Delusions of grandeur

Om jag hade plötsligen drabbats av hybris, eller storhetsvansinne som det också kan kallas, då hade jag trott:

Att världens snyggaste arbetsplats resonerade såsom så att "nu klarar vi oss inte längre utan Ullagurans vassa kompetens och snillrika humor, hur ska vi få henne att komma tillbaka illa kvickt?"

Att de skräddarsyr en tjänst till mig. För att de älskar mig. För att jag är så jävla duktig. Come back, come back (med Kate Winslets hesa gråt i rösten när Leonardo/Jack sjunker ner under den iskalla havsytan).

Åh, snälla Jesus, säg att det är så, att jag får vara med och leka snart igen!