Och jag fick presenter. Av mina vänner kollegorna. Vackra halsband och armband, valda med omsorg av en snygg med god smak. Och de sa att de skulle sakna mig. Inte lika mycket som jag kommer sakna er, ystade jag. Och dagen till ära serverade restaurangen trollkorv, I saw the sign. Har jag letat efter trollkorv sedan jag fick mig en till livs på Kent-konstjärten i juni? Ja det har jag fan. Jag och Jesus tog oss alltså varsin trollkorv på avslutningslunchen, satt som en kniv i ryggen på länsman.
Och min japanske vän höll ett litet tal på hejdåfikan. Han sa att jag var ljuset, som lyste upp rummet när jag kom in. Light, sa någon kvick jävel. Lightning, menar du väl. Blixtar och dunder. Ja, men det kan jag ta, den beskrivningen gillar jag. Ljuset och glädjespridaren som sprakar lite argt och tufft när man minst anar't. Älskar't.
Men sedan, när jag kom hem, forwardade Peltosnyggisen ett mail som den lille söte japanen skrivit på sin underbara broken English, och nu tar jag mig friheten att kopiera mailet i sin helhet och nu får du också komma ihåg att han är en ganska så hög och duktig chef inom företaget:
Hi Emma
This is Yuji.
Today Ulrika left.
We missed her.
By the way
Is there any your great power to help us or advice for speed-up?
BR/Y.H
Och det var då, först då, som de små tårarna trillade. Jag älskar Sony Ericsson.
No comments:
Post a Comment