Storken kommer med en docka

Idag är det den nionde, fast klockan är inte fem ännu. Det var ju Lovisa som sa att Isabella kommer den nionde klockan fem. Var hon fick det ifrån är det ingen som vet, kanske är hon synsk, kanske är det så det kommer att bli. Fast det passar tyvärr inte, för Ludde börjar skolan ikväll. Kanske imorgon är bättre. Eller på lördag, för det är ju då de har sagt att det är dags på riktigt. Fast missar man lördagsgodispåsen då, eller kan man trycka i sig den mellan värkarna, som en annan vinnare? Ludde behöver iallafall inte vara hemma från jobbet om hon kommer på en helg, och det är ju bra. Hon får absolut inte komma den 17e iallafall, det har min mamma sagt. Då blir hon både arg och ledsen. Så nu är jag skräckslagen att jag ska göra min mamma besviken. Samtidigt måste hon komma innan halva släkten åker till Lanzarote vecka 8, annars blir kussarna gramse, och det kan jag ju inte heller bjuda på.

Om dräktigheten håller i sig exakt lika länge som i fallet Lovisa har jag räknat ut att hon kommer den 19e. Men då ska man tänka på att nummer två över lag är mycket snabbare än nummer ett. Och att övergången tid vanligtvis verkar minska. Så om jag var 6 dagar överburen förra gången kanske jag är 4 denna. Och om förra förlossningen tog 20 timmar kanske den här tar fem. Då landar vi snyggt på den 16e februari, och det kan väl förhoppningsvis inte reta någon?

Om världen var modern skulle jag beställa tid för leverans hos storken. Så kunde han flyga in, genom min skorsten som jag inte har, och överlämna ett litet bylte, en snäll liten docka som bara tindrar med ögonen, en sån vill jag ha!

Då säger du: skyll dig själv som låg, du vet att det är så här det går till, bajs och blod överallt, bit ihop, kom igen, ta dig i kragen, det blir skitbra. Var det en docka du ville ha kunde du väl för fan ha beställt på BRleksaker.com. Väx upp, fatta mod, sluta sjåpa dig.

Ok ok, I hear you. Men skit du ut en hörnsoffa, kissa ut en enorm vattenmelon eller ett brinnande bowlingklot med taggar, bara gör't. Och kom sedan till mig och berätta att det där var väl ingenting, en fis i världsrymden. Och dra den om att man glömmer allt så fort man får upp sin bäbis på bröstet, dra den om snödrivan, kalla in Jeja Sundström och Jarl Borsén när du ändå är igång med vitsdragandet, bara gör't.