När man har en sådan liten smart telefon som jag har (jag har dessutom en sprillans ny, en hemlig) drabbas man lätt av Googlesjukan. Allt som man snackar om, allt man kommer att tänka på, måste man blixtgoogla. Omedelbums, pronto.
Är det verkligen Kylie som sjunger den där Higher-låten som fungerar som ledmotiv till Körslaget? Vilka är egentligen de sju dödssynderna? Vilket datum dog Kurt Cobain, var det rentutav idag? Hur säger man "vill du dansa" på arabiska? Varför är det så ont om q? Hur gör djur? Vem tänder stjärnorna? I all oändlighet. Därför behöver man den lilla mojängen i handen och vara uppkopplad hela tiden. Den är en del av mig, min portabla encyklopedi och extrahjärna. Visst är det så.
Men vissa tar det ännu ett steg längre. I min statistik över vad folk har googlat för att komma till min blogg kan jag bjuda på följande exempel bara från den senaste veckan:
De har alltså noll fantasi, none whatsoever. De googlar allt. Vad fan ska man snacka om på daten med heta ragget så man får komma till? Ah fan, jag googlar't. Kanske Ullaguran kan vara till hjälp, doktor Ullis to the rescue. Skulle inte tro det va. Jag vet väl inte vad man snackar om på daten. Man super sig snygg och på den vägen är det. Jag och min exfru Emma gjorde en gång för länge länge sedan, det var på den tiden vi båda var unga sniglar i Londonium, en lista på saker man INTE bör omtala på första dejten. Den var jävligt rolig om jag får säga det själv, och det får jag ju. Så visst, Ullagurans tips på hur man inte ska bete sig, de är hetare än hetast. Läs den här.
Ett ord på vägen bara, till alla fantasilösa miffon out there: Om du sitter vid din dator med cursorn blinkande i Facebooks statusuppdateringsfönstret och du inte kan komma på något intressant/vitsigt/uppseendeväckande att skriva - då är det nog tyvärr så att du inte har något att säga. Och du vet lika bra som jag att har du inget vettigt att säga gör du klokt i att hålla käft. Tala är silver, tiga är guld, remember? Inte googla fram något random att skriva, lägg ner för det blir bara patetiskt och alldeles säkert ointressant. Kunde Ullaguran hjälpa detta förlorade ägg? Nja, jag skrev ju en lista på synnerligen olämpliga statusar nyligen, dessa är ju bra att undvika och det var säkert dit googlingen ledde. Länk här.
Googlingen för Jag-har-aldrig-frågor, den är intressant, för den återkommer i princip varje vecka. Och leder till en sanslöst bra guide till Jag har aldrig-leken som jag knåpade ihop på den tiden jag var ute i svängen nästan jämt och emellanåt lekte denna fjortislek på puben (här är länken). Och att komma på nya frågor var aldrig någon match. Bara att fokusera på sex, droger och känslor så blir det bra. Aldrig att jag tvekade eller frågade Jeeves eller motsvarande. Frågorna bubblade ur mig. Uppenbarligen är det inte så lätt för fantasilösa ungdomar av idag. Jag undrar om de googlar direkt där och då under lekens gång eller om de förbereder själva hemma?
Slutsatser man kan dra av det här? Jag är påhittig och inte alls så fantasilös och torr i bollen som folk över lag. Googlandet kan lätt gå överstyr så att man till slut googlar allt och helt slutar tänka själv. Då är det tur att man har Ullaguran som ger bästa svar på tal. Eller hur.
Till slut, när man mist all sin påhittighet och kreativitet, då får man helt enkelt googla "saker man kan googla", men då jävlar har man sjunkit djupt i oinspirationens och dumhetens träsk. Och då tror jag man är bortom all hjälp.
Är det verkligen Kylie som sjunger den där Higher-låten som fungerar som ledmotiv till Körslaget? Vilka är egentligen de sju dödssynderna? Vilket datum dog Kurt Cobain, var det rentutav idag? Hur säger man "vill du dansa" på arabiska? Varför är det så ont om q? Hur gör djur? Vem tänder stjärnorna? I all oändlighet. Därför behöver man den lilla mojängen i handen och vara uppkopplad hela tiden. Den är en del av mig, min portabla encyklopedi och extrahjärna. Visst är det så.
Men vissa tar det ännu ett steg längre. I min statistik över vad folk har googlat för att komma till min blogg kan jag bjuda på följande exempel bara från den senaste veckan:
- Date samtalsämnen
- Saker att skriva på Facebook
- Jag har aldrig leken frågor
De har alltså noll fantasi, none whatsoever. De googlar allt. Vad fan ska man snacka om på daten med heta ragget så man får komma till? Ah fan, jag googlar't. Kanske Ullaguran kan vara till hjälp, doktor Ullis to the rescue. Skulle inte tro det va. Jag vet väl inte vad man snackar om på daten. Man super sig snygg och på den vägen är det. Jag och min exfru Emma gjorde en gång för länge länge sedan, det var på den tiden vi båda var unga sniglar i Londonium, en lista på saker man INTE bör omtala på första dejten. Den var jävligt rolig om jag får säga det själv, och det får jag ju. Så visst, Ullagurans tips på hur man inte ska bete sig, de är hetare än hetast. Läs den här.
Ett ord på vägen bara, till alla fantasilösa miffon out there: Om du sitter vid din dator med cursorn blinkande i Facebooks statusuppdateringsfönstret och du inte kan komma på något intressant/vitsigt/uppseendeväckande att skriva - då är det nog tyvärr så att du inte har något att säga. Och du vet lika bra som jag att har du inget vettigt att säga gör du klokt i att hålla käft. Tala är silver, tiga är guld, remember? Inte googla fram något random att skriva, lägg ner för det blir bara patetiskt och alldeles säkert ointressant. Kunde Ullaguran hjälpa detta förlorade ägg? Nja, jag skrev ju en lista på synnerligen olämpliga statusar nyligen, dessa är ju bra att undvika och det var säkert dit googlingen ledde. Länk här.
Googlingen för Jag-har-aldrig-frågor, den är intressant, för den återkommer i princip varje vecka. Och leder till en sanslöst bra guide till Jag har aldrig-leken som jag knåpade ihop på den tiden jag var ute i svängen nästan jämt och emellanåt lekte denna fjortislek på puben (här är länken). Och att komma på nya frågor var aldrig någon match. Bara att fokusera på sex, droger och känslor så blir det bra. Aldrig att jag tvekade eller frågade Jeeves eller motsvarande. Frågorna bubblade ur mig. Uppenbarligen är det inte så lätt för fantasilösa ungdomar av idag. Jag undrar om de googlar direkt där och då under lekens gång eller om de förbereder själva hemma?
Slutsatser man kan dra av det här? Jag är påhittig och inte alls så fantasilös och torr i bollen som folk över lag. Googlandet kan lätt gå överstyr så att man till slut googlar allt och helt slutar tänka själv. Då är det tur att man har Ullaguran som ger bästa svar på tal. Eller hur.
Till slut, när man mist all sin påhittighet och kreativitet, då får man helt enkelt googla "saker man kan googla", men då jävlar har man sjunkit djupt i oinspirationens och dumhetens träsk. Och då tror jag man är bortom all hjälp.
No comments:
Post a Comment