Såja. Efter en stirrhöks färd över hav och land har jag nu landat till det fantastiska beskedet att den lillaste, sötaste människan i världen är någorlunda feberfri och har både druckit mjölk och ätit mat. Jag blir alldeles salig av denna information.
Kalla mig blödig, men så är det att vara förälder till världens mest värdefulla. Nothing else matters, det sa redan Metallica. Och även om barnet är i välomhändertagande och kapabla händer kändes det för jävligt att bege sig av, om lillaste var sjuk.
Men nu kan jag äntligen slappna av och njuta, det är jag väl värd? Och jag gör det med stil, på Gatwick Express, helt enligt principen att det drabbar ingen fattig. Så jävla beige att ta bussar och skit med pöbeln ju, när man kan vara i stan på en halvtimme.
Du hittar mig på Primark om en liten liten stund. Måste ju köpa en flott garderob till helgens eskapader. Jag har ju för fan inte ens med mig ett extra par trosor. Lite så jobbar en van resenär.
1 comment:
ha ha , det var ju jävligt flådigt att stiga av gatwick express och gå raka vägen till närmaste primark, klart du är så rik så ingen av dina poolare känner igen en primark-blus, kanske, köp nu inte den blåa kjolen med rosa prickar och spets, annars blir vi likis. Den kosta bara tre pund, så har jag en lila kofta också och leggings som skaver, men det kan du ju också ha, om du vill
Post a Comment