Världen utanför Vad bryr vi oss om den Ingen ser och hör I våran värld Nu och här Världen utanför är ingenting för oss Vad alla andra gör är deras sak Deras värld Världen utanför

För att citera Barbados. Varför man nu skulle vilja göra något så ostigt. Men jag är ju en ost, en gammal vällagrad cheddar, och världen utanför vet jag inte mycket om förutom vad som visas på teven.

Vi sitter  här hemma i vår lilla kokong. På hela helgen är det ingen som gått utanför dörren. Knappt någon som kommit ur pyjamasen faktiskt. Fy fan vad gött.

Mycket fokus på lillaste, på bekostnad av lilla. Det ska vi råda bot på.

Som alla säger, blir det stora barnet plötsligt väldigt stort när bäbisen anländer. Sjukt stora blöjor, väldigt tung att bära - men också oerhört förnuftig, kul att umgås med och duktig. Här har hon somnat utmattad i soffan med sin vapendragare, min Guran, hennes Goj-oj.

 Vart ska jag någonstans? - frågade hon så gulligt i morse när vi satte på mössan och ursinho-halsduken.
Du ska till dagis!
Okej! - sa Lolo glatt.

 Just det här trevliga sättet att säga "Okej" uppskattar jag. Som när man säger "snälla Lovisa, ät din mat, plocka upp dina saker, gör si, gör så", som en jävla tjatmorsa, så tänker hon efter två sekunder och säger sedan glatt: "Okej!"

Och tacka teven, Bolibompa och framförallt Charlie & Lola för att Lovisa nu har antagit en mer uppländsk dialekt. Stockholmska nästan, åtminstone tv-svenska. Och det vet vi ju att det är fint som smör, jämfört med den bräkiga trista skånskan man t.ex. lär sig på dagis.

Jag vill även ge lite cred till Charlie & Lola för hennes allmänt trevliga attityd - hon nästan låter som Lola när hon pratar - ascoolt.

Teven som barnvakt, hur bra som helst, jag ger mig fan på att mitt barn är mer verbalt än den unge som aldrig får fånglo på dumburken.

Nu är det bara jag och nedan avbildade figur hemma. Jag kallar henne Little Otik, efter Svankmajer-filmen om trädbäbisen som äter sig till ett monster. Se den, om du vågar. Lite elakt kanske, men den här lilla spättan som ju faktiskt heter Isabella, äter häpnadsväckande mängder mat. Jämt är hon hungrig. Såvida hon inte sover, för det gör hon också mycket. Äter, sover, bajsar - ett underbart liv.