Minns du Ica-tån? Hur en trave Ica-kassar dunsade ner från en icke-fastskruvad hylla och demolerade min stortå? Jag fick 500 spänn och en korg full med delikatesser för svedan och värken av Mr Ica Tuna, taximocka. Men tån är fortfarande sepe. Varför har du så liten tånagel? Frågade någon mig. Det har jag väl inte. Den är bara missformad och ovanligt tjock och härlig. Tacka Ica för det. Dessutom är det samma tå som Måns Sjödahl trampade på under en ostig gammeldans på någon av alla dessa universitetsbaler jag sprang på i min ungdom, så den var ju smått missbildad från början. Jag vill inte på något sätt svartmåla Måns, han var säkert en ytterst dansant kille med krylligt hår och rytmen i blodet, men faktum kvarstår att min tå blev sepe, och detta på grund av ett valsfelsteg, förmodligen mitt.
Men gissa nu vilken tå som fått sig en omgång. Är det samma gamla äckliga stortå, tro? Nähä serru, för idag sparkade jag lilltån i vagnshjulet på väg till dagis, och det kändes ju urlöjligt att det gjorde så ont så jag tog mina apostlahästar och promenerade till stan and back, ignorerade smärtan och var tuff. Tills jag kom hem, såg att tån blivit lilasvullen och tryckte i mig två danska Alvedon. Vilken liten känslig blomma man är. En liten fjuttig tåspark och man är på gränsen till invalidiserad. Patetiskt är förnamnet.
Nu ligger jag här med bultande tåjävel och hoppas att jag inte ska tvingas köra runt i rullstol imorgon när jag ska till Alberta Kvarn. Fy fan va. Another toe, another day.
No comments:
Post a Comment