Ibland när man trallar runt på Facebook, bland sina cirka 300 vänner och bläddrar och ser vad de gör. Checked in here, checked in there, födde barn, tog sig ett järn.
Ibland, ganska ofta faktiskt, känner man att man skulle vilja säga något, man säger det iallafall för sig själv, hemma på kammaren, må det vara antingen elakheter eller i de flesta fall snälligheter, men MAN SÄGER INGET. Alls. Bara tittar. Och tänker. Att vad fan, eller nåt annat. Att inte ska jag komma här och komma.
Jag avväger ganska ofta just det där, att ska jag säga något nu, men kommer fram till att det ska jag inte, för who cares tänker jag, who dares utmanar du. Som när någon jag egentligen känner men inte pratat med i verkligheten på många år gör det ofantligt stora att föda barn, och jag smyger in och checkar checkar läget varje dag för att se om nåt hänt, som någon slags jävla Se&Hör-bajsjournalist känner jag mig, men jag vill ju uppriktigt veta. Och så händer det, och jag rörs, jag gläds, jag vill se bilder, höra detaljer. Men det mest naturliga i världen när någon fött barn, att säga GRATTIS, gör jag det? Nej, det törs jag ej, jag tänker att, hör och häpna, att GILLA det är nog att visa min uppskattning, det är allt jag bjuder på. NN just gave birth, hon är här nu - Ulla Hammarlund likes this. Patetiskt is my middle name. Grattis säger man väl för fan.
Dagens utmaning blir alltså att kommentera 10 saker på Facebook i nyhetsflödet från den senaste timmen. Klarar du det? Klarar JAG det? Jag ska prova nu.
----
Det gjorde jag ej, det fanns inte tillräckligt intressanta människor i flödet.
Samma grej är det med bloggar jag läser - ganska ofta känner jag att jag skulle vilja kommentera ett inlägg. Och det är ju inte så konstigt om jag skulle göra det. Jag är ju både fyndig och smart. Men så stoppas jag av mitt lilla ego som säger fy skäms, försök inte verka. För det vet vi ju att alla som kommenterar på random bloggar ("fin blogg, kolla gärna in min") bara gör det för att fika efter besökare till sin egen blogg. Och det vill jag ju inte verka som att jag vill. Pinsamt liksom. Eller ens erkänna att jag läser deras blogg när de inte läser min, det vore ju ungefär lika skämmigt som att erkänna för Neil Tennant att jag gillar hans musik när han av lätt insedda skäl inte gillar min.
2 comments:
Haha va roligt du skiver! Jag tänker åxå precis så där. Nä men ska jaaaag verkligen... skriva ngt dääär och häääär orka lixom. Men det är ba å skriva ngt! Särskilt om man har ngt vettigt att komma med, eller även utan ngt vettigt att komma med... Jag övar på det där, som du märker :D
Du verkar ju vara jättekul och smart! Tycker många bloggar därute har så fruktansvärt dåliga texter, och stora blir dom ändå. Vad är grejen med det? Nej fram för mer humor och bättre skrift.
Lägger till dig på min lilla blogglista iaf
Åååh vilken synnerligen trevlig människa med god smak du verkar vara, Elvira!
Post a Comment