I wrote you a love song

Vi bestämde oss för att skriva en låt. En hitlåt. Det kan väl inte vara så jävla svårt, resonerade vi. Folk hasplar ju ur sig skit mest hela tiden. Jag menar "vill du ligga med mig nu", "från och med du", "jag kommer" och "på fyra sekunder går det i mina brallor" - det är väl ingen poesi, det är väl bara trams? Jocke Berg, han kan skriva poetiska popdängor han. Och Alexander Bard (hans nya band Gravitonas är tamigibrasan det hetaste som släppts på hela 2011). Men annars är det tunnsått. Det finns ett glapp! Det glappet tänkte vi fylla.

Det var jag och två systerdöttrar, lite min mamma. Så här la vi upp det (och det var 10-åringen ibland oss som agerade sekreterare, skyll inte på mig):

Rubrik: Låtskivning [Låtskrivning] - ja, hur gör man? Vi tänkte att man skriver ner ett par punkter, vad den ska handla om, vad det ska vara för känsla, vilken typ av framförande vi tänker oss för vår låt.

1. Gnäl [gnäll] - vi bestämde att låten skulle vara lite gnälligt wailig sådär, med känsla och att den skulle handla om:

2. Feyler kärlek [Failure kärlek] - alltså att temat skulle vara hjärta och smärta (originellt ju).

Sedan kom jag med mitt bidrag till debatten, enkelspårig som jag är, tyckte jag att man skulle sjunga:

3. om jag var snyggare (ja, vad fan skulle hända då, ville han ligga med mig då, han i sången?)

Sen kom vi inte längre. Punkt 4 och 5 står som du ser och gapar tomma. Och så började ju lilla Lovi rita på pappret istället och bara en sån sak gjorde ju att vi totalt tappade koncentrationen.

I den vevan insåg vi också, iallafall jag, att några hitmakare skulle det inte bli av oss. Santos, Hammarlund & Paul är inte de nya Stock, Aitken & Waterman. Vi är helt enkelt för sopiga. Och det är inte så jävla lätt att skriva hits, även dåliga hits, som man skulle kunna tro.