Millimeterrättvisa

Jag märker att jag börjar anamma varje förälders princip om millimeterrättvisa mellan syskon. Har jag postat en bild på Isabella måste genast ladda upp en på Lovisa också så att det blir rättvist. Och om jag viskar i Isabellas öra att hon är gulligast i hela världen måste jag tillägga "jämte Lovisa då alltså". Även fast hon är två månader och inte fattar måste jag säga så. Rätt ska vara rätt. Ingen får någonsin favoriseras.

Och det är ju anmärkningsvärt eftersom jag tidigare kritiserat detta beteende, tyckt att det är larvigt att mäta allt med exakt måttstock, spela roll pingisboll liksom vem som fick en kaka mer än den andre. Eller julklappar till ett värde av femtio kronor mer. Eller privilegiet att sitta i framsätet.

Men nu när jag själv har två inser jag hur viktigt det där är, att allt är lika och rättvist. För barnens skull kanske, för att de inte ska bli häxan avundsjuka gentemot varandra, men också mycket för egen skull. Ty man behöver den där tydliga balansen som bevis på att man tycker precis lika mycket om alla sina barn. För sinnesfridens skull.

Udda är inte jämt.