Det här är första dagen på resten av mitt liv

...sa någon gammal ostmästare och ystade för glatta livet. Fast det är så det är, så vill man ju inte säga det, för klyschor är till för att hata. Men nu vänder vi blad, här startar ett nytt kapitel.

Passa på och njut av din ledighet, säger de som jobbar. Gå hem och vila, sa dagisfröken. Daytime television, tipsade hon.

Det kändes ju fullständigt absurt att skicka iväg mannen till jobbet och lämna barnet på dagis trots att jag själv bara ska sitta hemma och fisa. Det här kan för övrigt vara första gången jag är ensam hemma i lägenheten sedan vi flyttade in för ett år sedan. Tystnanden. Den talar.

Nu kan man snacka om att man väntar barn. För det är ju det man gör nu, väntar. Det kan hända när som helst, säger svenska folket. Ja, det kan hända hemma på hallgolvet med bajs och blod, var det en som anekdoterade så vackert för mig på festen i lördags.Den synen att komma hem till unnar jag varken Ludde eller ambulanspersonalen.

Förvärkar? Ja, jag tror det. Särskilt på nätterna när jag drömmer att vattnet går och jag hetsar till sjukhus. I natt åkte jag t.ex. taxi till Royal Free från någon efterfest jag var på. Det du. Snart reser jag till helvetet och tillbaks igen.