PP (Partypingla)

Jävlar i min box vilket partydjur jag gått och blivit på äldre dar. Förra helgen London, denna supersuparfest hos Pelto.Det finns ingen hejd, och varför skulle det finnas?

I det Peltokungliga palatset gled vi rakt in i en förnämlig buffébjudning. Vegetarianer som bjuder på kött, det är nog själva definitionen på en bra värd. När till och med Ludde skippar diettramsandet, då vet man att matbetyget är hett och högt. Vilket bröd! Vilka ostar! Med pepparkakor! Och chokladcupcakesen, du måste skämta, vad goda de var.

Och hon hade förberett en läcker Spotify-blandning, det fanns till och med Pet Shop Boys. Till mig!

Snygga och synnerligen trevliga gäster. Ett ganska stort antal Sony Ericsson-människor, till vilka jag märkligt nog räknar mig, och det vet vi ju hur smarta och roliga de är. Och hur obekymrat de switchar över till engelska när stunden kräver det (Svenne B är ju i vanliga fall för spänd för att göra det smärtfritt, som vi vet). Det var dessutom två andra brassar på festen, inte bara min. Tjusigt arr!

Om jag måste utse kvällens favorit, och det måste jag ju, man gör alltid så, då säger jag lilla Ekströmskan, denna lilla halvchilenska med de röda läpparna och den klockrena synen på världsalltet. Kul tjej i snyggt fodral, sånt gillar jag. Men det betyder inte att resten av gänget även de kunde vara höjdare, jo för det var de! Vilken söt och trevlig lillasyster! Vilken rolig Malmö-Anna! Vilken frisk fläkt, fröken Frisk! Och Pelto är alltid Pelto, jag vidhåller att hon är den hetaste potatisen jag träffat sedan jag flyttade till Sverige.

Det enda problemet med denna fest var att tiden gick alldeles för fort, och det blev dags att åka hem och avlösa den lilla halvkrassliga barnvakten alldeles för snabbt. Fast vid det laget hade jag druckit upp min finvinflaska och börjat förse mig av Husets Vita, så det var väl, in hindsight, lika bra. Klockan två stapplade vi in i hemmet på runda fötter. Jag hade det där luriga flinet som bara fulla människor har, och tryckte i mig lite överbliven pizza innan jag knöt mig i bingen.

Inte jättesugen var jag klockan åtta när jag blev uppkörd av en hungrig 6-månaders, det ska villigt erkännas, men man får ta sådana smällar när man är en partypingla av rang.

Idag har vi till och med lyckats ta oss till Östratorndagen, där vi mullade i oss ännu fler kolhydrater. Med glädje! Och tittade på kaniner. Och deltog i godisregn. Och köpte billigt krafs på loppis. Ännu ett lyckat arrangemang.

Hejbabberiba, tjoflöjt.