Bojkott av renlighetshysterin

På pappret är jag en äcklig person. Jag har precis kommit ur pyjamasbyxan jag satte på mig i söndagskväll, det är nu onsdag lunchtid. Jag duschade i princip aldrig efter skolgympan. När jag städar tycker jag det är viktigare att det ser rent ut än att det verkligen är rent. Jag tar upp tappade nappar och kex från golvet eller marken, borstar av om någon tittar, och stoppar in i barnets mun igen. När jag spiller torkar jag oftast med strumpan.

Det är min protest, förstår du. Mot renlighetshetsen, mot det kliniskt blankpolerade, parfymdoftande eländet som är dagens norm.

De flesta jag känner duschar varje dag, tvättar håret varje dag, rakar sig varje dag, smörjer sig med krämer varje dag. Min man inklusive; han spenderar en timme i badrummet varje morgon. Själv drog jag en tops under ögat igår, och den blev till min förvåning svart - då kom jag på att det var lördagens smink som visst satt kvar.

Euuuuwww, vad älligt, ska du inte duscha??
sa ungdomarna i klassen till mig med krökta läppar efter skolgympan när jag drog på mig mina civilkläder efter avslutad lektion. Nej, efter att ha låtsassprungit efter en spökboll, efter att ha stått och glott på en handbollsplan, efter att ha hoppat ett längdhopp, så behöver jag faktiskt inte duscha. Lite av grejen var ju att jag aldrig ansträngde mig för att slippa bli svettig för att slippa duscha. Det tänkte jag var logiskt iallafall; är man inte svettig slipper man massduscha. Men så funkade det inte. Massdusch, masspsykos. Att inte vilja vara med i denna grupptvagning var fullständigt oacceptabelt, oavsett hur mycket man ansträngt sig. Att jag vägrade delta var sjukt provocerande. Det var väl inte så att jag hade äckligare, fulare kropp än någon annan i de tidiga tonåren, men jag tyckte det var sjukt obehagligt att visa upp mig i denna vidriga situation. Och lika pinsamt att visa upp sig var ju det faktum ATT jag tyckte det var pinsamt, som om jag hade något att skämmas över. Alltså var man tvungen att röra sig på ett sådant sätt som om man inte försökte skyla sig men samtidigt smygskyla sig. Inte som Helena Ankeböl som ålade längs marken med sina långbröst. Man fick liksom stryka lite längs väggarna, kanske bli omåttligt kissnödig när det var duschdags så att man hamnade lite på efterkälken. Eller skita i både att duscha och i glåporden. Som jag ofta gjorde.

Kanske är det ungdomens duschtrauma som gjort mig såhär äcklig. Att jag kan gå oduschad flera dagar. Nu är det ju så att jag inte träffar folk i min dagliga sysselsättning (om man med folk inte avser min kärnfamilj), hade jag gjort det, vilket jag också snart ska, hade jag naturligtvis kommit ur pyjamasbyxan och in i duschen fortare. Men när man går här hemma och drar på fisens mosse kan jag tycka det är lite gött att grotta ner sig i sin egen äcklighet. Hur det börjar smöra lite i hårbottnen, klibba i kalsongen, fnasa under fotsulorna. Det är väl inte för intet jag är en gammal festivalräv som kan ligga i tält fem nätter i rad utan att besöka kallmassduscharna.

Men även annars kan jag "fuska" lite. Raggarduscha med deodorant på gammal håla. Spruta på parfym för att dölja eventuell kroppslukt. Tuggummi istället för tandborstning.

Jag är väl äcklig då. Men mig veterligen är det inget jag är känd för. "Vilken Ulrika?" "Du vet den där äckliga som luktar svett och gammal röv" - den konversationen tror inte jag har ägt rum. För det ska mycket till innan man börjar stinka. Jag byter ju kläder ibland. När de ser smutsiga ut.

Jag är bara inte sådär genomfräsch att jag duschar och rakar mig varje dag. Men när jag väl gör det, som alldeles nyss, då gör jag det med besked, och känslan av att vara ren för en som faktiskt innan tvagning var smutsig, den tror jag är bra mycket ballare än för den som egentligen redan var rätt fräsch.

Du tror väl inte att stenåldersmänniskan gick till bäcken och vaskade av sig varje dag? Du har väl hört talas om 1800-talets julebad? Nu ska vi inte dra det så långt, men visst duschas det för mycket, visst är det hysteriskt hur fräscht allt måste vara och hur mycket synpunkter andra människor har på den eventuella ofräschheten. Se det som ett statement. Jag offrar min egen fräschhet för att bojkotta renlighetshysterin. Det är enligt samma princip som feminister som inte rakar sig. Inte för att de tycker det är snyggt med håriga hålor, utan för att make a point.

Min poäng är alltså att:

1. Lite skit rensar magen
2. Hellre lite skit i hörnorna än ett rent helvete
3. En fin väst kan dölja en smutsig skjorta (danskt ordspråk)