Groda i sängen

Inatt steg jag upp vid 04:30-rycket för att laga lite mumsmjölk till min lilla bäbis. Döm av min förvåning när jag hasar ut till köksregionerna i halvdunklet och hör frasande ljud från soffan. Jag vänder mig ditåt och där sitter lilla Lovisa med Guran i famnen, stilla i mörkret. Och gråter! Hon är alldeles blöt på kinderna och på pyjamaströjan.

-Det var en groda i min säng, säger hon.

Men hon ska ju komma in till mig om hon vaknar och är rädd eller ledsen, inte sitta själv i soffan och gråta. Säger jag till henne. Hon gör ju alltid det annars, ropar på mamma, kommer till mamma. Så beklämmande, lilla vän!

På morgonen när hon vaknar (i min säng) utbrister hon med ett stort leeende:
-Grodan har hoppat iväg!

Och det var denna dags lilla berättelse om världens sötaste klokaste två och ett halvt-åring. Älskar'n.