Det är fan inte jobbigt att jobba

Nej, att jobba, det är vad jag kallar holiday. Iallafall den typen av jobb jag har haft, som faktiskt de flesta har. Där man sitter på rumpestussen hela dagen lång och bollar med siffror eller med ord. Kanske drar en balja med kollegorna då och då, minst en gång i veckan långfika med köpebröd. Intellektuella utmaningar lyser frånvaroaktigt, kanske för att många jobbar under sin förmåga och vill det. Lättare så ju, och man vill väl ha det lätt här i livet? Köpemat, städhjälp och all inclusive - själv kan jag då luta mig tillbaka. Och bli tjock.

Jag ska på intet sätt ringakta mitt senaste jobb, för det var fantastiskt trevligt på många sätt och vis. Men framför allt tack vare andra människor och vad de gjorde, mina egna arbetsuppgifter var mindre spännande. Jag menar hej - att vara assistent till en gubbe eller två, kul nästan jämt hade vi, men nog låg det under min förmåga, nog kan jag mer. Det finns vissa det passar, att serva, att beställa, att boka. Men själv vill jag hellre prestera, briljera och helst bestämma. Något litet vill jag iallafall bestämma, om så bara färgen på en logga, ordvrängningen i ett massutskick, kakan till kaffet. Det är då jag trivs som fisken i vattenbadet. Jag vill helt enkelt att det ska vara lite jobbigare att jobba. Större krav, större mål, hårdare tag.

För om jag tänker mig att jag skulle gå till jobbet nu, istället för att ha hand om små barn 24-7, vore det ju rena rama semestern. Sitta där och glassa liksom. Med tystnad. Klicka lite här och där. Det enda som är jobbigt med att jobba, det enda, det är att gå upp på morgonen. Annars totalt chill. Om man jämför.

Jag avundas inte dagispersonalen, som stojar och stimmar med småbarn hela dagen för att sedan gå till ett annat dagis och hämta sina egna barn för vidare lek hemma, det gör jag ej.

Men i övrigt tycker jag att folk över lag jobbar för lite och klagar för mycket. Det är ju att vara hemma med barn, eller att vara på semester och flänga runt, som är jobbigt, fattar inte folk det?