Ikväll tänkte jag att jag skulle, till skillnad från normalfallet, högakta en vän till mig. Inte mina barn, nej, för de är i tryggt förvar hemma. De har det bra.
Jag vill poängtera vikten av vänskap, jag vill berätta om hur härligt det var med en kväll på tu man hand.
Let me get u the picture. Vi är två morsor på stan, alright. Snygga nog, don't get me wrong. Och vi har känt varandra sedan vi var 17. Allt hade kunnat gå snett, vi hade lätt kunnat förlorat varandra på vägen. Den ene kunde sagt bä den andre kunde sagt bu.
Men vi sa hurra. För vi sitter i samma båt, vi har småbarn, och vi förstår varandra. Vi gör faktiskt det. Vi vet att imorgon biter vi i kudden när barnskriket kommer vid sex, vi håller i hatten, vi gör det med ett leende, för vi vet att dessa stunder, med gammal kärlek som rostar aldrig, det är det viktigaste vi kan hålla fast vid.
Så tack för idag, tack för allt, säger jag till Alexandra.
1 comment:
Och snygga och ungdomliga är ni också. Inte mycket som förändrats sedan nationstiden - utseendemässigt. Hoppas ni fick sovmorgon idag trots allt! Annars drabbar det iofs ingen fattig....
Post a Comment