Det verkar som det i dagens Sverige finns ett stort antal normalintelligenta människor som inte kan använda pronomen i tredje person plural riktigt. Att Kissie inte klarar av det, förvånar mig föga, men att bekanta till mig och deras bekanta, på facebook, i mail och i bloggar gör fel med detta slår mig med häpnad.
Att inte kunna skilja på de och dem. Regeln är alltså så enkel att DE används i subjektsform, och DEM i objektsform. Svårt att ta miste, tänker du, men så är det visst icke för gemene man. Ex. Dem är snygga. Jag tycker om de. Är fullt plausibla meningar att hitta hos folk jag i övrigt hyser respekt för. Inga namn här, det blir bara tarvligt, you know who you are. Varför?
Är det för att de låter likadant i talspråk? Dom. Blir man förvirrad av det, måntro? Men man kan till och med komma undan med att skriva dom i både subjektsposition och objektsdito, då gör man iallafall inte fel, då är man bara talspråklig i sitt skrivande och det kan ju vara lite charmigt. Jag skriver själv dom ibland, som ett stilistiskt grepp.
Eller så kan man prova att byta ut sitt de/dem man är osäker på mot jag/mig, vi/oss - då tror jag inte någon, förutom cp-skadan själv, skulle tveka. Exemplet ovan: Mig är snygg. De tycker om jag. Oss är snygga. Jag tycker om vi. Ja, du hör ju själv så idiotiskt. Men på samma nivå som de/dem, tycker jag, tycker språkpolisen.
Här finns en intressant förklaring till varför folk kan tänkas göra fel. Att
dem känns liksom lite finare, därför klämmer man gärna till med
dem av bara farten, även i subjektsform,
bara för att verka. Åh, så fånigt va!
Den inbyggda grammatiken spelar oss ett spratt, talspråkets dom förvirrar oss tydligen. Det lättaste vore då att införa dom i skriftspråket och alltså ha samma ord för subjekts- och objektsform. Men det vill varken språkvårdarna eller språkpoliserna, så det kan ni glömma. Det snyggaste vore om alla kunde lära sig rätt istället. Ska det vara så svårt?
Det brukar heta att huvudsaken är att budskapet går fram, att folk fattar vad man säger, grammatik är inte så jävla viktigt. Säger folk. Men jag håller inte med. Ett torftigt språk, felaktigheter, stavfel, särskrivningar och utpräglade dialekter är alla saker som tar bort fokus från innehållet och gör att man tappar tråden. En fet örebroare med glittrig topp som nyhetsankare, och jag hänger inte med alls i vad som har hänt.
Snacka så man fattar? Förenkla språket för att människor är enkla? Nej, fy så dumt. Vi minns ju Burger King-tjejen, visst gör vi. Min bror skulle till och beställa en Whopper och ber expediten att exkludera ketchup, varpå hon ropar till köket: Whopper, extra ketchup! Nej nej, säger Carl tålmodigt och förklarar tålmodigt att exkludera betyder att ta bort. Hon: "Snacka så man fattar".
Det är väl inte människor som BK-bruttan som ska få bestämma språkutvecklingen?
