Hello, Grazia, Reveal och allt vad fan och hans mosters skitpublikationer heter.

Man kan ju förstå principen att alla tjeckiska efternamn slutar med en könsberoende ändelse, det är samma som den isländska med -dottir och -son som vi svennar också följde för inte alls för många år sedan. Vad som är märkligare är dock att i de tjeckiska tidningana översätter de folks namn! 

Man kunde således läsa artiklar om Sarah Jessica Parkerova, Eva Longoriaova, Victoria Beckhamova och Jennifer Anistova. Mycket märkligt. Varför gör dom så?

För jag e en jättesöt uggla

Småbarnspappor och mammor va. Jag trodde det var sådana där råtöntar som var uppe i ottan varje morgon och bryggde stadig frukost, för visst är det ett bevis på töntighet att stiga upp arla när man inte måste? Tidigt i säng och upp med tuppen. Jaja, den dagen kanske kommer, liksom den dagen jag klipper mig i en kort praktisk frisyr, man ska aldrig säga aldrig. Den dagen, den sorgen.

Men i dagsläget är rutinen den att vi sitter uppe och ugglar om nätterna och den som vill mig något innan lunch kan glömma att få någon respons, för det är vanligtvis då man sover. Det är svårt att ens hinna lämna huset innan det blir mörkt, eftersom man sover så gott just under ljustimmarna. Det sägs att  rutiner är så viktigt, men vad är det som säger att man måsta anpassa sig efter Sven Svenssons rutiner, han som jobbar 8-5, för det gör ju inte vi i denna familjen? Nej trams, säger vi, vid midnatt börjar allt det roliga.

Sova kan vi göra sen. Eller när vi blir gamla och skrynkliga.

Jättesöt uggla

Mimmi och Lovisa

Dom sover, fast bara på dagtid. På nätterna härjar dom, lever loppan, sitter dom och ugglar. Nu är klockan 1 AM och när farsan kommer hem om ca 2 timmar är det dags att hålla låda och dansa på bordet. Man gör alltid så. Det är lite så hon jobbar, unga frk Hammarlund.

Som sagt, sova kan vi göra när vi uppnår pensionsålder.

New Life

Sådärja. Nu sitter tant med sitt glas rödvin på Lördagkvällen. Barnet sover. Mannen jobbar. X-factor som  jag givetvis följde i direktsänding går nu i repris ett par timmar senare. (Bedrövligt att Diana åkte ut, som jag spenderade ett röstningspund på förra veckan. Är det tacken?) Alla pubar är, vad mig anbelangar, stängda och serverar inga pints. Ingen vill ligga. Stygnen är borta men ingen vill ligga. Ytterdörren är stängd och ingen vill heller gå ut.

3 snygga dockor från Götelabarj kom hit och serverade upp världens fest - det var svenskt snask, negerbollar, hembakta muffins, tomteskum doppat i tjockglad och köttbullar med brunsås, mos och lingon. Inte nog med det - de hade presenter till lilla. Som om måttet av god service inte redan var rågat diskade de efter sig också. Och här satt jag som en pascha i soffan och fick allt serverat på fat. Taximocka.

Jag har en dotter och hon är 3 veckor gammal idag, 3 veckor fast en evighet. Jag och Lovisa forever ju. Jag ska lära henne allt jag kan. 

Ryans Pinuppor

Oh vilken humor det här är - Ryan Air har gjort en kalender med lättklädda damer! Vilka är det? Flygvärdinnorna från flighterna? Eller bara några random östeuropeiskor med sugna blickar och ihoptryckta brön? Sexigt poserar de i och runt flygplanen i RyanAir-mönstrade bikinis. Men vad fan är Dublin Simon Community - känns som det eventuellt kräver en brödtext-förklaring. Eller skit samma - snyggaste kalendern, snygga damer sitter inne i turbinen och gosar patte. Köp den för bara 10 euro-skojare!

Hemma bäst - borta nej tack

Här sitter jag nu i min borg och lyssnar på lilla andetaget, tittar förundrat på de vackra små anletsdragen, pussar de mjuka kinderna och säger de ostigaste av saker som hon ändå inte begriper. Soffan fastklistrad i brumman, teven varm av daytime-television och annan dynga på kvällstid. Sova kan vi göra när vi blir gamla.

Ett fåtal gånger har jag lämnat min borg och mitt barn. Det har varit korta turer till Tesco och Sainsburys samt en resa med buss till Oxford Street och Primark, men det var alldeles för långt borta och pattarna längtade efter pumpen redan i kön till kassan. Sedan har vi varit på banken, hos doktorn och på ambassaden med dockan i BabyBjörn. Och en date mellan äkta makar på ett närliggande hak - en flaska bira och ett glas rödtjut, medan Mormor och Moster var hemma med lilla. Romantik är visst viktigt. Och öl byggde denna kropp.

Nu har jag ett litet barn i lejonkung-pyjamas i knät och världen utanför står stilla.

Förlossningar är farliga

Jag är lite skeptisk att byta ut supaknullaröka-bloggen mot förlossningsamningsmamma-bloggen, men ok, vi gör ett försök. En ny generation tar över och jag är inte längre chefen.

Följande harang yttrade jag som ett mantra för var och en som ville höra för några veckor sedan:

Bara ingen dör eller blir cp-skadad är jag nöjd.

Och så blev det ju. Ingen död. Ingen cp-skada. Heller ingen epidural, ingen narkos, ingen morfin - bara jag i helvetets mörkaste kula med den finska barnmorskan, en badpool och fullständigt verkningslös lustgas. Dom som såg mig dagen efter, fortfarande i chocktillstånd,  fick en viss aning om de vidrigheter som avlöpte på Royal Frees femte våning den 15e November. Och då bör vi tillägga att detta var en naturlig och normal förlossning utan något medicinskt ingripande. Naturen är ofta sådan - vämjeligt vidrig, smärtsamt äcklig och ful, onaturlig och fel fel fel. Och mitt i alltihopa låg en skadeskjuten gris och vrålade avgrundsvrålet, trodde jag tills jag insåg att det groteska ljudet kom från egen strupe. Döden kändes som den enda vettiga utvägen, absolut bättre än att poppa ut ett bowlingklot genom förlossningskanalen aka framstjärten, men ingen ville utföra den eutanasi jag bad om, varken finskan eller min man, så det var bara att bita ihop i det suraste av äpplen och göra som man blev tillsagd. Det var en både blodig och vidrig historiett som vi inte detaljerat bör beskriva, det enda jag kan säga med stolthet är att jag körde kontaktlinser genom hela processen och att jag INTE bajsade på mig. Vilken vinnare. Och så klart vann jag storvinsten i slutändan när jag fick träffa Lovisa Teresa - en kladdig liten sak som gjorde entre i världen med en rejäl brakskit. Mums.

Mina barn e inga aper. Älskart.

Lilla

Yrrol - Ett negerbarn!

En 9e November som försvann

Den 9e November hade dom sagt. Det var då allt det där spännande, otäcka, blodiga, häftiga, omoderna men naturliga skulle ske. Men nu har dagen gått förbi utan att jag för den sakens skull sett en endaste jävla slempropp eller vattenavgång eller för den delen mensvärk. Fine by me, säger jag som inte lämnat hemmet på hela dagen, bara bytt från en pyjamas-blus till en annan i samband med att jag tog mig ett kvällsbad. Jag väntade mig inget, krävde inget. Jag tror fortfarande att jag bara lider av fetma och har en bajskorv på tvären. Vagn, säng, små kläder - det är ju bara för dockorna, eller hur?

Total avsaknad av X-factor

Här har vi honom. Lönnfet gubbe med nyblekta tänder och ostig attityd. 38 år på nacken men gammal för sin ålder med fladdriga gubbyxor, feta fingrar och flygigt rödblont hår i 55+-klippning. Varje Lördag står han på scen och häver ur sig de mest tårdrypande bajs-ballader med teman som I Will Always Love You och My First, My Last, My Everything. Låt dig inte luras av en fruktansvärd tribaltatuering på vänster överarm - han är varken tuff eller ungdomlig. Hans röst håller inte bättre än självaste Bengt Bedrups - utan är en ytterst tråkig historiett med gubbighet som främsta tema.

Så varför får han vara med och leka? Varför röstar kärringarna på honom? Är dom inte kloka någonstans?

Svaret är att det helt och hållet handlar om en snyfthistoria om denne ensamstående fattiga farsa till en bäbis som förlorade sin fru i barnsäng. Ja men vad fan, bäbisen överlevde ju och var inte cp, vad kräver du? Kan man tycka. Eller så ringer man och röstar på den fulaste gubben i Xfactors historia och tvingar mig att utstå hans fruktansvärda sånginsatser varje Lördag.

Kanske att jag slipper nästa helg, kanske min tur för barnsäng (utan cp-skada och död)?

Så summa summarum skickar tittarna (och hororna Louis, Simon och Dannii) hem talangfulla och snygga Laura White. Fullständigt obegripligt. Till förmån för osexiga spanjorskan Ruth Lorenzo. Usch. Medan Daniel Craig inte ens är i bottom two. För hans fru dog ju i barnsäng, remember. Då får man sjunga i tv som tröst även om man är gubbe utan röst.

Behållningen för programmet ligger nu endast i det faktum att Cheryl Cole är snyggast i hela världen.

Snyggaste Cheryl - men vad ska du med Ashley till? Och detsamma frågar jag Chelsea FC?

ful, trist, töntig gubbjävel (jag skiter i hans fru och han skiter i mig)

duktig, gullig - men tyvärr kristen

Eftertanke: Fast nu läste jag att Laura White menade på att det var Guds vilja att hon åkte ut. Bullshit i brumman. Några kristna ungdomar behöver vi fan inte i popsvängen - lika bra hon fick gå då.

Ullas bullar

Åh mums, mina barn är inga aper. Här är allihopa. Den svenske älgen Svälj. Afrikanska jakthunden Jack. Katten Miau Gato Negro. Lovisas apa Macaco. 30-årsräven från Mamma Hammarlund. Den ståtligaste giraffen i hela skogen, Mr Guran. Och Lovisas randiga tax från John Lewis.

Sitter dom alla i soffan och mumsar mammas bullar. Jag är mamman. Fy fan vad bra.

Heja Heja!

Vårtkärringens identitet äntligen avslöjad - här är hon

Under mer än 4 års tid jobbade jag med denna häxa. Den mest sanslösa människa jag mött i mitt liv. Nu tänker jag att chansen finns att jag aldrig mer kommer att behöva träffa henne i resten av mitt liv. Det är ju alldeles underbart. För mig är hon död och jag behövde inte ens använda det där råttgiftet.

Ovanstående bild smygtog jag när vi var på Absolut Ice Bar på en utekväll med jobbet för några månader sedan. Visst ser hon otäck ut, och man skulle kunna skylla på det karga isiga ljuset i lokalen, men själv var jag så här söt vid samma tillfälle så den gubben går inte!

Hihi. Mums! Hejdå och skål, äckliga vårta!

Globe Girls på Gilgamesh

Den här intensiva cabaret-showen var jag på igår. Globe Girls är alltså ett gäng bögar utklädda till kvinnor fast med trosorna utanpå strumpbyxan. Inget fel med det, graciösa som katter och ben som värsta snygga rashästarna. Mocktailsen kostade 6 pundare styck och de med sprit i förmodligen det dubbla. Kvällens hostess var min kollega den flinskalliga gubben på 40 bast med ölkaggen. Kvällen till ära hade han ankellång guldklänning, blondlockig peruk och 20kg smink. Snyggt ska det vara! Älskar't!

Och gissa vem mer som var där på Gilgameshen och tittade på bögflickor? Joråsatt, låtsas-lebbet Jodie Marsh som du kan läsa om nedan var där med sin låtsas-lebbflickvän. Jag kan avslöja att det var alls ingen magi mellan dessa två, den ena osexigare än den andre - stämningen var ungefär lika erotiskt laddad som den mellan Mona Sahlin och Bengt Bedrup (obefintlig). Och Jodie hade skitfula gul-orangea magra kycklingarmar som hängde ut ur en rosa t-blus som spände oläckert över de löjligt stora sillisarna. Loooooser!

Här är han i sin fina klänning igår afton, buken spänner snyggt, och bredvid sig har han sin chef, en man utklädd till bordellmamma fast med svart läppenna. Han sa att han hade guldtyg över så att min bäbis kan få en bögfilt, oh vad snällt!

Här har han gjort sig fin med smink - jag tror den här bilden eventuellt togs innan han blev sådär tjock.

Lady of Leisure

Efter en veckas semester som mestadels tillbringats bakom hemmets trygga port, kör jag nu nästa ledighetsrace under de kommande 39 veckorna. Jobba är fan det tråkigaste man kan göra. Vårtkärringar, inkompetenta chefer och tjötiga kollegor kan dra något gammalt över sig - jag har varken tid eller lust med sånt trams. En dag kommer jag tillbaka till den s.k. arbetsmarknaden med lust och fägring stor, men nu just nu är jag bara lilla Luddes husfru och det är fan det snyggaste jag vart på länge.

I kissed a girl and I liked it

Det här är bruden som gjorde sig känd med att vid upprepade tillfällen klä ut sig till hora och blagga sig in på mediokra kändispartyn. Ett militärmönstrat bälte spänt över varje hängpatte, grattis till succen, du är en vinnare. Att synas till varje pris.

Fin blus, hörru.

Nu har kärringen dock inga fler ess i rockärmen. Hon har fluktat pattarna, förstorat desamma med sill och koksalt, visat fittan och fått popcorn. Vad gör man, vilken publicity stunt kan man dra till med?

Ah, jag vet. Gör en Lindsey Lohan. Kör en cp-kristen Katy Perry. Dra den om Rödluvan. Låtsas att du är lebb, det tänder ju killar på, det har vi sett i porrfilmernas intelligenta värld. Alla tjejer är lesbiska och vill samtidigt ha en dånge i dajmen, ja tack en till.

Jodie Marsh säger: Jag fattar att tjejer bli lesbiska efter all skit man får höra från killar - till slut tröttnar man och ser sig om efter annat.

Eller hur, för man blir lesbisk när killar är dumma, det är ett aktivt val man gör när alla snoppar visar sig vara just snoppar.

Nu har hon således träffat underbara lebbsnyggot Nina, som är fantastisk att kyssa och är sexig som vilken man som helst. Vad tyckte du om fittan då? Eller vågade du inte smaka på den? Var det ingen som filmade?

Fin flicka - Holly Willoughby

Här är en tjej jag gillar. Hon är som man ska vara, hon är som jag: snygg, tuff och rolig. Lite jobbigt för henne igår afton när Louis Walsh hasplade ur sig grattis till det nya barnet till hennes platta mage live i Xfactor-televisionen.

Fast jag blev förstås rörd och tyckte det var fint och myste bakom min fetma.

Girls Aloud - The Loving Kind

Som alla smarta känner till är Pet Shop Boys världens bästa popband genom tidernas historia. Vidare tror jag vi kan vara överens om att Girls Aloud är det snyggaste och mest trallvänliga girlband som finns på kartan. Så då kombinerar vi dessa två favoriter - och vad får vi då? Neil Tennant ser världens snygagste tjej på nära håll och slutar äntligen vara bög? Nehejdutack. men vi får The Loving Kind, en perfekt popdänga signerad Tennant/Lowe (+Xenomania) med härligt klassiska PSB-rim såsom

I want you
To kiss away the tensions
The issues never mentioned
With all the best intentions

och

You may be disinclined
To find a love we've left behind
So kiss me then make up your mind
I'm not the loving kind

Älskar't.

Och imorgon släpps Girls Alouds nya album som även inkluderar Englandsettan The Promise. Häng dig på HMV-låset imorgon bitti, tipsar tant.

Helgen vecka 39

Här frångår jag mina principer. Chock. Nakenbild. Nästa steg blir väl en sån där äcklig bild där det ligger en slemmig fosterfettsbäbis på pattarna, med blottade mörka bröstvårtor ett sånt där nybliven-mamma-leende som bara nyblivna mammor förstår och ett lite medtaget fårat ansikte, självklart med glasögon och utan smink. Den tar vi, sa Polishustrun!

Man tappar alla hämningar och bajsonerar ogenerat inför en hel arsenal. Det är ju så naturligt.

Och visst är just min bäbis sötare än alla andra. Och duktigare. Eller hur. Mina barn e inga aper.

Lilla

Vid fotändan av min säng står en liten, liten säng. Ibland måste jag gå in i sovrummet och titta på den, för att det är så absurt att den står där, för att jag kan inte begripa vems den är. Att det ska sova en främmande människa i mitt sovrum, bara sådär, och det är inte ens en gång ett ligg. 

En liten docka som vill sova utan kudde och med fyra filtar. 

Pingu, Macaco och bäbis-Guran väntar tålmodgt i ett av hörnen på sin nya kompis.

Och jag undrar vem det är.

Politiskt inkorrekt

Du kommer aldrig att se mig med en röd vallmo-brosch fastnålad på blusen. Jag stödjer av princip inte soldater eller krigshjältar. Det finns nämligen inga hjältar i krig, bara förlorare. Det är bara idioti att skicka folk till Afganistan eller Irak eller Tjottahejti för att stävja population eller sno land eller vad det nu är man är ute efter.

Just nu har alla brittiska människor en poppy fastnålad på skjortslaget. Alla deltagare i Xfactor har tex påtvingats en. Premiärministern måste alltid bära sin, premiärministern älskar krigets herrar. Cheryl Cole har sin i håret. Dermott O'Leary bär sin som ett bevis på löjlighet. Ingen eftertanke, bara ett måste för den som ska utstråla pondus i tv. Alla nyhetsuppläsare, vädergubbar, sportfånar, alla artister. Varenda jävel - och jag blir så trött. Det står en bräddfull korgjävel i kulisserna bakom xfactor-scenen varifrån alla deltagare MÅSTE ta en blomma och nåla fast på blusen. Och till på köpet har man spelat in en singel (en cover på Mariah Careys osteria Hero), som man hoppas ska bli number one och som samtliga inkomster ifrån går till de som företräder de brittiska öarna på krigsfronten. 

Gordon ser ut som han ska spy, spy på den fula blomman

Trams, säger jag. Jag ser hellre att Girls Aloud stannar på topp med sin fantastiska bit The Pomise och dessutom finns det ca 100 charities jag hellre skulle ge pengar till än någon jävla krigsveterankassa.

Och just nu står det en gubbe vid namn Daniel, som det är så jävla synd om för hans fru dog i barnsäng och därför får han fortfarande vara med i Xfactor-tävligen trots att han är en lönnfet gubbjävel totalt i avsaknad av utstrålning, på scen med en poppy på kavajen och fladdrande gubbyxor på de blekhåriga benen. Gå hem och lägg dig, alternativt åk hem och ta hand om ditt lilla halvföräldralösa barn för fan!

Snyggt ska det vara

Den ska vi ha. City-killen i kostym. Och så en liten bäbis på magen.

Jag ska också ha det. Snygg kille, BabyBjörn och bäbis. Om en månad idag ska jag ha allt det.

X-factor på Sainsbury's

Högljudda ungdomar vid frysdisken idag, tyckte tant. Det var framför allt en negress som tjötade hål i allas öron inom en 25 meters radie. Men se på fan - det var 3 av X-factor-finalisterna - Jag mötte Lassie på självaste Sainsbury's Finchley Road.

Uppklädda till tänderna och sminkade som inför galapremiär utmärkte de sig här i vardagsshoppingen limpa, mjölk och bregott. Och så blev de stoppade av sina "fans" och gapade på om sina upplevelser på x-factor. Stolta. Glada. Löjliga?

Men vilka var det då? Jag hade lite svårt att placera dom. Det var definitivt spanjorskan, Ruth heter hon. Negressen var nog Alexandra, men hon såg ganska mycket ut som en transa. Och så var det en liten fjant, nästan på dvärg, jag tror det måste ha varit den där Scott som absolut inte borde ha gått vidare till final. Dessa tre finalkåta ungdomar.

Nån man med stor kamera tog bilder på dem medan de körde sina varor genom självutcheckingsdisken. Classy liksom.

Det var INTE en vinnare jag såg idag. Deras största bedrift torde vara att de träffat världens snyggaste tjej, det smäller högre än allt detta skrålande och denna självbeundring. Här är hon - världens snyggaste tjej.

Rumour has it...

Svart på vitt. Artikel i theTimes i morse:

Easy Diner in search for investor

I hear that Ed's Easy Diner, a Soho institution for more than 20 years, is looking for a buyer - or at least outside investment to expand the business. The word in restaurant circles is that the family trust of Barry Margolis, its late founder, has appointed Coffer Corporate Leisure to handle the process.

The business, worth an estimated £3million, has only three Ed's diners - the others are in the Trocadero and Bluewater - but, as Margolis used to claim: “Ed's is a small company with a very big brand.”

Min smått cp-skadade chef: Nej, jag förstår inte alls var detta kommer ifrån. Jag har inte pratat med Coffer CL, jag vet inget, nej inte ska vi sälja, det är väl ingen som vill köpa, jo jag vill, jag och mina polare Vårtkärringen och gänget, joråsatt.

Oh, vilken härlig humorist. Vad tror han att vi är? Dummare än sista vagnen på tåget (för det hänger ju iallafall med)? Och tre mille - den var rolig. Vill du köpa mammas sylta?

Förlossningsfilm med Gudrun Schyman

I Sverige kan man se på Gudrun Schymann's 70-talsbuske föda ut ett barn, härligt naturligt hårigt och sådär mysigt flower power-aktigt gött som bara en svensk kommunist-feminist kan bjuda på.

I England fick man också se förlossning på psykoprofylax-kursen. Det var dock inte många som ställt upp på att bli filmade under förlossningen, och det kan man ju helhjärtat förstå, och i synnerhet ingen aktad politisk profil av Schymann's kaliber. Självklart hade man inte heller filmat underlivet - här råder samma princip som inom den engelska porrbranchen: Inga uppspärrade kön, inga föremål i fittan.

Filmen vi fick se profilerade tre kvinnor som födde barn i pool. Den första var den värsta och verkade också vara den mest rutinerade barnaföderskan. Med sig i poolen hade hon en cirka 5-årig dotter som muntert och naken plaskade runt i poolen bland mammas bajskorvar och blodklumpar. Bara det kändes ju smått olustigt. Men vad än värre var, var kvinnans läten och ord.

Jag lovar - hade man stängt av bilden och bara lyssnat hade alla människor med sunt förnuft och logisk förmåga haft porrfilm som första gissning.

OH YEAH, COME ON BABY. YEAH THAT'S GOOOOOOOD, COME ON BABY!!!

Den typen av jargong. Jag skojar inte. Och ganska lågt, lite viskande och sådär äckligt porrigt som bara en kåt porrfilmskärring kan låta. Nej, det var inget skämt. Och i slutändan när man väntade sig klimax i form av orgasm kom istället antiklimax i form av en bäbis.

Tjena, välkommen till den cp-skadade världen.

Den glider in i mål

Ah, äntligen ett grav-symptom man kan sätta finger och namn på. Karpaltunnelsyndromet, heter det reumatism-kärringen drabbats av.

Annars har man ju varit en sådan glidare att man nästan får skämmas. Illamående? Nej, inte sedan sista bakfyllan early March-08. Tickar även nej-rutan på hemorojder, åderbråck, foglossning, konstiga cravings (förutom snus då), läckande pattar med råmjölk, hudsprickningar på mage, linea negra, förvärkar.

Men karpaltunnelsyndromet fick jag iallafall att bita i.

Förlossningsskräck

Sex Education hette programmet, Channel 4 hette kanalen, lågvattenmärke hette omdömmet. Man skulle få reda på sanningen om graviditet och barnafödande. Klart man ville kolla.

Alltså. En 37-årig skata ledde showen – en sån där 37-åring som jag själv skulle kunnat ha blivit om det inte var för det faktum att jag träffade världens bästa dockpojke och i rask takt gick och gifte mig och skaffade bulle i ugnen – forever young antirynk-hysterisk övervintrad partykärring som klippt lugg a la Dannie Minogue i hopp om att det får en att se yngre ut (det gör det inte).

Det övergripande temat för programmet var att denna kvinna ifrågasatte hur någon någonsin kunde få för sig något så idiotiskt som att bli på smällen (och det efterföljande inslaget handlade mycket riktigt om kondomanvändning), hur äckligt det var att vara gravid och ännu äckligare att förlösa ett barn. Ur fina fittan, fy fan!

Kärringen hade på något sätt nästlat sig in på BB där hon gick runt med äcklad min och viskade att där inne ligger hon och bajsar. Hon är nog den sista människan jag hade velat ha med på min förlossning, men av anledning jag inte kan begripa (vara-med-på-TV-till-varje-pris-kåthet?) var det en kvinna som lät henne vara med ända in i krystningsskedet. Och där stod hon som ett bevis på löjlighet och stirrade med ihopsnörpt äcklad min på den födande.

Hon fick se en moderkaka. Iiiiiiiih, vad äckligt, fjompade hon sig. Så det ska inte vara en skiva moderkaka till kaffet då?

Man förevisade henne nål och tråd att använda till att sy ihop eventuella sprickor i underlivet. Iiiiih, vad äckligt, tänk dig den nålen in your bedroom bits (ja, det var vad hon kallade fittan).

Och så bajsandet. Med skräckblandad förtjusning frågade hon barnmorskan: är det verkligen sant att man bajsar på sig? Oh ja, säger barnmorskan, om man krystar rätt bajsar man på sig. Iiiiiih, vad äckligt!

Hon provade lite olika förlossningsställningar. Barnmorskan förkunnade att den bästa ställningen att krysta ut ett barn (eller en bajskorv) var att sitta på huk. Iiiiih, som om man bajsar, iiiiih vad äckligt.

På det hela taget uppförde hon sig som en väldigt omogen tonåring.

När jag var 19 och min syster var gravid med sitt första barn var jag en tönt som sa: “Hehe, ska du ligga där på ett bord och bajsa…fy vad äckligt!”apropå hennes förestående förlossning, det var varken särskilt lustigt eller schysst sagt, men jag var nitton (tonåring) inte trettiosju (kärring).

För att demonstrera vad äcklig man blir när man är gravid hade man fått två kvinnor att ställa upp på att stå nakna framför kameran och kärring-programledarens granskande blick (I påannonsen lockade man med just “full frontal nudity”) – den ena gravid, den andra inte. Den gravida hade 1. Buskigare könshår (man ser ju inte fittan att raka!) och 2. Mörkare bröstvårtor (äckligt, tyckte programledaren, titta på den andra flickans fina rosa dito) och 3. Kalaskula, breda höfter, stor rumpa – medan den andra var smärt och fin. Och akta dig – man får bristningar när man är gravve – fy vad äckligt! Se så du förstör dig själv och din ungdomskropp!

Med i programmet fanns också en panel. Det ska alltid vara en paneeeel att svara på frågor, eller hur, gud vad bra. Så kärringen trycker upp en mikrofon i ansiktet på en kille och säger: Tycker du verkligen att din flickvän är sexig nu när hon är gravid? Killen, som nog är den enda normala människan i hela programmet, säger att javisst tycker jag det, jag älskar min flickvän och hon är alltid sexig. Meh, meh, försöker programledarsuggan, what about mörka stora bröstvårtor, what about tjockisen, what about den orakade fittan, what about bajsa på sig, what about bucket fanny? (Vill du inte hellre ligga med mig och min trånga rakade kärringfitta?). Han skrattar lite åt hennes idioti men vidhåller att hans flickvän självklart är sexigast i kommunen. Always.

Hon stolpar över till en barnmorska i panelen och frågar lystet: "Vad är det äckligaste du sett i förlossningssammanhang?" - ge oss nåt riktigt smaskigt, hehe! "Ja du , säger morskan, det är nog en Third-degree tear" - "Iiiih, vad är det, låter jätteäckligt, säg mer!", hetsar hon. "När man spricker hela vägen bak till anus, serru". Och hela panelen tjuter Iiiiiiih och hahaha. Oh så äckligt, hur kan någon frivilligt utsätta sig för detta?

Någon mamma i panelen försöker förgäves framhärda att visst gör det ont och det är en kladdig historiett att föda barn, men man får ju belöning, man får ju bebis. Men det är ingen som lyssnar, särskilt inte programledarhispan. Det är moderkaka blä, bajs i byxan, osexighet och sprickor och aldrig mer får man fittan slickad, iiiiih.

Kanske att jag förändrats på sistone, men fy fan för detta program och denna cp-skadade kärring och hennes skrämselpropaganda. Fittan fes, elva dog i dimman, so what?

Vill man så kan man

Men alla ser ju likadana ut utan kläder på

Nu ska det verkligen smaka med mat

Pernilla Wahlgren

När kärleken till Björn Skifs hade lagt sig något (när jag sett B Skifs på börsen ca 107 ggr på VCR) och ABBA blivit en smula förlegade, kom Pernilla som den tuffa, coola, nya i Melodi Grand Prix anno 1985. 17 år gammal - lack, läder och dansare - Piccadilly Circus, så jävla bra - och jag var såld.

Hon blev min favoritartist från och med 1985 tills dess att Pet Shop Boys raketspurtade om i samband med singelsläppet Suburbia 1986. Men Pernilla Wahlgren har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta (dock ej längre i min skivhylla). Snygg!

Och nu har hon börjat blogga. Hennes inlägg är väl ungefär av samma kaliber som Charlotte Perellis, Anna Books eller Nanne Grönwalls dito (kategorin avdankade schlager-tanter). De skriver om vardagen, om baaarnen, kanske lite friskt mode och smink, skogspromenader och en eller annan VIP-festlighet. Detta skrivet med taffligt språk och talspråkliga formuleringar - ingen särskilt hög kvalitet med andra ord. Men just Pernillas är snäppet intressantare eftersom hon ju är en gammal idol och favorit, och dessutom är hon fan ännu snyggare nu än hon var när hon var 17. Hur fan gick det till? 40 bast och 4 barn senare, fy fan vad bra, älskar't.

Pernillas blogg på Mama

Inte i brumman!

När vi ändå snackar om brumman. Denna annons har klippts ut ur en bögtidning som jag designade en annons för. Dildos och knytnävar kan tydligen skada vävnanden. No shit Sherlock. Och detta utan att du märker det. Men kukar då? Nehej, inte det minsann, men du kan ju fråga Angie, 22 (nedan) vad hon tycker. Eller det kanske bara var skador i dagarna två. Då gör det ju inget.

Och förresten. Varför är bögannonsering så grov, vulgär och rakt på sak? Ar det så killar vill ha det, tror dom? Se till att han använder kondom om du blir knullad...hjälp!
Och bilden av en snubbe som är på väg att spärra upp anus i kameran - är det jag som är pryd eller känns detta lite väl naket och hardcore?

Knacka innan du öppnar dörr'n va

Jag vill inelda med att be om djursex, för nu ska tant för ovanlighetens skull bli lite äcklig. Vi ska snacka anus, och inte vilket anus som helst utan anussex. Veckorevyn är en härlig blaska som väl vänder sig till 12-14-åringar (så gammal var iaf jag när jag läste publikationen). Jag råkade snubbla in på deras fin-finemanga rosa websida och klickar naturligtvis genast på länken för pinsamma sexhistorietter. Alltid lika kul ju. Och möts av denna:

Det var bajs som luktade!

”Jag och min kille hade kommit igång ordentligt när jag känner att det luktar skit ... Men jag tänker att jag säger inget, det är nog bara han som har släppt sig. Ändå försvinner inte lukten och jag börjar få svårt att koncentrera mig. Sedan tittar jag på mitt knä och där är det en BAJSFLÄCK! Så jag visar killen och då har han också känt lukten hela tiden och hade till och med bajs på händerna! Förklaringen var att vi hade haft analsex dagen innan, och eftersom min rumpa inte ”stänger sig” förrän efter typ två dagar så måste jag ha läckt lite…PINSAMT!” /Angie, 22

Va? Vad är detta för vansinne? Vad jag reagerar starkast på är naturligtvis när hon säger att hennes rumpa inte "stänger sig" förrän efter ett par dagar. Vadå "stänger sig", så den är först öppen och slapp - och menar hon på allvar att hon tycker det är värt att gå runt med halvöppen brumma i två dagar för det nöjet att bli påsatt i bakmusen? Det måste ju vara fruktansvärt att lida av analläckage, men hon bara krasst konstaterar att hennes rumpa inte "stänger sig", så enkelt förklarades den bajslukten, när hon borde inse att det kanske inte är läge att idka analsamlag om man har den typen av brumma som inte sluter tätt på 48h efter penetrering? Eller är det så för alla analentusiaster? Berätta gärna den som vet.

PIIINSAMT, var bara förnamnet.

Nostalgitripp tillbaka till 2006

Aaaauh. Bilden är liten men ack så snygg. Det här var på den tiden vi var snäppet galnare, snäppet löjligare, snäppet roligare (?). Det är väl i ungefär samma veva som scarfen-filmen, ballongdansen, cp-fyllan-06 - då det handlade om att den som hade flest groggar innanför västen och den som fick ligga var vinnaren.

Och som man ser på bilden var vi inte ens uppklädda. Fula jeans på chipstjocka lår och nån gammal stickad jumper, risigt hår samlat i en slarvig tofs - det är nog bara sminket jag orkat anstränga mig med någotsånär. Man hinner liksom inte när det är party varje dag. Utstyrslarna tar slut, och man hinner inte tvätta mellan pintsen i vilket fall.

Men roligt hade vi!

Gianfranco Zola

Men du skojar med mig? Vår käre gamle Chelsea-legend ska bli Manager för cp-skadan West Ham, vad är detta för trams? Har han gått och blivit hora på riktigt? Sist jag kollade hade han flyttat hem till Sardinien och spelade i sitt gamle b-lag (typ gjorde en Helsingsborgs-Henke Larsson, förutom den skillnaden att Herr Larsson fullständigt tappade koncepten och dök upp som gubben i lådan i landslagsfotbollen vid 38 bast fyllda). Trodde jag. Nu har Zola också gått och blivit stolle.

Här står han som ett bevis på löjlighet med sin nya fotbollsblus.

Vad fan, Zola no 25, en av Chelseas främste forwards genom tiderna, han som spelade så fint tillsammans med min älskade son Eidur - I've got the t-shirt liksom. Vad är det med fotbollsspelare nu för tiden - har de kollat för mycket på Footballer's Wife och blivit lättköpta horor dom med? Pengar, pengar, alla kan köpas. Och Shaun Wright-Phillips knullar i Man City numera. Robinho också, för där fick fnasket 32.5 mille istället får 29.5 som Chelsea erbjöd, och vad gör man inte för 3 extra mille när man redan har tillräckligt att köpa sig en hel negerö i Söderhavet, mycket vill ha mer. Vilka KRAVMASKINER.

Den med smör på

Jag bredde mig en knäckemacka till frukost. Smörets Best before är långt långt bort i framstjärten. Så långt långt avlägset skitlångt borta att man knappt kan förstå att denna dagen finns. Men när detta smör går ut ska jag ha en 1-månaders bebis (om man bortser från eventuell barnsängsdöd etc) - men det är ju om jättelänge, det kan man ju inte ens tänka sig, hur fan kan ett smör hålla så jävla länge, en hel eon ju, det borde ju vara ruttet vid det laget, härsket och torrt, eller va? Ska jag ha en smoking?

Ett namn att lägga på minnet: ASHIQ PALA

Den här killen tror sig kunna förändra världen med sin musik. Musik har ju makten att förändra världen. Och här har ni en som ger allt med sin skönsång.

En av Simons favvo-låtar. Tillika min.

Jo lajt dö skajs öpp abav mi

Dont fejd övaj

vi kan rool dö wööld

Duktig cp-skada. I love the X-factor.

Mer Countdown

Idag - exakt 2 månader tills Lovisas eller motsvarande persons beräknade födelsedag. Stora frågor får svar. Kommer silen till användning? Kan man år 2008 dö i barnsäng, eller var det ett 1800-talsfenomen? Hur låter det när det är som skönast?

Varför finns det inte ett blixtlås på magen?Vvad är det här för omoderna fasoner, är det bara etik, moral och etikett som gör att vi inte mer utvecklat laboratorieuppfödning av barn?

Ynka 10 vårtdagar att kryssa av i kalendern. Och 33 vanliga.

Nu går jag snart hem.

Allt blir mycket roligare om du är snygg

Nu har jag varit och besökt Sverige igen. Det är ett trevligt land, det kan man inte sticka under stol med och det finns det väl heller ingen anledning att göra. Bostäderna är snygg(are), gatorna är ren(are) och sen kan man ju hålla på och skryta i evigheter om välfärdsstaten Sverige - om föräldrapenning i 480 dagar, generösa bostadsbidrag, socialfallsbidrag, maxtaxa på dagis, slant till ledighetskommitteen etc etc. Det verkar till och med funka med ett blåbög som Reinfeldt. Sverige är fantastiskt - eller hur?

Självklart inser jag att det bästa jag kan göra är att flytta dit och bli vuxen, ansvarstagande och tråkig. Man gör ju alltid så. Men fy fan vad skrämmande.

Och en av de saker som skrämmer mig mest är DAMFRISYREN. Jag snackar alltså om den kortklippta skitfrilla a la Per Gessle som alla Svenska kvinnor över 35 verkar klippa sig i. Vissa tidigare, en del djärva snäppet senare - men det felar icke, alla ska den vägen vandra. Jag frågade min snygga mamma om det här (hon har självklart Frisyren, nu vid 55) och hon hävdar att det är den enda frillan som funkar när ansiktet börjar hänga; den liksom lyfter upp ansiktet lite grann som ett facelift utan kirurgi. Har man däremot långt hårsvall eller ens page tynger det ner det redan hängande ansiktet så att man ser ännu äldre och glåmigare ut. Därför gärna ett permanentat tantkrull på skallen så fort den första tantrynkan bryter fram i ansiktet.

Jag tror inte riktigt på den teorin. Den låter ju någorlunda vettig, men för det första tror jag inte frisyren gör mycket varken från eller till för ansiktsgäddhäng, det blir som det blir ändå, och dessutom faller det ju på att det bästa isåfall borde vara att ha långt hår samlat i en knut högt uppe på huvudet för att liksom dra upp och lyfta fejan - och det är det ju få som har efter tonårens ballerinalektioner lagts på hyllan.

Nej, det handlar istället om att det ska vara PRAKTISKT. En kort frisyr, vindjacka och seglarskor - det är en praktisk mundering som håller i alla väder. Den tar vi, sa polisen. Snygg, vad är det? Jag är ju redan gift och vem tänder på en som klämt ut en vattenmelon mellan benen iallafall? Smink - det är onödigt kladd, vem bryr sig om det? Och det är inte särskilt praktiskt med långt hår när man har barn som pillar och hänger överallt. Man drar på sig närmaste plagg i mjukt och skönt material när man vaknar och så är det inte mer med det. Seglarskon vinner över pumpsen i alla lägen. Vi älskar väl alla långa, sköna naturpromenader?

Och så är väl han Jante-luringen där igen och säger att man minsann inte får göra sig till med fina kläder och make-up, för då kan någon tro att man vill verka märkvärdig, att man tror sig vara förmer eller att man hu, ve och fasa tycker att man faktiskt är snygg.

Jag blir rädd. För när alla är så fula, praktiska och tråkiga - kommer jag framstå som en fåfäng, smått galen patetisk kärring. En toka i för kort kjol och för långt risigt hår i för många färger och på tok för mycket smink. Lite mascara hade väl räckt om du nu ville göra dig lite fin nån gång, du är ju faktiskt snart 40. Jag skiter så klart i att folk kommer att tycka så om mig, och kanske kommer jag att falla till föga en dag och klippa mig som en kärring och slinga och ha blus och fotriktiga pjucks, men just nu känner jag att jag helst vill fortsätta att vara snygg ett tag till.

Och ha kontaktlinser och smink vid förlossningen. Snygg ungdomsmorsa. Rock and roll.

Skäms på dig

Så här sa dom när man inte ville massduscha efter skolgympan:

"Men alla ser ju likadana ut utan kläder på"

Idag tittar jag på sjuka engelska program om kroppen. "The Perfect Vagina" om vaginal plastikkirurgi, snyggt ska det vara. Ett annat heter "Embarrassing Illnesses" och handlar som titeln antyder om pinsamma sjukdomar och åkommor. Det är kärringar med framfall, män med vårtor på snorren, tredje bröstvårtan, hemorojder, liktornar och generande hårväxt. En kvinna hade efter förlossning fått en kombinerad tarm och slida i och med att hon spruckit så dant - och detta hade hon gått runt med i två år för att det kändes så genant att gå till doktorn. Bajsat via en hemorojdsvulst i fina fittan.

Och dom säger det igen:

"Alla ser likadana utan kläder på"

"Vi har sett allt och ingenting är pinsamt"

Skitsnack, bullshit, bullfitta säger jag. Jag har bott med en doktor och har fått höra historier om folks lustiga åkommor, haha, freak show liksom. Han kom in med en purjo i brumman, den galne onanisten. Så kom inte och säg att alla är likadana och ingenting är pinsamt. Ingen är den andre lik och om fittan ser ut som en blomkål och läcker bajs är det fanimej grovt genant att visa för alla, inklusive doktorn och hela Storbritanniens TV-publik.

Beskriv dig själv med ett ord

Vår första uppgift i kursen i Grafisk Design var att göra ett självporträtt i Illustrator, ackompanjerat av ett självbeskrivande ord. Dessa porträtt och en medföljande presentation postades sedan på ett publikt inlämningsforum så att alla kunde ta del av varandras arbete och så att vi kunde lära känna varandra. Mysit ju.

Sverige för Svenskarna. Sven Svensson funderade på vilket ord han skulle välja, ett ord som karaktäriserade honom, gjorde honom rättvisa - kanske frågade han en god vän om råd. Vilket ord beskriver mig bäst? Här några exempel på vad mina kära kursare skrev om sig själva (ja, det är sant):

KREATIV (fan vad kreativt det var att tänka på det ordet när man gör en kreativ uppgift, tjena)

NYFIKEN (ja vem fan är inte det? Nyfiken på vad? Nyfiken gul?)

PYSSLIG (men fy vilket ostigt ord, låter som nåt en pensionär eventuellt skulle vara om hon hade turen att ha de 5 sinnena i behåll)

FÖRVÄNTANSFULL (eeeeh...ta gärna bort förväntans- så blir det roligare för dig)

ENVIS (som en jävla åsna)

NOGGRANN (du menar nog anal, eller pedantisk)

Jag skulle INTE bli glad om något av dessa adjektiv var det första mina vänner tänkte på när ämnet Ulla var på agendan. Lika väl som ett av orden ovan kunde man gå rakt på sak och ge etiketten TRÅKIG, för det är ju det dom egentligen menar.

Och i sina beskrivningar skrev dom saker som:
"Film har alltid varit ett stort intresse och jag avslutar nästan alltid dagarna med en bra rulle"

"God kost i samband med måttlig träning känns bra. Just nu älskar jag att cykla 14 km till jobbet i ur och skur. Natur och musik i en skön kombination samtidigt som det öppnar mina tankar och rensar mitt sinne. Det är en avkopplande stund av egentid!"

"Jag är väldigt envis – vill man så kan man"

"På fritiden lirar jag innebandy, är med min familj och våra djur och fixar på vård gård"

"Som person är jag en som tar dagen som den kommer"

Jag vet inte om jag någonsin vågar flytta till Sverige när jag inser att det är det här som är Sverige: Ostmästare, tråkmånsar och präktiga radhustöntar. Var kommer jag in i bilden?

Vilket ord karaktäriserar mig?

Ja du, jag kunde inte välja så jag bräkte på ända från tårna med hela fyra ord som jag anser beskriver mig.

Snygg, duktig, rolig och tuff.

That's me. Jantelagen blaha blaha, sa jag och postade mitt inlägg till allmän beskådan.

Mina Vänner på 80-talet

Alla är vi barn av vår tid, alla sitter vi inne med en Mina Vänner-bok, eller hur.

Mitt stjärntecken är ...

Jag vill ha chansen på ...

Min favoriträtt är ...

Den typen av frågeställningar. Stenbock, Ludde Korv och Spag Boll juh, lätt som plätten.

Mina syskon är två jävligt skojiga typer (it runs in the family fattar du väl), så här svarade dom:

Min favroitlåt är ... "Ja må hon leva" (inte för att det är en bra låt utan för att man vet att när man hör den är det den bästa dagen på året = MIN födelsedag) - sa syster Cecilia

När jag blir stor vill jag bli ... ?

När jag blir stor vill jag inte bli ... FITTGUBBE

Sa min bror Carl (ca 10-12 år gammal). Vad är en fittgubbe undrar du kanske. Jo, det är en man som figurerar i porrblaskor, svarar Carl, sån vill man INTE va.

Hahaha. Fittgubbe. Jag brukar säga att min chef är en fittgubbe, för det är han nämligen.

The Final Countdown

Den officiella nedräkningen har nu börjat. Efter denna arbetsdags slut är det 38 dagar kvar i selen, varav bara 15 Vårtkärringsdagar. Kryss i rutan, kors i taket.

Ken Lee tulibu dibu douchoo

Nu ska jag sjunga Ken Lee med Mariah Carey.
Ken Lee? Du menar kanske...Without You?
Nej nej, Ken Lee.

Detta hade vi roligt åt när jag ordnade Singstar-party på Tacokvällen i Lördags, vilket för övrigt var första gången det dracks vin i denna lägenhet sedan jag flyttade in. Lite så jag jobbar.

X Factor -Ant & Seb

Kolla först in detta: Ant & Seb på You Tube.

Killen i gul blus och blond Hitler-musse är fullkomligt övertygad om sin polares talang. Han beskriver sin vän som en blandning av Usher och Rick Astley – bara tanken på den kombon gör ju en knäsvag. Och själv påminner han starkt om P Diddy. Fast samtidigt är dom självklart helt unika i sitt sound. Joråsatt, nu kör vi.

Och killen i svarta linnet – talangen - ystar loss på sin ostmaskin och sjunger sådär överdrivet schlageraktigt "uh-oh-oh-oh, mysterious girl" – en riktigt kass låt med P Andre till att börja med. Gulblus-Musse står stelt bredvid med händerna i fickorna och man undrar när han ska klämma in med andrastämman.

Det ska han då inte, utan han ska istället (på P Diddys vis?) eka sista strofen som en liten totalt uddlös rap. "Come on move your body" eller varför inte bara ett fräckare än fräckast "yeah man". Unikt.

Juryn kan så klart inte hålla sig – de knäcker sig fullständigt. Fy fan vad härligt uselt.

Det är gulblusen som är chefen och promotorn, det är hann som sköter snacket. Och det är även han som har inbillat killen i linne att han kan sjunga. Båda två är cp-skadade. Det kan vara så att gulblusmusse har haft så dåligt inflytande på linne-fiaskot att han blivit cp-skadad, men faktum kvarstår - båda är sepe. Efter att de blivit utslängda av säkerhetsvakterna förmår gulblusen senare sin grundlurade kompis att ostsjunga Rick Astleys gamla hit "Never Gonna Give you up" då Simon Cowell passerar. Det är här det hela når sin kulmen i riktigt pinsamt härligt bra TV.

X-Factor är tillbaka – mina Lördagkvällar har åter fått mening och innehåll. Och Sheryl Cole är snyggast. Hon påminner mig om Angry Dogs-Jenny i hennes glansdagar, och jag tänker att Angry Dogs borde fan vart med i X-factor, eller hur?!

Gorillor på ZSL London Zoo

Min mans kollega - Markattan Miau

De kortaste 9 månaderna någonsin

Kärringen ligger som vanligt hemma på sofflocket (ja, jag har redan blivit tråkigast i kommunen och värre lär det bli, håll i hatten). Och se på fan, vilken passande Nio-bio dom kör på ITV - 9 Månader med Hugh Grant. Man lägger sig till rätta med filt och den nya Afrikanska jakthunden Jack, en kopp te på bordet.

Och knappt hinner Hugh på sitt förutsägbara sätt spela chockad och köra bilen av vägen, förrän nästa scen visar hur hans brud ligger på förlossningen och krystar ut en son till Hughs stora lycka.

Vilken kvalitetsrulle va. Till saken hör kanske att jag somnade och var borta ungefär i 1.5 timme i mitten av filmen. Men det är väl skitsamma.

Kässler

Tillåt mig presentera typ det fulaste jävla påfundet i modesvängen någonsin i mannaminne. Kassler-dojan. 

Jag tror de officiellt kallas Gladiator-boots, och det handlar alltså om en remsandal som av outgrundlig anledning går ända upp till knäet. Mindre smickrande får en välsvarvad vad kan jag svårligen tänka mig. Som en jävla kassler, vilket ju är typ det äckligaste köttet i hela köttskogen. Isch.

Brittiska Olympiaden

Det är så här ungefär vart 4e år när evanemang såsom OS (eller för den delen fotbolls-EM/VM) sparkar igång, som det känns tråkigt att inte följa dramat från hemmaplan. Här fokuserar man ju av lätt insedda skäl på de brittiska deltagarna, men dom skiter ju jag ganska duktigt i. Som häromdagen, när jag råkat rattat in upploppet på någon cykeltävling på min apparat. Den brittiske kommentatorn var eld och lågor gapandes över det faktum att spurtstriden leddes av en brittisk kvinna, oj vad hon pedalade och tog i så hon nästan bajsade i cykelbyxan. Och oj vad hon vann. Och som han sa: "It looks like Miss Johansson from Sweden is second, but who cares about that now...haha". Nej, vem fan bryr sig va.

Och dom som sysslar med sporter såsom cykling, segling, simhopp eller badminton. Bara en gång vart fjärde år uppmärksammmas dom i pressen, bara då kan dom nå den där hjältestatusen som bara sportfånar kan nå. Var får dom sin motivation från?

080808

Lucky 8. Den lyckligaste dagen i vårt liv måste väl ändå vara den åttonde i åttonde noll-åtta. Det tycker iallafall kineserna, som ju är särskilt skrockfulla. De står i milslånga köer för att få dagens stämpel på postkontoret. De vallfärdas i horder till rådhus och kyrkor för att knyta band detta speciella datum (tydligen inte lika fräckt med 070707 eller djävuls-coola 060606). Och de knullade som kaniner i November förra året för att lyckas pricka in en avkomma just den 8e dagen i den 8e månaden år 8 efter 00. Och för att vara på den säkra sidan bokar man in sig för ett planerat kejsarsnitt just idag. Ut med busen.

Och så sparkar man igång de Olympiska Lekarna just idag, med dunder och brak och dimma på den kinesiska muren. Tjusigt, flinade vargen. Här är en av guldhoppen i simhoppningen. 12 bast, 28 kilogram och oerhörda former. Hon är säkert jättelycklig.

Poo sticks!

Jag var på en rundvandring på Royal Free's Birth Centre och Labour Ward i Söndags. Tyckte det verkade bra för framstjärten. Den delen som kallades Birth Centre var oerhört trevlig - vänlig och rutinerad personal, stora fina rum med avslappningsutrustning och massiva badkar där hela familjen fick plats om man ville. Allt för naturliga (läs blodiga, bajsiga) förlossningar. Och barnmorskan påpekade att om man ville föda i vattnet skulle man ta med sig en sil. Udda, tänkte jag.

Idag när jag var på visit hos min Allah Akbar-midwife, berättade jag för henne hur trevligt det var på Royal Free's Birth Centre, hur jag tänkte att där kanske jag skulle kunna tänka mig att skriva in mig. Men det här med att föda i vatten, är det inte lite kladdigt, ska man ligga där i sitt eget bajs och blod?

Nej, men det är det man har silen till, säger Allah Akbar glatt, att fånga upp bajset!

Kan du tänka dig va, där ligger man i badkaret och krystar ut bajskorvar som flyter upp till ytan. Kanske man kan ha sin man till att fånga upp dom i silen? Som en lek med barkbåtar nästan ju! Som när man lekte i badkaret som liten parvel, fånga bajskorvar i tandborstglaset. Tjoho!

Nehejdutack, jag tror jag försöker ta mig ur badet innan jag bajsar på mig va. Det naturligaste som finns är att föda barn - vad är det för skitsnack, det är väl för fan inte naturligt att bajsa i badkar inför publik, tycker du det?

Gör dig av med din last

Vi står på en busshållplats vid Kentish Town Station ca kl 22.45 en Måndag. Vi kollar på displayen som visar vilken tid de olika bussarna ska anlända. Min ska komma först, jag är vinnaren. Just när vi står här och snicksnackar över något så trivialt som busstider på världsspråket Swedish, väser en röst:

You should get rid of yourself!

Frågande tittar vi mot busskurens bänk, där det sitter en inte helt illa klädd kvinna med någorlunda normalt och oknarkat utseende.

Vafalls?

You should get rid of yourself, upprepar framstjärts-cpskadan och vi noterar att hon sluddrar.

Mawia är tuff och ber henne hålla sina ovälkomna åsikter för sig själv, jag är mesig och gömmer mig bakom Mawia.

Där sitter alltså ett jävla fyllo på självaste Måndagen och är ohövlig och hotfull mot två oskyldiga små dockor. Kanske är han rasse och reagerar på vårt klingande sjungande språk, kanske är hon bara avundsjuk för att vi är mycket snyggare än hon, vad vet jag.

Otäcka kärring, leave us alone. Och stackars Mawia får henne på sin buss där fanskapet ramlar runt som en utvecklingsstörd utan rullstol och handikappsanpassning. Grattis.

Inbillningsmissfoster

En kollega kommer tillbaka från lunch-shoppingen med en Sainsbury's-kasse och ett avlångt färgrikt föremål i näven.

Tjocke-Miau:
-Aaaaaaaah, cookies!!!

Kollegan:
-???

Jag tittar närmare. Det är inga kakor, det är ett paraply.

Man ser det man vill se.

5 dockor är fler än 4 paket kräftor

Det tyckte jag var ganska storartat att sörpla i sig 4 paket djupfrysta kinesiska kräftor på en takterrass en Lördagsafton. Kräftor kräva dessa drycker, skanderade 4 av 5 och svalde Lingonsnaps till tonerna av Helan går och Vi äro små humlor vi.

Jag äter allt utom bajs och mögel.

Genant

Jag tog i nästan så jag sprack idag på IKEA - allt skulle ner i påsen; tjockglad, 6-pack Kopparbärs, olika ostvaranter och brödprodukter, mums sa gottegrisen.

Redan på Shuttlebussen fattade jag att jag nog tagit mig vatten över mitt huvud - det här skulle inte se bra ut. När vi anlände till Archway lämnades jag vind för våg ensam och stretade till C11-ans busshållplats. Man är ju envis också. Och snål därtill. Bussen stannar en bit ner för gatan där jag bor, det är ingen farlig strapats tänker jag och knatar på.

Men då kommer en tant med Dramaten-bag i släptåg och säger att jag på inga villkor får bära allt det där själv. Jag försöker spela tuff och säger att det är alls ingen fara. Men tanten är envis som synden på tanters vis, säger något om att Jesus giver styrka och trycker ner min skohylla i sin Dramaten-väska och tar tag i ena bärhandtaget på min blåa IKEA-bag. Nu ska vi samarbeta. Tack säger jag.

Men gumman är gammal och jag är kryare än vad min begynnande bukfetma vill låta påskina, så hon vill stanna och andas vart 10e meter, men det vill inte jag. Det känns riktigt genant det här. Så kommer en ung dam med resväska och undrar om jag och Farmor är ok. Nej, säger Farmor, kan du hjälpa oss. Varpå den unga damen bär min IKEA-bag hela vägen från Swains Lane och upp till min lägenhetsdörr.

Jag försöker säga att det räcker nu, tack så mycket, men hon propsar, säger att vi Holly Lodge Sisters måste hålla ihop och hjälpa varandra. Och under tiden får gammltanten stå ute på gatan och vakta flickans rsväska.

Piiinsamt. Jag ville ju inte ha nån hjälp, det var ju jag själv som drabbades av storhetsvansinne och fyllde shoppingbagen till bristningsgränsen, då får man väl skylla sig själv även om man är på tjocken? Men ibland är det lika genant att säga nej till hjälp när någon propsande erbjuder, då är det lika bra att låt dom hållas och spela hjälte. Det är samma på bussen/tåget när folk erbjuder mig att sitta, tack säger jag med en spelad lättad gravidsuck. Inte för att jag känner sittbehovet, mest bara för att det känns otrevligt att avböja när de gjort en ansträngning att vara trevliga.

Och extra genant är det när hjälten har krum rygg och Dramaten.

Vårtkärringsmordet - en modern who dunnit i kontorsmiljö

Det finns nog bara en skojare i detta drama som skulle kunna skriva denna deckare riktigt bra, därför kan jag redan nu avslöja mina planer.

Tänk dig en Vårtkärring med vårta på örat. Alla hatar henne, vissa är rädda för henne, hyser respekt för henne, har gått på myten om att hon besitter makt och inflytande. Vissa fjäskar för de tror att det är viktigt att vara på rätt köl med kärringen, andra är tuffa och ignorerar henne.

Alla talar illa om henne bakom hennes rygg. Vad fan gör hon här? Ska hon inte pensioneras snart, det är väl fan på tiden det vid 72? Varför är hon så äcklig och tjock, och vad fan är det för snuskig skinnflärp på örat? Hennes darriga äckelröst - kan någon bota den med mintpastiller eller kan hon åtminstone ha vett att knipa käft? Och fy fan vad äcklig hon är när hon käkar - halva lunchen på blusen, slafs och tugg med öppen mun, matrester i gipan som hon inte märker pga en förmodad stroke. Och hon ljuger om aidsen, hon ljuger om sin sons skottskada, hon hostar äckligt och nyser högst i kommunen. Och här jobbar hon på vårt kontor - men ingen vet vilken funktion hon har, varför hon behövs - bara de ärkepuckon i företagsledningen som hon lyckats övertyga om sin egen oumbärlighet.

Så bygger vi upp en intrig. Kärringen blir till slut tagen av daga. Och på sant Agatha Christie-vis är det någon av oss som är den skyldige. Men vem? Alla är misstänkta, alla hade motiv, alla hade vilja, alla hade någon gång tänkt tanken att det bästa vore om fanskapet sprang in i väggen.

Fjäsk-böget i Soho som går på teater med henne och sedan spyr galla bakom hennes rygg? Den gravida kontorskollegan som döpt henne till öknamnet Vårtkärringen/Wart bitch? Chefen som aldrig tycks bli av med henne trots idoga laga försök via juridiskt ombud? Den artiga assistenten vars tålamod aldrig tycks tryta men som är så trött på Vårtans spel att hon varje dag funderar på att säga upp sig, men aldrig gör det, fast en dag fick hon nog? Den nya accountanten som trodde hon skulle få ta över chefspositionen som fortfarande dansar efter vårtpipan? Någon av de andra tomtarna i sagan som fick nog av en vidrighetsminister? Vem var det? Vem är den skyldige? Vem var det som genomförde illdådet, eller vem är allas hjälte och räddare i nöden?

När Lovisa sover skriver jag den, så får du din nyfikenhet stillad. Håll i hatten.

Piccadilly Circus - e stället för dig?

Jag var på ett marketing-möte vid Piccadilly Circus nu i dagarna. Frågan var om vi ville annonsera på nån ny fräck LCD-screen till en kostnad. Det ville vi inte. I förbifarten nämnde de även vad kalaset går lös på om man vill köra ett 30-sekunders bildspel i loop på den berömda Piccadilly Circus ljusdisplayen. Det kostar £15,000 per två veckor.

Välkommen med ditt anbud.

www.sjukihuvet.com

Ja, jag är cp-skadad. Jag har nu bakat kanelbullar för andra gången denna vecka. Dubbel sats.

Men vad fan - jag har ju ingen pub att gå till, ingen pint att häva och min man arbetar norsk dubbel.

Och nu ska ja ta mig ett bad med badolja.

85 år men låter som 30 på telefon, det var la roligt.

Mobila skämt

Väldigt sällan uppskattar jag s.k. sms-skämt. Ding ding säger telefonen och i inboxen har man ett ofräscht gärna sexistiskt humormisslyckande. Tjena - delete. Jag känner ju inte så många chavs, så det blir inte så värst många höhö-texts skickade till mig, men ibland så. Och den här får jag erkänna var härligt smårasistiskt rolig:

London residents were asked whether Polish immigrants were a problem.
23% said: "Yes, it's a serious problem"
77% said: "To nie jest powazna kwestia przytcalym"

Som i SVT-klassikern Har du hört den förut? med Jeja Sundström, Jarl Borssén och Evert Ljusberg över en stor stark på puben. Kul liksom.

Vadå semestöör?

Kan nån Svenne förklara detta resonemang för mig? Om man slösurfar lite på svenska bloggar så här i Juli månad är det skitmånga som har ett inlägg av typen "Jau, nu går jag på semester, så ni kommer inte att få några uppdateringar på denna blogg på cirka 4 veckor då jag ligger i hängmattan".

Va? Vad var det jag missuppfattade? Det är väl när man har semester som man har tid att blogga om trams, mer än när man arbetar? Eller är det sant att folk inte har tillräckligt att göra på sina arbetsplatser så att de kan sitta och slösurfa och tokblogga på arbetstid (som jag just nu)? Men såvida man inte reser ut på en backback i ödemarkerna utan bredband kan man väl blogga på sin fritid/semester också? Man kan väl inte ta holiday från livet?

Sen att svennar har långsemester varje sommar är ju ett fenomen i sig. Man frågar; "När går du på semester?" och menar vilka sommarveckor har du fått, det frågar dom mig med, jag som lever som engelsman, och det kan jag berätta att så funkar det inte här. Man tar några dagar här och där, max två veckor i sträck enligt kontraktet, men aldrig en hel jävla skön sommarmånad som Sven Svensson.

Bakmaskin

Min främsta hobby var ju, som du kanske minns, pint-drickning. Sitta på sunkpuben och ljuga, suga i sig ett par cigariller, en pint till, rulla in på Slottet , rulla hem. Fy fan vad bra, vilken idyll.

Man skulle kunna ersätta Fostervattens-pinten med en läsk dito, men efter att ha provat ett gäng gånger har jag fått inse att det är fan inte en bråkdel så skojigt. Tyvärr. Allt blir mycket roligare om man är snygg, och snygg blir man av öl och sprit, så enkelt är det.

Så istället har tant återupptagit en gammal hobby från barndomens glada dagar. Det var jag och Carl i köket - kletande med negerbollar, kokande kola, bakande bullar. Nu är det bara jag, men därtill en jävla massa bakverk. Sockerkaka, negerboll, kärleksmums, kanylballe, småfrallor, scones, muffins och banoffe pie har alla tillagats i mitt nya kök, därtill brasilianska läckerheterna brigadeiro och beijinho de coco, som jag likt en kärring bjöd på som fika på Dublin Castle.

Mister du en hobby ersätter du med en annan. Kanske kan vi byta tilbaka 2009 nån gång. Just nu har jag en bulle i ugnen.

Mums!

Lovisas lilla macaco

Titta vilken söt jag har köpt till Lovisa. Tror du hon kommer att gilla den eller kommer hon att vara bångstyrig och vilja sno min Gura? Nicke Nyfiken är väl häftig?

3 Gravidos i Brighton

Fy fan vad snyggt! 3 skånska låglandskossor med nästan samma BF. 3 gamla hjältar från ungdomsåren i Lund.

3 samlag. 3 resultat.

Älskar’t!

Undervisningstetet

Tant har blivit ANTAGEN. På äldre dar ska jag nu utöka mina hundratals högskolepoäng utan examen, och detta bland annat på Dalarnas Högskola där de distansundervisar i världsspråket Portugisiska. Fy fan vad duktig jag ska vara, klassens ess och skicka äpplen till läraren. Sedan kan jag prata med min lilla familj. Muito bem bem, tudo bem, cansai de ser sexy, sehr Sexy!

Varning för ost

Kritikerna rosar den, kallar den "sommarens stora feel-good film", man blir glad av den, skådespelarinsatserna är fenomenala, storyn har djup och tyngd. Liknande dravel står att läsa i pressen angående filmatiseringen av musikalen Mamma Mia. Jag säger: Gå inte på det!

Ostigare smörja har jag inte upplevt sedan jag konfirmerade mig (och då är jag inte ens konfirmerad).

Meryl Streep är äckligt Tina Turner-fjompig, rör sig som om hon riktigt ansträngde sig för att se pigg och ungdomlig ut sina cirka 70 bast till trots. Och notera att varje gång det är närbild på kärringen slänger hon lite lojt sexigt (nej, jävligt utstuderat) fram en hårtest som hon börjar trula med i ansiktet, bara för att dölja rynkor och elände, det fattar ju alla. Och om du fått för dig att M Streep är en kvalitativ skådis, kan du backa ett steg nu, för maken till överspelande såpa-style shit ackompanjerat med omotiverade tonårsskrin får man ha lupp och lykta för att finna. Inte kan hon sjunga heller.

Och då ska vi komma ihåg att detta är inte en film i vanlig bemärkelse, detta är en filmatisering av en musikal.

Och Pierce Brosnan då, vilket oerhört genant skämt han utgör. Du minns kanske att han var manlighet och råcoolhet personifierad för några år sedan när han lyckades pånyttföda den gamle James Bond. I rollen som Pappa Bajs i Mamma Mia förringar han sig själv till en larvig patetisk medelålders förortssnubbe i chinos och helt utan stil. Hans sångröst lämnar mycket att önska. Och det i sig är ju inte särskilt märkligt, det märkliga är att man väljer honom till denna roll, hur tänkte dom?

Stellan Skarsgård - framstår som en alkoholiserad 50+-gubbe och har även han en bristfällig sångröst. Colin Firth - han känns för ung för att ens ha legat med Meryl för 20 år sedan, vad fan gör han där när han till på köpet sjunger ungefär lika bra som min farsa? Och de två systrarna - skitäckliga, högljudda kärringar som är sinnessjukt irriterande och fullkomligt massakerar Abbas fina bitar med sin cp-skada. Värsta scenen är när en av dom ålar ut över ett bord äckligt visk-sjungandes "Take a chance on me" mot Stellan S i syfte att förföra honom. Och det funkar, hur sjukt är inte det, hon får ligga!

Varför Björn och Benny gått och blivit sådana horor att de låter folk som varken har talang eller utbildning för att sjunga fullkomligt mörda ABBAs hitkvalkad – det är det ingen som vet, därom tvistar de lärde. Money, money, money – min kvalificerade gissning.