Livet är ett helvete. Grymt, grymt sa grisen. Det är vad som förväntas att man ska tycka. Det är ett helvete att vara småbarnsförälder, att åldras, att jobba, att vara stressad och att ha en relation. Man måste jobba på relationen. Man måste jobba med sig själv. Alla mår dåligt.
Det är utgångspunkten du har att jobba efter. Normen är att livet i allmänhet är piss, med en kass relation och jobbiga ungar. Det säger alla tidningar, bloggar, kompisar. Så får du bättre självkänsla! Så går du ner 2 kilo på en vecka! Så får du en rivstart/nystart i ditt trötta kärleksliv! Så orkar du med skiten!
Att jag anser mig nöjd med tillvaron, ja faktiskt lycklig, det är inte bara provocerande, utan även chockerande. Förmodligen ljuger jag. Åtminstone för mig själv. För det går inte att ha en vacker och kärleksfull relation när man också har småbarn, får jag veta. Förälskelsen är ju borta! Man har ju inte tid och plats att ligga! Ligga bör man, annars dör man. Iallafall dör kärleken. Sägs det.Det är utgångspunkten du har att jobba efter. Normen är att livet i allmänhet är piss, med en kass relation och jobbiga ungar. Det säger alla tidningar, bloggar, kompisar. Så får du bättre självkänsla! Så går du ner 2 kilo på en vecka! Så får du en rivstart/nystart i ditt trötta kärleksliv! Så orkar du med skiten!
Men jag är nöjd. Jag gillar mitt liv, min man, mina barn, mitt analkande jobb, mitt hus, min soffa, min mamma, mina kompisar, min humor, min kropp (nåja), mitt intellekt, min härligt sarkastiska och cyniska inställning. Visst, jag är anspråkslös - jag kräver inget, jag behöver inget mirakulöst städat hem och en massa prylar och nya plagg och skor, jag måste inte bekräftas ständigt av andra människor, för jag tycker att själv är bäste dräng, att jag vet bäst. Jag är, som det så löjligt heter, nöjd med det lilla. Jag gillar att skratta, så enkelt är det. Och då är det ju en jävla tur att jag själv är så skojig. Jag skrattar ju för fan åt mina egna tankar.
Jag vill inte ha så förfärligt mycket action. Dagens happening får mycket väl vara att gå till Ica. Jag tycker det är skönt att rulla tummar istället för hatt, att ha skruvat ner förväntningarna är sjukt befriande. Jag har fått min beskärda del av äventyr, cp-fylla, social samvaro och ungdomlig galenskap - jag är så jävla nöjd med att sitta på min kammare med mina snygga barn att det är rentav skandalöst.
No comments:
Post a Comment