Den Facebook-gruppen skulle inte ha många medlemmar, kan jag säga. För alla, ALLA, fullkomligt älskar, ÄLSKAR, Solsidan. Höga som låga, män som kvinnor, pensionärer som barn. Solsidan är det bästa som hänt oss sedan skivat bröd introducerades. Så träffsäkert, så gapflabbsartat roligt. Något att referera till på jobbfikan, något att inkluderas i.
Och redan där blir jag smått misstänksam. Det är som med iPhonen. Helt urskillningslöst väljer man den som bäste telefonen i raden, för det säger ju alla. Sprids som en pyromanens löpeld, vilket inte nödvändigtvis är något bra. Eller Sveriges mest besökta blogg, kissies.se, är den nåt bra? Eller är det bara samma effekt som om någon stirrar upp på himlen, pekar och gestikulerar, fler och fler följer John, tittar upp, men ser inget. För det finns ju ingenting, så ej heller på Kissies blogg (för övrigt språkpolisens värsta mardröm i bloggform). Eller Kenza.
Tillbaka till Solsidan, Sveriges populäraste tv-program, utan konkurrens, utan motstycke. Jag ser på det själv, och jag skrattar jag med. Ibland. Inte så att jag kastar bak huvudet och slår mig på knäna. Så fantastiskt är det inte. Karaktärerna är rätt så platta och förutsägbara. Jag mer bara ler emellanåt. Och tycker Rheborg är den största behållningen, Ove en icke alls underhållande stereotyp. Fnissar lite för stunden, men får faktiskt ingen varaktig behållning. Får folk det? Eller ståpäls.
Kalla mig anti, kalla mig stel. Men jag blir lite sån när saker överhypas på detta sätt. Jag sätter på mina kritiska glasögon och letar fel. För sån är jag, och det är därför du älskar mig.
2 comments:
Kunde inte sagt det bättre själv! Fast det har jag ju...!
Nä det är fan smått sinnessjukt hur helt fräckt jag snor dina åsikter, mamma Mu. Men det är för att a. Du är så klok (du är min idol) och b. Du inte har någon egen blogg att dryfta dina åsikter i. Se det som ett straff. Eller som en komplimang.
Post a Comment