Inte bara mamma utan Camden-skojare också

Man har hört att folk som blir morsor ger upp sina egna liv, sina gamla vanor, sina hobbies. De slutar sminka sig, klipper sig i de där korta och praktiska varianterna och umgås bara med andra människor med småglin, ammar i grupp, utbyter historietter om blöjbyten, uppsamlingskoppar för bröstmjölk eller vilken salva som är lämpligast för barnets känsliga hud. Kläder ska inte längre vara snygga - utan sköna. Allt för bebin - sänk volymen på teven, gå alltid och lägg dig före midnatt så du kommer upp på morgonen och kan gå och ta en morgonpromenad med barnvagnen. Lite frisk luft är bra. Ät hälsosamt så att bröstmjölken blir som godast. Akta dig för allt det som är livets goda - fet mat, socker, sprit, cigariller och knarch.

Men här sitter jag om Lördagsmorgonen, härligt småbakis och med min lilla docka sovande bredvid i soffan. Vi har druckit bröstmjölk (from ulla), mjölkersättning (form-ulla) och o'boy. Jag säger hej lilla, lilla säger aaaaaaauuuuuu. Vi har det mysigt under varsin filt.

Och jag är övertygad om att det gör mig till både en bättre människa och en bättre mamma att gå ut och lattja med docklandslaget, såsom jag alltid älskat att göra. Det sociala publivet, den höga volymen, de glada skratten, de mumsiga pintsen - allt det har jag saknat under mitt spritcelibat sedan Mars-08. Det är inte lika kul att gå ut om man inte får vara full, den som hävdar det ljuger för sig själv. Allt blir mycket roligare, dels om man är snygg, men också om man är glad i hatten.

Det är hälsosamt för min och lillas relation att vi är ifrån varandra ibland. Jag hör om morsor som ett halvår efter att bäbisen fötts fortfarande inte vågat lämna den ens för några timmar, folk som inte ens smakat en mun vin, som lagt fyllan på hyllan för det känns liksom inte aktuellt när man kan gosa bäbis istället. Visst, var du en party-pooper från början så är det kanske inte läge att börja svänga bägare när du har en plutt att bröstföda och ta hand om, men om du som jag var en festprisse och pintälskare ser jag det som djupt tragiskt om du ger upp detta för den lillas skull. 

Det är när jag gått runt i pyjamas en hel dag och inte gjort annat än mata, byta, klappa hela dagen som jag blir gnällig och säger elaka saker till lilla. Aldrig är jag så vänlig och tålmodig mot mitt barn som när jag varit ifrån henne några timmar eller när jag har ett par glas innanför västen. 

4 pints av den godaste av drycker hällde jag i mig igår. Jag fick till och med prova lite cigarill. Fattar inte dom som slutat röka och säger att när dom provar igen är det asäckligt. Inte alls - oerhört trevligt och kändes som igår (vilket det ju också var), säger jag. Alla dockor var glada och snygga - kanske framför allt Doktor Rebeling som nu är tillbaka i matchen efter en lika lång bortavaro från partyscenen som en graviditets-dito. Älskar't.

Och när jag åkte hem vid midnatt var jag lite lurig, men inte värre än att jag kunde stå, gå och prata. Dagarna med cp-fylla, lock-ins på puben, efterfest hos Huey & Yvonne och bakfyllekräksjuka må vara över, men därmed inte sagt att festen är slut eller att jag håller i hatten. Med viss måtta har jag fortfarande min partyhatt på svaj, och det gör mig glad och vad som gör mig glad gör per automatik lilla glad.