Wednesday, October 19, 2011

Bildskönhet

Treåringar, dem får man jaga om man vill ha en bild på deras snygga anlete. Alltid tittar de bort, alltid retas de. Jag tar cirka 100 bilder på Lovisa innan jag får till en bra. Rakt framifrån, gärna med ett smajl. Här har jag tjatat som en riktigt gammal repig LP-skiva på henne att SE PÅ MIG och SKRATTA.
Märkligt, för Isabella däremot, hon tittar rakt in i kameran och ler, så som man ska. Så som jag själv gör. Så som varje vettig människa gör. Det är ju ren reflex; hej här kommer en kamera bäst att inte spänna sig, bäst att smila och lura världen att jag är lycklig.

Jag har fått höra att man inte ständigt ska säga till sina barn hur snygga de är. För att då tror de att det är det enda viktiga här i livet, att utsidan är viktigare än insidan. Så är det naturligtvis inte, självklart är det viktigt att vara smart, rolig och snäll också, men jag har så svårt att låta bli när de är så sjukt perfekt utformade, dessa barn. Jag tänker att de som tycker att man inte ska tjata hål i huvudet på barn om hur gulliga de är, det är de som har fula barn. För fula människor vore det naturligtvis bättre om utsidan inte spelade någon roll. Men det gör det ju. Allt blir ju så förbannat mycket roligare om man är snygg. Det märker jag ju själv.


3 comments:

Maria said...

Dra mig baklanges vad lik mor sin hor pa det dara kortet, den lilla blonda. Sa nu har jag fallt en mormorskommentar

Maria said...

lik mor sin hon ar..dumma samsung

Ulla said...

Samsung! Vad hände med din gamla nokiaröv, men framför allt, vad hände med sony ericsson?? är du inte svensk?