Lite så känner jag nu när jag vaknar. Alarmet ringer, morgonen gryr, mannens dusch strilar från badrummet. Dags för en ny dag, tänker jag. Vad ska jag ha på mig, blir jag snyggast på kontoret idag igen månne.
Men så kommer det över mig, som en kalldusch, att jag har ju inget jobb, inget kontor att gå till. Det sitter en annan prinsessa på den där Jesus-tronen nu, och allas liv rullar på som vanligt, med eller utan Ullaguran. Utom Ullagurans förstås, för hon sitter hemma och räknar sina tår och undrar när egentligen den där lilla skojaren vi så kärleksfullt kallar Isabella ska komma ut och göra min vardag meningsfull igen.
No comments:
Post a Comment