Det finns många i min ålder och yngre ändå som ägnar sig åt pensionärsaktiviteter, har jag märkt. Jag menar, jag känner en del "riktiga" pensionärer, och de påtar mig veterligen inte i trädgården dagarna i ända. Eller klagar över krämpor. Sover illa. Eller stickar och virkar löpande band. Eller hänger sig åt långkok och/eller sylttillverkning. Eller kollar slaviskt på "På spåret". Slänger sig inte med husmorstips heller.
Men det gör alltså ungdomar och unga (nåja...) vuxna i min ålder. Mest anmärkningsvärd är så klart Underbara Clara, ingen riktig vän till mig visserligen men en blogg jag läser. För att det är så häpnadsväckande fascinerande hur hon lever och hur hon lär. På pappret 24 år gammal, men nog måste hon vara en pensionär fångad i en ungdoms kropp? Så mycket som hon vet om hem och hushåll, bakning, gardiner, hur man tar bort en fläck, blommor och bin, tar det ju en hel livstid att lära sig. Jag kan fortfarande inte mycket husmorsknep alls, trots att jag är riktigt gammal i gemet jämfört med underbarnet Clara. Hon är som ett livs levande "Mitt bästa tips" från Hemmets Journal. Och hon skämtar inte ens!
Det är visserligen inget större fel med att vara en husmoderlig gumma trots att man ännu inte passerat 30, det är säkert supermysich för samtliga inblandade. Bara anmärkningsvärt att folk inte tycker att var sak har sin tid.
Det kan också vara så att jag själv är så jävla rädd för att bli gammal att jag spjärnar emot allt som känns gammeltackigt och på så sätt håller mig krampaktigt fast i ungdomen.
Jag har ingen trädgård och inga blommor i mitt hem. De färdigsydda gardinerna tog det mig ett år att få upp. Jag lagar och äter mat utan finesser och utan att redogöra i receptform vad jag satt i mig. Jag klär inte om mina köksstolar medelst tyg från gamla mormorskjolar. Jag fyndar aldrig på loppis. Jag sover som en stock om natten. Gott.
När jag inte hade små barn tyckte jag att det ballaste som fanns var att sitta och ljuga på puben. Inte sticka vantar med ett kattskrälle i knäet.
Vi är alla olika och tur är väl det, som det ofta heter. Det sägs att 40 är det nya 20. Jag skulle vilja hävda att 30 är det nya 80.
Men det gör alltså ungdomar och unga (nåja...) vuxna i min ålder. Mest anmärkningsvärd är så klart Underbara Clara, ingen riktig vän till mig visserligen men en blogg jag läser. För att det är så häpnadsväckande fascinerande hur hon lever och hur hon lär. På pappret 24 år gammal, men nog måste hon vara en pensionär fångad i en ungdoms kropp? Så mycket som hon vet om hem och hushåll, bakning, gardiner, hur man tar bort en fläck, blommor och bin, tar det ju en hel livstid att lära sig. Jag kan fortfarande inte mycket husmorsknep alls, trots att jag är riktigt gammal i gemet jämfört med underbarnet Clara. Hon är som ett livs levande "Mitt bästa tips" från Hemmets Journal. Och hon skämtar inte ens!
Det är visserligen inget större fel med att vara en husmoderlig gumma trots att man ännu inte passerat 30, det är säkert supermysich för samtliga inblandade. Bara anmärkningsvärt att folk inte tycker att var sak har sin tid.
Det kan också vara så att jag själv är så jävla rädd för att bli gammal att jag spjärnar emot allt som känns gammeltackigt och på så sätt håller mig krampaktigt fast i ungdomen.
Jag har ingen trädgård och inga blommor i mitt hem. De färdigsydda gardinerna tog det mig ett år att få upp. Jag lagar och äter mat utan finesser och utan att redogöra i receptform vad jag satt i mig. Jag klär inte om mina köksstolar medelst tyg från gamla mormorskjolar. Jag fyndar aldrig på loppis. Jag sover som en stock om natten. Gott.
När jag inte hade små barn tyckte jag att det ballaste som fanns var att sitta och ljuga på puben. Inte sticka vantar med ett kattskrälle i knäet.
Vi är alla olika och tur är väl det, som det ofta heter. Det sägs att 40 är det nya 20. Jag skulle vilja hävda att 30 är det nya 80.
6 comments:
Haha, vad fint skrivet! Jag tänker nog lite så som att man ska göra det man vill göra helst, oavsett ålder. När jag är åttio bor jag kanske i Spanien med min man istället, och ligger på stranden eller går på coctailpartyn och minglar. Om jag har lust med det då alltså :)
Trädgårdsarbete är riktigt kul för både föräldrar och barn - inte bara pensionärer även om de har mer tid. Jag har hjälpt till med ogräs odyl sen jag var liten. Den som har en trädgård måste ju också sköta den. :-)
På spåret är det enda kvalitetsprogrammet som sveriges television visas. Och så antikrundan förstås! Hahaha... :-)
Gillar sista meningen!
Var och en blir salig på sin fason, det sa redan Fredrik den store!
Mjau. Men jag har ändå alltid rätt, rent objektivt! ;-)
Den största pensionären är kanske jag ändå, för di gamla är ju kända för att gnälla, och oj vad denna tant kan gnälla och klaga!
Jag kan ge dig rätt på alla punkter utom den om På Spåret. Det finns en jävla massa SVT-program som är ballare än det, det är säkert!
Post a Comment