Sunday, September 11, 2011

Victoria Silvstedt-syndromet

Folk som har bott utomlands alldeles för länge. Och glömmer bort sitt modersmål. Börjar famla efter ord och tar istället till det nya språket i tid och otid. Talar plötsligt med brytning. Finns de på riktigt? Ja, Victoria Silvstedt, hon är väl faktiskt på riktigt, trots att hon helt klart verkar vara en cartoon (vad heter det på svenska?). Det närmaste man kan komma en parodi på sig själv. Tanten måste skämta, tänker man när hon öppnar kakluckan. Men det gör hon tydligen inte.

Idag har vi tittat på de långa och många sändningarna med anledning av tio år sedan nine-eleven (vad heter det på svenska? Elfte september ja). Särskilt dansk television bjöd på magstarka och rafflande reportage. Men även SVT. Claes Elfsberg i en provisorisk studio alldeles vid Ground Zero, ett riktigt klassiskt nyhetsankare (på tal om nyhetsankare förresten, se ALDRIG filmen Anchor Man, det var ta mig fan den sämsta humorbefriade dyngan jag sett på länge, Pelto måste varit full både när hon såg den och när hon tipsade oss att se den, 39 kronor jag hellre gett till djävulen).

Anyway...Claes Elfsberg var det ja, kvalitetskille, fortfarande snygg. En av hans gäster i studion var New York-frun Janique Svedberg. Bara namnet Janique får mig att tänka att hon måste vara smått sepe, men det är säkert bara mina fördomar som spelar mig ett spratt. Men hon visar sig alltså vara smittad av Silvstedt-sjukan. 27 år i United States of Amerikatten liksom. She has forgotten her Swedish, terrible, I know. Fast samtidigt talar hon flytande svenska, om än Göteborgska. Bara att hon liksom famlar lite ibland, efter orden, efter sin eget språköra som hänger där och dinglar strax utanför vagnen hon tappats bakom.

Men Elfsberg är snabb att hjälpa oss Svenne Bananer som inget fattar när coola rikemanskärringen från New York svänger sig med amerikanska, no problem for Janique, inga problem säger Claes.

Och jag vill på intet sätt förringa tantens insats. Hon var säkert en sann hero när hon lät sig firas ner in the rubble. Modigt gjort, som en bisittare i studion uttryckte det. Vilket ju var exakt vad Tjocke Viktor sa till Madicken efter att hon gått balansgång på skoltaket. Ja, modigt gjort. Det är inte det jag stör mig på.

Janique Svedberg: Då förstod vi att det var ingen accident.
Claes Elfsberg: Ingen olycka.
[snabb som katten direktöversätter Claes för oss, tack Claes]

JS: Min man jobbar med army och FBI och sånt därn't, och han hade en automatic reaktion att åka ner och hjälpa till.
[audomadic uttalar hon det, det är väl amerikanska, och den svenska varianten automatisk kommer hon inte på, reaktion dock uttalar hon på göteborgska. Sjukt låter det]

JS: Vi hade med oss våra climbing gear
CE: Klätterutrustning
[snabbt av Claes igen, Janique kom inte på, vad heter det nu igen]

JS: Brandmännen såg att jag var så liten och frågade om jag kunde climb down då, eller klättra ner...och komma ner i subway system...tunnelbanestationen
CE: Tunnelbanan ja
[Här är det lite kul att hon direktöversätter sig själv, men Claes kan ändå inte låta bli att hjälpa till han också]

JS: Det var ungefär som en movie set, droppande vatten och sådär
[Janique har gissningsvis sett för många b-filmer, action med droppande vatten, blaha blaha]

Du kan se intervjun i sin helhet på SVT Play (fast jag vet att du inte är ett skit intresserad).

Det irriterar mig att hon pratar sådär, för jag tror hon gör sig till, att hon hittar på, för att verka. Man hör ju att hennes svenska är alldeles flytande, att hon kan, att hon bara vill framstå som cool. Vad det skulle vara för coolt med det vet jag ej, det är väl eventuellt bara 14-åringar som impas av att någon bor abroad, utomlands liksom.

Fånigt var det iallafall. Som om Victoria med pattarna skulle vara någon att efterapa. Som om det vore coolt att framstå som en idiot, I don't get it. Så där gör aldrig jag.



No comments: