Brittiska Olympiaden

Det är så här ungefär vart 4e år när evanemang såsom OS (eller för den delen fotbolls-EM/VM) sparkar igång, som det känns tråkigt att inte följa dramat från hemmaplan. Här fokuserar man ju av lätt insedda skäl på de brittiska deltagarna, men dom skiter ju jag ganska duktigt i. Som häromdagen, när jag råkat rattat in upploppet på någon cykeltävling på min apparat. Den brittiske kommentatorn var eld och lågor gapandes över det faktum att spurtstriden leddes av en brittisk kvinna, oj vad hon pedalade och tog i så hon nästan bajsade i cykelbyxan. Och oj vad hon vann. Och som han sa: "It looks like Miss Johansson from Sweden is second, but who cares about that now...haha". Nej, vem fan bryr sig va.

Och dom som sysslar med sporter såsom cykling, segling, simhopp eller badminton. Bara en gång vart fjärde år uppmärksammmas dom i pressen, bara då kan dom nå den där hjältestatusen som bara sportfånar kan nå. Var får dom sin motivation från?