Friday, October 21, 2011

Alla dessa bloggar

Jag är den mest rutinerade, ihärdiga och pålitliga bloggaren. Varför kan man fråga sig, vem bryr sig, vem läser? Well, mina vänner vet jag, ett gäng släktingar, några avlägsna bekanta, en och annan dåre som råkar halka in på bananskalet. Jag har tillförlitlig statistik på det här, och statistik är väl inte lögn och förbannad dikt? Det finns ju en tjusning i det där, för den som gillar att tackla sitt modersmål som jag, att vem som helst kan läsa. Fast mest läser jag ju själv - och chockeras, skäms, stoltserar och undrar hur fan jag tänkte. Mest ler jag i mjugg och tycker att jag är tuff. Det är kul att ha ett arkiv över sitt liv. Det är härligt att jag hållit i sedan 2005 - från puben till vaggan, från London till Lund. Jag gillar't, och jag tycker att jag är bättre på det än nästan alla andra bloggare. Tuff skit, jag tycker det.

Av alla jag känner är det typ INGEN som bloggar regelbundet. Och det är ju för jävligt - att jag måste läsa en massa skräpbloggar och visserligen kvalitetsbloggar, men av människor jag inte känner. Katrin Zytomierska, Egoina, Spiderchick, Ebba von Sydow, Fredrik Backman, Alex Schulman, Lady Dahmer, Daniel Åberg, Johanna Ögren, Knivlisa, Pernilla Wahlgren, Bloggfrossemannen som blev trött och Underbara Clara - vilka är ni att uppta min fritid, ni kanske är duktiga eller kuliga, i vart fall konsekventa i era blogguppdateringar, men det är väl bra orättvist att jag läser era bloggar och vet all skit om er, och ni har inte ens en susning om vem jag är? Det är ju som det här med idoldyrkan, vilket jag inte ägnar mig åt, för jag vill inte framstå som underlägsen eller bedjande (vilket också är anledningen till att jag aldrig nämnde för Neil Tennant att jag är ett PSB-fan av rang, ett Pethead, när jag snackade med honom på puben). Därför kommenterar jag av princip och i princip aldrig folks bloggar - jag vill inte synas, jag vill inte fika efter länkklick, jag vill inte erkänna att jag läser er när ni inte läser mig helt enkelt, jag vill bara smyga på er. Ibland läser jag folks bloggar bara för att s.a.s. vältra mig i smutsen - folk med oerhört trista liv eller folk som skriver så jävla illa att deras svensklärare vrider sig i plågor (och skäms att de inte gjorde ett bättre jobb). Här kan jag tyvärr inte nämna några namn - tänk om de googlar sig själva (eller har Kissie typ tid med sånt?). Det är iallafall roligare att läsa riktiga skitbloggar än prettoditon som typ Stina-Lee och Engla och den där jävla norska prinsessan. Tyst lantis, du tröttar mig, vill jag säga till dem. Det hade ju varit bra mycket roligare om de snygga och fantastiska människor som är mina vänner i verkligheten hade kunnat få tummen loss och faktiskt ge lite substantiell bloggning. Men det är ingen som orkar och i vart fall ingen som håller i längden.

Som hon den snygga roliga själsfränden i London - som skrev så kul och bra, men som lade av. Flera gånger kom hon igen, men till slut blev det SILENCIO. Vi träffades ju för fan via Lunarstorm, du är väl en internet-människa, Svenny? Nu är det så tyst att jag blir nervös.

Eller rävfan i LA, som skrev så rappt och tufft och smart, men som man inte hört ett knäpp från på månader. Saknar't!

Galna Grodan i London - hon får ett ryck en gång i kvartalet men annars är det tomt. Why oh why?

Min gamla Archway-rumskamrat som började kulblogga om sin arbetslöshet för ett halvår sedan - nu har hon TILLFÄLIGT AVBROTT. Vad är det för trams?

Min gamla kära gymnasiekompis, fy fan vad glädjande det var när hon startade sin blogg alldeles nyligen, hur sugen jag var på dessa inlägg. Men hur länge höll det? Fem poster typ, sen var det torrt som gravens grus.

Spanska dockan, som har startat otaliga bloggar men bara skrivit typ tre inlägg i varje. Dios mío, Dios mío, por qué me has abandonado?

Kära snygga Popjunkien som är för upptagen (och snygg) för att hinna skriva på sin egen finblogg.

Bus-Bjallis som gör ungefär ett inlägg per BVC-besök, dvs på tok för lite.

Balla, balla Annie-dockan, som skrev så jävla skojigt, men som lade ner projektet innan det ens kommit loss på riktigt, hur onödigt var inte det? Bjuda på godispåse och sedan rycka undan precis när man var på väg att ta en riktigt mumsig karamell.

Peltokungen som bemäktar ungefär ett kvalitetsinlägg per månad, ge mig mer för fan, ge mig mer!

Är det bara ungdomar (och kändisar som spelar ungdomar) som bloggar regelbundet nuförti'n? Är det jag som är patetisk? Är det jag som ska hålla min käft, ska jag också lägga ner, är det det ni vill? Men se det vill inte jag, för jag har ju roligt, och det tycker jag är viktigast.

5 comments:

kalebass said...

Hej igen,
min kommentar försvann..vet inte vad som hände. Hoppas du får detta!
Ja, varför bloggar man. Själv är jag ganska ny, gör antagligen en massa misstag. Men, roligt ÄR det !
Såg dina andra bloggar på ElviraElmina (?) Intressant. Tror nog att du skulle gilla min blogg...
Du är iaf. välkommen !
Ps. jag är ingen av dom där ungdomarna. Utom i sinnet,förstås.

kalebass said...

Litet förtydligande; jag såg naturligtvis inte dina bloggar hos Elvira...utan dina kommentarer på hennes blogg ledde vidare...
(snacka om misstag) pinsamt.

Ulla said...

Äsch, cut yourself some slack, det var inte så pinsamt. Kul att du också har en blogg, det borde alla ha, det är smart att ha en blogg. Och fler kloka, välformulerade människor borde ha en. Jag tror bara många av de som skulle ha förmåga att skriva snyggt, tänkvärt och kul tycker att själva bloggfenomenet kidnappats av en knippe ytliga modelejon som ej besitter språkets gåva, därför räds de. Synd! Men nu kör vi!

Anonymous said...

well, tant. Jag kan meddela att ravfan ar sur och har lagt alla ytliga bekantskaper och allt bjud ur gottepasen called life pa hyllan. Jag vet att vi har rort vid amnet forr men nu far det fanimig racka. Nar folk inte ens orkar knappa pa like knappen pa fejsan vad in i hela tusan ska jag bjuda pa roligheter ur mitt snygga liv for. torrt trist och surt. sa blir det. En vacker dag skriver jag dig ett brev istallet. da du.

RAVFAN

Ulla said...

Jag fattar, min snygga. Och jag är ofta inne på samma bana. Att man borde fan inte bjuda alla dessa latmaskar ur sin karamellpåse så frikostigt. Men sen tänker jag att Jag själv älskar min blogg så högt och tycker den är tuff, och min mamma skulle bli så lessen om jag slutade, så därför kör jag hårt ända in i graven. Men jag är fortfarande SUR för det!