Jag befinner mig på en lekplats med en hord oerhört otrevliga människor. Jag ställde nyss frågan, stilla för mig själv, om två av pojkarna eventuellt lider av någon form av utvecklingsstörning. Åtminstone är de aggressiva och fladdriga. Mammorna hälsar inte på mig, bara gallskriker på sina barn på ett för mig obegripligt språk. Sådan mor, sådan son, antar jag. När de pillar min bäbis i ansiktet säger jag ifrån. När de hindrar mitt barn att åka rutchkana ber jag dem lägga ägg. När de frågar mig om jag har bajs i min byxa säger jag att det har jag ej. Hade jag inte varit här tror jag att de skulle var taskiga mot Lolo. De känns som typiska mobbare. Gapiga, bordusa, oaktsamma. Jag tycker inte om barn, märks det? Bara mina egna, för de är både snälla och snygga. Sådan mor, sådana döttrar, antar jag.
No comments:
Post a Comment