Min mojja hade köpt ut vittjut till mig. Inte för att jag är minderårig, utan för att jag inte pallade gå till systemet. Orka liksom. Ja ba "fly mig en flarra", o hon ba "okej". Behövde ju nåt till lördagsfyllan. Sånt fattar mamma. Jag skulle ju ha gått på tantfest idag, med mina äldsta och käraste tanter ända från Tunaskolans och gymnasieskolan Spykens tid, men det blev inställt pga febersjukdom hos värdinnan. Så nesligt! Så tråkigt! Jag som hade längtat så att få återknyta med dessa kvalitetsmänniskor.
Vad gör man? Sitter hemma och fiser sönder mossen? Nja, först hamnade jag i koma och gick runt i PJ's som värsta lodisen till ungefär klockan fyra när jag knäppte mig själv på näsan och fick nog av softandet. Så tog jag min äldsta dotter och bussen in till Lunds årliga happening, Kulturnatten. Jag trodde att det skulle vara ett jävla hetsande och hejbabberiba-hallå, att man knappt kunde kryssa vagnen mellan alla dårar som sprang på stan denna dag, ungdomsfylla-11 och hela tjofräset, jobbigt men smällar man fick ta. Hur glad var jag när det visade sig vara lugna puckar och faktiskt ganska glest med cp-människor.
Vi var på en kulturinstutition inom universitetet och mullade i oss gratisgodis vid en brasa. Alfons och Mållgan som var med myste in sig rejält vid brasan. Vissa lekte rövkrok.
Vi fortsatte till Skissernas Museum. Vi som tycker att konst är konstigt (det var jag och mina kloka systerdöttrar) bestämde oss ändå för att vi måste hitta något positivt med varje konstverk, hur fult det än var. En gipshand - ful, men den var nog kul att göra. Gipskaniner och något som kunde liknas vid bajs - ja, men kaniner är ju söta, ibland. Stenstoder av tjocka gubbar - de var ju iallafall stora och rejäla. Nån grunkimoj ingen fattade vad det var, såg ut som en nyspydd tårta - den var kanske lättspydd då. En pensel som ritade regnbågen - meningslös allan, men vi gillar färg ju. En jävligt ful statyett av en kärring - tur att det finns fula saker så att vi framstår som extra snygga. Så höll vi på. Man ska se det positiva i tillvaron. Sån är jag. Lovisa däremot tyckte allt var spännande och intressant på riktigt. Älska folk som är strax under tre! Det är dessa man bör ta med sig för att förgylla sin tillvaro, för att göra det ospännande spännande. Älskar't.
Sedan gick vi till biblioteket. En finlandssvensk sjöng vackert med gitarr. Vi läste barnböcker i soffan med en mjukisorm, en likadan som Alexandras Ernst-Hugo, det var fint, det var mysigt.
Nu kom vi på att Alfons och Mållgan var borta. Var är ni? Rota i minnet, när hade vi dem sist? Jo så klart vid lägerelden där på kulturinstutionen, hur fan kunde vi bara lämna dem där, hur har de det, vad gör de, har någon snott dem, jag dör av sorg sa Lolo, jag fixar sa jag, vi skyndar oss tillbaka, de myser nog bara vid brasan, sa jag. Och vi rullade tillbaka till där vi startade. Och mycket riktigt! Där satt Alfons och Mållgan, inne vid brasan, med doktoranderna och tipspromenadfunktionärerna, och myste, käkade väl karameller från gratisgodispåsen. Högaktar dessa ärliga härliga människor som inte snor eller gömmer mina glömda saker.
Efter det kläppte vi en falafel på gatukök. Så jävla rätt! Det var rätt rätt, kan ordvitsaren vitsa. Tog vi en heliumballong av bara farten, aktarej vad jag ska suga i mig av den när jag vaknar imorgon.
Och när vi kom hem sov alla barnen, både min i vagnen och Luddes bäbis i famnen, och vi tjuvade i oss vinet som var menat för tantfesten, och här sitter jag nu och är bara halvlurig, men ganska glad ändå.
1 comment:
Nyspydda tårtan är ju Bobos hjärta för bövelen, det fattar väl vem som helst att konstnärens mor fick en hjärtattack och att det är pärlor från mammans halsband på hjärtat, och hette mamman bobo, konstigt, precis som Boel Göransson, men ändå, ja ja, ni vågade ju inte er upp till femtiokronors-utställningen som jag och eva p plankade, tuffa som vi är, debuffet-killen, de var fina och ingen av de tio vakterna sa nåt, för eva p och jag verkade så hemskt intresserade och kulturella så inte blev vi utkastade inte, där var en skum skorsten/kuk som jag gillade, klart konst är konstig, vad annars?
Post a Comment