Jag var smart nog att få min man anställd på Lunds coolaste företag innan jag själv kastade in handduken. Så under tre veckors tid jobbade vi tillsammans, på samma avdelning, hur coolt var inte det. Men vi var självklart synnerligen professionella - inte den minstaste pussen och när han stack för att hämta vår dotter klockan 14 sa jag helt frankt "ha en trevlig kväll, ses imon". Som ett slags stående skämt.
Inte för att det var hemligt. Mina och hans chefer kände ju till fakta från början och tyckte det var helt i sin ordning. Men när han skulle träffa sina chefer, mellancheferna, nämnde jag aldrig det faktum att den duktige, snygge killen de skulle intervjua var min högt älskade make. Ville väl inte att de skulle vara biased. Jag har en lämplig kandidat till er, varsågoda här är Ludde Korv, sa jag.
Och så fick han så klart jobbet, för han är kommunens smartaste, det visste jag väl. Och ingen av hans tre närmaste medarbetare verkade fatta läget. Även om många runt omkring visste, för det hade jag ju berättat för dem. Men de tre LUT-fiskarna visste inte, så vitt vi visste.
Tills en av mina sista dagar när en annan kollega, en som visste, utbrast: "Oh vilken schysst make du har" varpå han som satt bredvid bokstavligen lyste upp som ett ljus. No shit, Sherlock, de är gifta, och inte är det på låtsas. Sedan skrattade han gott och länge och berättade om vilken fantastisk assistent han hade tyckt jag var - som tog hand om den nye varje dag och till och med lagade lunchlåda åt honom! Den med smör på. Men inte skulle han berätta för de andra två - nej, de vet inte att jag vet och jag tänker inte säga något, min hemlis, hihi.
Men så idag sa Ludde till de andra två att "som ni vet ska min fru ha barn vilken dag som helst och jag kommer att ta ledigt några dagar". Och den ene, dansken, bara "nej men vad säger du, det visste jag ej, grattis" medan den andre, svennen, som tydligen varit smart och listat ut redan från början men hållit denna information för sig själv, goes "ja men det visste du väl att hon skulle, varför trodde du hon var så tjock?". Och jag vet inte om ljuset gick upp av sig själv eller om han behövde vidare förklaring. Hon den höggravida som satt rakt över disk fram tills häromdagen, det är henne vi talar om, allas vår men mest Ludde Korvs Ullagura.
Så nu vet de allihopa. Men de vet inte att jag vet att de vet. Roligt!
No comments:
Post a Comment