Jag brukar vara den första att ställa mig upp och hytta med näven åt Svennis Bananis och hans politiskt korrekta dravel.
Hur man resonerar runt religioner, knark, liggerier, hur man ska vara, hur man ska se ut och annat mer eller mindre farligt. Att poliserna i Rosengård ska lära sig arabiska, det gör mig arg för det är så bakvänt. Att kärringarna på Ica knuffas utan att be om djursex, det provocerar mig. Att ingen får sticka ut, men ingen får heller kritisera den som ändå gör det. Gå och lägg dig. Lägg ägg i morsans skägg.
Men i fallet Barnaga, då blir jag supersvensk. Om man nu kan säga att det är typiskt svenskt att inte slå sina barn. Tyvärr verkar det så. Tyvärr är det inte självklart för alla.
Jag är glad att den italienske mannen som agat sitt barn på öppen gata på Stockholmssemestern förts inför rätta. Italienarna stormar och gör sig lustiga över det svenska politiskt korrekta att inte låta föräldrar uppfostra sina barn hur de vill. Själv förstår jag inte varför det skulle vara ok att slå små människor, när man enligt lag inte får slå stora. Personligen skulle jag hellre slå alla vuxna jag känner än mina två små barn. Om jag var tvungen att välja (vilket jag lyckligtvis inte är). Vi vet ju att det bara är idioter som slåss, när orden tryter, när tålamod tar slut och de inte har tillräckligt med runda ord att tillgå. Dumma människor. Apajävlar, skulle man kunna kalla dem.
Egentligen ska det väl inte behövas en lag för att folk inte ska slå sina barn, om folk hade sunt förnuft, lite takt och ton. Men det har som bekant folk inte. I Sverige infördes lagen mot barnaga 1979, men mig veterligen slog mina föräldrar inte mig mina tre första år i livet. På sin höjd sa de "du är så dum att man kan trolla med dig" och rufsade i håret. På sin höjd.
Att det finns länder där man får slå sina barn (eller fruar för den delen) är så sjukt ociviliserat. Bara i ett 20-tal länder i världen råder förbud mot barnaga. I övriga är det alltså fritt fram att småprygla sin avkomma. Bland annat i Brasilien, mina barns andra och därtill uppenbarligen efterblivna hemland - där dock ett lagförslag om förbud faktiskt lämnades in någon gång 2010 (Jag vet inte hur det gick med det? Åt helvete förmodligen). Sinnessjukt är bara förnamnet. Italien är ett annat av dessa länder där det är ok att örfila, och de kan förlöjliga Svenne så mycket de vill, men faktum kvarstår att de borde lyssnat mer på Bamse när han sa att ingen blir snäll av stryk. Ingen.
Rör inte min lilla kompis. Jävla tur att jag hittat en sådan härligt obrasiliansk man som aldrig skulle få för sig att följa normen. Tur och skicklighet.
Hur man resonerar runt religioner, knark, liggerier, hur man ska vara, hur man ska se ut och annat mer eller mindre farligt. Att poliserna i Rosengård ska lära sig arabiska, det gör mig arg för det är så bakvänt. Att kärringarna på Ica knuffas utan att be om djursex, det provocerar mig. Att ingen får sticka ut, men ingen får heller kritisera den som ändå gör det. Gå och lägg dig. Lägg ägg i morsans skägg.
Men i fallet Barnaga, då blir jag supersvensk. Om man nu kan säga att det är typiskt svenskt att inte slå sina barn. Tyvärr verkar det så. Tyvärr är det inte självklart för alla.
Jag är glad att den italienske mannen som agat sitt barn på öppen gata på Stockholmssemestern förts inför rätta. Italienarna stormar och gör sig lustiga över det svenska politiskt korrekta att inte låta föräldrar uppfostra sina barn hur de vill. Själv förstår jag inte varför det skulle vara ok att slå små människor, när man enligt lag inte får slå stora. Personligen skulle jag hellre slå alla vuxna jag känner än mina två små barn. Om jag var tvungen att välja (vilket jag lyckligtvis inte är). Vi vet ju att det bara är idioter som slåss, när orden tryter, när tålamod tar slut och de inte har tillräckligt med runda ord att tillgå. Dumma människor. Apajävlar, skulle man kunna kalla dem.
Egentligen ska det väl inte behövas en lag för att folk inte ska slå sina barn, om folk hade sunt förnuft, lite takt och ton. Men det har som bekant folk inte. I Sverige infördes lagen mot barnaga 1979, men mig veterligen slog mina föräldrar inte mig mina tre första år i livet. På sin höjd sa de "du är så dum att man kan trolla med dig" och rufsade i håret. På sin höjd.
Att det finns länder där man får slå sina barn (eller fruar för den delen) är så sjukt ociviliserat. Bara i ett 20-tal länder i världen råder förbud mot barnaga. I övriga är det alltså fritt fram att småprygla sin avkomma. Bland annat i Brasilien, mina barns andra och därtill uppenbarligen efterblivna hemland - där dock ett lagförslag om förbud faktiskt lämnades in någon gång 2010 (Jag vet inte hur det gick med det? Åt helvete förmodligen). Sinnessjukt är bara förnamnet. Italien är ett annat av dessa länder där det är ok att örfila, och de kan förlöjliga Svenne så mycket de vill, men faktum kvarstår att de borde lyssnat mer på Bamse när han sa att ingen blir snäll av stryk. Ingen.
Rör inte min lilla kompis. Jävla tur att jag hittat en sådan härligt obrasiliansk man som aldrig skulle få för sig att följa normen. Tur och skicklighet.
3 comments:
Vi erbjuder ett enormt sortiment av kvalitetsprodukter som inkluderar bubbelbadkar, diskbänkar, bastu och trädgårdsmöbler.
Byt ut den gamla köksfläkten på företaget eller kanske köp en ny mulltoa till uthuset på landet för dig som är privatperson.
Köpa både klinker och kakel hos oss när du byter ångduschen, tvättbänken eller dina toalettstolar!
Skönt att någon tycker att det är perfekt att lägga in en liten badrumsreklam här efter ditt barnagainlägg. Jag vill mest bara säga väl talat!
Ja det var sjukt att annonsera om det här, let's prygla dem!
Post a Comment