Det är alls ingen synd om mig

Jag får inte plats i min egen bil. Som jag har köpt för egna pickadoller. 29 papp investerade jag. Men semesterutflykterna beger jag mig till via allmäna kommunikationsmedel denna somnar. För bilen är full med brassar.

Låter jag sur? Nja, nu när jag fick höra att mitt tåg är 20 minuter sent och jag hamnat bredvid en alkis som sitter här bredvid mig på bänken och tjatar hål i huvudet på mig, då känns det lite, lite jobbigt. "ÄR JAG EN DÅLIG MÄNNISKA" frågar han mig nu. Det säger jag att jag inte tror han är. Tjöta vidare. "HATAR DU MIG?" undrar han nu. Det gör jag ej. "VAD VILL DU BLI?" ropar han och innan jag hunnit svara: "DU KAN INTE BLI MER ÄN KVINNA". Dumt sagt. Oerhört dumt sagt. Men den diskussionen orkar jag inte ta. Nu kommer väl för fan äntligen mitt tåg, gör det inte. Jag som sett fram emot lite egentid, lite vuxentid, men så blir jag fast med en vuxen bäbis. Livets lott.