Jag spänner mig så mycket numera. Så ocool är jag att jag måste rusa upp och kolla att barnet andas om jag inte hör några ljud från vagnen/sängen. Alla andra morsor jag nämner detta för säger att detta beteende är ytterst normalt, alla gör så, man gör alltid så. Jag skulle snarare klassificera det som onormalt och smått sepe, även om så är fallet att alla nykläckta spänner sig på detta vis. Än har hon ju inte slutat andas och skulle hon göra det är det ju inte mycket jag kan göra när jag kommer galopperande - jag kan ju inte ens första hjälpen. Så slappna av, sluta spänna dig så, är mitt råd till mig själv.
Bland annat hade jag kunnat spara 155 pund om jag vore mindre spänd. I morse låg jag och slumrade sött i soffan när jag plötsligt vaknade med det sedvanliga andas-hon-rycket, reser mig hastigt upp ur soffan och famlar efter glojärnen på bordet. Råkar dock välta ner dem på golvet, splash sa det och en stor spricka rakt över ena glaset blev resultatet. Nu är jag sepe på riktigt med sprucket glas.
Men inte var jag dummare än att jag begav mig till farbror optiker för att åtgärda problemet. Optikern var tjock och snäll, så vi kom fram till att jag behövde en helt ny båge och plastglas snarare än glasglas med tanke på en framstjärt som småbarnsförälder till en klåfingrig som säkert vill slita brillorna ur den dumma mammans ansikte.
Här spände jag mig lite till och köpte en alldeles likadan modell som min mans glasögon, bara att de var lila-svarta stället för röd-svarta. Nu fattas bara matchande skiddräkter va, sedan kan vi kalla oss sepe-par på riktigt.
No comments:
Post a Comment