Varning: Leva med döden av Caroline Larsson

Holy crap, jag har aldrig i hela mitt liv läst en sämre formulerad bok än Leva med döden av Caroline Larsson. Det gör mig uppriktigt förbannad att Trafikverket betalat pengar till denna språkmissbrukare, denna litteraturanalfabet, denna flosklernas musa. Jag var tamigibrasan en bättre författare, REDAN NÄR JAG GICK PÅ MELLANSTADIET. Att Caroline Larsson tjänat en endaste krona på denna smörja, när hon borde böta till Sveriges Språknämnd i samma stund hon satte pennan till pappret, gör mig rasande. VEM i hela helvetet har hon legat med, VEMS dotter är hon, HUR kunde detta få ske?

Och varför delar de ut denna poor excuse for a book till körskolorna, som sedan använder den som kurslitteratur till riskutbildningen, den s.k. Riskettan? Vad tar de mig för? Vad är det för sjuk värld vi lever i? Hur gick det till, när hon skrev en bok, blev publicerad och skrattade hela vägen till banken? Vilket as. Jag har aldrig känt ett så stort mått av missunnsamhet, aldrig läst något så evinnerligt dåligt.

Budskapet - don't drink and drive - hade gått fram bättre om de bara hade delat ut knappar att fästa på rockslaget till alla kursdeltagare, så hade vi kunnat sitta och stirra på dem istället under de 40 minuter det tog att läsa den sämsta boken som skrivits i världshistorien. Läser man boken från helvetet blir man ju mer uppretad av det vidrigt torftiga språkbruket än det faktum att tjejen i boken kört ihjäl en fjortis med fyra starkcider innanför västen.

Jag var tvungen att läsa med rödpenna, så vidrig var den. Bitvis visserligen grammatiskt korrekt, men så tråkiga, enformiga, dåliga, förutsägbara, klyschiga, tomma, bombastiska formuleringar att man undrar var korrekturläsaren befann sig under genomläsningen, förmodligen i en haschpsykos. Detta är mitt sätt att bearbeta den traumatiska upplevlesen det innebar att läsa en så fruktansvärt usel text. Ett annat alternativ vore att gå och hänga sig.

Här kommer några väl valda exempel på hur en riktigt dålig "författare" formulerar sig, saxade direkt ur världens sämsta "bok":

Den kalla höstkvällen är fylld av technomusik och glada ungdomar som skålar med varandra
Han ska dyka upp vid 8-tiden med lite saft från Systemet som han så glatt uttryckte det
Jag drar på mig den alldeles för tajta jeanskjolen med strass på fickorna och det svarta linnet från HM
De skrattar och kramar mig omvartannat.../...berömmer mammas val av gardiner
Med ivriga tag åker kapsyler av och jag tar giriga klunkar av den 4,5-procentiga cidern
Trädgrenarna skrapar mot fönsterrutan och påminner om en skräckfilm
Jag hade ställt en stor röd hink vid soffkanten för hjälpsamhetens skull
Min korta kjol åker upp och jag drar febrilt i den
E-Type är vår favorit och skivan finns alltid tillgänglig i handskfacket
De andra tjejerna sjunger med till musiken, det låter som en ostämd fiol och jag skrattar gått åt dem
Den ekande tystnaden av ett liv som just förspillts gör mig illamående
Plötsligt rycks bildörren upp och mannen i uniform, som jag sedan uppfattade var polis står synlig
Han nickar och försvinner sedan från min synvinkel
Aldrig i mina vildaste drömmar kunde jag se detta scenario framför mig
Vi passerar "Aurora" där kvällen skulle ha slutat i skratt och roliga skämt
Du ska undersökas ifall du skadade dig i krocken
Det känns som hela himlen trycks ner mot mig, mitt bröst känns tungt och hårt
Det doftar gott ur ugnen där det tidigare lagats mat för hela slanten
Jag som inte trodde jag kunde gråta en enda tår till
Hennes perfekt filade naglar plockar lätt bland de plastiga materialen och nålen
Hennes dotter är en ängel nu, hon behövs uppe i himlen
Med snabba kliv är jag framme vid dörren och kastar mig i deras armar
Illamåendet stegras och till slut väller spyorna ut ur mig
De behöver väl all frisk luft de kan få efter denna pärs
Naken ställer jag mig och det varma vattnet träffar min mörbultade kropp. Jag vrider kranen ännu mer och den brännande hettan är underbar
De hade blivit väldigt förskräckta när allt blev ett faktum och när de såg sin dotter
Men tiden hade gått fort och plötsligt hade hon växt upp till en ung kvinna
Jag vaknar med ett ryck, det känns som någon sticker en kniv i hjärtat, smärtan är fruktansvärd
Vilka jävla vänner! Jag hatar dem!
Plötsligt ringer telefonen. Eva går sakta dit, undrar vem det kan vara.
Maten smakar underbart och jag sliter med kniven och gaffeln för att snabbt få upp maten till munnen
Mina chanser till ett normalt liv igen är bortblåsta
Innerst inne så förstår jag att varje dag kommer bli en otrolig plåga
Telefonkatalogen lyser gul i hennes händer när hon lyfter upp den från hallbordet
Täcket gömmer hennes kropp men kan inte dölja hennes snyftningar som fortsätter i stora gråt
En ringande signal ekar i huset, jag förstår att det är telefonen
Alla åren som socialsekreterare har gjort henne stark, hon är en kvinna med skinn på näsan
Ibland önskar jag att jag ska vakna upp, bli väckt av Jonas som ringer och säger att det är fest
De stora svarta bokstäverna lyser mot mig
Telefonen ringer, signalerna borrar sig in under mitt skinn
Pappa springer mot telefonen, rycker ut jacket med starka armar
Med ett ryck vaknar jag i samma svettiga lakan
Olyckan har fått tiden att gå så fort, det tidigare livet känns som ett minne blott
Jag lutar huvudet mot pappas starka axlar, känner tryggheten värma mig
En ny sång spelas, den är väldigt vacker. Handlar om gröna ängar, sol och allting vackert. Det är nog paradiset
Jag har länge vetat att brevet skulle dimpa ner i brevlådan en vacker dag
För någon vecka sedan besökte polisen mig, det var en stor karl med breda axlar och grov mustasch 
Jag har försökt så gått det går att gå vidare
Vi förstår alla vad som kommer att vänta oss
Man kan inte rymma från sina handlingar, det som är gjort är gjort
Folk stirrar på mig, hälsar inte utan bara stirrar. Tänk om blickar kunde döda
Jag rannsakar mig själv, vet att jag måste erkänna. Jag har gjort ett stort misstag!
Tänk om man kunde få vakna nu och förstå att allt bara är en ond dröm...
Om hon finns där uppe någonstans är hon Guds vackraste ängel
Livet har tagit en fruktansvärd vändning, något som jag vet kunde stoppas. Hade jag aldrig kört rattfull hade detta aldrig behövt hända
Känslorna borrar sig in i min själ, lämnar brännmärken och smärta till mitt lidande

Bara en sån sak att E-Type alltid finns tillgänglig i handskfacket - när fan är boken skriven, 1993 kunde man tro, men svaret är 2007. Och alltid - rattfyllot har haft bilen några veckor! Dra mig baklänges, under den svarta fyllekörda Saaben, om du måste. Bara jag slipper läsa skiten någonsin igen. Och nej, jag hade inte uppskattat den mer när jag var 18 bast, jag hade blivit lika förolämpad då. Jag har aldrig varit varken utvecklingsstörd eller iq-befriad, nämligen.

Vill du, men det vill du INTE, kan du beställa boken gratis (!) från Trafikverkets hemsida.

På fredag ska jag och Ludde gå Riskettankursen och diskutera detta litterära självmord i grupp. Jag ska även fungera som tolk. 3,5 timmar med ett gäng ungdomar som kommer att säga att det var en bra och tänkvärd bok. Jag dör!